Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 8 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
andpulver,
två
slag,
Tandpasta,
T
andtfnktnr IDUN
har alt bjuda, utan önskar dem af hjärtat sådana
platser som telefonister, kassörskor r— i brist däraf
på fabrik eller som »hushållerska hos bättre ung-
herre».
Men låtom oss t. ex. kasta in två annonser blott
på prof. Den ena handlar om en magasinsdräng-
plats med 50 kr. i månaden och 12—14 timmars
tungt arbete, den andra orn en tjänarinneplats i
familj, utan barn och inackorderingar — alltså
en fördelaktig plats. Hvilkendera platsen som får
de flesta sökandena och på hvilkendera sidan med-
lidandet mest bör stanna, skall snart visa sig.
Alltså, i dessa för män så arbetslösa tider, gören
hvad I kiinnen för att skaffa arbete åt männen.
I stället för en husjungfru tag en s. k. husdräng!
Tro ej att de slitna kläderna, de bleka, magra
anletsdragen och den slöa blicken alltid äro ett
bevis för, att han är en. dålig människa. Ahnej,
med snygga kläder, några mål god mat och litet
vänlighet kan han blifva eder en lika god tjänare
som tjänarinna, på samma gång ni gör en god
gärning genom alt så småningom draga från kro-
gen och dåligt sällskap en stackare, som lidit
skeppsbrott, men ännu ej gått alldeles förlorad.
Fru Anna B:ds förmodan, att en snäll faster
Louise eller moster Anna måste belönas med pre-
senter för hennes besvär att hafva lillen eller lillan
till gäst en och annan afton, då föräldrarne äro
på teatern, tro jag är öfverflödig. Jag känner de
snälla fastrarna och mostrarna, jag — en sådan
där liten besvärlig gäst är för dem en riktigt kär
gäst. Men hvem skall se efter den lille om nät-
terna, frågar ni. Det skall modern själf göra,
modern ensam skall sköta sitt barn, ingen annan
kan sköta det så som modern. De åren barnen
äro små, får hon väl försaka alla andra nöjen,
ty intet kan väl ändå uppgå mot det att vara sitt
barns vårdarinna.
Jag tycker om fru Anna B—ds ord om »sin
allra raraste lille gubbe i världen. Ger han mig
bekvämligheter, skall väl han också ha bekvämt.»
Ja, det är sant, fruarna må ställa hushållet med
tjänare eller utan tjänare, men herrn i huset skall
aldrig veta af hemmets stök och besvärligheter.
När Lan arbetar träget för familjens uppehälle,
bör han framför alla andra ha det bekvämt och
behagligt i hemmet,
Då fru Anna B—d ansett A. M. handla ovärdigt
och förklenande för sin tjänarinna genom att und-
vara hennes hjälp, hvad skall då fru Anna B—d
tänka om mig, som säger, att jag, så länge det
är mig möjligt, vill undvara tjänarinna? Bäst att
jag med ens tecknar mig
le’a Anna.
* *
Emedan den första artikeln af mig lästes med
så oblandadt nöje, kan jag ej underlåta att svara
fru Anna. B—d med några ord. Först — hvad
kunde i denna A. M-s artikel framkalla löje? —
Jag antager, att ingen af lduns läsarinnor, som
inlressera sig för frågan, är så oerfaren om hvad
som är alt göra i ett hem, att hon låter sig du-
pera af den idealiska frid och trefnad, som A. M.
beskrifver. Hvarje husmoder vet, att för att sköta
ett hushåll fordras tåligt och träget arbete t. o. m.
med tjänarinnor, och då förstår man, att detta
får A. M. känna dagligen ännu mer. Men trefna-
den består väl just i att få detta arbete, som jag
eljes lägger min tid på att öfvervaka, utfördt utan
slarf, utan intresselöshet och utan sura miner.
Finner en husmoder, hvilken äger förmåga
att sköta sina tjänare med lugn, vänlighet och
bestämdhet, så att de både hålla af och ha respekt
för henne, en god och trogen tjänarinna, då är
otvifvelaktigt det bästa husskicket funnet. Men
hur många af oss ha denna sällsynta gåfva i nog
hög grad? Hur plågas vi ej af ett ovänligt ord,
en missnöjd blick, och göra hellre själfva tjäna-
rinnans arbete än att bedja henne därom. Hur
svårt är det ej att påminna om en sak en, ja, trè
och fyra gånger, och ändå är det »glömdt». Vis-
serligen är det till stor del vårt eget fel, ty vi
skulle ej vara så ömtåliga, utan en gång för alla
säga ifrån, att så och så får ej ske. Detta ha vi
ej mod till, och sällan inses felet af tjänarinnan,
och att med vänlighet talas vid, det duger ej all-
tid. AU undantag gifvas, det vet jag af erfaren-
het, men för det mesta tillhöra de »den gamla
stammen».
Trots allt vill jag ej förklena vårt tjänstfolk,
ty jag tror det ligger i tiden att bvar och en vill
vara sin egen, och denna sträfvan bör hvarje rätt-
vis kvinna respektera, men då blir det äfven en
nödvändig sak, att vi alla hjälpa oss själfva. Där-
för kan jag inte annat än med tacksamhet täsa
de råd och nya möjligheter, som påvisas oss af
A. M.
Besparingen tror jag ej heller blefve stor, men
det var inte så mycket fråga härom, vill jag min-
nas — trefnadéh var hufvudsak för A. M. Ifråga
om mannen kan jag ej inse, att det skulle vara
alldeles omöjligt för honom att hjälpa sin hustru
med en kamin eller att borsta sina kläder själf, då
man väl får antaga, att man och hustru gemen-
samt kommit öfverens om att vara-utan tjäna-
rinna, och då ju mannen måste taga sin ringa an-
del af arbetet. Om man och hustru mera hjälptes
åt med arbetet äfven inomhus, så tror jag att
bådas bekvämlighet skulle bli större och behagli-
gare att njuta. Hvad kaffekokning o. m. d. beträf-
far, så är det ej värdt att orda om, ty därför att
A. M. funnit det lämpligt så, är det väl ej obli-
gatoriskt för hvarje hem.
Liksom A. M. så småningom lärt sig att ställa
det bekvämt och praktiskt, så får väl hvar och en
göra, som beslutit sig för att bli »sin egen dräng».
Låt därför ej A. M:s artikel se ut som en utopi —
om vi ej alla kunna ställa det så idealiskt som
det framställes, så hjälper det oss att ej känna
oss så beroende af våra tjänarinnor — n. b. vi
svagare husmödrar, som fasa för att »säga ifrån»
och som anse, att vänlighet ej »hjälper i alla fall».
’ ’ Z.
Innehållsförteckning.
Johanna Strömberg; af Johan Nordling. (Med porträtt).
— När ögonen brusto ; poem1 af Fredrik, Nycander. — Pjol-
lerspråk ; också en språkfråga, af Emy. — Ett pris. — I-
duns läkarartiklar. I: Huden och dess vård; af d:r Arvid
AfrMmsF — (Forts.). — Bellmans maka; några anteckningar
med anledning af hund/aårsminnet, af Birger Schöldström.
— »De rysliga relefonisleana» ; några bittra erfarenheter af
en Kvinnlig telefonist. (Forts, och slut). — Ur notisboken.
— Teater och musik. — Bakom grannesmors kulisser. —
Tidsfördrif.
TiélåjMn
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad,
Ifrån trädgårdslandet hörde
Jag, hur det mitt första gällt.
Och jag såg, hur katten rörde
Sig försiktigt på det fält,
Där mitt hela var, planterad,
Vandrade därför åstad.
Under ett mitt andra blad
Sägs en råtta altererad
Skälfva under kattens blick.
På en lös mitt tredje fick
Jag i hastigheten fatt,
Slog den pä den grymma katt,
Som sågs springa öfvermåttan.
Räddad var den lilla råttan.
F. M. C.
Stjärngåta.
1 3 5 7 9 11 13
Sök 7 ord, insätt dem i de lodrätt
gående rutraderna så, att hvarje ruta
erhåller en bokstaf. Orden äro : 1—2
en stad i Italien, 3—4 stad i Frank-
rike, 5—6 en stormvind på tyrenei-
ska halfön, 7—8 stad i Preussen,
9—10 flod på Balkanhalfön, 11—12
turkisk provins, 13—14 ett folkslag.
Äro orden rätt funna, bilda de med
stjärnor försedda rutorna följande:
1—14 namn på en af de danska
öarna, 13—2 en stad i. Danmark.
1 , Sigrid.
Aritmogryf.
1 1 2 16. 3 4 16 5 1
2 6 3 7 4 8 9 5 10
3 11 12 13 3 1 14 10 16
4 23 6 12 15 16 12 ‘6 3
5’ 2 17 3 11 5’ 6 12 17
6 17 1 1 18 19 20 7 6
7 16 21 6 5 1 22 16 3
Slutbokstäfverna hilda namnet på
en europeisk stat, begynnelsebokstät-
verna namnet på en stad i den-
samma.
1) Del af en fågel, 2) hvad mån-
gen fattig1 kvinna,har godt. af, 3) be-
fordrar renlighet, 4) hvad en två-
åring är, 5) oredligt förfaringssätt,
6) hvad man ej gärna håller länge i
lianden, 7) man af stånd.
Bokstafsgåta.
Följande bokstäfver och stäfvelser,
rätt sammansatta, bildaåtta ord, hvar-
af begynnelsebokstäfverna beteckna
en berömd kartagisk hjälte och slut-
bokstäfverna en af Europas mest be-
römda furstar i detta århundrade.
no, ne, ra, app, bo, hen, id, hy, ha,
re, m, mb, n, lo, alb, a, bo, gr, in,
o, en, al, 1.
, Orden beteckna : 1) Ep af den gre-
kiska mytologiens gudar, 2) stad i
Spanien, 3) ett uttryck vid fiske, 4)
berg, bekant ur bibeln, 5) annat namn
på afgud, 6) bekant luftseglare, 7) stad
i Italien, 8) en af Wagners operor.
Anna.
Egyptiska hierogiyfer.
Begynnelsebokstäfverna till hvarje
figur bilda de erforderliga konsonan-
terna. Vokalerna måste man själf
taga reda på.
Otburgis.
Länkgåta.
Ur ett geografiskt namn får man,
utan att omkasta bokstäfverna:
Ett kärl hvari man mat serverar,
Dock icke just vid gästabud.
Pronomen som »han» prononcerar,
Med särskildt tonfall, om sin brud.
Ett litet ord, som man får höra
Rätt ofta i förtrolig krets.
Hvad gladt berör ett känsligt öra.
Hvad månget torn till nytta getts.
Hvad som din väg ibland kan spärra,
Ja, bädda dig i mullen ner.
Hvad som kan; dålig luft förvärra
Och som du -skyr. Nu sägs ej mer.
S. L.
S.ifferlogogryf.
5 7 8 1: 1 teologien.-
^54 ?•} * kyrkohistorien.
7 1 2 3 6: L filosofien.
3 2 5 6 8:1 juridiken.
5 4 3 7 8: I zoologien.
8 16 3 4 5: I botaniken.
3 5 7 8: I matematiken.
8 1 2‘ 5 3 4: I musiken.
3 5 7 1 2: I mytologien.
5 6 8 1: I diplomatien.
1 2 3 4’ 5,6- 7 8: I litteratur-
historien.
Kalla K.
Lösningar.
’ ’Logogryfen: Vaggsång; ån, vaggsång, as,
gagn, agg, ånga, vas, svan, svag, gång,
svang, Wånga, gå, van, agn, våg, åsna, äs.
Charaden: Sömndryck.
Diamavfgåtan :
M
II A T
HÅ H E T
MARKNAD *
T E N OR
TAR
• ’ I)
Allegorien : Heliotropen.
AnagramcpMésrv : Ed, del, dela, andel,
sandei, Leksand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
