Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. 11 januari 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 15
Berlintidningarna skildras som intressant och trots
sina blygsamma förhållanden mycket tilldragande.
Det är i synnerhet svenska och norska husslöjds-
artiklar som utställas.
Kvinnlig företagsamhet. Färöarna och
isynnerhet Suderö äga mycket betydliga kollager,
hvilka man emellertid oaktadt gjorda försök hittills
icke lyckats på ett praktiskt sätt tillgodogöra sig.
Försök hafva gjorts under århundraden både af
danskar, norrmän och engelsmän. En bland de
seneste af dessa har varit en svenska, fröken von
Post, som har satt till en liten förmögenhet på
förnyade undersökningar af vetenskapsmän och
ingeniörer. Hon har slutligen trädt i förbindelse
med en fransman, markis de S:t Yves, som nu har
tagit saken om hand och bildat ett aktiebolag i
syfte att tillgodogöra sig i kollagren.
*
Stor konstnärsfest kommer att hällas i Indu-
stripalatset härstädes den 18, 19 och 20 dennes,
och förberedelserna därtill bedrifvas nu med myc-
ken ifver. Efter all sannolikhet varder denna fest
en af de mest storartade samt också en af de allra
nöjsammaste, som någonsin förekommit i Stock-
holm. De biträdande krafternas uppfinningsför-
måga, smak och konstskicklighet äro därför en
borgen. Icke blott härvarande, utan äfven på an-
dra orter inom och utom Sverige boende konst-
närer lämna bidrag till den storartade tombola,
som är förenad med festen.
Programmet kommer att få ungefär följande
utseende :
Festuvertyr: prolog; lefvande grupper; stort
orientaliskt festtåg med elefanter, kameler, strut-
sar m. m. ; spansk dans, ackompanjerad af ett
mandolinkapell; gubbar för dagen, humoristisk
framställning med musik; sång med gitarr af
flere.
I smårummen äro arrangerade en osleria, en
atelier, en österländsk gata, hverest många se-
värdheter finnas.
Rundt omkring läktaren en präktig rundmålning
af Grabow, utförd efter en skiss af Kallstenius.
I lokalens centrum är uppbyggd en estrad un-
der en morisk kupol. Härifrån förevisas grup-
perna m. m.
*
En berest dam gästar för närvarande Stock-
holm. Det är en ung norska, fröken Astrid Næss,
som nyligen anländt hit efter ett kort besök i sitt
hemland.
Fröken Næss, som är född i Bergen, har i om-
kring ett års tid vistats i Japan, dit hon begifvit
sig ensam, drifven af en okuflig åtrå efter det
märkvärdiga öriket vid Österns portar. Under sitt
vistande därstädes har hon, tack vare inflytelse-
rika förbindelser, genomrest landet i olika rikt-
ningar och har äfven halt den förmånen att mot-
tagas i det kejserliga hofvet. Återresan hit från
Japan skedde öfver Stilla hafvet och Amerika,
hvadan fröken Næss är en af de antagligen myc-
ket få skandinaviska damer, som gjort resan jor-
den rundt. Helt säkert har ingen gjort det som
hon : alldeles ensam.
Fsöken Næss höll efter sin hemkomst ett före-
drag om Japan i Geografiska sällskapet uti Kristi-
ania — den första kvinnliga föredragshållerska,
som därstädes uppträdt. Hon skall äfven vid här-
varanda Geografiska och Antropologiska sällskaps
sammankomst den 18 dennes hålla ett föredrag
om sina intryck från detta land.
Fröken Næss, som är endast några och tjugu
år gammal, återvänder härifrån till Norge, hvari-
från hon omedelbart fortsätter resan till England
och därefter tillbaka till Japan, som hon anser
vara det intressantaste af alla jordens länder.
Hon skall denna gång äfven göra en längre resa
i Kina.
Teater och musik.
Kungl. operan har under den gångna veckan haft
ett mycket omväxlande program upptagande »Leo-
nora», »Romeo och Julia*, Gustaf-Adolfs-tablå-
erna och »På Sicilien’»,. »Advokaten Pathelin» och
»Orfevs» samt nu senast Bellinis opera »Norma»,
för hvars återupptagande k. operans direktion för-
tjänar den musikaliska allmänhetens tacksamhet.
Titelpartiet sjunges af fru Östberg och Adelgisas
parti af fröken Labia. Pollion och Orovistus åter-
gifvas af hrr Bratbost och Söderman. Vi åter-
komma till den intressanta reprisen.
Södra teatern har återupptagit det bekanta féeri-
lustspelet »Fru Hin» af Meilhac och Mortier, hvil-
ket för ett eller annat år tillbaka gjorde så stor
succés med fru Anna Lundberg i titelrollen. Den-
na har nu öfvertagits af teaterns unga favorit,
fröken Lindzén, hvilken tack vare en mångsidig
och harmonisk förening af flere intagande talan-
ger: ett graciöst och friskt spel, en klockren liten
stämma, charmant dans och gynnsam apparition
— nå, det sista får väl icke precis räknas till
talangerna! — nu hvarje kväll fyller publiken med
förtjusning och den lilla salongen med dånande
bifall. Hon kommer oss nästan att glömma Anna
Lundberg — så obeständiga äro vi — och däröfver
kan lilla fröken Lindzén vara både stolt och nöjd.
Af de gamla rollinnehafvarne återses med nöje
hr Hirsch som Nick, den infernaliske ministern
för den allmänna korruptionen, och hr B. Wagner
som den illa utsatte notarien Donder. Bland de
nya må framhållas fru Lambert som grefvinnan
Pamela Crispi samt hr Lambert och fröken Paldani
som ett mycket lyckadt och mycket menlöst par
ur Innocentiasocieteten. Den granna dekorativa
ramen gjorde sig ännu briljant; ensembler, grup-
peringar och danser gingo med fart och kläm.
Fru Hin II bör kunna motse en tids hugnesamt
regentskap.
Vasateatern har gjort en ovanlig, nästan oväntad
framgång med sin »Fatinitza», som gått med
pukor, trumpeter och fyllda salonger nu ett
tjugutal gånger. Och det är intet dåligt spel med
en så gammal trumf. Lif och glädje är det också
i framställningen, så att succés’n är välförtjänt.
Varm rekommendation till alla operrettvänner!
hon fattade sitt glas. »Ödets växlingar äro
mångahanda. . . Uppriktigt sagdt, så var det
inte utan att er far smått adorerade mig,»
tilläde hon med ett litet leende och en gran-
dessa, som var henne egen. »Vi träffades
ofta ute i societetslifvet... i promenadpolo-
näsen var han ständigt min kavaljer, och han
uppvaktade mig ofta med charmanta buketter.
Men sedan så . . .» hon tystnade och lämnade
oss i okunnighet om hvad som sedan följde.
»Det var emellertid riktigt roligt,» återtog
hon efter en paus. »Riktigt roligt att få
träffa en af hans söner. Er far blef gift med
en fröken Tranehjelm, vill jag minnas . . .
Hvad säger hon om er tillämnade? ...»
»Hon säger ingenting... hon är för länge
sedan gömd i mullen. Min bror och jag äro
de enda som ...»
»Då är ni ju så godt som ensam,» inföll
tant. »För att ni under er korta vistelse här
inte helt och hållet skall sakna ett hem så .. .
ja, titta emellanåt in till oss,» tilläde hon
och, måhända med hans far kammarrådet i
tankarne, med större välvilja, än den hon i
allmänhet visade mot främlingar.
Och på det sättet var det som John Wol-
lert blef hos oss en nästan daglig gäst.
Tillsammans med honom hade de långsam-
ma timmarna gått något fortare, och jag hade
hoppats, att allt skulle fortgå i samma lugna
och angenäma stämning, tills han för alltid
lämnade oss, och sedan skulle han lätt nog
glömma.
Fru Lotten Dorschs på grund af hennes sjukdom
uppskjutna mâtiné å K. operan är numera bestämd
att gifvas tjugondagen, den 13 dennes. Program-
met upptager, som förut nämnts, komedien »Säll-
skap, där man har tråkigt», hvarvid medverkar
större delen af dram, teaterns förnämsta krafter.
Den framstående skådespelerskan återgifver sin
gamla roll hertiginnan de Reville. Hon utför där-
jämte sömngångarscenen ur »Macbeth».
Aulinska kvintettens tredje kammarmusiksoaré äger
rum å vanligt ställe i morgon lördag.
Konstnärsfamiljen Knut Ekwall gifver mâtiné i Berns
salong om söndag.
Tre populära musikaftnar komma att under inne-
varande säsong gifvas af de båda framstående pi-
anisterna Vilh. Stenhammar och Knut Bäck. Vid
dessa trenne intressanta musiktillställninaar, som
omfatta en Bach-Beethovenafton, en Schumann-
afton och en Brahmsafton, medverka så fram-
stående förmågor som grefvinnan Math. Taube,
fruarna Edling och Sterky, hr O. Lejdström m. fl.
4*
Oupplösliga band.
Glömma? En känsla af beklämning sam-
manpressade mitt bröst, och jag får sannings-
enligt erkänna, att mina tankar icke längre
hängde fast vid John Wollert samt det bry-
deri, hvari han försatt mig.
Hvad gällde för mig alla förklaringar i värl-
den? Jag var ju fästad vid en annan och
framtiden . ..
»Gabriella,» ropade min tant. »Låt det inte
dröja för länge, innan buffeten blir ordnad ...
du skall sedan spela lite för oss... fru Hol-
terman är så förtjust i Beethoven.»
Motvilligt reste jag mig. Fru Holtermans
musikaliska underhållning hade jag helst skju-
tit upp till en annan gång.
»Fröken glömmer ju en drufklase och af
den sorten är det inte för många,» sade en
moraliserande röst. »Men att spara på sock-
ret skadar inte ... tag för all del inte mer
än hälften i skålen,» fortfor stämman bakom
mig — ty mer än en person kunde omöjligt
icke vända sig i den här lilla afplankningen
— hvarpå det muttrades något om »onödigt
öfverflöd», en anmärkning, som troligtvis här-
Novell för Idun
ledde sig däraf, att den talande var nogsamt
invigd i alla de detaljer, hvilka tillhörde vårt
af debet och kredit.
Sylvia.
(Forts.)
» familjemedlem hör i alla fall inte till
lpliL omöjligheten,» skämtade tant. »Del
återstår för oss således endast att
önska er en lycklig resa. Låt oss göra det
i ett glas vin .. . sannerligen är jag inte så
medtagen, att jag väl behöfver något stär-
kande... Kära Ella, bed Lova servera oss,»
tilläde hon, och efter ömsesidig presentation
förde hon vår nya bekantskap in i förmaket.
»Wollert,» sade tant, som efter att en
sekund ha tittat upp i taket nu stirrade på
den unge mannen. »Jag kände ett kammarråd
Wollert som . . .».
»Det var min far ...»
»Och nu skall hans son ...» hon afbröt
sig, och hennes hand darrade en smula, då
»Nu är det färdigt, Lova,» sade jag och
lämnade fri passage åt vår trotjänarinna.
Klädd i svart och med hvitt förkläde trip-
pade hon snart förbi mig och såg därvid så
lugn och sansad ut, som om hon från väl-
försedda handkammare och källare endast be-
höft hämta de delikatesser, hvilka mest kunde
behaga våra gäster. När hon på detta sätt,
kanske ieke utan stolthet, bar framför sig den
gamla silfverbriekan med dess skålar af sam-
ma metall, kunde man svårligen ana, att hon
i nästa sekund med uppskörtad klädning
skulle stå vid spiseln för att med en koker-
skas ifver härsklystet svänga omkring vispar
och slefvar, medan hon återigen i ögonblick
af behof uppträdde som vår kammarjungfru
mild som en västanfläkt. Hon var rent af
oersättlig för att tant skulle kunna represen-
tera en smula, och vår Herre vet bäst, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0019.html
