Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 1 februari 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
IDUN 1895
H
p ä
■d S
h te*
© E
•d S*
s» *
H ®
P
{1
». a
O: *3
*0
o
«
0
*
GB
(B
5
p
(B
5J
pi
©
H
P
P
(B
<!
P°
H
fh
<
gÖo
GO
På detta sätt blef jag mottagen, då man
fört mig från sorgehuset, hvarifrån jag först
sett min far och sëdan min mor bäras bort.
Med ett barns sorglöshet fann jag det emel-
lertid helt naturligt, att jag skulle stanna i en
omgifning, där man, å ena sidan tillfölje af
en viss likhet och å andra sidan trots denna
likhet, omhuldade mig på det ömmaste.
»Du är snart en grande dame,» sade tant
ofta, och för att befrämja min edukation gaf
hon mig det välmenta .rådet, att jag i mitt
uppträdande skulle söka efterlikna henne.
Troligtvis var hon alltför fullkomlig och
icke lätt att efterlikna, ty oaktadt alla bemödan-
den sprang jag i stället för att trippa och det
var hardt nära, att jag på österländskt sätt
hälsat min farbror, då jag trädde in till ho-
nom, för första gången bärande en släpande
klädning.
Så mild luften var den dagen, huru pingst-
liljorna doftade och hvilka heliga löften jag
afgifvit i den gamla bykyrkan!
»Du kom hit i huset som en solstråle, pe-
tite,» sade tant, då vi på kvällen sutto till-
sammans. »Vi behöfde just någon, som kunde
lifva upp ensamheten... isynnerhet Gabriel,»
och härvid såg hon bort till farbror, som
halfsofvande satt i en hvilstol.
»Hvarför farbror mer än tant?»
»Ab, för ingenting ...»
»För någonting ändå?»
» Frågvis! »
Vi talade icke högt. Men vid den oroliga
blick, hon kastade bort till farbror Gabriel,
förstod jag, att detta ämne möjligtvis kunde
vara obehagligt för honom, och jag drog mig
plötsligen till- minnes en mängd häntydningar,
hvaraf jag förut icke fattat något samman-
hang .. . lösryckta ord om en son, som läm-
nat sin far i vredesmod.
Just som jag återigen skulle göra en hvi-
skande fråga, sträckte farbror på sig och ro-
pade mig, för att vi tillsammans skulle göra
en promenad.
Några dagar senare, utan att man anade
min närhet, hörde jag tant och farbror sam-
språka.
»Du bör göra något för Gabriella,» sade
tant.
Göra något för mig? Gjorde han då ieke
allt? Jag stod orörlig som ett frågetecken.
»Det är ju öfverflödigt. .. Magnus är död,»
svarade farbror med en suck.
»Antag likväl,» invände tant.
»För omkring ett år sedan låg han döende
på ett sjukhus i Chicago. Efter den tiden
har jag inte sport till honom. Vore han i
lifvet, skulle mina bref och de annonser jag
låtit införa i amerikanska tidningar säkert för-
mått honom återvända.»
»I ditt ställe skulle jag likväl,» återtog tant,
men afbröt sig och fortfor: »Ja, du får ur-
säkta, kusin Gabriel, att jag talar rent ut!
Fastän man kanske kan antaga, att Eila är
den närmaste arfvingen ...»
»Hon är det,» afbröt han. »Olyckligtvis
har jag skäl att tro mig barnlös. Du vet
lika väl som jag, att min sons förhastade gif-
termål var olyckligt.. . olyckligt från början
och till slut. Närmare detaljer ha varit för
mig obehagliga att tala om. Vare det nog
sagdt. Troligtvis var det efter något stormigt
uppträde, som Magnus blef sårad af ett re-
volverskott samt förd till ett sjukhus. Detta
hände kort efter det hans hustru låtit enlè-
vera sig af en eirkusclown . . . måhända har
hon återgått till sitt förra yrke. Förmodligen
var det den gynnade älskaren som ...»
»Mon dieu, mon dieu,» framstötte tant.
»Efter detta ... om han lefde . . . tror du
inte han skulle vara nöjd att få återvända?»
Tants enda svar var en djup snyftning.
»Gabriella är på dubbelt sätt befryndad
med mig,» återtog farbror. »Det är mig sär-
deles kärt, att min brorsdotter äfven är af
min hustrus släkt, ty det var genom min
hustrus penningar jag på goda villkor blef i
stånd att öfverta Noregård. Själf ägde jag ju
ingenting. Men lyckliga konjunkturer och
sträng hushållning ha gjort mig till en bur-
gen man.»
»Då din bror gifte sig med din svägerska,
borde han ha följt ditt exempel,» inföll tant.
»Men i stället lät han hustruns penningar
smälta bort som snö för solen. Lyckligtvis
gick det för Ella som det gick. Här har hon
ett hem, och du betraktar henne som en dot-
ter .. . och om du anser det öfverflödigt att
tillförsäkra henne något kapital, så måste jag
naturligtvis också göra det...»
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Hulda Lundberg; af Ilse Franke. (Med porträtt). — Till
kvinnan ; på publicistklubbens årsfest å Grand hotel. Af Jo-
han Nordling. — Hemstudier; af »Studiosa». — Iduns läkar-
artiklar. I; Huden och dess vård; af d:r Arvid Afxelius. —
Ur minnets laterna magica; en af de stora och goda jag känt.
Af É. R—y. — Ett nationalste ; ett inlägg från männens
sida, af H. C. — En diskussionsafton i kvinnoklubben ; af
Kala Dalstvöm. — »De rysliga telefonisterna» ; några bittra
erfarenheter af en Kvinnlig telefonist. (Forts.). — Ur notis-
boken. — Teater cch musik. — Oupplcsliga band ; berättelse
af »Sylviai». (Forts.) — Tidsfördrif.
V4»
mtm
2 ta*5*3
CLg»
xg*
— tsp.
v-g®
O o.»
cn ?g
CD
T=S v*
zsrp p
o> 3.«
o gg.
S3 o!©
ßo&L.
o » a
- <»c?
i-1 r-oiB
I— S3
tö o 02 b:
CD (i «4 W
09 a? CD o
“ B-g.”
F&S?
£,?oo
r* n to
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas mod tacksamhet.
Logogryf.
Kosmopolit jag är, och hvar nation,
Hvart land från »hedenhös» jag sagts
tillhöra.
På hvarje moders läpp jag rest min
tron,
Mitt språk förstås af späda barnets
öra.
Jag bjuder lugn, jag skänker frid
och ro ;
Jag döfvar smärtan, stillar sorg och
kvidan ;
I kungens borg, i dagakarlens bo
Till mig man lyssnar under ljuf för-
bidan.
Hvad är jag månne? — En hypno-
tisör? !
Nå, ja! — rätt så — på sätt och vis,
kanhända ;
Visst är, att det man mig lofordar för,
Är alt i ro jag oro städs ses vända.
Den kraft som verkar detta trolleri
Kan sammanfattas i tre ord allenast:
I »kärlek, poesi och — harmoni».
Den kärlek jorden äger högst och
renast,
Den poesi, som, fast rätt primitiv,
Dock är så rik på känsla och på
stämning;
Den harmoni, hvars enkla små mo-
tiv
I minnet lämnar kvar en mild be-
klämning.
Jag nyckeln har till drömmars sago-
land,
Där svarta troll och ljusa änglar
gästa.
Kanske dit in jag dig ock fört ibland
På samma sätt som dit jag ledt de
flesta.
Vill nu mitt namn du teckna, så
hör på:
Låt tcå vokaler därvid dig betjäna
Och se’n sex konsonanter likaså;
Då känner du mig strax — »det vill
jag mena» !
Du ser dem här på andra sidan stå,
Sök flitigt finner du dem snart också.
Hvad att »gå öfver» man ej alls be-
höfver,
Ty vatten får man litet hvarje städs.
Hvad »hufvudordet» är; (därför det
söfver).
Ett föremål hvars närhet alla räd’s.
Säg hvad hvar roän’skas plikt är
söka göra.
Hvad hvarje män’ska aldrig hysa
bör.
Befodringsmedel, som oss långt kan
föra.
Förvaringsplats för blommor, oftast
skör.
Hvartill sig Jupiter en gång förklädde.
Hur den sig känner, som nyss varit
sjuk.
En hemlig — hvad? den ingen fot
beträdde.
Ett slagord för »hvad som är mest
i bruk».
Förnämlig släkt på elfvahundratalet,
Hvaraf man grenar spårar än i dag.
Hvad först att göra plär utfalla galet,
Men blir man — hvad? — man gör
det med behag.
Hvad säkert dåligt foder är för hästen.
Hvad som gemensamt är för haf —
och ton.
(Jag skall ej länge plåga dig för
resten.)
Hvad öknamn är för »litet dum» per-
son.
Hvad som till tak och berg och jord-
höjd hör.
— Nu tystnar jag — och domnar
bort och dör.
Eolus.
Charad.
Mitt första — ack, uti vår tid
Man ofta nog en klagan höjer
Om dålig sådan, och därvid
En stegrad känslighet sig röjer.
Om man mitt hela skulle få
Och njuta den som en mitt andra,
Det onda skulle vika då
För stunden, men vi skulle klandra
Den som så ovist grepe till,
Hvad som i längden skada vill.
S. L.
Diamantgåta.
a
a a a
Id d e e h
1 h j k m m n n 01
T r r r t
t t t
å
1) Bokstaf, 2) sinnelag, 3) hufvud-
sak, 4) folknöje, 5) sångare, 6) hvad
ett snällt barn icke gör, 7) bokstaf.
Kalla K.
Allegori.
0 Helios,
Ditt namn jag bär,
Mitt lif, mitt allt!
Din ljusa bild
Ej dölj för mig
1 löcknens land.
Helio.-!
Du stoftets barn,
Du är ju min;
Fast jag tycks skild
Jag vårdar dig
Med mäktig hand.
B—r—o.
Epités med anagram
eller tilläggs- och omjhjttningsgåta.
Skiljer sig från enkel epités där
uti, att vid den nya bokstafvens till-
läggande det ursprungliga ordets bok-
stäfver kunna omflyttas. För hvarje
nytt ord som bildas tillägges blott
en bokstaf. Siffrorna ange blott an-
talet bokstäfoer, ej deras ordning.
2) Hvad vredgad ej vi höra må,
3) Då rätt sin trea alla få.
4) Om detta blott ni rätt förstå,
5) En hvar skall rätt sin femma få.
6) Ett ämne nyttigt uti färgarns hand.
7) En socken vidt bekant uti vårt land.
Sfinx.
Lösningar.
Logogryfen: Sömmerska; rö, mask, mark,
kram, söm. köra, öm, möss, skare, rak,
öra, rök, ask, ram, smör, kam, make, ann,
smek, Mars, rös, öre, sömmar, sams, se,
krass, rem, karm, skam, remsa, smörask,
öskar, kras.
Charaden: Ilarmoni.
IfyIlningsgåtan: Augusti — månsken. A-
cam, Umeå, gran, ukas, stark, tanke, Iduu.
Konsonantförändringsgåtan : Tand, sand,
rand, land, hand, band.
Ordförvandlingsgåtan : Frans Mikael Fran-
zén. Facklor, Rumänien, amaryllis, nejon-
ögon, Sölvesborg, makaroner, igelkott, ka-
kelugn, astrakan, Efraim, laxöring, Fred-
rik, risgryn, akter, noshörning, Zakarias,
Eugenia, Norrtelje.
Jag har dig kär,
HULTHåNS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0044.html
