Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 15 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 IDUN 1895
Något olyckligt måste ha inträffat!
Vid denna föreställning följde jag henne,
och snart satt jag flämtande och nästan and-
lÖ3 bredvid farbror Gabriel, som blek och
med slutna ögon låg orörligt utsträckt på en
soffa.
Piötsligt öppnades dessa ögon, som jag
trodde för alltid voro slutna och, i det han
krampaktigt tryckte mina händer, mumlade
han: »Säg honom . . . säg ... att du och
han ...»
Med ett skri kastade jag mig till farbrors
bröst, och i samma ögonblick förlorade jag
hågkomsten af allt hvad som tilldrog sig om-
kring mig.
»Ack petite,» sade tant, sedan jag sansat
mig något och hon och jag gråtit ut i hvar-
andras armar.
»AU sinnesrörelse var skadlig för honom . . .
brefvet var orsaken till hans död.»
»Brefvet,» upprepade jag.
»Att under åratal ha trott honom död, och
så . . .»
»Trott honom död.» sade jag som ett eko,
men plötsligen fattande en själfständig tanke,
ropade jag: »Magnus lefver!»
Tant nickade jakande, men såg därvid icke
ut, som om hon till ett välkomnande hade
lust att slakta den gödda kalfven.
»Han har varit långt borta,» sade hon.
»Gud vet hvar han vistats ... Af en händelse
har han fått en gammal tidning, i hvilken
kusin Gabriel på det enträgnaste ber honom
återvända . . . och nu? Det blir en omslört-
ning i förhållandena... få se hur det går?»
Och med ett bekymradt uttryck såg hon från
mig och bort till Gösta.
»En omstörtning,» upprepade han.
Jag hade gått fram till honom, och fattande
en af hans händer, satte jag mig vid hans
sida samt lutade mig mot hans bröst, medan
mina tankar uteslutande dröjde vid den stora
förlust vi alla hade gjort. Sorgen öfver far-
bror Gabriels bortgång låg tung öfver mig
och, sökande tröst, blickade jag in i Göstas
vackra ögon, för hvilka de omgifvande före-
målen tycktes dansa rundt.
(Forts.)
Ä.
Från. Iduns läsekrets.
Ett taek till vapenbrodern.
Herr redaktör!
Skulle ni vilja genom Idun på något lämpligt
sätt för herr H. G. uttrycka min varma tacksam-
het för hans arlikel »Ett nationallyle» och min
glädje att hafva funnit en vapenbroder i striden
mot det usla och låga, så skulle jag hos eder
stanna i stor förbindelse.
Högaktningsfullt
Sara.
»Jobbigt»!
Har du vä! märkt ett litet ord,
Som blifvit nu på modet.
Det sägs om allt uppå vår jord,
lust ^jobbigt» — kan du tro det!
En flicka talar om en fest,
Där hon beundrad blifvit,
Men »jobbigast» dock allra mest
Hon tycker, att en »korg» hon gifvit.
En tärna »flirtar» med en snobb.
Han hviskar uti hennes öra.
På nacken knycks! »Nej sådant »jobb»
Jag orkar icke längre höra.»
Två herrar prata politik.
De vidt och bredt orera,
»Att Norge alltid »jobbar» sig
Med »rene Flag» m. in.»
I »Upsis», denna lärdomsort,
En vis professor talar.
Då hörs: »Han »jobbar» immerfort
Och blott på tiden halar!»
En skollös ej sin lexa kan,
Får snubbor då för sina brister.
Hon hviskar: »Ingen, ingen ann’
Så »jobbig» är som vår magister!»
Ja — »jobbigt», »jobb» och »jobba» sig
Nu höres, hvart man vänder.
Och mången finner kanske mig
Bra »jobbig» — sådant händer.
Hans.
Innehållsförteckning.
Eva Fryxell ; af L. S. (Med porträtt). — Kvällsstäm-
ning; poem af Daniel Fallström. — Juridisk rådgifvare åt
kvinnor. — Iduns läkarartiklar. I: Huden och dess vård; af
d:r Arvid Afzelius. (Forts.). — j-Straffad . . . ?» Skiss af Her-
mine Villinger. — Nya ldun ; af .... a .... t. — Ur no-
tisboken. — Teater och musik. — Oupplösliga band; novell
för Idun af Sylvia. (Forts.). — Från Iduns läsekrets : Ett
tack till vapenbrodern. »Jobbigt!» — Tidsfördrif.
été*
ge» e» • ß
aiarorarr.
«I e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas mod tacksamhet.
Logogryf.
Snart sagdt kring hela den vida jor-
den
Jag linnes till och i alla land,
Men särskildt husmodem uti norden
Mig sällan skiljer ifrån sin hand,
Ty uti mig har hon all sin styrka,
Och jag är medlet till hennes makt.
Förutan mig måste allt hon »dyrka»,
Och därför ständigt hon är på vakt.
Till garderoben och drifhusbänken,
Till kök och källare, skafieri,
Till visthusboden och vinden, skän-
ken,
Till skåp med sylter och safter i,
Jag skickar, ut mina undersåter!
Demonstrationer ej tålas här.
Om någon ytlran sig höra låter,
Med smörj man genast den kväsa
plär. -
De äro vana att vrida, vända
I kryphål ulan båd’ namn och tal,
Figurer hafva de utan ända,
Ty en är tjock och en annan smal!
Ett tidsfördrif för vackra kvinnohän-
der.
Och hvad oss allt för ofta ryggen
vänder.
Ett tilltalsord, och en metall.
EU utropsord i känslosvall.
Och hvad en hemlighet man icke
bör,
Såvida man sin vän till viljes gör.
Hvarmed en kvinna kan sitt lif för-
därfva.
Och hvarmed hon ibland en vän kan
värfva.
Hvad barnen göra helst af allt.
Och stundom männen mycket kallt.
Hvad som till julpaketen hör,
Som man vid öppnandet förstör.
Tre kvinnonamn. En del af skor och
känger.
Hvartill man brukar alla tänger.
Hvad mången efter andan får;
Hvad mamma måste bilans hår.
Hvad kallas det när tåren ständigt
rinner?
Hur har du sprungit, när du bägarn
vinner?
Ett litet vapen, som begagnas illa.
Hvad ville Klas den stackars Anna
lilla?
En negation i bruket ofta.
Hvad fattades i Stinas kofta?
Ett litet namn på hund så trogen.
Till sist två gröna träd i skogen.
Essa.
Charad.
En vicekung i ett land bland de störsla,
Han heter mitt Jorsta,
En ojämn, med törnen beströdd mitt
andra
En tid har fått vandra,
Och ändå sägs han mitt hela vara.
Mig detta förklara!
John.
Vokalförändringsgäta.
Tre män här jag förer tillsamman,
Och likas de väl är det bra;
Fast alla de lefva af flamman,
De olika vyer dock ha.
Den första — att du måtte lefva —
Är halfdöd af hetta ibland.
Den andra, där skyn har en refva,
Studerar en värld uti brand.
Den tredje — hur skall jag beskrifva
Hans värf? —jo, han jämt står i stök;
Han handtverket sitt får bedrifva
1 kungliga, furstliga kök.
♦ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
