Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 1 mars 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 I DU N 1895
H
H »
3 ?
p £
•d g
H Sf
*§ g
p *3
p ®
t*
H» M
0: “
lo
p: ©
V 0
Pi •
P w
d “
51 ©
g N
! ■
h g
p* g
{0
&>
CD
ngt*»
5 *p
ËLgl
S’S*-
- Hp.
—ë°
O p.g
«/> ?S
® sî
O tfl51
=tp p
SS|
§^I
fiop.-
_.a**
Op«
. .
O P a
- cr?q>
- SlB
-*2^ p
*J© Wp
» O ■< hj
rç tfo CD
5b&"
ï£S?
% Beu
” BJ CB
försoffning, hvari jag matt sjunkit tillbaka mot
fåtöljens ryggstöd.
»Låt Lova tända lampan,» fortfor hon,
»man kan bli mjältsjuk af att sitta i mörkret.
Hela tiden har jag funderat. . .»
Det hörde nämligen till tants egenheter, en
egenhet, som hon för resten delar med mån-
get godt folk, att hon aldrig ville erkänna, att
hon tog sig en liten middagslur.
»Funderat», upprepade hon, medan vi i
lampskenet åter placerade oss vid divansbor-
det, »funderat på, hur förskräckligt det är,
att Magnus låter landthushållningen gå vind
för våg. På det här sättet bär det sig inte
ett tiotal år. Alla Gabriels förbättringar vår-
dar han sig inte om . . . och ... ja, till det
yltre är han faderns lefvande afbild, men
starkare, gröfre, en riktig jätte . . . och barn-
lös som han är, så kan du ju alltid räknas
som hans närmaste arfvinge ...»
»Ännu kan han lefva en trettio, fyrtio år,
och det är således klena utsikter för mig och
mina efterkommande,» svarade jag, och, allt-
jämnt i en likgiltig sinnesstämning, tänkte jag’
tämligen kallsinnigt på vårdslöst bortkastade
hundratusentals kronor, som om de för mig
icke hade större värde än den pris snus, hvar-
med tant för tillfället på ett ytterst graciöst
sätt trakterade sin romerska näsa, en trak-
tering, som vanligtvis skedde i största hem-
lighet, och hvilken endast jag och Lova en
och annan gång hade bevittnat.
»För min del,» återtog hon, »skulle jag
gärna gjort allt för att bereda honom trefnad.
Drag undan lampan en smula, petite, jag får
inte plats med min patiens . .. merci. . . Han
satte emellertid inte mycket värde på mitt
tillmötesgående. Aldrig glömmer jag den blick
han gaf mig, då jag en gång ville stöka till-
rätta i hans rum: ’Hvarenda bössa är laddad ,
ropade han, ’och jag vill inte gärna att tant
Ebba får sig en kula i planeten’ ... ja, han
sa’ verkligen ’planeten’ . . . åh, det är en hor-
rör! Skrattar du? Jag får då säga, att det
är bra lite som roar dig!»
»Men han är ju komisk,» sade jag och
kysste blidkande hennes hand.
ȁh ja . . . hm . . . Om han inte visat sig
så grundligt småaktig mot dig, så skulle man
kunnat tro, att han inte satte ringaste värde
på detta lifvets goda samt att han skulle
finna sig lika bra i en jordkula som i ett
palats. .. Och så nästan uteslutande omge
sig med manliga domesliker, hvilka utan en
husmors omsorger möjligtvis inte så noga
akta på mitt och ditt ... Jag må undra, om
man inte för hans eget bästa, förstås, skulle
kunna sätta honom under förmyndarskap?
I en framtid skulle han då slippa gå som
tiggare från gården och . .. och du kunde
åtminstone motse en tryggad ålderdom ...»
»Snälla tant,» inföll jag med ett försök att
hejda henne.
»Om man till exempel,» fortfor hon allt
ifrigare, »om man tar allt bestyr om egendo-
men ifrån honom, så tror jag, han snarare
skulle tacka oss än tvärtom. Man behöfde
ju endast sätta en gräns för ett vårdslöst
förfarande . . . afkastningen kunde han ju få
disponera och så i godan ro sköta sig själf...
Nej, jag kan inte få denne Magnus ur mitt
hufvud, det är i kväll rent af som förgjordt!»
fullföljde hon och blandade rastlöst om kor-
ten. »Han är den obehagligaste människa
jag någonsin träffat!... Har jag inte rätt?
Känslolös . . . utan ringaste hjärta . .. Tänk
bara, då nyheten om faderns död träffade
honom, så gaf han inte så mycket som ett
ljud ifrån sig . . . detta var åtminstone något,
som borde ha gripit honom...»
»Kommer tant inte ihåg,» invände jag,
»natt så godt som dag hade han ju inte nå-
gon ro . . . hur hörde vi honom inte oupp-
hörligen vandra fram och tillbaka och?...»
»Jag tror du vill göra Magnus känslofull,
petite,» skrattade tant. »Det är dig så likt
att alltid vilja se saker och ting från bästa
sidan, men du synes glömma alt din kusin
ständigt hade smak för att ströfva omkring
så där . . . Tro mig, det var ingenting annat.
Men från det ena till det andra . . . Jag är
rädd, att John Wollert inte hade särdeles tref-
ligt här i går kväll, obekant som han var . . .
Den stackars gossen riktigt hängde på huf-
vudet. Nå, det var ju naturligt, att du skulle
vara mera intresserad af att språka med öf-
verste Adlers, jag säger ingenting däremot. ..
tvärtom. . . och jag har förut sagt dig, att
jag såg det med stort nöje . . . Nej, afbryt mig
inte!
(Forts.)
Ianehållsförteeitning.
Marie Charlotte Modig ; af L. S. (Med porträtt). — Af-
stedssåne; af Axel Karlfeldt. — Vid sexton är; af Ina Stoc-
kenstrand. — Yåra barn och tidningsläsningen ; af Incognita.
— Vinter. Tvä bergslagshistorier af K. E. Forsslund: An-
kans son. Gruf-Karin. — Kvinnofrågorna vid årets riksdag.
— Damernas älsklingsdryck; något om kaffet, dess tillagning,
surrogater m. m. af En gammed kaffemoster. (Slut fr. föreg.
n:r). — Ur notisboken. — Teater och musik. — Oupplösli-
ga band; novell för Idun af Sylvia. (Forts.). — Tidsfördrif.
Tiâsfôïfcf.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas mod tacksamhet.
Logogryf.
Hufvudordet:
Jag prisa ville, om jag kunde blott,
Den lycklige, som genom lifvets stri-
der
Som följesven mig fått uppå sin lott
Till hjälp i pröfningens och nödens
tider.
Om än af sorgens slag han drabbas
tätt,
Mer kraft han har än den med trot-
sigt sinne
Tar slaget som personlig oförrätt
Och ristar såret djupare därinne
I mörka gömslet af ett kvalfyldt bröst,
Blott lyssnande till lidelsernas röst
Ettbarn afsmärtan och afödmjukheten
Jag bär min moders bild i hvarje
drag —
Min faders ock — samt forskar ej
förveten
I skickelsernas underfulla lag,
Men tar emot allt hvad försynen sän-
der,
Som gunstbevis af kärleksfulla bän-
der.
En knotig arm, som sträckes ut och
famlar
I luften, som den sökte något där.
Ett litet hem, hvartill byggmästarn
samlar
Materiel, ej utan stort besvär.
Hvad drycken blef, som länge stått
i kanna,
Hvars lock stod öppet både dag och
natt.
En plats där lastad skuta skulle
stanna,
Om skepparn sofvande vid rodret
satt.
Hvad såsom oförklarligt många gån-
ger
Med häpnad män’skan förr i tiden
slog.
En nattlig musiker, hvars dystra sån-
ger
Bli exekverade i mark och skog.
En tidens lösen. Hvad som styrka
gifver
Åt band med många skilda trådar i.
Hvad ingen människa för alltid blif-
ver,
Men får med jämnmod just dess mot-
sats bli.
I hushållet, som ock i större stater,
Hvem är hvars skuldregister fylles
först?
Hvad kallas den, som uti språng och
later
Är kraftig, smidig och i sportväg
störst?
En titel nämn — en annan med det
samma
På man — och en på kvinna äfvenså.
En håla där det brukar hiskligt flam-
ma,
Småorden:
Hvad ingen vis i forna tider hade,
Men visare i våra tider ha.
Hvad reder han — dödgräfvarn med
sin spade?
Hvad du ej ens mot gods och guld
vill ta.
Och hur den blir, som framför den
får stå.
Hvad som ens arbete ibland fördröjer,
Fastän det ämnadt var att skynda på.
En egenskap som sig i sättet röjer.
Hvad bördan är, som bäras bör af
två.
Ett segel, spändt i luften. Hvad för
öfrigt
Dess bärare är vackert riggad med.
Ett doldt försåt, som verka kan be-
dröfligt
För den det icke känner. Växt på
hed.
Ett ringa tidsmått, men hvars län-
kar bilda
För oss en kedja, ömsom lång och
kort.
En annan kedja, utan länkar skilda,
Som i oändligheten löper bort.
S. L.
Diamantgåta.
a
a a al
a a a a d
d e e e e e e
1g
g k k k k i * ■!
1 > 1 m m p
r r r s
s s s
X
1) En bokstaf, 2) ett substantiv, 3)
en fisk (i pluralis), 4) ett yrke, 5)
en sak hörande till herrtoalett, 6) en
slags examen, 7) elt slags pastorat,
8) ett substantiv, 9) en bokstaf. o
Carl A.
Ordgåtor.
1) Med sex särskilda bokstäfver bil-
das benämningen på: 1) ett rum, 2)
ett flicknamn, 3) ett fluidum, 4) en
en byggnad. Tre bokstäfver ingå i
hvarje af dessa ord och som de äro
lika lästa, vare sig rält eller bak-
fram, får man af begynnelse- liksom
af slutbokstäfverna namnet på en
hufvudbonad.
2) 1) En »kanal», 2) något som vi
alla behöft och äfven fått, 3) nöd-
vändigt för tekannan, 4) hvad man
får höra i skogen. Af begynnelse-
liksom slutbokstäfverna får man nam-
net på en växt.
Reseda.
Apoköp.
1—5) Stadsbudens lefnadsmål.
1—4) Mycket ursprungligt.
1—3) Tvingande ord.
1—2) Kreaturens suckan.
S. L.
Lösningar.
Boketafsgåtan i n:r 6 (lösningen har på
grund af ett förbiseende fått stå öfver) :
Hannibal — Napoleon. Hymen, Alham-
bra, napp, Nebo, idol, Bore, Albano, Lo-
hengrin.
Anagram-gåtan: Första ordet: »kål» —
hvaraf blir »klå». Andra ordet: »kol» —
hvaraf blir »klo». 1) Kolmask, 2) koltrast.
Siffergåta: 6 7 2
15 9
S 3 4
Chara-den: Slädnät
Lyra-aritmogryfen:
AK K AD
A B K A H A M
Y K A
T K I EK
FI N NE
SÄ M J A __
SK Å NE
L I N DE
VÄ S KA
SU D AN
G K 0 DA
A S T 0 R
UTÖ
ADELE
ANDREAS
Sifferlogogryfen: Orm, elg, morgen, orgel,
hem, enorm, gom, Norge, Homér, mogen,
genom, Holmgren.
HULTMÅNS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna brr Job. Lang, Seved Ribbing, Mis
0:son G-adde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
