Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 7 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
I öfrigt var allt sig så likt hos de gamla:
svärfar var artig och hjärtlig, men talade
mest om sina tilltagande ålderdomskrämpor
och om den för både dem och landtbruket
ogynnsamma väderleken under hösten; — svär-
mor var samma oklanderliga värdinna som
alltid, såväl i fråga om de rikliga anrättnin-
garna som den välvilliga, men nästan be-
svärande omtänksamheten. Och när Helene
under aftonen satt där med lilla Astrid i sitt
knä, tyckte hon att svärmors blickar mer
forskande än någonsin voro fästa på henne
och hennes toalett. Helene vågade aldrig,
när hon reste dit, medtaga annat än sina
enklaste klädningar; men hon märkte ändock,
att svärmors ögon ogillande betraktade hvarje
modesak, som hon inte var van att se, eller
allt bjäfs som hon ansåg obehöfligt. Och
den unga frun var svag för sin toalett. Hon
hade ju äfven haft godt om tid att tänka
därpå under de sju år hon varit gift — och
förut också, enda barnet i ett förmöget hus,
som hon då varit; och hon hade måst tänka
därpå, så mycket som hon varit ute i säll-
skapslifvet både som flicka och fru. Men
allt det där förstod naturligtvis inte svärmor,
som satt på landet hela året om, och som
gjort det i så många år! För öfrigt så var
det visst inte något så stort nöje, som andra
föreställde sig, att beständigt »vara med».
Det roade henne som yngre, men nu började
hon rent af att tröttna därpå — hon var ju
redan inne på trettiotalet ; och hur tomt hon
mången gång fann detta lefnadssätt, antingen
hon själf var med borta i sällskap eller satt
hemma och väntade på Axel, då han var på
herrmiddag eller spelparti — det hade hon
inte velat säga honom, han som alltid var
så god, och som gjorde så mycket för hennes
nöje.
Dessa och dylika tankar genomforo Helenes
hjärna, under det hon satt och samtalade
med de gamla. Hon höll nog af dem; men
hon tröttades af svärmors omutliga plikt-
känsla och rent af retades af hennes »för-
träfflighet», hvilken kändes som en tyngande
fordran på henne själf.
Helene fann emellertid vistelsen på landet
denna gång angenämare än förr. Kanske
kom det sig däraf att den gamla frun mer
än vanligt var upptagen af de husliga göro-
målen, så att Helene mera rådde om sin tid
och kunde göra långa utflykter i omgifnin-
garna eller draga sig undan på sitt rum med
en bok under de stunder, då hon icke höll
svärfar sällskap eller läste tidningarna för
honom i hans hustrus ställe. Med honom
hade det nu alltid varit mindre svårighet att
ta sig ut; han var svag för sin täcka, ele-
ganta sonhustru, det såg hon med glädje.
Inte för att hon på längden skulle ha stått ut
med att dag ut och dag in pyssla om honom,
vara honom till sällskap och rätta sig efter
hans små egenheter så, som svärmor gjorde;
men att då och då språka med honom och
spela för honom, det gjorde hon gärna, helst
som hon märkte att hon för stunden friskade
upp hans lynne med sitt ungdomliga sinne
och sina skildringar från hufvudstadslifvet.
Men den som nu mest gjorde lifvet lättare
och gladare i det enformiga hemmet var lilla
Astrid. Kanske reflekterade Helene inte sär-
skildt däröfver; men hon tog den lilla flickan
med sig ut, då hon ej gick för långt, åkte
kälke med henne på gården och klippte om
aftnarna pappersfigurer åt henne eller visade
henne böcker —- och det kunde då ibland
vara fråga om, hvilkendera som hade roligast
af de två! Redan första dagen hade Helene
skrifvit till Axel och bedt honom att i Göte-
borg köpa några leksaker; ja, han fick till
och med en så omständlig beskrifning på
hurudana dockan, dockköket och barnboken
skulle vara, att det gjorde honom riktigt huf-
vudbry. Och dagen därpå fick han ett nytt
bref med liknande kommissioner; ty hon hade
nu bedt svärmor att få kläda julgranen, hvil-
ket med nöje beviljats henne, oeh den fick
i år inte bli en gran med bara ljus, som för
gammalt folk, utan skulle vara en riktig barn-
julgran med konfekt och grannlåt och för-
silfrade kottar och flaggor och jag vet inte
allt hvad, — så att grosshandlar Axel fick
ett grufligt bestyr.
(Forts.)
Med detta nummer följer ett tillägg till firman Percy
F. Luck et C:os Handelsaktiebolags senaste prisku-
rant, upptagande diverse prisförändringar.
Innehållsförteckning.
Gustaf-Adolfs-minnets kvinnogestalter. Gustaf II Adolfs
moder, syster, maka, skildrade för Idan af Ellen Fries. (Med
3 porträtt ) — Fru Argus; af Efraim Rosenms. — En årsre-
vision; af A. M. — Frän Iduns läsekrets: Något om kafferep,
af Puppa. — Julbrefmissionen ; af E. R—y —Ur notisboken.
— Literatur. — Teater och musik. — I juletid; berättelse af
Hedvig Jndebelou. — Tidsfördrif.
TiSifSïârif.
J a
Redigeras af Sophie Långe.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Sagan sanning den gång blef,
Då en sagans trogna vän
Saken så med kraft bedref,
Att mitt hela rests igen
Upp ur mythens dunkla gömma.
I dess famn man nu kan drömma
Om en forntid Bkön och rik
På en ljusfull romantik,
Tid, som utaf stordåd fylldes
Och af sagans guld förgylldes.
Från mitt helas djärfva krön
Famnar blicken i ett tag
Himmel, haf och jorden grön
— Dock likväl i sammandrag —
Ja, dess namn ej fåfängt ljuder,
Det på vida vyer bjuder.
Och det bjuder äfvenså
Uppå tio typer små,
Hvilka i sin ordning gifva
Hvad jag nedanför vill skrifva.
Huru världslig makt kan dö,
Därom finnes vittnesbörd,
Som exempel nämn en ö,
Och en stad, numer förstörd.
Ondskans bild i sång och sägen.
Hvad går paralellt med vägen?
Järnhård hämsko kring en fot.
Nämn för mången sjukdom bot.
Ojämnhet på jordens yta.
Hvad man mot och ned kan bryta.
Hvad du en i spegeln ser
Af dig själf och andra med.
Hvad den törstande du ger,
Om att ge du har för sed.
Hvem på händerna blir buren.
Klädnad, väfd utaf naturen.
Hur din tanke vara bör,
Om ditt tal skall få gehör.
Nanm på mången Svea konung.
Och hvad sirup gör och honung.
Kommenderadt kräftgångsord.
Hvad ett öga gifver blott.
Första offret för ett mord.
Skydd, som alla träd ha fått.
Nyttig dräng, men farlig berre,
Som ibland regerar värre.
Straffredskap af hemsk natur.
Ställe, ansedt för sin »kur».
Drömbild, ifrigt efterspanad
Och af varma hjärtan anad.
Fågel, sysslande med jakt
Ibland klippor och bland skär.
Hvad i hafvets djup man lagt
Och som eningslänk nu är.
Skydd emot profana blickar,
När sin vän ett ord man skickar.
Sångarnamn som nu dött ut.
Mest till »svart» ett attribut,
Hvilket på det hela taget
Blifver för sin uppgift slaget.
På hvad flickan tänker glad
Och en köpman likaså.
Ibland fordna gudars rad
En som medlande sågs stå.
Sak, oformligt tung att lyfta.
Hur ett ljud mot skog och klyfta.
Liten tingest, men som kan
fTänga in som ingen ann’.
Åkdon ifrån gamla tider,
Står i gamla prestgårdslider.
Höstens drottning, stolt och grann.
Flitens sanna sinnebild.
Hvari blommors släkte fann
Just en härjare så vild.
Fall, i hvilket hvarje bölja
En naturlag måste följa.
Uthus uppå landet mest.
Utaf sädeskorn en rest.
Alltid väl- och högvälboren.
Sist en vän från barndomsåren.
F. M. C.
Namngåta.
+
+
+
+
+
+
1 +
Rutraderna ifyllas med sju namn ur
vår svenska almanacka, och äro de
rätt funna, skola de med kors beteck
nade rutorna bilda ett åttonde namn.
Förvandlingsgåta.
Af bokstäfverna i nedanstående staf-
velser bildas 22 ord, hvilkas begyn-
nelse- och slutbokstäfver utgöra namnen
på tvänne mycket kända poem.
Orden äro: ett diplom, en stad, en
sjö, ett vapen, en stad, en vetenskap,
ett landskap, en förbindelse, ett dägg-
djur, en blomma, berg, en förteckning,
garfsyra, en fiskfamilj, ett Öfverhufvud,
en juridisk term, namnet på en hjälte,
en metall, ett räknesätt, ett gift, en
dramatisk skald, ett verktyg.
Stafvelserna:
1) rebb fur,
2) ly käjä vys,
3) Jöns Roste,
4) rov 1er ve,
5) kang asia,
6) ist kete,
7) en big elk,
8) igo not bila,
9) sine och ror,
10) Numa Egir,
11) en papir anne,
12) irr geste,
13) bre akk,
14) oj no ön gen,
15) sea is bad,
16) stek das nåd,
17) sena le mo,
18) u miu Malin,
19) ur, ideal grit,
20) nikt snyr,
21) lac ronde,
22) Emma har.
6—St-
Enkel epités eller tilläggsgåta.
Skiljes sig från »protés» och »meta-
lés» (se Idun n:r 44) däruti, alt de nya
bokstäfverna kunna sättas både före,
efter och inuti utgångsordet.
4—5) Hvad till förintelse är dömdt.
4—6) Ett ting, i nordisk myt berömdt.
4—7) Hvad man vid tvättning nyttja
plär.
3—7) Hvad blott skomakarns göra är.
1, 3—7) Hvad nog för mången värde
bar.
1—7) Ett ting som brasan lämnar kvar.
Lösningar.
Gåtan: Drömmar.
Charaden: Skalkaktig.
Cirkelgåtan : Marie Antoinette — Frankrike.
Öfre fältet: 1) Fatme, 2) Brask, S) Trosa, 4)
irnbad, 5) enkel, 6) armod, 7) Norge, 8) atlas,
9) broms, 10) kusin. Nedre fältet: 1) kines,
2) Marta, 3) vä-ka, 4) Japan, 5) rofva, 6) Na-
mur, 7) Kalif, 8) Asien, 9) ostra, 10) ettor.
Palindromen: Slup — puls.
Siffercharaden: 19,632.
Aritmoremet: Rumsdekoration; Tor droska,
Oder, Artois, Seine, kurort, Mora.
Stafvelseg&tan: Alexandria; Al-ex-and-ria.
«
MÅTTONS SALOXTGS-OLJA■ 2:ne hermetiskt slutna cisterner.
Extra raffinerad amerikansk Fotogén.— Ensartad! Vattenklar! Rökfri! rymmande tillsammans 37 liter.
Carl R. Måtton, Stockholm.
Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
