Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 14 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 403
matiska kåren, tyska sjöofficerare, de tyska depu-
terade vid Gustaf-Adolfs-jubileet m. fl. Vi hafva
sällan i k. operans salong sett en så lysande sam-
ling. Stämningen bar hela aftonen en prägel af
högtidlighet. Tablåerna slogo tydligen mycket an
och framkallade hvarje gång applåder, hvilkas lif-
lighet dock något minskades af den mera allvar-
liga stämning, som var rådande.
— En högeligen intressant teaterafton bereddes
i måndags vår elitpublik, då Båkansson-Svennberg-
tournéen å k. operan uppförde den finska förfat-
tarinnan Minna Canths mångomtalade skådespel
»Sylvi». Som kändt, är detta stycke bygdt på en
uppskakande tilldragelse, hvilken för några år
sedan verkligen passerade i en finsk landsortsstad,
då en ung Iektorsfru, intagen af en otillåtlig,
passionerad kärlek till en annan, med gift röjde
sin man ur vägen. Huruvida de pinsamma äm-
net lämpar sig för dramatisk behandling, kan väl
omtvistas, och ej heller är fru Canths behand-
ling af detsamma synnerligen konstnärlig, men
visst är att den framställning, som fru Håkansson
gifver af den olyckliga Sylvi, är i högsta grad
verkningsfull och gripande. Med öfverlägsen sä-
kerhet finner den rikt begåfvade skådespelerskan
slående sanna uttryck för rollens oerhördt skif-
tande stämningar: för det ytliga, nöjeslystna na-
turbarnets sprittande själfsvåld i de första akterna,
för frestelsens hemska strider och den paniska
fasan efter brottets fullbordan i den tredje akten
samt för förtviflan och de nästan sublima van-
vettssynerna i slutakten. Det var en föryta ran-
gens prestation, som sent kan glömmas.
Alldeles utmärkt fyllde hr Seennberg vid hennes
sida sin uppgift som den godmodige och godtrogne
mannen, hvars tillit på ett så förfärligt sätt svikes.
Denne skådespelare uppnår med en ytterligt be-
härskad konst och de minsta medel ofta nog en
verkan, som de största tragedilater förgäfves skulle
eftersträfva.
Om de öfriga rollinnehafvarne är ej mycket att
säga; de försvunno så temligen vid sidan af de
redan nämnda. En hr Wetzer som förledaren,
ingeniör Hoving, var icke synnerligen eldig eller
förledande ; bättre voro då fru Molander i en liten
biroll som fångvaktarinna och fröknarna Tuné och
Lihr som ett par småstadsfröknar.
Publikens spänning och bifall voro intensiva,
en väl förtjänt hyllning åt ett konstnärskap, af
hvilket vi endast allt för sällan få komma i åt-
njutande i vår hufvudstad.
Samma sällskap kommer ytterligare att på Södra
teatern gifva tre Sylvi-föreställningar : lördagen
den 15, måndagen den 17 och tisdagen den 18 d:s.
Därefter gifvas sannolikt ett par föreställningar af
Gerhart Hauptmanns berömda skådespel »Ensamma
människor».
Vasateatern återupptog i tisdags det uppsluppna
lustspelet »Öregrund—Östhammar» med fullstän-
digt ny rollbesättning så när som på dir. Varberg
och fru Berg, hvilka båda innehade sina gamla
roller som stadskassören och Susanna. Nu som
alltid framkallade det glada stycket oupphörliga
skrattsalfvor i salongen.
Madame Emma Nevada, den berömda spansk-ame-
rikanska sångerskan, gaf i tisdags konsert i Mu-
sikaliska akademien inför en publik, som kunde
hafva varit talrikare, men näppeligen mera förtjust.
Visserligen äger hennes stämma hvarken något
stort omfång eller någon ovanlig skönhet, men
den är däremot så mycket mera böjlig. Madame
Nevada är framför allt koloratursångerska, och
som sådan torde det ej finnas många, som kunna
täfla med henne. Den säkerhet, hon visar i sina
konststycken på detta område, är förvånande. Ej
mindre märkliga äro hennes utomordentliga pia-
nissimoföredrag ocb hennes förmåga att hålla ut
en ton, vittnande om en förträfflig respiration.
Att sångerskan väckte det lifligaste bifall behöf-
ver väl ej nämnas. — Hr Lasarus från Berlin vi-
sade sig vara en god ackompagnatör, men för öf-
rigt som pianist ej något ovanligt.
En andra Nevada-konsert skulle gifvas på tors-
dagen i Hotel Continentals festsal. Dessa konser-
ter hafva anordnats af den nya teater- och kon-
sertbyrå, som öppnats härstädes af operasångaren
Linden.
Richard Anderssons musikaftnar i måndags och tis
dags gåfvo ånyo vittnesbörd om den utmärkta
undervisning, som lämnas eleverna vid hr A:s
högt ansedda institut. Särskildt lämnade de äldre
elefverna prof på både långt hunnen teknik och
god uppfattning.
Für dramatiska och musikaliska artisternas pensions-
förening äger en soaré rum söndagen den 16 de-
cember kl. half 8 e. m. i Musikaliska akademiens
stora sal.
Programmet upptager »Marinettes små skälm-
stycken», Labiches kvicka vaudeville i Ernst Wall-
marks öfversättning och med Aug. Södermans
musik. Medverkande i detta stycke äro fru Ham-
rin samt hrr Hedlund ocb Nyblom. Därefter upp
föres »Stackars flicka», komedi i en akt af Anna
Wahlenberg. Detta stycke uppföres vid detta till-
fälle för första gången och spelas af fruarna Hart-
mann och Hamrin samt hrr Bæckstrôm och Hed-
lund.
Sedan gifves »I skogen», operett i en akt af en
amatör. Detta stycke har heller aldrig förut upp-
förts offentligt. Det är hållet i parodisk stil och
kommer utan tvifvel att väcka uppmärksamhet.
Det utföres af herrar och damer ur societeten.
Sist gifves den gamla, alltid gärna sedda farsen
»Piccolet», hvars förnämsta dragningskraft består
däri, att de berömda skådespelsveteranerna hrr
Georg Norrby och Knut Almlöf utföra sina gamla
roller däri. De öfriga medverkande äro fru Ellen
Hartmann och hr Nils Personne.
Kärleksbref från början af
1700-talet.
Ett stycke kulturhistoria, Idun del-
gifven af E. B—m.
II.
2
J^örra gången var det en ung man, som re-
presenterade otroheten i norden; denna
gång är det den sköna, som börjar med
»min bästa vän på jorden» ocb slutar med
»jag tänker aldrig på eder». Blandningen af
kärlek och rofvor, af citat ur psalmboken och
små försök att upphetsa den »liögtärade gode
vännen» mot hans egen bror äro, liksom söt-
man i början och bäskheten på slutet, rätt
karaktäristiska. För inbillningen framstår Karl
XII:s Sverige annorlunda än det ter sig bakom
den lilla fliken af dessa bref. Likväl, om man
än så väl förstår, att i det lilla lifvet funnos
småaktighet och snobberi så väl då som nu,
har det sitt intresse att liksom se ett lefvande
intyg därpå.
1.
Min högtärade gode och bäste vän här på
jorden.
Hälsande med Gud den allrahögste till eder min
lilla hjärtans vän i lifvet och intill döden. Förlåt
mig, min lilla vän, att jag icke kommer efter eder
begäring; men I vet väl själf, huru det kan vara.
Gud låt mig Iefva en liten tid, skall jag väl komma
till eder, min lilla vän. I skrifver, min lilla vän,
att I hafver något besynnerligt att säga mig, men
jag beder eder, min lilla goda vän, skrif mig det-
samma, som I vill säga mig. Så vill jag skrifva
eder igen därmed Gud befalla.
Maria Gribnits.
I äger mitt hjärta — det är icke mitt — så
länge jag lefver. Lyckan kommer, lyckan går, den
Gud älskar lyckan får. Gud gifve eder en god dag.
2.
Min högtärade goda vän Olof Påfvelson Ene-
kvist är och blifver intill döden.
Jag underlåter och tillsäger min lilla vän min
arfvedel uti huset så väl som indöma hvad mig
tillkommer, om Gud skulle mig kalla emedan han
är borta efter min död, och hvad mera mig till-
kommer på min egen kondition och förtjänst, hvil-
ket det är. — »60 d:lr Sölfimt, som mig tillkom-
mer, hvilket jag hafver af min vän bekommit 76
d:r och 20 öre Sölftmt 10 dukater och en guld-
ring på 3 dukater och ett spänne på en dukat och
en half, och annat mera. Dateradt d. 24 Juni.
Maria Hansdotter Gribnitz.
A:o 1701. Visby.
3.
Min högtärade gode vän och bästa själ på jorden.
Emedan lägenheten sig så begifver, så kan jag
icke med mindre få ord att jag skrifver eder, min
högtärade goda vän, till om mitt tillstånd. Först
tackar jag Gud för min goda hälsa och sundhet
och samtelig alla andra mina goda vänner; Gud
låte mig få af eder det samma spörja igen, min
lilla goda vän, hvilket mig af hjärtat kärt skall
vara. Så låter jag min goda vän veta, att jag
hafver fått en tunna tjära af den hustrun, som
hafver bekommit de 16 öre. Käre min vän, hvad
I gör, så köp mig något godt malt eller något
korn, och om I viljen hafva något, så låt mig veta
det i tid, så skall I det gärna bekomma. Vet nu,
min käre vän, nu säga de allesammans, att I kom-
mer hem igen med samma farkosten. Men låt se,
min käre vän, att I håller eder bra, att våra ovän-
ner icke skola få glädjas öfver oss. Bättre Gud,
ty här är allt för många; men hvad är det mer?
Gud är med oss, hvem kan vara emot oss. Käre
min vän, skrif mig till hvad jag skall skrifva för
en titel på det bref, som jag skall skrifva eder
till Lars Jönsson. Nu intet mera denna gången,
min gode vän.
Förbida då din lycka,
Min vän, tillfrids dig ställ,
Gud skall dig en gång rycka
Utur ditt sorgetjäll
Och dig med nåd bekröna
I en behaglig tid
Samt gifva dig till löna
Lust, löje, fröjd och frid.
Gud därmed befalladt, och jag förblifver eder
goda vän så länge jag lefver och heter
Maria Gribnitz.
Datum Visby d. 2 Augusti A.o 1701.
Käre min vän, förlåt min ringa skrifvelse; detta
brefvet är skrifvet i hastigheten.
Käre min vän, sänd mig ett annat signet; mitt
är kommet bort. Detta bref till min högtärade
gode vän Monsieur Olof Enekvist.
P. Min vän, sänd mig ett annat signet, mitt
är kommet bort.
Utanskriften.
Detta bref till min högtärade goda vän Olof
Enekvist.
4.
Min högtärade goda vän och bästa själ här på
jorden.
Gud med oss och Jesum till hälsning. Hälsande
med Gud den allra högste till eder min lilla vän
och bästa själ, låter jag min goda vän veta, att
jag hafver edert bref väl bekommit och därutaf
förnummit eder goda hälsa och sundhet, hvilket
är mig af hjärtat kärt. Nu låter jag eder, min
högtärade goda vän och bästa själ veta, att jag
hafver det alltsammans bekommit, som I hafver
sändt mig, hvilket jag tackar eder mycket vänli-
gen för. Min goda vän skrifver mig till, att för-
tjänsten är icke mycken där nere och beder mig,
att jag skall råda honom till det bästa. Det bästa
råd, jag kan gifva eder, kära barn, tag Gud till
hjälp och blifver där I är till den tiden, som vi
med Guds hjälp hafva satt oss före. Kära min
vän, var tålig för min skull, eljes hafver folket
så mycket att säga, som I väl bäst själf kan tänka
eller får mina ovänner mycken glädje. Kära mitt
barn, frukta Gud och var tålig i din enslighet;
gör som jag gör och var alltid vid ett godt mod.
Hvad hjälper oss att mycket sörja,
Hvad bjälper oss vårt pust och kval?
Hvad är att vi hvar morgon börja
Begråta sorger utan tal?
Ju mer vi sörje i vår nöd,
Ju större blir vårt sorgebröd.
Kära min lilla vän och bästa själ på jorden,
hvad du gör så var tålig och sörj inte mera,
För du äst min utvalda vän,
Låt mig vara din igen!
Kära barn, hälsa alla goda vänner och eder käre
svåger med. Min käre vän, I skrifver om^rofvor
och flijndror, det skall I gärna bekomma så framt
jag kan få någon lägenhet här ifrån staden. Kära
min vän, har I slitit uti fem år ondt, så slit det
sjätte för min skull. Jag vill gärna slita ondt för
eder en gång igen och
Min vän, frisk upp, låt sorgen fara,
Ditt kval i vädret slå!
Låt ej ditt hjärta vara
Nu mer bedröfvadt så,
Då han din sak med äran,
Som dig gör ängslan stor,
God utgång skall beskära,
Det mången nu ej tror.
Kära min vän, tänk aldrig i världen förgäter
jag dig; glöm inte bort mig. Valet, min kära vän,
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid un- K. A. Nydahl & C:o
dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, fullgod. Stockholm, a Stnreplan 3
/v . . .. 1 . n • 1 .1 (VK I i n■ ___ ____ /___ i I_____ ____ „ , Ü
o
£ ’S
° rt
%-*
VI pj
A4
T3 VI
d .h
« &
O f£
g,
O
. m
m
o
o o
ca m
(3
50 (3
r—f
O
oS
a
»
P
O
ti
fl
fl
H
P<
W
A4
■ SO
l tVI
« so
■21*1
il
a g
^8.
E « -S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
