Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 1 februari 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895
Ur notisboken.
Kronprinsessan Victorias hälsotillstånd
har småningom något förbättrats, telegraferas från
Rom. Kronprinsessan mottog den 21 januari på
f. m. åtskilliga i Rom varande svenskar och norr-
män samt hade till middag inbjudit ministern frih.
Bildt med fru.
*
Kvinnlig medaljör. Fröken Hilda Wenn-
berg, som i 25 år haft uppdrag att utdela vissa af
den k. familjens gåfvor till behöfvande, har af
konungen fått mottaga en medalj i guld af tret-
tonde storleken med konungens bröstbild att bä-
ras i guldkedja om halsen.
Våra flickors skoldräkt. Från finsk kvinno-
förening har till Fredrika Bremerförbundets dräkt-
reformförening ingått underrättelse om, att före-
ningen vid ryska hygieniska sällskapets i Peters-
burg exposition erhållit sällskapets stora silfver-
medalj för en skoldräkt för flickor, tillverkad
hufvudsakligen efter Svenska dräklreformförenin-
gens modell och just densamma, af hvilken Idun
i höstas meddelade beskrifning och afbildningar.
Svenska allmänna kvinnoföreningen till
djurens skydd hade i måndags afton samman-
träde å Hôtel Continental under ordförandeskap
af fru Varenius. Af års- och revisionsberättelserna
för år 1894 framgick, att föreningen haft i inkom-
ster 2,189 kr. och i utgifter 3,008 kr. Den sam-
manlagda behållningen utgjorde vid årets slut
11,114 kr. Medlemsantalet var 1,034, hvaraf 277
voro ständiga ledamöter. För att främja djur-
skyddets sak hade föreningen, bland annat, ut-
delat flere belöningar samt från trycket låtit ut-
gifva en mängd broschyrer och böcker. Vidare
har föreningens styrelse till öfverstålbållareämbetet
aflåtit en skrifvelse, hvari anhålles, att en eller
flere personer, anställas i stadens tjänst för att
tillhandagå allmänheten med medel för vilda katt-
djurs utrotande. Full ansvarsfrihet beviljades sty-
relsen. Till dess ledamöter återvaldes fruarna
Varenius och Signeul, friherrinnan Ruuth och frö-
ken Sparre samt öfverstelöjtnant von Hedenberg,
kapten Axelsson och redaktör Höherberg. Föredrag
hölls därpå af veterinärläkare S. Nysledt öfver
ämnet: »Några erinringar om hemmets betydelse
för djurskyddsarbelet».
Filharmoniska Sällskapet i Stockholm hög-
tidlighöil i lördags tioårsdagen af sitt stiftande
med en vacker och vällyckad fest i Hôtel Phcenix’
stora våning. Därvid framställdes ett antal tablåer,
till hvilka uppränningen och rollfördelningen verk-
stälts af festkomitén, hvarefter vår framstående
målare hr Alf. Wallander hade konstnärligen pre-
ciserat och förfinat hvarje detalj och helhetsverkan.
Motiven till tablåerna voro hämtade från musik-
verk, som utförts af sällskapet. Det kan utan
öfverdrift sägas, att dessa tablåer alltigenom upp-
buros af fägring och smak. Till hvarje tablå spe-
lades bakom scenen däremot svarande musik på
piano ur orginalverken, men till Beethovens stora
messa orgel. Efter tablåernas förevisning öfver-
räcktes till sällskapets förljänte dirigent A. Hallén
en halfstor silfverlyra, medan sekreteraren reci-
terade några för tillfället skrifna verser. Den präk-
tigt arbetande lyran (från Sporrongs verkstad) var
en hedersgåfva af de aktiva ledamöterna. Efter
en paus utfördes en melodramatisk pantomim.
Under väntan på supén hann därefter f. ledamoten
hr Sven Scholander förnöja med en hel liten
konsertafdelning ur sin rika och omväxlande re-
pertoar af sånger till luta. Sedan man superat
och intagit kaffe, höll ordföranden kammarherre
Burén vid bålarne ett tal för sällskapets gångna
och kommande verksamhet, en ledamo: tolkade
sällskapets tacksamhet mot dess ordförande, och
man tillbragte sedan ännu några angenäma tim-
mar under sång, liflig dans och korta, hjärtliga tal.
En på samma gång angenäm och lysande
fest var den stora årsmiddag, som Publicistklub-
ben förliden lördag gaf å Grand Hôtel. För de
kulinariska prestationerna förtjänar det berömda
mönsteretablissementets skickliga ledarinna fru
Lilly Gadier de högsta loford. Och när så den
materiella välfägnaden kryddades afdylika »andliga
insatser» som Henri Marteaus violspel, fröknarna
Sparrmans och Kragballes sång m. m., är väl ej
underligt, att stämningen blef den bästa. Många
IDUN
tal och lustiga visor förekommo ock. Den versi-
fierade hyllning, som ägnades damerna af denna
tidnings redaktionssekreterare, återfinna våra läsar-
innor på annat ställe i dagens nummer. En ani-
merad bal afslutade den ståtliga festen, som lände
festkomitén med redaktör Anderson Edenberg i
spetsen till all heder.
Teater och musik.
Kungl. operan uppförde i lördags för första gån-
gen »Vännen Fritz», Mascagnis 3-akts-opera eller
lyriska komedi, som den kallas på programmet.
När man hört samme kompositörs genialiska och
uttrycksfulla opera »På Sicilien» och vet, hur po-
pulär den blifvit, är det naturligt, att man går till
åhörandet af den nya operan med högt spända
förväntningar. Och om dessa icke egentligen kunna
sägas blifva besvikna, så torde det dock stå klart
för en hvar, att »Vännen Fritz» ej hör till de ope-
ror, som varda långlifvade på scenen. Härtill bi-
drager nog ock i sin mån den tunna handlingen;
det hela är egentligen en stämningsbild och bar
som’ sådan gifvit kompositören tillfälle alt i tonen
måla ett idylliskt landtlif med en liten kärleks-
historia af enklaste slag. Musiken bjuder eme’-
lertid mångenstädes på förträffliga saker. Första
akten torde vara den mattaste. Men äfven här
förekomma vackra partier, t. ex. Suzels romans och
zigenaren Josefs — en öfverflödsperson i stycket
för öfrigt — violinsolo. Det senare, som utanför
scenen förträffligt utföres af konserlmästaren Zet-
terqoist, förefaller dock mera som ett konsertnum-
mer. Andra akten är den bästa. Här återfinnas
ett par af operans hufvudnummer, nämligen körs-
bärsduetten emellan Fritz och Suzel samt brunns-
duetten emellan Suzel och rabbinen David. Den
förra med sitt delvis klockspelsartade ackompagne-
ment är af utmärkt verkan. Ackompagnemeutet
till recitativet om Rebecka och Eleazar är hållet
i en anslående koralstil. Operans i orkestralt hän-
seende mest framträdande nummer är förspelet
till tredje akten. Det gör sig förträffligt och fram-
kallar alltid det Jifligaste bifall, som ofta föranleder
dess omtagning. Tredje akten innehåller likaledes
en rätt vacker kärleksduett mellan Fritz och Su-
zel, vidare zigenaren Josefs tröstevisa och slutar
med en septett, i hvilken kärlekens lof sjunges.
Hvad utförandet beträffar stå i detta hänseende
hrr Ödmann (Fritz) och Söderman (David) i främ-
sta rummet. Likaledes förtjänar fru Linden som
zigenaren Josef alt särskildt nämnas. Däremot
tro vi, att den blyga och landtliga Suzel skulle
vunnit på att få en annan representant än fröken
Holmstrand, som ej rätt lämpar sig för denna in-
genueroll. Hennes stämma är ock för hård och
sångsättet ej utan brister. Trenne biroller inne-
hafvas af fru Strandberg samt hrr Nygren och
Lundmark. Operan göres mycket bra under hr
Hennebergs ledning. — Efteråt gifves en balett,
arrangerad af hr Glasemann och utrustad med
rika belysningseffekter.
Den 11 dennes gifver k. operan en Bellmans-
föreställning för att högtidlighålla hundrade års-
dagen af nationalskaldens död. Hufvudnumret vid
denna festföreställning kommer att utgöras af ett
svenskt originalstycke, benämndt »Ett svenskt min-
ne». Handlingen försiggår på Bellmans tid och
med honom själf, flere af hans samtida samt de
mest bekanta Bellmansfigurerna såsom uppträdande
personer, och äro däri inlagda en stor del Bell-
manssånger i arrangemang af prof. Hallström.
Vasateatern har begagnat sig af fru Anna Petters-
son-Norries gästspel till att återupptaga den out-
slitliga »Niobe»,^ denna gång naturligtvis hufvud-
sakligen för at låta den ärade primadonnan glänsa
i den klassiska drottningens gestalt. Och att hon
glänser, därom tviflar ingen, som känner hur ypper-
ligt fru Norrie alltid vetat uppbära antikens dräkt.
Framgången i tisdags kväll var också deciderad,
och det roliga lustspelet torde ha att motse en
ny och kraftig lifsperiod i denna nya inkarnation.
»De svarta trubadurerna», såsom man här kallar
negersångsäJlskapet »The Fisk Jubilee Singers»,
hafva under de senast gångna båda veckorna gif-
vit flere konserter härstädes och tillvunnit sig det
allra lifligaste bifall från såväl den musikaliska
som den stora allmänhetens sida. De hafva ock
genom sina intressanta och omväxlande program,
genom sin ypperliga sammansjungning, sin fina
nyansering och sina goda röster gjort sig väl för-
tjänta däraf.
Raoul Kcczalski, den 10-årige hofpianisten, gaf
sin första konsert härstädes sistlidna lördag, in-
för en ej vidare talrik publik, säges det. Vi voro
vid sagda tillfälle upptagna på annat håll och
spara därför vårt omdöme om honom, tills han
hållit sin andra konsert, hvilken äger rum om
onsdag.
Hr Sven Scholander anordnar också, och det är
ju helt naturligt, Bellmansfest den 11 dennes i
Musikaliska akademien. Lika naturligt är äfven,
att han får fullt hus på denna minnesfest.
En Schumann-afton gifves om måndag i Veten-
skapsakademien af de båda framstående pianisterna
Vilh. Stenhammar och Knut Bäck.
Oupplösliga band.
!*a
a
■S&<o
°-o.X
tsroci 0
.2
<D Ö *-*
•o » ö
üSc
5 â S3
© Q_
» O
•r jh co
* © <X>
OS
^ O CÖ
a+acfc
CD
ifi!
g « £
ia:
»S-S
c« P
n v- £
S» &
ta! w
Novell för Idun © O
af
Sylvia.
(Forts.)
8
5K.,ystnaden blef henne likvisst något en-
ffl) formig, och i den tilltagande skymnin-
~=^ gen försänktes hon snart i de efter-
middagsfunderingar, som vid denna tid på
dygnet vanligtvis för en stund inställde sig
och nu kommo henne att glömma, huru hen-
nes uppträdande gent emot fabror egentligen
borde ha varit.
Mellan gardinernas tjocka veck föll i detta
ögonblick en månstråle, som troligtvis verkade
störande, ty hon sänkte ännu djupare sitt huf-
vud. Med en lätt kyss på hennes hand, som
sjunkit ned från min axel, reste jag mig sakta
upp samt begaf mig in i salen eller salongen,
som min tant gärna kallade det bredvid lig-
gande rymliga, luftiga rummet.
»Vår våning är inte stor,» sade hon vid
tillfälle en och annan gång, »inte stor, men
ytterst komfortabel,» hvarvid hon med sin
ringbeprydda hand gjorde en Ii en rörelse mot
en del dyrbara portierer, som, utppriktigt sagdt,
hvarken dolde sängkammare eller boudoirer,
utan präktiga garderober. Men bakom prakt-
fulla draperier kunde man ju föreställa sig
hvarjehanda.
Stackars tant! Hon hade svårt att bära
försakelser. Att låta någon ana, att hon må-
ste försaka, detta var något, som hon aldrig
skulle kunnat bära.
Med en suck sjönk jag ned i en fåtölj och
stirrade omkring mig.
Månskenet föll nu fullt in och kastade breda
strimmor öfver golf och väggar, hvarvid en
och annan förgyllning framträdde ur dunklet
och glaset, i den gamla böhmiska ljuskronan
gnistrade. Det låg öfver det hela en dämpad
glans och en oredig färgton, som öfverens-
stämde med minnet om ett förgånget och det
ovissa i en framtid.
Fastän jag uppmanat tant att ej vidare
språka om hvad som en gång hade varit,
kunde jag likväl ej jaga bort det ur min egen
hågkomst, och tilldragelse efter tilldragelse
dök upp, en efter annan.
Jag tyckte, att jag såg mig själf som litet
barn stå i ett af de stora gemaken på Nore-
gård, under det tant synade mig uppifrån och
ned samt jämkade på min sorgdräkt, hvarpå
hon förde mig in till farbror, som också tog
mig i skärskådande, sedan han gifvit mig en
kyss, åtföljd af en suck.
»Hon är lik Klara . . . alldeles min hustrus
ögon, inte sant?»
«Barns oregelbundna utsende ändrar sig
oupphörligen,» sade tant undvikande, i det hon
torkade min uppåtsträfvande näsa med tyd-
ligt begär att göra en liten ändring.
a
:P o>
•—; ^
® g w
«
Oxcoi
8 B
t g <8
Jq ©D C3
c a
O :©
©°P a
O o» ©
*o 3 ■£
.. m •2
H» a
a
O
<0
<*:
o
•N J
i ^
©
BD
© S
en©
gS
£ o
O
3®
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0043.html
