Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 23 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 379
ordnar försvarsfester och nationella högtidsdagar,
detta är endast bisaker. Hon bör ej blott fram-
kalla fosterländska intryck, hon bör fostra och
utveckla det nationella lifvet och se till, att den
nationella strömningen blir en insats i vår kultur
genom att i alla riktningar stärka nationalmed-
vetandet. Detta kan ske genom undervisningens
ordnande och meddelande. Den högre undervis-
ningen hos oss är så osvensk som möjligt. I den-
samma intaga de främmande språken hedersrum-
met, under det att modersmålet, ett folks dyrba-
raste arf. intager en undantagsställning. Och lik-
väl är det af största vikt att vårt lands mödrar
förstå och älska det språk, som barnet först lär
af deras läppar. Kunskap i modersmålet och dess
litteratur är det första villkoret för stärkandet af
nationalandan. Modersmålet bör vara det vikti-
gaste ämnet i alla svenska skolor och utgöra det
starka bildningsbandet mellan alla folkklasser.
Af Sverige borde den svenska ungdomen få en
fullständig bild. I stället inläras i de lägre klas-
serna en mängd floder, sjöar, städer m. m. Först
i de högsta klasserna återkommer man till fäder-
neslandet och då i största korthet såsom repeti-
tion. Huru kunna då de unga genom kännedo-
men af vårt lands rika hjälpkällor lifvas att ägna
sitt lif åt utvecklingen och tillgodogörandet af
dessa?
■4*
—«*00^
Teater och musik.
Konserter.
Henri Marteaus mâtiné i Musikaliska akademien
i söndags hade naturligtvis dragit fullt hus. Äfven
nu bjöd den unge konstnären på ett till stor del
nytt program ur sin rika repertoar. Sålunda upp-
tog detsamma bland annat Vieuxtemps’ konsert
mr 4 och Wieniawskis »Airs Russes», båda för-
träffligt utförda. Bland de öfriga numren anslogo
särskildt Godards adagio, Brahms’ ungerska dans
och Vieuxtemps’ Rêverie. — Fröken Labia sjöng
ett par italienska sånger samt en aria ur operan
»Puritanerna», och vi hafva sällan hört den unga
framstående sångerskan så till sin fördel. Sär-
skildt visade hon sig i det sistnämnda numret för-
foga öfver en ingaluuda vanlig strupfärdighet. Hen-
nes omfångsrika och klangfulla stämma samt hen-
nes vackra och okonstlade föredrag väckte ock
formlig entusiasm och framkallade extranummer.
Hr Hjalmar Meissner ackompagnerade såväl hr
Marteau som fröken Labia och detta på ett sätt,
som länder honom till stort beröm.
Hr Marteau gifver ytterligare en mâtiné nästa
söndag i Berns’ salong.
Fröken Hedvig Svenson, en ung pianist, gaf i
måndags konsert i Vetenskapsakademien. Hennes
teknik är ännu ej färdig, men uppvisningen ådaga-
lade, att fröken S. har förutsättningar att en gång
efter fortsatta studier varda en god pianist. Hon
biträddes af fröken Labia och hr Aulin, hvilka
båda väckte publikens lifliga bifall.
Kapellmästaren R. Henneberg gifver sin förut om-
nämnda konsert i morgon lördag i Musikaliska aka-
demien. Programmets utmärkta beskaffenhet och de
framstående förmågor, konsertgifvaren lyckats få
till sitt förfogande, gifva konserten ett särskildt
intresse. Biträdande äro utom hofkapellet fru Dina
Edling, fröken Fausta Labia och hr Salomon
Smith.
Musikföreningens likaledes förut omnämnda kon-
sert äger rum å Musikaliska akademien nästkom-
mande tisdag med biträde af fru Edling, hrr Strand-
berg, Salomon Smith och Carlander samt k. hof-
kapellet under anförande af prof. Neruda. Som
bekant uppföres det härliga tonverket »La damna-
tion de Faust» af Berlioz.
Konserten i Östermalms kyrka sistl. lördag —
för att nu gå i kronologisk ordning — till förmån
för den sjuke operasångaren Strömberg, hade öfver-
fyllt det vackra templet med en andäktigt lyss-
nande publik. Programmet var utmärkt och ut-
förandet öfver hela linien godt, Särskildt anslå-
ende voro de båda körerna ur »Vikingarne» och
»Den stumma», hvilka utfördes af k. operans kör-
personal och flere solister under anförande af hr
Rundberg. Rummets helgd lade band på publi-
kens benägenhet att applådera, ända till dess frö-
ken Labia sjungit bönen ur »Tannhäuser». Hen-
nes förträffliga utförande häraf bröt tystnaden, och
tempelhvalfven genljödo af lifliga applåder. Samma
bifall kom äfven hr Marteau till del, hvilken in-
trädt i stället för hr Ödmann och med utsökt
känsla föredrog en violinromans af Svendsen. Bi-
trädande voro för öfrigt de flesta af k. operans
solister, bland dem fruarna Östberg och Linden
samt fröknarna Karlsohn, Holmstrand och Almati.
Önskligt hade varit, om de olika numren kunnat
beledsagas af orkesterackompagnement.
Filharmoniska sällskapet gaf i tisdags inför en full-
talig publik sin första abonnementskonsert för
innevarande säsong. Programmet upptog »Lyran
och harpan», Victor Hugos bekanta ode, kompo-
neradt för soloröster, blandad kör och orkester af
Saint-Saëns, samt »Rosens pilgrimsfärd», en tysk
sagodikt, komponerad likaledes för soloröster, blan-
dad kör och orkester af R. Schumann. Den först-
nämnda tonsättningen innehåller flere anslående
stycken och utmärker sig särskildt för en all-
deles förträfflig behandling af orkestern. Utföran-
det förrådde flere ojämnheter och kompositionen
tycktes ej väcka något lifligare intresse. Den torde
ej heller, oaktadt den som sagdt besitter flera för-
tjänster, höra till den framstående tonsättarens
allra bästa arbeten.
Större intresse och lifligare bifall knöto sig till
Schumanns vackra och omväxlande musik. Bland
nummer, som särskildt torde böra framhållas, äro
i första afdelningen de vackra älfkörerna och den
gripande sorgmusiken vid grafven samt i den an-
dra den ståtliga manskören »Bist du im Wald
gewandelt» och det förträffliga altsolot »Im Wald,
gelehnt», hvars ypperliga utförande af fru Linden
framkallade det fiffigaste bifall och medförde en
omtagning. Schumanns sagodikt fick i allmänhet
ett vida bättre utförande än den första tonsätt-
ningen å programmet. Solister för aftonen voro,
utom fru Linden, fröken Morduch, hrr Bratbost,
A. Strandberg och Dorph m. fl. Det hela leddes
af hr A. Hallén.
Hr Sven Scholander, vår förträfflige Bellmanssån-
gare, gifver om måndag en musik- och Bellmans-
afton i Vetenskapsakademiens hörsal. Att här
kommer att bli rusning efter biljetterna, torde man
med all säkerhet kunna förutsäga.
Kungl. operan har återupptagit den utslitna ope-
ran »Ernani», hvilken dock ej länge torde komma
att hålla sig uppe på repertoaren. Det är egent-
ligen fru Östberg, som här i någon mån kan bi-
draga att hålla intresset för operan uppe.
På onsdagen i denna vecka börjar en tysk
operatenor hr N. Rothmühl gastera å k. operan
härstädes. Början göres med »Hugenotterna», i
hvilken opera hr R. utför Raouls parti. Valentine
återgifves af fröken Labia.
Kungl. Dramatiska teatern har under den gångna
veckan bjudit på ett intressant program, som flere
kvällar till sista plats fyllt salongen. Fru Helfrid
Kinrnanssons gästspel i »Evas systrar* har därvid
tydligen varit den ej minsta dragningskraften.
Den penna, som för ett par veckor sedan tecknade
den literära ramen till fru Kinrnanssons bild i vår
tidDing, har så träffande och uttömmande karak-
täriserat hennes konst, att vi här ej behöfva inlåta
oss på några upprepningar. Det må endast sägas,
att den tillfullo bevisade sig ha alla sina älskvärda
egenskaper i behåll, och den hjärtlighet, hvarmed
publiken hälsade gamla »fröken Sally», var en väl-
förtjänt hyllning åt ett spel, som i enkelhet och
vinnande natur finner sina bästa och verknings-
fullaste medel.
Men äfven programmets öfriga och omfångsri-
kaste del, Alfred de Mussets glänsande och poesi-
mättade »proverb», »Lek ej med kärleken», är
ägnad att i hög grad fängsla. Den franske skal-
dens nästan klassisk vordna dikt ställer stora och
vanskliga kraf på skådespelarne. Den tolkning,
hufvudrollerna få på Dramatiska teatern, är emel-
lertid värd stort erkännande, om än ej i allo tillfyl-
lestgörande. Fru Hovings Camille äger mycken vär-
dighet och finhet, men för litet af svärmiskhet och
glöd. Detsamma kan nästan både erkännas och
anmärkas om hr Skånbergs irerdican. Ypperliga
karaktärsstudier prestera hr Personne som den
inskränkte gamle baronen och hr Gründer som
den cyniske matdyrkaren guvernören. Fröken
Klefbergs dame Pluche passar ock förträffligt i
ramen. Mot iscensättningen, som är verkställd af
hr Hjertstedt, kunna väl detaljanmärkningar göras,
men i det hela är den ganska stilfull och lyckad.
Fru Lotten Dorch gifver med biträde af drama-
tiska teaterns artister en mâtiné å k. operan sön-
dagen 25 dennes. Programmet upptager »Sällskap
där man har tråkigt» med fru Dorch i sin gamla
roll hertiginnan de Revill, hvarefter hon utför
sömngångarscenen ur Macbeth. Vi äro öfvertygade
om, att den framstående skådespelerskan, hvars
bortgång från vår främsta talscen allmänt beklagas,
skall få glädja sig åt fullsatt salong.
J^ierres fastrar.
Skiss för Idun af
Ina Stockenstrand.
å Jacques Grangé dog, beslöto hans
bägge systrar, Anne och Leontine, att
ta den lille Pierre till sig, och som
de alltid måste ha någonting att tvista om,
de gamla flickorna, så började de nu tvista
om, hvem af dem som skulle sköta om bar-
net. »Det är rent af ett brott att lämna
Pierre i händerna på ett par sådana där
gamla nuckor, » förklarade doktor About, som
varit Jacques’ gode vän. »Ja, inte förstå de
att sköta ett barn,» svarade fru Carrel och
tänkte på allt besvär hon hade med sin lille
André, »de komma att alldeles skämma bort
honom.» »Ifall de inte äta upp honom, ser-
verad med tårtor och mandelmjölk, så göra
de honom till hvad som är liktydigt med en
narr — en snäll gosse!» fortsatte doktorn.
»Brrh! Kan man tänka sig någonting löjli-
gare än en sådan där bortpjåskad ung man,
som inte vågar titta på en kvinDa, som ber
om lof att få gå på teatern, som tror på alla
gamla, dumma legender, som går med gum-
morna i kyrkan — är skenhelig, tillgjord,
dum — en stackare, som ingenting sett af
lifvet...» »Tror ni, att de unge männen
alltid lära det bästa ute i lifvet?» sade fru
Carrel allvarligt. »Vi mödrar lämna dem
renhjärtade och med obesudlade sinnen ifrån
oss; hvad gör världen med dem, eftersom så
få lyckliga äktenskap finnas. De flesta unga
flickor gifta sig med de bästa föresatser att
bli bra hustrur, men världen har gifvit män-
nen afsmak för de husliga dygderna — de
föredra det pikanta, det retande.» Doktorn
försäkrade henne skrattande, att världen icke
hade något bruk för hennes renhjärtade unge
man, bad henne icke skämma bort sin André
och att ibland titta till den lille Pierre.
Pierre var ett friskt och starkt barn, som
ej tog någon skada af alla de sötsaker Anne
i hemlighet proppade i honom — i hemlig-
het, emedan Leontine lutade åt den spartan-
ska uppfostringsmetoden. Leontine hade fö-
resatt sig att göra Pierre till en hjälte, men
en hjälte, som aldrig lämnade hemmet ; hur
hon tänkt sig en Alcibiades som en huslig
ung man, meddelade hon icke Anne, hvilken
drömde om att Pierre skulle bli skald. För
första gången i sitt lif funno systrarna sig
vara eniga i en punkt, nämligen att Pierre
var det märkvärdigaste barn som någonsin
funnits. Sedan Jacques vuxit ifrån dem,
hade de ej haft någon att ägna sig åt; deras
lif hade varit tomt, glädjefattigt och utan
mål, liksom alla gamla flickors är. Och de
hade blifvit bittra och sträfva till lynnet, allt
efter som åren beröfvade dem de sista rester-
na af deras ungdoms illusioner. Då Pierres
mor dog, hade Anne erbjudit sig att ta hand
om gossen, men Jacques betackade sig —
hans son skulle icke uppfostras af en gam-
mal, sentimental mamsell. Anne erinrade
sig ofta de orden då hon putsade Pierres
näsa och lagade hans små jackor. Leontine
berättade för barnet om den store Condé, om
Turenne, Bayard och Coeur de Lion, och var
öfvertygad om att Jacques skulle gillat hent
nes uppfostringsmetod.
Under de första åren hände det ofta, att
systrarna kommo i häftig dispyt angående
sina olika åsikter om, hur Pierre skulle skö-
tas. Men så småningom upphörde striderna.
Kärleken hade trängt in i deras halft förtor-
o _
£ 1
f-t
02 £*
■o 02
C~l »H
=2 a
=ïî H
* a
o
. m
o
h -g
o o
02 M
h
cj
tio <5
*3
s
R
O
w
o)
p*
<0
(4
fd
W
oi
ui
93
it
x
■e
a
«
«
o
IQ
i
o
%
■=■*4
<0 :0
22 tet
5 :0
-21=4
IM
a s
BB O
= « .
:o «« «
t CO
E «3 •
aöM 3
10
H
n
o
PVtra fin IVTarcala
(Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid un-
dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, fullgod.
K. A. Nydahl & C:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
