- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1894 /
382

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 30 november 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

382 1894
I DU N
Att verka och sträfva Herren oss bjöd;
Möda är lif, lättja är död.
Venedey.
mal. Det var ingen oerfaren och lialffärdig
ungdom, som da trängde sig in i literaturen,
det var en kvinna, som ägde ej blott fin bild-
ning och intelligens, utan som sett mycket och
läst ej blott i böcker, men också i lifvct.
Hennes literära skolprof bar världen aldrig
fått bevittna. Hon hade skrifvit mycket, så
länge hon mindes tillbaka hade hon skrifvit,
men det visste ingen annan än familjen och
de närmaste vännerna, som haft så mycket nöje
af hennes talang att berätta. Innan hon fram-
trädde offentligt med själfstäudiga arbeten, hade
hon ock gjort en del öfversättningar, dels för
göteborgstidningar, dels för den af direktör
Salomon utgifna samlingen »Skrifter af upp-
fostringskonstens stormän». Till denna samling
har hon äfven under de senare åren lämnat
öfversättningar af arbeten af Salzman, Loche,
Comenius, och med en öfversättning af en af
Pestalozzis skrifter är hon för närvarande sys-
selsatt.
Kust Roest debuterade våren 1889 i Göte-
borgs Handels- och Sjöfartstidning med en no-
vell, kallad »En liten historia utan namn».
Den följdes inom kort af berättelsen »Ensam»,
som infördes i tidskriften »Ur dagens krönika».
En förläggare erbjöd sig genast att taga allt
livad hon skref om hand, och redan på hösten
samma år utgaf han hennes första bok, novell-
serien »Dur och moll». Den följdes 1891 af
en ny samling smärre berättelser under titel
»Med sordin». Våren 1893 utkom hennes första
större arbete, romanen »Rika flickor», och nu
föreligger en ny roman, göteborgsskildringen
»Säve, Kurt & komp.». Dessutom ha åtskil-
liga smärre berättelser af Kust Roest varit
synliga här och hvar i kalendrar och tidskrifter,
och bland Dramatiska teaterns senaste nyheter
ha vi att ihågkomma hennes första dramatiska
försök, enaktsskådespclet »Farligt umgänge».
Man kan nästan säga — har en af Rust Roests
närmaste vänner yttrat — att hon blifvit till
författarinna framdragen af allmänheten själf,
utan att någonsin tränga sig fram.
Det Ur ej med ett slag Rust Roest vunnit
plats i vår literatur. Hon har småningom ar-
betat sig till den ställning, hon nu innehar.
Hon sökte i arbetet tröst och lugn i tider af
sorg, i arbetet har hon vunnit det lifsinncliåll,
hon ej kunde vara utan. Äfven den som ej
vet, hur flitigt och omsorgsfullt hon arbetar,
kan se på hennes berättelser, att de ej blifvit
kastade ur pennan på måfå, ej äro ögonblickets
eller en tillfällig stämnings barn. Liksom Ernst
Ahlgren skrifver Rust Roest sina skildringar
om och om igen, till dess hon blir nöjd med
det skrifna — så pass nöjd en gedigen för-
fattare kan bli med sina egna alster. Den
samvetsgranna arbetsmetoden hindrar henne ej
från att vara något ojämn, men livcm är inte
det? T alla händelser blir ojämnheten större,
då man har för liten än då man har för
mycken själfkritik. Nybörjaren oeli dilettanten
finna sitt första utkast godt nog sådant det är,
den verkliga konstnären kan ej få sitt verk
tillräckligt bra, och det är nästan med saknad,
han lämnar det ifrån sig.
Den pseudonym, Sophie Elkan valt, utgör
också hennes valspråk. »Rust Roest» är ett
flamländskt ordspråk, som på svenska betyder
Dådlös livila rostart;
Skulle man fråga henne, om hon har någon
annan grundsats än den att aldrig rosta, skulle
hon kanske svara: »Den att alltid vara mig
själf». Det är en grundsats, som hon ej är
ensam om, men som ej är så allmän som den
borde vara bland författare och konstnärer.
Hon är rädd att bli räknad till något parti
eller någon skola och förfäktar den åsikt —
som är den enda rätta och som förefaller själf-
klar, men som likväl så föga efterlefves af
författare, stora och små — att hvarjo olika
ämne bör behandlas på sitt olika sätt hvart
och ett efter sin art.
Rust Roest är i främsta rummet iakttagare
och särskildt iakttagare af kvinnliga naturer och
kvinnliga känslor. Det. är ofta nog något kvinn-
ligt också hos de män, hon tecknar — de bli
i alla händelser i regeln mer sväfvandc och
mindre individuelt tecknade än hennes kvinnor.
Den mest personliga manliga typ, jag minns
från hennes böcker, är de »Rika flickornas»
far, gubben Dahl. Jag skulle misstaga mig
mycket,’ om denna humoristiska och originella
typ ej är tecknad efter lefvande modell.
Hennes kvinnogalleri är redan nu omfattande
och omväxlande. De båda romanerna skildra
öfverklassdamen i olika varianter och olika be-
lysning, »Rika flickor» först och sedan — i
»Säve, Kurt & komp.» rika fruar. Det är två
realistiska skildringar af hvardagslif i glädje
och sorg, raska och lifliga skildringar, rika på
målande smådrag, som belysa totalbilden. Sär-
skildt den sistnämnda romanen är en sede- och
samhällsmålning af värde, låt vara att den
håller sig till ytan af det den skildrar. Den
ger en upprörande bild af rikedomens tomhet,
af fattigdom rnidt i öfverflödet. Den skildrar
ett lif utan andra intressen än hos herrarnc
att samla kapital och hos både herrar och da-
mer att lefva högt, att öfverträffa sina likar i
lyx, att ha ett praktfullt palats och ge stor-
artade fester, ett lif, som ej utesluter en sim-
pel småaktighet i tanke och känsla, förenad
likväl med själfmedvetande och stolthet —
man tillhör stadens tongifvande, man känner
sin betydelse och sin makt. Högsta hönset i
korgen, fru Eleonore Säve, är en förträfflig typ,
studerad med ett intresse och ett tålamod, så-
dant man finner hos Thackeray i hans studium
af Rebecka i »Vanity fair». Och satiren blir
så mycket skarpare just därför, att den är så
lugn och behärskad, utan hetsiga utbrott, utan
anklagelser, — fru Eleonore talar själf och
handlar själf och läsaren får draga sina slut-
satser, utan att författarinnan står bakom och
sufflerar.
En af de karaktäriserande egenskaperna i
Rust Roests framställningssätt i dessa båda ro-
maner är denna princip att låta personerna
skildra sig själfva, utan att författaren tränger
sig fram med förklaringar, analyser, invänd-
ningar och slutledningar. Det berättas föga i
dessa skildringar, som mest upptagas af sam-
tal, och dessa samtal spänna ut öfver vidt
skilda områden inom tankens och känslans
värld, inom höga rymder och krassa. »Rika
flickor» skildrar ett äktenskap mellan gross-
handlar Dahls dotter och en aktningsvärd, men
dödande tråkigt korrekt adelsfamilj. Den unga
frun lär sig att tiga, hon blir sluten och kall,
hon börjar uppfostras till en värdig medlem
af den aristokratiska släkten. Så dör hon ef-
ter ett lif, som redan var brutet. I »Säve,
Kurt & komp.» är det den korrekta, otadliga
och innehållslösa fru Eleonore, som trycker
sin banala prägel på hemmet och gör sin man
olycklig, utan att hon har en aning därom, och
utan att hon skulle kunna förstå det eller
kunna tro det, om han eller någon annan upp-
lyste henne om förhållandet. Och båda be-
rättelserna upptaga som motiv vid sidan af
detta ett kärleksförhållande, i den förra är del
den unga fruns syster, som med dennas öde
för ögonen kufvar sina egna känslor och för-
öder den kärlek, hon ej vågar tro på, i den
senare är det den korrekta fruns man, som
påträffar den kvinna, han ej kan annat än äl-
ska, men som bunden af traditionen af sitt
namn och sin ställning i samhället ej har kraft
att bryta sig lös. Att uppgörelsescenen mel-
lan honom och henne, som borde utgöra skil-
dringens höjdpunkt, i stället blifvit dess svaga
punkt, är öfverraskande, därför att Rust Roest
i mer än en af sina noveller visat sig rå på
känsloanalyser af alls ej ytligt slag. Man vän-
tade mera psykologiskt innehåll i konflikten i
»Säve, Kurt & kom]).».
Det är som en samhällsmålning boken har
sitt värde och sitt intresse. Jag skall påminna
om endast en detalj där, om inledningskapitlet,
framställningen af göteborgshemmet från I8ö0,
af gamle Säves hem, med dess solida enkel-
het, dess gästfrihet och glada ton och ideella
intressen, hvilken bildar en så förträfflig bak-
grund till den följande rundmålningen af det
flacka och andligt tomma lif, den nästa gene-
rationen gjorde modernt i köpmansstaden.
Bland våra nu verksamma författarinnor är
Rust Roest kanske den, som har största bon
sens. Hennes sångmö — hvarför skulle vi ej
få tala om en romanförfattares sångmö, det är
ju inte versen och rimmen, som göra det skrifna
till poesi? — är en dam med odladt förstånd
och förfinad smak och känsla, en dam utan
all affektation, med mångsidiga intressen och
öppna ögon, en dam, som framför allt är väl-
uppfostrad och som aldrig behöfver tänka på
att vara elegant, därför att hon är det af na-
turen. Denna sångmö hålles i tukt och her-
rans förmaning — kanske gömmer hon på
större motsättningar, än hon låter världen veta
af, eller kanske är det fruktan för att visa
sig öfverdådig och slå öfver, som förmår henne
att uppträda så otadligt och reserveradt, att
lägga sordin på sina ord.
Det djupast kända, Rust Roest skrifvit, det
är analyser af behärskade känslor. Läs till
exempel (i »Med sordin») novellerna »Börja
på nytt» och »Quasi una fantasia» — den
sistnämnda en af hennes i uppslaget minst
originella, men i framställningen af personernas
inre lif mest typiska skildringar. Riktigt på
djupet går hon dock ej ens där, det hela är
mera en lek med känslor, än det är lifvets
hårda allvar. De båda, som där älska hvar-
andra — en ung svensk fru och en ung frans-
man, som göra hvarandras bekantskap på en
resa i Bayern — lära så flyktigt känna hvar-
andra, att det, sedan de skiljts åt, är tämli-
gen lätt för dem att låta sin ömsesidiga sym-
pati bli ett vackert minne, som kan väcka
svärmeri och längtan, men som ej ödelägger,
ej lämnar sådana sår, som aldrig läkas.
—>~go Fotogénköket “PRIMUS“
är hittills oöivertrkliadt
100,000 st. nu tillverkade och sålda.
Sältas i alla Jérn- & Bosättningsaffärer
, Varnas för värdelösa efterapningar. ,
ti B. A. Hjortli & Co. p
^ 5 Klara N Kyrkogata. Stockholm.
1
“PRIMUS MATTAN,
Pris 75 öre st.
förekommer absolut all öfverkokning
& vldbbränning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free