Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 48. 30 november 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1894
H
»
P
a
H*
p:
f
P
0
CL
••
*
0
0
0
*
CD
CD
3
1 P
P
CD
armar, bära henne in i ett tempel och låta
folket böja knä för henne. Genom frestelser
och faror hade hon bibehållit sig ren för att
han . . . »Nini,» sade han enkelt, »vill du
bli min hustru?»
För ett ögonblick njöt Nini en fullkomlig
och ogrumlad lycka, men så mindes hon, hvem
hon var, och utan att se på Pierre, svarade
hon: »Om dina fastrar ej ha någonting emot
mig.»
Med samma orubbliga lugn som han ge-
nomdref sin vilja, då han önskade att få gå
i skolan och välja en lefnadsbana, började
Pierre nu arbeta på att öfvervinna fastrarnas
fördomar mot Ninis yrke. Men här vid lag
stötte han på större svårigheter, än han anat.
De brydde sig ej om att lyssna till skäl, oeh
hans hotelse att gifta sig i trots af deras pro-
tester hade ingen annan verkan, än att de
tillkallade doktor About. Doktorn sökte be-
visa, att Pierres uppförande var en naturlig
följd af den förvekligande uppfostran han
erhållit, hvilket allt Anne ansåg vara riktadt
åt henne. Då Leontine märkte, att doktorn
ingenting förmådde med Pierre, beslöt hon
att själf tala med Nini. Det var det tradi-
tionella sättet, det visste hon. Man säger åt
den unga flickan: »Min fröken, ni inser väl,
att ni icke passar till hustru åt denne unge
man » Och hon svarar saktmodigt: »Jag
inser det allt för väl; jag skall söka glömma
honom, må han glömma mig!» Anne skaka-^
de på hufvudet åt detta program, men gaf
slutligen sitt bifall till Pierres förslag att föra
Nini till dem.
Vacker, älsklig och rodnande stod den lilla
Nini framför de bägge bistra, gamla damerna,
som tillika med sina svarta foulardklädningar
och oförlikneliga brabantska spetsar iklädt sig
sina allra högtidligaste miner. »Min fröken,»
började Leontine med en ton, som skulle au-
stått allmänne åklagaren, men hon tystnade,
då hon kom att se in i Ninis blå ögon. Det
var ett sådant rörande vemod i de ögonen,
fastän munnen log och små gropar lyste i
kinderna. Då den gamla fröken ej fortsatte,
tog Nini mod till sig och började tala om
Pierre, om hans godhet, hans finkänslighet
och hans oförklarliga kärlek till henne, den
lilla, obetydliga aktrisen. Och så i några få
ord berättade hon, hur hon, ett fader- och
moderlöst barn, måst äta nådebröd, tills det
hotade1 att fastna i halsen på henne, och då
i förtviflan hade hon tillgripit det första bä-
sta lefvebröd som erbjöds. Det var icke goda
människor hon varit ibland,»och af leda och
trötthet hade hon stundom varit nära att följa
deras exempel. »Och så lärde jag känna och
älska Pierre,» sade hon och såg sig om efter
sin älskade, hvilken dragit sig undan längst
bort i rummet. »Om han varit som andra
unge män, hade det gått med mig, som det
går med de flesta unga flickor i min värnlösa
ställning. Men ni ha icke uppfostrat honom
till en hjärtlös egoist,» och hon böjde sig
hastigt ned och kysste Annes händer, hvilka
lekte nervöst med lorgnettsnodden. Da ingen
svarade, fortfor hon med sväfvande, nästan
otydlig röst: »När Pierre bad mig bli hans
hustru, beslöt jag att inte ställa mig mellan
er och honom — — — och nu få ni be-
stämma öfver mig.» Med tårar i ögonen såg
hon på Anne, som fick något att bestyra med
garneringen på sin klädning. Leontine be-
traktade sin syster på ett hjälplöst sätt, men
Anne fortfor att undvika hennes blick. »Ni
älskar då vår Pierre mycket?» sade hon till
Nini.
»Älskar honom! — — — Gör inte nx
det?»
»Men Anne, Anne, är du då af sten!»
bröt ändtligen Leontine ut, »efter du låter
det arma barnet stå här och tigga om vårt
samtycke. Hvad betyder vårt samtycke, då
hon vunnit Pierres kärlek. Anne, jag må
säga ...»
» Men, Leontine, det var ju du som skulle...»
»Nini, kära barn, du ser här två gamla
tokor, som höllo på att uppoffra allas vår
lycka för några dumma fördomar,» och Le-
ontine räckte båda händerna mot Aini.
Det var en löjlig grupp han hade framför
sig, tyckte doktor About, då han en stund
senare öppnade dörren — fyra människor,
som omfamnade hvarandra och sågo öfver-
jordiskt lyckliga ut. »Tror ni, doktor, att
någon annan än vår Pierre skulle haft mod
att rädda den stackars Nini ur den där lejon-
gropen?» frågade Leontine.
inte ens den tappre Bayard,s
säkrade doktorn.
»’Nej, för-
Innehållsförteekning.
»Bust Roest», Sophie Elkan; af ^-g Nordensvan (Med
rxvrtrütf 1 _ Baffrar och skuggor, motiv frän Skane at clusiaj
1Tr lifvets° tragedff ett förslag till praktisk välgö-
renhet af Bj. Cassel. - Utgången af Iduns
tailing. — >I)u måste»; fortsättning af en dialog »“ “PP.
fostran af A. G. - Linneskåpets skatter ; &än ett bessok i
Borås konstdamastväfveri. — Fröken eller jungfru?-Till mitt
barn- at Nonnu Lnndberq. — Ur notisboken. — Teater ocn
musik. — Pierres fastrar’; skiss för Idun af Ina Stockenstrand.
(Forts. o. slut.) — Tidsfördrlf.
TiSsförätif.
«I »
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Gåta.
Mitt tredje svaret blef, och djärft han
tryckte
En kyss på retande rubiners par,
Och flickan lydde honom, ty hon
tyckte
Att han mitt hela icke längre var.
Valborg.
Cirkelgåta.
T?
Lr&s
«■g.1»
-a
8 it
S’S|
3 £2.
1 (M
■_aB
)© tflp!
1 Ä ◄ »1
! typ*
* o o
to co
Mitt första är gömdt uti dörren, som bär
Till torparens stuga vid än ;
Af riset som flammar på härden ock är
Mitt andra en del — ej af spån.
I gnistrande brasan, sa munter och röd,
Du finner mitt tredje — ja, ock i dess
glö’d.
I stormen, som brusar kring torpstu-
gans knut
Du finner mitt fjärde förvisst,
Men icke i stocken, som ligger på lut,
Som steg till dess förstugukvist. _
Ur torparens mat får mitt femte du dra ,
Men icke ur torparens not,
Och utaf hans hand skall mitt sjätte
du ta’,
Men icke från länd eller fot. .
Mitt sjunde dig bjuds i den landtliga
dryck
Man ger dig med glädje, men icke af
nyck.
Mitt hela ett färgspel, en tankarnas
lek,
Ett narrverk som ofta dig tjuste
men svek.
Sibylla.
Charad.
»Tag di* i akt,» sad’ flickan, och med
samma
Hon sagt mitt andra, ökadt med ett
»T».
»Du är mitt första,» fortfor hon, »om
mamma
0<s båda finge här tillsammans se.»
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
+ + + | + |
1 + +
+! +
© ■ +
+ 11 M 1 - 1 1 +
+1 1 1 1 1 1 ! 1 +
+ [ 1 +
+ 1 1 1 ! + j
+ 1 1 1’ 1 j +J_j_
I- 1 + 1 +1 + |+ 1 1
i 2 3 4 5 6 7 8 9 10
fältet äro : 1) Individ af en folkstam,
2) ett fruntimmersnamn, 3) förenings-
rum, 4) ett örike, 5) en rotfrukt, 6)
provins i Belgien, 7) muhamedansk
härskare, 8) världsdel, 9) ett sjödjur,
10),.räkneord i pluralis.
Äro orden funna, bilda de bokstäf-
ver, som komma i de med -1- utmärkta
rutorna namnet på en drottning jämte
namnet på det land där hon tillbrin-
gade en del af sin lefnad. Lösningen
börjas från och med den cirkelomgifna
punkten och fortgår fran vänster till
höger figuren rundt.
Palindrom.
Rättfram.
I medvind far jag pilsnabbt fram,
Att skummet yr kring fock och stam.
Bakfram.
Om jag vid mitt normala är,
Blott jämna slag jag hamra plär.
Margit i Finland.
10, 1, 11, 13, 12, 4 = Landskap i
Frankrike.
4 6 12 14, 6 = Flod i n. Frankrike.
1, 2, 9, 8, 1, 11 = Tillflykt för sjuk
lingar.
3, 13, 1, 10 = Socken i Dalarne.
> Bon jour».
Stafvelsegåta.
En historisk stads namn, afstafvadt,
innehåller följande ord ; trädslag, pre-
fix, tydande på ett förflutet, en fågel,
ett »fröhus».
b-g.
Lösningar.
Stafvelserna till öfre fältet; ku, nor,
sa, bra, me, sin, oms, mod, ge, at, tro,
fat, sk, imb, kel, br, en, ar las, ad.
Stafvelse.r till nedre fältet: ost, tor,
nam, pan, kin, ska, va, ur, lif, asi, ra,
et, rof, en, es, mar, ja, vä, ta, ka.
Af dessa stafvelser bildas inalles 20
ord, af hvilka 10 komma i _det öfre
och 10 i det nedre af de båda fält,
som afskiljas genom den i figurens
midt dragna vågräta (halffeta) linien.
Orden insättas, så att en bokstaf kom-
mer i hvarje ruta af de uppifrån och
nedåt gående rutraderna. Orden till
öfre fältet äro: 1) Ett fruntimmersnamn,
2) en biskops tillnamn, 3)_en svensk
stad, 4) ett reningsmedel, 5) hvad en
puritanska är, 6) den fattiges arfvedel,
7) ett konungarike, 8) tygsort, 9) en
insekt, 10) släkting. Orden till nedre
Siffer-charad.
Mitt första — tvänne gånger — är
mitt femte,
Mitt femte — trenne gånger — är mitt
tredje,
Mitt tredje från mitt andra — rest
mitt fjärde.
Hvad blifver då mitt helas rätta värde?
Bj. H.
Logogryfen: Jungfru-fröken; junker, jern,
furu, fur, uff, erg, krön, gök, gren, runn, ek,
en, ök, ö, nöjen, fören, ref, öken, fröken,
fru, gen, kung, fe, jernkur, öfre, gröfre, Frej,
ung, kur, jungfru, rönn, uf, frö, ör, grek, gnu,
rön, grön, unge, ren, före, kurre, kör, öre,
fjun, ruff, rök, jernugn, feg, rö, förr, nu, nej,
förre, unken, kö, jungirukör.
Vokalf&rändringsgåtan : mas, mes, mos, mus,
mås.
Tabula magica’n :
i,
Aritmorem.
2, 3, 4, 5, 0, 7, 8, 9. 10, 11, 12,
13, 14 = Prydnad för ett rum.
11, 8, 1 = En gud.
5, 9, 8, 4, 7, 10 = Ett åkdon.
8, 5, 6, 1 = En flod i Preussen.
10 2 6 11 11
0 7 8 9
13 7 5 5 10
8 12 10 9 1
4 12 8 7 9
Rebusen : Mias sko är sönder i kanten.
«
J<s oaua unge u« —...... —.ju–––––––-:–– –––––––– —–––––––- ––––, rekommenderas som den bästa och vitsordas pä ctet var-
Hiii.witKANS Cacao & Chocolad’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0392.html
