Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 49. 7 december 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 IDUN 1894
Det är mannens ära att vara kvinnans hufvud, men det är kvinnans ära att
vara mannens hjärta, och den ena bördan är icke tyngre än den andra.
I. Fibiger.
4********W*¥¥W¥¥¥****¥#*¥*¥¥¥¥**¥¥¥**¥**¥¥**¥*W¥W¥#*W*9*¥*W****#*¥W******¥***¥*****?** x******
Gustaf-Adolfs-minnets
kvinnogestalter.
Gustaf II Adolfs
moder, syster, maka.
Skildrade för Idun af Ellen Fries.
S
årt land firar i dessa dagar minnet af
sin störste son: hjälten, som bevarade
norra Europa åt en större andlig frihet,
statsmannen, som närmade det aflägsna Sverige
till Europas stora nationer, och konungen, som
nydanande ingrep i hvarje gren af vårt sam-
hällslif och vår odling.
Mänsklighetens store, de som befriande, upp-
lysande, lyckliggörande, för evigt inrista sina
namn i häfderna, tåla ej ofta att mätas ens
med samma mått, som fordras af vanliga död-
liga, då det gäller ädla, upphöjda känslor och
personlig älskvärdhet. Gustaf Adolf däremot
beundra vi ej blott på slagfältet och vid rådsbor-
det, utan äfven i det enskilda lifvet framstår han
såsom ett föredöme af ädel, harmonisk mänsk-
lighet. Fel saknas ej, hans egna och hans
tidehvarfs, men han är en personlighet, som
utvecklar sig, lär af lifvet, och ej minst häri
ligger hans sant mänskliga storhet.
Han var en god son, en öm broder, en trogen
make. Han hyste tilltro till kvinnlig klokhet och
omtanke — det visar hans förhållande till mor
och syster liksom bestämmelserna om hans
dotters uppfostran ; han beundrade kvinnlig skön-
het, måhända var det de allvarliga regentplik-
terna, som räddade honom från att hedåras af
sinnenas lockelser; han hade en äkta manlig
omtanke inför kvinnlig vekhet, det visar hans
outtröttliga ömhet för den svaga Maria Eleo-
nora.
Tre kvinnor stodo framför alla andra konun-
gen nära. Deras största berömmelse är att
tröstande och glädjande hafva omgifvit honom.
Att påminna sig dem, det är att belysa några
drag af hans personlighet, obetydliga om man
så vill, men dock utgörande en del af den
strålglans, som utgår från hans minne.
* *
*
Den 22 aug 1592 ankom till Nyköping
den nittonåriga prinsessan Kristina af Holstein.
Hon mottogs vid hamnen af Södermanlands
adel och sin blifvande make, hertig Karl. Bi-
lägret firades redan samma dag, och de nygifta
togo sin bostad på Nyköpings slott.
Kristina af Holstein var dotter till hertig
Adolf af Holstein, en ärelysten, viljekraftig
herre, som med utmärkelse styrde sitt hertig-
döme, och Kristina af Hessen, dotter till Filip
den ädelmodige, en af protestantismens främste
förkämpar.
Före hertig Karl hade hon haft till friare
hans brorson, den polske konung Sigismund,
men när förhoppningar yppade sig för denne
att ingå släktskap med det mäktiga Habsburgska
huset, afbröt han förbindelserna med Holstein,
och Kristina, som haft till friare en konung,
fick hålla till godo med en hertig, som därtill
bitterhet mot konung Sigismund, möjligen
hade ej hennes fiender så orätt, då de sade,
att hon var den Eva, som förledde hertig Karl
att bita i riksäplet. Möjligen grämde det henne,
furstedottern, att i rang stå efter de två änke-
drottningarna af adlig börd, Gunilla Bjelke och
Katarina Stenbock. Ärelysten var hon, det är
i hvarje fall säkert, hon höll noga på sina tit-
lar och var mån om sin värdighet.
Men så hade hon ock en drottnings egen-
skaper. Hon hade en ståtlig hållning, var mo-
dig, viljestark och klok.
Troget följde hon sin gemål, hvarthelst re-
gentplikterna förde honom. År 1600 reste hon
med honom öfver till Estland, födde i Reval
sin yngste son Karl Filip och for kort därefter
till Åbo och sedan vidare på den långa resan
kring Bottniska viken, en resa, hvars möda
och besvärligheter ingen drottning efter henne
vågat trotsa.
Några år därefter var hon konung Karl följak-
tig, då han gjorde sin eriksgata. Besvärligheterna
i Sveriges mera bebyggda trakter voro af ett
annat, ej så afskräckande slag: långa festtal
och långa festmåltider.
Flere gånger visade konungen det förtroende
han hyste för sin drottnings duglighet. Sålunda
gjorde han henne i sitt testamente till sina
omyndiga barns förmyndare och insatte henne
i den regering, som skulle bestyra om tron-
följden efter hans död.
Förhållandet mellan makarne var sålunda
det bästa. Genom sitt lugn och sitt förstånd
dämpade hon hans häftiga lynne. Däremot
hade hon allt för höga tankar om en konungs
makt för att någonsin mildra sin gemåls sträng-
het emot adeln.
En ovanlig duglighet visade hon vid skötande
af sitt lifgeding och Karl Filips hertigdöme
under hans minderårighet. Rådet framhöll hen-
nes vård om gods och gårdar såsom ett efter-
följansvärdt föredöme. Hennes ekonomiska för-
stånd var öfverlägset, och hon kunde flere än
en gång försträcka svenska staten penningar.
Lika väl som hennes son såg hon med oblida
ögon, när gemene man led våld eller orätt.
Så t. ex. skref hon till Johan Skytte 1615,
som då förestod kammarärendena: »Vore godt
om I så handlade med K. M:ts undersåtar, att
de kunde någorledes blifva behållna, och i K.
M:ts frånvaro icke i grund förderfvade —
Vår älskelige son aktar sina undersåtar så högt,
att Hans Kärlighet i alla farligheter själf vå-
gar Hfvet för dem. Därföre vi icke kunna
tro, att Hans Kärlighet vill, att de här hemma
alldeles skola förderfvas.»
Sparsamhet kallas ofta i vårt land snålhet,
och detta fel har man påbördat henne, kanske
utan att noga pröfva beskyllningens halt.
Politiska ärenden intresserade henne, och
särskilds följde hon med vaken blick händel-
serna i Tyskland, men hon sökte icke blanda
sig i politiken, utan hänsköt allt till konungens
och riksrådets afgörande.
För sina barns uppfostran hade hon alltid
dragit en moderlig försorg. Hön vaktade dem
för dåligt sällskap och klemade ej bort dem i
onödan. Gustaf Adolf insåg också den tack-
samhet han var henne skyldig.
I hennes väsen fanns något rättframt, som
pjunk, när hon var sjuk, ville hon vara ensam.
Alltid fordrade hon, att andra skötte sina plik-
ter med samma trohet som hon själf.
Kristinas stränghet framträdde såväl mot Gu-
staf Adolfs ungdomskärlek, som mot den yng-
sta dottern Maria Elisabet, hvilken hon tvang
att mot sin vilja äkta sin kusin hertig Johan.
Statsklokhet låg till grund för hennes handlings-
sätt; hennes rykte hos en’ känslosam eftervärld
har dock lidit af hennes uppträdande i dessa
äktenskapsfrågor, huru berättigadt det än må
hafva varit.
Då kan eftervärlden med större fog klandra
henne för hennes partiskhet för den yngste
sonen, Karl Filip, för hvars rättigheter hon in-
skred flere gånger ganska hänsynslöst. Det
blef dock aldrig någon brytning, ty Kristina
hyste i grund och botten en stor beundran för
sin äldste son och böjde sig inför konunga-
makten. Gustaf Adolf å sin sida glömde ej
inför moder och broder, att han var Sveriges
konung och såsom sådan hade rättigheter att
bevaka, men han glömde icke heller den vörd-
nad han var skyldig sin moder och den väl-
vilja han ville visa sin yngre broder.
Änkedrottningen hade sorgen att öfverlefva
sin älsklingsson och dog 1625 den 8 dec.
När man granskar Kristinas personlighet i
bref och offentliga handlingar, ej blott tanklöst
eftersäger, hvad hennes fiender lättsinnigt om
henne yttrat, finner man bilden af en ovanligt
rikt utrustad kvinna: ett modigt sinne, ett skarpt
hufvud och under en sträf yta ett varmt hjärta
och ett rättrådigt lynne.
Gustaf Adolfs moder, Kristina af Holstein,
var enligt Axel Oxenstiernas ord, som hade
haft tillfälle lära känna henne: »hög och ädel
till mod och sinne.»
Att store män ha haft mödrar, som genom
ett rikt själslif höjt sig öfver sin omgifning, det
är en ofta upprepad sats, som ej jäfvas af
Gustaf Adolfs moder.
Hos Yasaättens största telning har förenat sig
denna märkvärdiga släkts bästa egenskaper:
mod, viljekraft, förståndsskärpa, kunskapsinne.
De mörka släktdragen, misstänksamheten, det
våldsamma lynnet, saknas helt och hållet eller
dämpas genom den kraftiga, på ädla, höga mål
riktade viljan.
Gustaf Adolf är för oss svenskar så helt
Vasasonen, att vi sällan tänka på, att han ge-
nom mödernet är arftagare af andra släktdrag,
som hos honom sammansmält till ett helt af
sällsynt harmonisk styrka.
x *
x
Det mjuka, medelsamma, milda elementet i
Gustaf Adolfs ungdomshem var halfsystern
Katarina.
Hon var Karl den niondes dotter i ett
föregående äktenskap med Maria af Pfalz, och
var vid Gustaf Adolfs födelse tio år. Man märker
ej några slitningar mellan henne och styfmodern,
de tyckas tvärtom varit innerligt fästade vid
hvarandra, och bandet med halfsyskonen blef
fast knutet.
Katarina var familjens själ; den stränge fa-
dern önskade ha henne vid sin sjukbädd, drott-
ningen ville ha henne i sin närhet. Då den
unge Gustaf Adolf svärmade för sin mors vac-
kra hofjungfru, Ebba Brahe, var »Kätchen»
ar tjugutre år äldre än hon själf.
Möjligen hyste hertig Karls gemål en dold
stundom kunde såra, men hon menade i grund
och botten väl. Hon tyckte ej om pjåsk och
Juvelerare
K. ANDERSON
1 Jftkobstorg 1
Juvel-, sriiUl- och sillverarbeteu, passande till lysnings- och hederspresenter. Bordsilfver, eleganta mönster till lägsta pris
efter dagens kurs å silfver. Armband, Broscher, Nålar, Ringar, Kedjor etc i stor och modernt urval till bil igaste pris.
lHAiunii&rini^Hr med 1, 3 och 5 diamanter frän 20, 60 och 12o kr.
Reela varor. Billiga priser. — Bref besvaras omgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0394.html
