Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 14 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i DU N 399
1894
lunda grundligt förhör med examinanden vid
en offentlig examen. Omkostnaderna för dessa
förberedande studier behöfva ieke blifva så
stora, ty privatundervisningen kan nog erhållas
för ganska billigt pris, och själfva examen
är kostnadsfri.
Det första villkoret för att en ung flicka
skall kunna välja den ifrågavarande lefnads-
banan är, att hon skall vara fullkomligt frisk
och äga en kraftig fysik. I synnerhet är det
viktigt att hafva starkt bröst, då det är detta,
som mest frestas under arbetet som apoteks-
elev. Mer än en manlig elev med svagt bröst
har nog härvid dukat under för lungsot, och
för en kvinnlig ligger väl faran då minst lika
nära till hands. Ej heller duger det att vara
på minsta sätt pjåskig, så att man är rädd
för att »taga i med hårdhandskarne». Det
är därför en stor fördel att vara van vid att
deltaga i de i hemmet förekommande dagliga
sysslorna. Arbetet är nämligen ganska hårdt
och ansträngande och ieke alltid särdeles be-
hagligt, så att man ofta måste gripa sig an
därmed med ett »man muss sich nicht ver-
blüffen lassen.» Bland annat får man icke
vara rädd om sina händer, ty att tvätta, skölja
oeh plaska i vatten hör till ordningen för
dagen. I laboratorium, källare och vindar
måste man handskas med kärl, som äro
ohyggligt tunga och otrefliga, ofta innehållande
farliga syror o. d., oeh förrätta arbeten, som
säkert skola förekomma mången ung flicka
besvärliga och motbjudande. Men är man
frisk och stark och har lust för detta yrke,
saknar det visst icke heller sitt intresse.
Naturligtvis sliter och fördärfvar man sina
kläder duktigt, så att man får nöja sig med
en högst enkel och tarflig toalett. Ett godt
skydd hafva likväl vi fruntimmer i våra präk-
tiga, stora förkläden.
Det arbete, som är enklast, men på samma
gång det minst intressanta, är expeditionen
vid disken af apoteksvarorna. Detta passar
nog för de kvinnliga biträdena minst lika bra
som för de manliga, då de förra vanligtvis
äro mera händiga och vana vid praktiska
göromål.
Hvad slutligen recepturarbetet angår, som
säkerligen är det trefligaste och minst ansträn-
gande af alla apoteksgöromål, så torde detta
förträffligt lämpa sig för kvinnan, fastän man
ju ännu icke af erfarenhet kan döma härom.
Arbetstiden vid ett apotek är ganska lång.
I större städer har man börjat att stänga
apoteken liksom andra affärer kl. 8 på afto-
nen och öppna först kl. 8 på morgonen, men
vid de flesta apotek öppnas det kl. 7 och
stänges kl. half 9, alltså öfver 13 timmars
arbetsdag, hvilket ju är ganska respektabelt.
På senare tider har elevernas ställning be-
tydligt förbättrats, och bland annat erhålla
de nu, åtminstone i allra flesta fall, en efter-
middag i veckan ledig för att ägnas åt de
teoretiska studierna. Ett »nödvändigt ondt»
är söndagstjänstgöringen, som förefaller ganska
motbjudande, i synnerhet för dem, som verk-
ligen sätta värde på söndagshvilan. Vid min-
dre apotek få eleverna tjänstgöra hvarannan
söndag, men har man fördelen att komma på
ett större, där det finnes flere elever, händer
det naturligtvis mindre ofta, då tjänstgöringen
blir delad mellan flere.
Beträffande apotekselevernas aflöning, sä
beror dess storlek på flere olika omständig-
heter; den står dock i närmaste sammanhang
med nattjänstgöringen. Denna skötes af en
elev och en provisor på så sätt, att eleven
stiger upp och expedierar, om han så kan,
oeh i motsatt fall väcker provisorn. Men
vid många apotek är det svårt att vidtaga
sådana anstalter, att en kvinnlig elev kan
ligga som nattvakt. Då hon således icke kan
göra samma arbete som en manlig elev, kan
hon naturligtvis icke göra anspråk på samma
aflöning, helst som nattjänstgöringen utgör en
mycket dryg del af arbetet. För en kvinnlig
provisor ställer sig emellertid saken annor-
lunda, då med lätthet lämpliga anstalter kunna
vidtagas för hennes deltagande i nattjänst-
göringen, och i så fall kan hon ju äfven med
rätta fordra samma aflöning som manligt bi-
träde.
Framtidsutsikterna på den farmaeeutiska
banan äro kanhända för närvarande ej så
lysande, som önskligt vore. Det finnes i
Sverige en mängd examinerade apotekare,
som gå och vänta på att få egna apotek och
fått vänta länge, oakladt årligen nya inrättas.
Det väntas dock, att det om några år skall
blifva bättre härmed. Emellertid hafva kvin
norna, enligt lag och rätt åtminstone, pä
denna bana samma rättigheter som männen,
och således skola väl utsikterna för dem icke
blifva sämre än för de senare. För öfrigt
äro lönerna för examinerade apotekare så
höga, att en kvinna torde reda sig utmärkt
därmed, n. b. om man kommer att göra
henne rättvisa och betala hennes arbete lika
med mannens. Säkert skall hon då nöja sig,
om också hoppet om eget apotek hägrar skä-
ligen långt i bakgrunden.
Ändamålet med dessa få ord har icke varit
att söka förmå några unga flickor att gifva
sig in på den farmaeeutiska banan och ännu
mindre att afskräcka någon därifrån, utan
endast alt gifva några så mycket som möjligt
sanningsenliga upplysningar om densamma till
tjänst för dem, som stå i begrepp att beträda
den. Emellertid är så mycket säkert, att
ingen flicka bör välja detta yrke endast där-
för att hon vill hafva en sysselsättning, så
att säga »för sitt nöjes skull», som ju så
ofta är fallet med flickor ur de bemedlade
klasserna, ty då skall hon säkerligen snart
tröttna därpå; men en flicka, som måste
arbeta, vill arbeta och äger tillräcklig hälsa
och kraft därtill, skall här finna ett lönande
och intressant, om också ganska ansträngande
yrke. E.
\
Våra barns julböcker.
8
land de gäfvor af skiftande slag,
som faders och moders kärlek skänker
de små om julen, barnens förnämsta fest,
plägar man i de flesta fall finna en eller
annan bok. När barnen nått den ålder, att
bokvärlden för dem öppnat sina portar, torde
det också knappast finnas någon skänk, som
så tränger till deras hjärta. Sedan det första
motståndet öfvervunnits och de svarta, besyn-
nerliga figurerna på det hvita papperet blif-
vit gamla bekanta, hafva också böckerna upp-
hört att vara skrämmande, plågsamma tortyr-
redskap. De blifva vänner. En docka eller
ett regemente tennsoldater vinner knappast i
så hög grad barnens tillgifvenhet som en ro-
lig bok. Den befolkar deras fantasivärld med
gestalter, som fånga tankarne ännu länge, se-
dan ögat upphört att på bladet följa diktens
gång. Men just därför att böckerna vinna
en sådan makt öfver tankarne, ligger det vikt
på, att de väljas med urskiljning och omsorg.
Och denna har å ena sidan att taga hänsyn
till, att ingen skadlig och olämplig bok fal-
ler i händerna på dessa ungdomar, hvilka ej
ännu lärt sig att utsofra det dåliga, och å
andra sidan att taga skälig hänsyn till bar-
nens smak. Att denna är i många fall kon-
stig och naiv, det veta vi nog alla, men i
mycket är den inte så missriktad, och jag
tror, alt det bestämdt är illa att alldeles
ignorera den. Man orsakar därigenom lätt,
att barnet mister håg för läsning i allmänhet
eller söker på smygvägar skaffa sig bockar
af det slag, som det önskar sig, men ej er-
håller hemma.
Till en början är bokvalet temligen lätt. I
de första åren håller man sig uteslutande till
sagorna eller några berättelser om tultingar i
samma år som de läslystna åhörarne. Då
deltar man med Hans och Greta under deras
äfventyr eller tränger med prinsen igenom de
tätnande skogarne kring prinsessan Törnros’
sofvande slott. Elfvor dansa på tufvorna i de
ljumma sommarnätterna, tomtar i röda lufvor
titta fram ur husets vinklar och vrår, djuren
tala och blommorna hafva själar — och vi
tro allt detta. Eller också berätta oss böc-
kerna om barn vid vår ålder, om deras lekar
och sysselsättningar, split och försoning. Det
finns oändligt mycket att välja på af slika
böcker, men val tarfvas minsann. Till och
med en sådan gyllene skattkammare som
Grimms sagor innehåller mycket tarfligt och
alls ej lämpligt. Men sagosamlingar med
ämnen från Norden finnas ju äfven och torde
särskildt passa. Vi nämna blott Albrekt
Segersteds »Svenska folksagor». Barnberät-
telser saknas ej heller, både af det hjärtnupna
och det friska slaget. I fråga om dem äro
barnen mera kinkiga och svårtillfredsställda
än de äldre, som välja dem. Ty då det gäl-
ler historier, som spela pä verklighetens egen
mark, äro barnen arga realister. Då fordra
de minsann sund och sann natur och hafva
ett ganska skarpt öga för det konstlade och
sentimentala, som där möter dem. Med sam-
ma otålighet, som barn ådagalägga, då de
lyssna till förmaningar, som tyckas dem onö-
diga och alltför långa, läsa de en berättelse,
som endast tjänar till att illustrera en eller
annan moralisk sats. Och det sedelärande
gör då en skadlig i stället för god verkan,
det blir tråkigt, och ett barn skyr detta mer
än den fullvuxne, som vet att äfven detta
måste bäras. Nej, roande måste de böcker
vara, som ni ger barnen till deras nöje, ty
annars förtaga de hågen för läsning, i stället
för att väcka och underhålla den.
Men barnen växa. De år hafva snart lu-
pit till ända, då sagorna och berättelserna
tillfredsställa läshungern. För pojkarne vid-
taga »indianböckerna», för flickorna »roman-
böckerna». Nu följer ynglingen med spändt
intresse de ridderlige rödskinnen på deras jak-
ter och strider i den fjärran Västern. Mot
de Cooperska urskogarnes mörka bakgrud
tecknas örnprofilerna med de vajande fjädra-
ne; då mörkret faller öfver farornas stråt,
sitta gossarne i lag med delawarernas krigare
kring vakteldarne, medan de unga flickornas
milda, melodiska skratt dämpadt klingar un-
der de mörka träden; i lätta kanoter glida
de öfver de stora sjöarne, andlöst lyssnande
till hvarje ord af Unkas och Chingachgook,
hvilkas bildrika språk de efterlikna. —Eller
också trampa de Afrikas glödheta jord, i strid
med elefanter och negrer, eller draga med
Marryats unga midshipmen på Albions stolta
fartyg i härnad mot spaniorer och fransoser,
under det att tusen eldgap slunga sina åskor
öfver oceanernas upprörda vågor.
F. W. Tornberg
Urfabrikör
rekommenderar till julen sitt stora och förstklassiga lager af alla sorters FICK-UR i guld-, sijcer- och
.mefntZ-boetter för damer och herrar. Guldkedjor, Pläterade kedjor o. Berloeker. Väggur
°r_____..t J t: l ift; 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
