Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 11 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 1895
H
p
5 P
p £
■d £
h te“
© K
*0 S3
p *
P ©
rf- g,
H» M
O: “
*0
r§
Pj •
® «
P e
p a
® I
< m
r g
p* g
■■ 5
m
æ»
<
CD
ço°
COg1
ce 3
o.13,
0-53
H B
"■ H
P
O P.
CO ®
CD
CO
O
Oï
WOC
o » «
(M W<1
© C.*-
+t fflr
Era’S
get
w» g
vi skulle varit utrustade i toalettväg, om hon
ej hade funnits. Jag får erkänna, att den
pikanta dräkt jag bar med dess koketta snitt
var den ärbara jungfru Lovas uppfinning oeh
verk.
Midt under min något förvirrade själsstäm-
ning föll mig ovillkorligen i tankarna hennes
många särskilda egenskaper, ty där jag följde
henne i spåren kom fru Holterman emot mig
och hviskade förtroligt fattande min arm :
»Er klädning, fröken Hägerklo, är char-
mant. Ni måste lämna mig er sömmerskas
adress,» härvid synade hon mig uppifrån och
ned. »Jag har fått bref från Ada,» fortfor
hon, utan att afvakta svar, hvilket hon sällan
gjorde. »När som helst kan jag vänta henne
hem. Jag är säker på, att ni och min dot-
ter bli goda vänner . . . Ah, så hon roat sig
i Marstrand! De sista veckorna har hon va-
rit invald bland direktionen för ’nytta och
nöje’.»
Med den värda damen hade vi under som-
marens lopp formerat bekantskap. Till en
början hade vi träffats vid samma badtimmar
oeh sedan ofta mött hvarandra i societeten,
där hon på intet sätt »dolt sitt ljus under
ena skeppo,» utan klart nog låtit det belysa
förhållanden, som försatt henne i en rik än-
kas behagliga och sorgfria existens. Då hon
nu förkunnade Adas triumfer, höjde hon sitt
hufvud och betraktade mig med ett leende.
»Ja, det var en idé af Ada och mig,» full-
följde hon, »att vi skulle resa åt hvar sitt
håll. För min del är jag inte missbelåten,
ty det förskaffade mig nöjet af vår bekant-
skap. Vi skola tillsammans ha ytterst ange-
nämt,» tilläde hon med en liten nick, en för-
säkran, som hon aldrig nog tyckte sig kunna
IDUN
upprepa. Det var nämligen med dessa ord,
som hon ifrigt hade sökt att få tillhöra vår
umgängeskrets, hvilket omsider också icke
förvägrades henne, då hon i sina något bul-
lersamma utgjutelser också förstod att inför
min tant lägga i dagen den djupa vördnad
hon hyste för våra anor och ärorika förfäder.
»Hvad säger ni, om vi i vinter skulle ställa
till några sällskapsspektakler?» fortfor hon.
»Om de komma att gå bra, kunna vi ge en
föreställning för välgörande ändamål... Det
finnes så mycken nöd och så mycket elände,
min söta!» Oeh hon skakade full af med-
känsla sitt hufvud samt knaprade på några
konfektyrer, hvarpå hon alltjämt språkade
om det ena ämnet efter det andra. Under
det jag lyssnade en smula förströdd, kom jag
att se bort till John Woilert, som vid ett af
spelborden stod bakom min tants stol.
Uppriktigt sagdt, såg han icke särdeles lyck-
lig ut efter den förklaring han nyligen dristat
sig göra. Kanske hade jag med en viss omild-
het halkat ur hans armar. Jag tror det nä-
stan —■ hela min lifsuppgift hade ju hittills
varit att uppföra mig comme il faut — oeh
jag kunde ju icke annat än misstycka den
frihet, hvarmed jag nyss blifvit behandlad.
»Men jag skulle ju få höra lite musik,»
ropade nu fru Holterman.
Var det ordet »musik», som bragte mitt
inre i en viss harmoni och kom mig att
glömma all oro och förtret? Måhända. Ty
med en plötslig känsla af ungdomslust när-
made jag mig pianot och började med yrande
fart en wienervals, som jag utförde med så
mycken verv och aplomb att den gamle öf-
versten vid spelbordet applåderade samt kan-
ske drömde sig ung på nytt.
»I kväll kan jag endast utföra dansmusik,»
förklarade jag skrattande, men fruktar alt fru
Holterman fann en viss tarflighet såväl i före-
draget som åtföljande applåder.
John Wollerts ansikte hade klarnat upp,
hans blåa ögon hade rent af fått en skim-
rande glans, men om han inbillade sig att
de sprittande melodierna skulle föreställa ett
slags hoppfullt svar på de ord han hviskat,
så misstog han sig. På de orden kunde en-
dast följa en brytning emellan oss, såvida
han envisades att taga på allvar, hvad som
endast vore en dårskap.
Tills vidare ville jag undvika allt närmande.
Måhända skulle därigenom alla förklaringar
bli obehöfliga, hvilket å ömse sidor vore det
angenämaste och klokaste. Jag hängde mig
därför som en kardborre vid fru Holtermans
sida och, då hon öfvertog öfverste Adlers
kort, blef hon det skyddande värn, bakom
hvilket jag förskansade mig.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Henrika Hagdahl ; af Johan Nordling. (Med porträtt).
— Den förstfödde; af A. G. — En bekännelee; för Idan af
Jane Gernandt-Claim. — En rationell städning af vära bo-
ningsrum. — Följderna af ett olycksfall; af A. M. — »Frids-
dufvor» ; åter några ord om våra nyärskort af Laura Fiting-
hoft. — Minnesvården ; poem af G. H. — SälUkapslifvet i
yttersta västern ; af Hj. Casscl. — Ur notisboken. — Teater
och musik. — Oupplösliga band ; novell för Idun af Sylvia.
Forts.). — Tidsfördrif.
& W
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
för Idun af »Ova».
När drifvan höljer den frusna jorden
Och markens blommor sig lagt till ro,
Då är hvad bildats af dessa orden
Helt nära dörren, om ni vill tro.
Vill då man arlig och sirlig vara
Man får på hälsningar icke spara;
Visiter göras i tusental,
Och ofta bjuds på supé med bal.
Ja, så är lifvet se’n långt tillbaka
Och blir väl kanske en tid ännu.
De arme ofta få bröd försaka,
I guld och siden kläds rik mans fru.
Då visdomsfrukter en »tös» dig bjuder.
»Köp mina äpplen», från läppen ljuder,
Och följden blir, som man lätt förstår,
Du köper »Idun» för detta år.
Af delar tio jag bildad är,
Och kan det nöje dig gifva,
Så hjälp mig soka, du finner här,
Hvad med man stundom plär skrifva.
En mindre vindpust, en långsträckt
höjd.
Hvad hvarje tandtman bör göra
För att med årsväxten blifva nöjd,
Oeh hvad till julmat plär höra.
Ett hederstecken för kämpe båld.
Namn, feminint, uppå. hunden.
En vara lättast på sommarn såld,
Hur den ej är, som är bunden.
Schackgåta.
Efter hästens gång på schackbrädet. — En och en half vers nr en dikt af
Runeberg.
dyg bjer med mod det ej sar fullt
slog och var fläc och af se ej
ta den ta el hel kadt ta pul
blod för det den ta ken 1er den
den etfc dadt fans bru i ka hjer
fo ett byg hjer stoc ett ta men
tet att friskt tet ta ta na star
kärn ster slu ve man med hjer ak
Kurre.
Säg, hvad fick pysen då han var lat?
En dryck. Ett rinnande vatten.
Hvad alstrar vrede och ofta hat?
Ett husdjur ej släkt med katten.
Hur nämns de hårstrån jag än har kvar?
Hvad man på stolar bör finna.
Och så en tillställning fin och rar,
Där vin ur bägarn plär rinna.
Hur dagakarlen ej vara plär,
Och hvad han sällan får äta.
Säg, hvad är farligt då isen bär?
Nödvändig sak för att meta.
En fisk. Ett mansnamn. En pärla klar,
Som sparsamt visa man borde.
Säg, hur var grisen ? Hvad då han har.
En blandning glasmästam gjorde.
En myt. Ett tidsmått. Ett mindre tåg.
Hvad Mårten Luther lär skrifvit.
Hur blef linialen, som ojämnt låg?
Och hvad mormonerna blifvit.
En hederstitel. Ett troll i skog.
En lem. Ett smeknamn. En mössa
(bör vara Z nu vet ni nog).
Hvad finnas bör pä en bössa
Hvad ej är roligt att vara, när
Man står i kö. Nämn nu bara
Hvad till fiolen begagnas plär.
Ett adjektiv, sky kan vara.
Musikterm. Stenart. Och hvad står
kvar,
Om du drar två ifrån fyra.
Nog flera delar min gåta har,
Men ostämd är nu min lyra.
Till sist jag därför dig önska får
»En fröjdfull jul» och »ett godt nytt år».
Charad.
En gång en gumma vid sin kaffekopp
Fick af herr Jöns, som var mitt andra,
höra
Att han det var förutan hopp,
Jag är det hela, lytt ditt hufvud opp,
Min son, sa’ frun, jag håller på att
göra
Milt första, innan kort skall den du
vet
Mitt tredje ge dig i all ärbarhet.
Kapsel-gåtor,
1) Han var illa tåld, ondsindt som
han var. (2 floder.)
2) Mögel befanns på väggarne i den
håla de bebodde, och ni må tro, deras
hem saknade både värme och ljus. (3
tyska floder.)
3) Innevarande år är ett bland de
bästa på länge i afseende på spannmåls-
priserna. (Biflod till Donau, flod i
Ryssland, vik i Norge)
4) Sista förmaningen jag fick var :
»Köp inga dåliga saker!» (Stad.)
5) Han tyckte ej om barn och kat-
tor, nejonögon m. m., men vi enades
ej om dessa åsikter. (Fiod.i Italien,
gammal tysk stad, stad i Österrike.)
Nilep.
Lösningar.
Charadgåtan: Oodtnytt-år!
Länkcharaden : Nyponblomma.
Sifferlogogryfen: Drottningholm; Drott, rot-
ting, rot, ring, moln, din, godt, lo.
Vokalförändringsgåtan: Tall, tull, tyll.
Gåtor: 1) Tiden. 2) Ordet »kort». 3) Kolos.
Tabula magican:
11 6 3 8 1
2 5 9 7 6
2 4 3 7 13
6 10 2 6 5
8 4 12 1 4
PICOTS TVÄTTPULVER ÄE
ÖfverträfFar alla andra tvättmedelI
Klorfritt!
Praktiskt!
Billigt!
25 guldmedaljer
I
Säljes i j-, och J-kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
Representant for Sverige: Carl B. Matton, Stockholm.
Talrika ombud 1 landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
