Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 23 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 1894
tö
m
S
§.?e
-X’|J
o"p.g1
c« ®S
CD «
« »fl*1
«!!
O So
3 O1.®
K
»? I
IDUN
kade hjärtan, och den uppmjukade deras
sträfva lynnen, gjorde dem öfverseende och
tillmötesgående mot hvarandra. Dessutom
hade gossen ett eget sätt •— halft gäckande,
halft ogillande — att se pä dem, dâ de nå-
gon gång tvistade i hans närvaro. Han var
icke partisk för någon af sina fastrar, den
lille Pierre; då han gjort sig illa eller ön-
skade sig litet fickpengar, gick han alltid till
Anne, och då han icke kom till rätta med
sina lexor, vände han sig till Leontine, som
med glädje och stolthet lät använda sig som
konversationslexikon. Att skicka gossen i
skola, som doktor About föreslog, kunde al-
drig komma i fråga. Doktorn fick brumma
så mycket han ville — Pierre lämnade de
icke ifrån sig. En skicklig privatlärare an-
skaffades och allt gick väl, tills Pierre blef
tio år, då han förklarade, att han ville gå i
skolan. Och hvarken böner eller förmanin-
gar förmådde rubba hans föresats — han
ville ha kamrater att leka med och han ville
gå i skolan som andra gossar. Leontine an-
klagade Anne för att ha satt griller i hufvu-
det på honom, och Anne svarade, att hon
förr skulle väckt Pierres håg för sjöröfveri
än för skolan; men kanske hon hade tröttnat
på den store Condé och den tappre Bayard,
och så voro de i full dispyt som förr. Anne,
som mindes broderns ord om hennes olämp-
lighet som uppfostrarinna, var den första att
ge vika för Pierres böner, och det upphörde
Leontine aldrig att förebrå henne. Sönda-
garne tillbringade gossen i hemmet, och under
veckan var det stående samtalsämnet mellan
fastrarna Pierres märkvärdiga framsteg, hans
flit och hans otroliga begåfning.
Då han fyllde aderton år, förklarade Pierre,
att han önskade välja ett yrke. Leontine
föreslog vetenskaperna, t. ex. astronomien,
hvilken hon ansåg icke borde föra honom
långt bort från hemmet, och Anne, som
visste, att han i hemlighet skref poesi, tyckte
att han borde söka inträde i akademien.
Slutet blef att han kom in på ämbetsmanna-
banan. Det var hans eget val och ogillades
af hans fastrar, emedan de måste undvara
honom hela förmiddagarne. Doktor About
framkastade små hånande anmärkningar då
han besökte Grangé3 och fann Pierre och de
gamla damerna tillsammans i den gammal-
modiga salongen, systrarna med hvar sitt
handarbete framför kakelugnen och Pierre ett
stycke därifrån vid sitt skrifbord. Ibland
läste han högt, ibland berättade Leontine hi-
storier från sin ungdom, om de glada balerna
i Palais Royal under Ludvig Filips rege-
ring, om de glänsande festerna i Compiègne
och Fontainebleau under det andra kejsardö-
mets mest glänsande dagar.
»Så borgerligt och rörande!» sade doktorn.
»Men låt mig påminna dig, min käre Pierre,
att det inte är karlgöra att hålla i garnhärf-
vor och skrifva vattvällingspoesi. När du
längtar efter ’ andra nöjen, min gosse, så kom
till mig, du.» Så länge doktorn endast gjor-
de narr af honom, teg Pierre, men då sati-
ren äfven drabade fastrarna, gaf han svar på
tal. »Pojken är redan alldeles bortpjåskad,»
tänkte doktorn, »han duger till ingenting an-
nat än att hänga öfver gummorna i spisel-
vrån.»
De kära gamla! Pierre förstod dem så väl.
Det fanns intet offer så stort, att de ej skulle
underkastat sig det för hans skull. Han för-
sökte att rätta sig efter deras små egenheter
och fordrade endast att få behålla sin själf-
stäudighet i det som rörde hans utveckling.
De nöjen, hvilka unge män vanligtvis hänge
sig åt, ägde ingen dragningskraft för honom.
Boulevardlifvet var ett intressant skådespel,
men han föredrog att förbli åskådare. Han
snuddade en och annan gång vid den hem-
lighetsfulla värld, hvilken fastrarna kallade
för syndens, och synden gjorde endast ett
frånstötande och vidrigt intryck på honom.
Hans vän, löjtnant André Carrel, kallade
honom den »helige Antonius», och doktor
About frågade, om icke hans fastrar aftvingat
honom en ed att aldrig älska en kvinna eller
röra ett kort. Och Pierre svarade, att han
icke hade någonting emot att spela kort, men
väl att roffa åt sig eller låta plundra sig,
och icke var det väl kärlek som André hyste
för de där kvinnorna, som han talade om.
Hvarpå doktorn genmälde, att det lefnadssätt
Pierre förde var onaturligt.
(Forts.)
3Ê
Innehållsförteckning.
Elisabet Krafft; af Amanda Leffler. (Med porträtt.) —
Mors visa; af Amalia Fahlstedt. — »Sociéténs» martyrer; af
Maria Nyström. — En solglimt; af Elisabeth Kuylenstierna. —
Ur drottning Soöas lif pä Ulriksdal; bref till Idun från —a—.
— Om ansiktets vård; hvarje dam sin egen »facemasseuse», af
Londonflicka. — Tio julklapps-idéer ; prisbelönade bland de
insända bidragen till Iduns julklappsbazar. (Forts. o. slut).
— Ur notisboken. — Teater och musik. — Pierres fastrar;
skiss för Idun af Ina Stockenstrand. — Tidsfördrif.
• « /*,, « • P
aisrorarr.
J e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I, mina damer, mig kännen redan,
Mitt ldla kara och näpna namn,
Ty — låt mig se — för ej längre sedan
Än månen näst sist var i sitt nedan
Har Idun öppnat för mig sin famn.
Jag länge pinats och ännu lider
Af fasa stel öfver vrånga tider,
Som jämna allting och rifva ned,
Hvad förut stöttats af seklers sed.
Jag håller styft på den tid, som farit,
Då höfviskt samspråk och höfvisk sed
Bevis på bildning och vett ha varit
Och ännu allting ej vreds på sned.
Men du! Blott fröknar i dussintal
Här knuffas otäckt på jordens ring,
För »jämnlikhet» höjes fylld pokal,
Och nonsens pratas om ingenting.
Till bättre tider står dock mitt hopp,
Ty än går solen väl en gång opp
Och lyser starkt på det goda, gamla,
Som var för godt för att redan ramla.
Och se! Jag slutar som profetissa,
Fast illa häcklad på alla håll!
Till dess — se här några ord att gissa
Som riatats ut ur min klädningsfåll.
Ett ädelt namn ifrån forna tider,
Som föll på ridderlig ungdoms lott;
Nu allt på sned man ju städse vrider,
Och namnet klingar ej fullt så godt.
Hvad förr fanns ofta i hvar mans vilja.
I sal af hvad satt en gång kung Ring?
Och hvad som brukas som mest till tilja.
Och hvad som säges om ruskig ting.
Hvad kommer kopparn att skifta färg?
Hvad alltid äger ju hvarje berg?
Hvem giler lustigt på grönklädd —
hva<t?
Hos Dalafolket en vacker sjö.
Af Floras barn får du två i rad.
Så hvad som ej brukar rata hö.
Ett kejsardöme, ett kungarike,
Men ock i hafvet en liten prick.
Hvarefter aldrig du endast fike!
Hur månget fartyg i kvaf ej gick,
När hvilken (?) tornade hårdt mot —
hvad?
Hvad intryck gifver en milsvid mad?
Hvad önskar mången — ja, gissa
hvem —
Att kallad bli före årets slut?
Hur önskas vägen när det bär hem?
Hvem helsas ståtligt med stor salut?
Hvem är väl huldran till väsen lik ?
Hvarmed blif bleksoOpatienten pint?
I undre våning fins blott butik,
Men uti hvad bor ett herrskap fint?
En gång jag hörde en röst, som hof
Från sina läppar en lögn så grof,
Men se’n jag hörde en ändå — hvad ?
Till hvem för grödan så varmt man
bad?
Som hvad (?) väl gör man sin — gissa
hvad —
För mången fager — ja, det var knuten?
Hvad rodnar vackert mot gröna blad?
Hvem jagar nattetid oförtruten?
Hvaraf kan blifva ett härligt träd?
Och hvarpå växer alls ingen säd?
Och hvem bor söder om Höga Porten?
Och hvem har horn, likväl ej som
hjorten?
Hvad gagnat mången i högsta grad
I svåra, kinkiga fall i lifvet.
Till största gagn dock — ja, det är
gifvet —
För oerfaren, som kallas — hvad?
Hvad smutsig — gissa! — ju icke är?
Oeftergifligt för riktig vinter.
En lustig en, som ju alltid plär,
Att hafva för sig en massa finter.
När full omsider var stora droskan,
Hvad röt patronen, med röst lik åskan ?
Ej ens ett enda fins kvar i pungen,
Och jag som förr varit rik som kungen !
Hvad önskar pojken på öfverläppen?
Han kanske bättre förtjänte käppen,
Beböfde förr i sig mera — hvad?
Hvad finns i massor i större stad?
Af malm som brutits vid Gellivare,
Ett fabrikat som oss värme ger.
Hvad kallas den, som är släkt med
— hare?
Hvad liknar den, som lätt böjes ner?
Hvad skillnad finns ej på »hvad och
hvad»!
Ett svar så tråkigt för den som bad.
Hvad är en motsats till senare?
Och hvilken luft önskas renare?
Növändigt bihang vid lilla luckan,
Att tåligt stå i förutan suckan,
När divan reser kring land och rike
Och puffas ut såsom utan like.
Och finis nu på min ordkaskad. —
Dock ännu endast en liten rad!
När jungfrun klädes i nunneskrud
Och evigt viger sitt lif åt Gud,
Hvad tonar härligt i helgadt hus,
Som änglastämmor vid orgelns brus?
Så har min tvåfald i mångfald styckats
Och hoppas jag, att ni se’n har lyckats,
Att åter hela hvad togs itu,
Min näpna blandning af »förr och nu» !
Cervus.
Vokalförändringsgåta.
Ett skämtsamt namn jag är med a,
Med e att vara är ej bra,
Med o jag finns af många slag,
Med u ett djur, ej till behag,
Med å jag är för hafsluft svag.
S. L.
Tabula magica.
1 2 4 5 5
5 6 7 7 7
8 8 8 9 9
9 10 10 10 11
11 11 12 12 13
Omflytta talen i de 25 rutorna så
att sifferraderna —- antingen man hop-
lägger dem lodrätt, vågrätt eller diago-
nalt — gifva summan 40.
Rebus.
Lösningar.
Logogryfen: Segelfartyg; Lyra, frysa, styra,
yr, tagg, far, last, fyra, graf, syl, tegel, salt,
tyg, se, lat, stygg, lyser, trase, gast, sal,
gal(et), tagel, tygel, yster, stel, fel, tar, Tyra,
fel, elf.
Triangelaritmogryfen:
J O S U A
O M A R
SAL
U R
A
Vokalförändringsgåtan: Aster, Ester, ister,
yster, öster.
Schackuppgiften: Necken.
Kvällens guldmoln fästet kransa,
Älfvorna på ängen dansa,
Och den bladbekrönte necken
Gigan rör i sllfverbäcken.
Tårar gubbens anlet skölja,
Ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig necken
Spelar mer i sifverbäcken.
«
PICOTS TVÄTTPULVER Ä f
alla anHra tvüttmaHol T I
Klorfritt!
Praktiskt1
Billigt!
nulHmorlalior
Säljes i J-, och J-kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl R. Måtton, Stockholm.
TflliiUrn nmhiid 1 1 andåannton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
