Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 14 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
**Ê***ÊÉÊÉÊÊÊÉÏ!!
Hur lätta tidens vågor flöda, Din dag går ut, och ny går in
När under ärlig arbetsmöda Med verksam id i hurtigt sinn.
Eckstein
lång ocli orolig väntan, sä blifver lian dock
genast åter lugn, så snart lian träder innanför
fru Larssons tröskel ; så välgörande verkar
blotta närheten af hennes lugna personlighet.
Och hvilken är nu den publik, som söker
henne? — Det är folk af alla samhällsklas-
ser, från universitetsprofessorn och hans pro-
fessorska ned till bondgubben och hans gumma,
jämte alla klassers barn och ungdom.
Och hvilka äro de sjukdomar, som hon be-
handlar? Man trälfar i hennes väntrum blinda,
halta, döfva, sinnesrubbade, folk med dåligt
hjärta, dåliga lungor, dålig mage, folk med
akuta eller kroniska sjukdomar. För alla vet
hon råd och bot. Är sjukdomen för långt
gången, så att den ej kan botas, så är hon
nog ärlig att genast klargöra situationen. Dock
vet hon alltid att hjälpa och lindra.
Och behandlingssättet? — Låtom oss först
blott dröja ett ögonblick vid hennes diagnos.
Hon är en mycket skarpsynt kvinna. Få ögon-
blick efter sedan patienten inträdt i hennes rum,
har hon genomskådat honom och insett hans sjuk-
doms natur, dess uppkomst och dess utveckling,
hvilken hon punktligt och träffande kan be-
skrifva för honom. Hon äger den oskattbara
förmågan att se allt i sitt rätta sammanhang.
Men icke nog med det, att hon inser hvari
en sjukdom består; utan i och med detsamma
som sjukdomens inre natur står klar för henne,
ser hon äfven tillika det genaste botemedlet.
Hennes behandlingssätt är dels ett inre, dels
och hufvudsakligen ett yttre. Medicin använ-
der hon föga, men däremot ofta brunnsdrick- ’
ning; hufvudvikton ligger dock, såsom nämn-
des, på den yttre behandlingen.
Fru Larsson är synnerligen väl hemmastadd
i kroppens anatomi. Som bekant skiljer man
mellan musklernas, nervernas och kärlens ana-
tomi. Det är särskildt kärlens anatomi som
är fru Larssons starka sida. Att kunna reg-
lera blodomloppet, se där läkekonstens hemlig-
het, menar hon. De flesta sjukdomar, däri-
bland öfveransträngning vid tankearbete samt
den omtvistade reumatismen, uppkomma genom
oregelmässigheter i blodomloppet och försvinna
åter, så snart detta återställes i sitt normala
skick. Fru Larssons metod består däruti, att
hon medels en sakta yttre behandling tilltryc-
ker vissa blodkärl och därigenom tvingar blo-
det att taga sig fram på andra vägar. Med
användandet af sin skarpsinniga kombinations-
förmåga kan hon, genom att placera sina fing-
rar ’ samtidigt på två eller tre ställen af pa-
tientens kropp, reglera blodcirkulationen på
stora delar af densamma, sålunda bortarbetan-
de blodöfverfyllnaden på somliga ställen och
tillförande blod på behöfvande ställen.
Särskildt skicklig är hon i behandlandet af
kvinnliga sjukdomar, hvarjämte hon visat sig
såsom en ovanlig kännare och botare af mjäl-
tens och blindtarmens sjukdomar, dessa bägge
kinkiga organ, som utgjort läkekonstens svå-
raste stötestenar. Och vid kroniska sjukdo-
mar har hon genom sin yttre behandling vun-
nit särdeles lyckade resultat.
Fru Larsson har nu i mera än tio år stått
lutad öfver sina patienter från morgon till af-
ton, uträttande ett herkulesarbete, som endast
en kvinna kan hafva mod och tålamod att ut-
föra. Hon har ej ens fått tid att instruera
elever till fullföljande af arbetet. Därför dig-
nar hon också snart under ansträngningarna.
Man borde upprätta åt henne en klinik, där
hon finge vara den ledande anden och andra
få uträtta det gröfre arbetet, ungefär såsom
på Kellgrens institut Sanna vid Jönköping.
Det vore det rätta sättet att fortplanta hennes
konst.
I hvarje fall förtjänar hon ett varmt tack
af alla dem, för hvilka hon varit till hjälp,
och de äro många. Ingen, som ej personligen
sökt henne, anar, hvilken hälsobringande makt
hon äger. p, pf
Hur lyckligt, min väninna,
när himlen hånger grå
och höstens dagar rinna,
den trygga hamn att nå,
där jag i drömmar sluten
intill din barm kan tro
mig sänkt i en förfluten
och halfglömd sommarro.
Hjalmar Söderberg.
Idyll.
är stormen sliter bladen
från avenyens tråd
och tungt den stora staden
hörs hamra på sitt städ —
hur lyckligt, min väninna,
att se, stödd vid din arm,
din blick ur dunklet brinna
som fordom djup och varm.
Så låt mig lönligt trycka,
min älskade, din hand.
Ur deras krets, hvars lycka
ren oron satt i brand,
som lida och som hata,
vi skynda gladt att nå
den undangömda gata,
som fristad skänkt oss två.
Men nu, då sorlet tiger
och högre stund för stund
den gula månen stiger
på mattblå himmelsgrund,
vill tätt och lyckligt sluten
intill din barm jag tro
mig sänkt i en förfluten
och halfglömd sommarro.
Se mellan bergen leder
vår våg bland björk och al,
tills leende sig breder
den sommargröna dal,
där dagen om och natten
i almars djupa fred
ett blått och stilla vatten
i tystnad gled och gled.
Där flodens bölja ilar
i sälgens guldstoftregn,
två silfvergröna pilar
vår längtan gåfvo hägn.
Till undrens land den reste
långt från den gröna vrå,
där drömmande vi låste
en kväll Manon Lescaut.
Vi läste och vi logo
i sommarkvällens ro,
tills alla tvifoel drogo
ur våra drömmars bo.
Och när af slån och kummer
strök mättad kvällens vind,
du lutade i slummer
emot min arm din kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
