Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 8 mars 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 I D U N 1895
O ve, om du visste hur arm man är. När man irrar vid stranden af lifvets älf
0 ve, om du visste hur arm man är, När man irrar vid stranden af lifvets älf
När all ens kärlek försvunnit, Och den vill under isar sig dölja
När den elden, som brann så varmoch sä skär. Och man ser i dess djup blott sitttrotsiga själf,
1 hjärtats natt har förbrunnit, Som stirrar ur stelnande bölja!
E. Björck.
”Byta flickor”.
ner, där hade en pension, som hon på ett
alldeles ovanligt framstående sätt själf led-
de. I räkning och ritning undervisade hen-
nes svåger, numera rådmannen G. Draken-
berg i Skara, som snart upptäckte, hvilka
konstnärliga anlag för teckning, som funnos
hos Lotten Eklund, och han tillrådde, att
hon, efter slutad skolgång, skulle begifva
sig åter till Göteborg för att genast börja
studera för artisten Hilda Lindgren, som då
var ritlärarinna på museum. Men Lotten
Eklund hade så fästat sig vid familjen i
prästgården, att hon, för att få stanna där
litet längre, antog plats som medlärarinna
i pensionen.
Dock, år 1873 återvände hon till Göte-
borg och studerade så flere år under frö-
ken Lindgrens utmärkta ledning. Därefter
— som ofvan nämnts •— blef hon fröken
Taléens elev i snidarkonsten och detta med
en sådan framgång, att älven hon antogs
till lärarinna i slöjdföreningens skola år 1877.
Ett par år härefter erbjöds henne tillfälle
att komma till utlandet, färden gällde det
härliga, natursköna Tyrolen — snideriets
hemland, och här hade hon den stora turen
att under tvänne vintrar i Bozen få stu-
dera haut-reliefsnideri för den ryktbare
hofbildhuggaren Sebastian Steiner från Wien.
1881 for hon tillbaka till fäderneslandet
och blef nu, bland många medsökande, vald
till fröken Taléens efterträdarinna som
föreståndarinna för träsniderikurserna i slöjd-
föreningens skola, hufvusakligast på grund
af de utmärkta betyg för framstående skiek-
lighet, som hon medfört från hofbildhuggar
Steiner.
Att Lotten Eklund under alla dessa år
visat sig vuxen denna plats, bevisas bäst
af det resultat, hvartill snideriet nu hunnit.
Hade man de första åren efter träskärnin-
gens början varit nöjd med att se linealer,
pappersknifvar, askar, skrin m. m. dylikt,
har man nu mäktat åstadkomma alster, som
i sanning ingifva höga förhoppningar, att
vårt land på detta område skallkunna mäta sig
såväl med Norge som ock med många af kon-
tinentens länder, hvad både teknik, smak
och arbetsskicklighet beträffar. Den period
af 22 år, som gått sedan det första ringa fröet
nedlades, har gifvit mer än rik skörd, och
troligen gläder sig häröfver ingen högre än
hon, som först nedlade detsamma. Säkert
hade fröken Taléen ej ens drömt om, att
hennes verk skulle gå en så vacker och
lifskraftig framtid till mötes.
Lotten Eklund har flere gånger mottagit
offentliga belöningar för sina egna arbeten,
xxi- 1883 erhöll hon Göteborgs handtverks-
och industriförenings belöningsmedalj ; på
dess utställning och , på stora industriut-
ställningen i Göteborg 1891 belönades hon
med silfvermedalj och diplom, å hvilket står:
»För i trä skurna möbler och tyrolerskulp-
tur. »
Flitig mer än de flesta är hon också:
dagens alla timmar äro upptagna, och hon
delar sin tid mellan skolan och en ifrig
falang privatelever (som årligen ökats och
nu uppgå till 28), hvilka knappast unna
henne någon hvila. Själf utför hon, på de
få mellanstunderna, det ena vackra arbetet
efter det andra. Hennes speciella håg lig-
ger för djurvärlden, som hon flitigt stu-
derar. Människans trogne vän hunden af-
bildar hon »con amore». Många af hen-
nes elever, ej blott från vårt, men äfven
från främmande länder, hafva utbildat sig
till skickliga lärarinnor och lärare. Bland
dessa märkas fröken Jenny Andréen, nu
föreståndarinna för en konstslöjdskola i
Göteborg, fröken Esselius, anställd som slöjd-
lärarinna i Pittsburg, fröken Stoltz frår Ber-
gen, som undervisar därstädes, engelsman-
nen C. Johanson, anställd i England m. fl.
En af hennes elever har gifvit följande
sympatiska skildring öfver hennes karaktär
och personligbet : »Fröken Eklund ären ovan-
ligt dugande lärarinna, fullkomligt fri från
pedanteri och småsinthet, ytterst hjälpsam,
ovanligt liberal och alltid intresserad. Hen-
nes egna verktyg och fina planscher begag-
nas af oss elever, nästan som om de vore
våra egna. Hon tyckes själf aldrig ha en
tanke på, att de slitas och förstöras; lika
generös är hon med idéer och sin stora
talang att komponera mönster. Ej heller
är hon njugg med tiden. Efter slutad lek-
tion slipar hon ofta våra verktyg, ritar
våra mönster och gifver råd, oaktadt hem-
arbetet påkallar hennes därvaro, — då man
påminner henne härom, svarar hon helt god-
modigt: »Inte kan jag låta bli att hjälpa
— jag får väl stiga lite tidigare upp i stället.»
Kl. 5 plägar vara hennes uppstigningstid,
och hvilan sökes ofta, helst då brådskande
arbete så påkallar, ej förr än vid 11 à 12-
tiden.
Att se Lotten Eklund arbeta är en verk-
lig fröjd. Det går med en schwung, så att
träflisorna bokstafligen hvirfla omkring hen-
ne. Hon får sina elever roade af och in-
tresserade för sitt ämne, och hon förstår
hålla god disciplin i sin klass; där råda
en god anda, godt kamratskap och in-
bördes hjälpsamhet.»
Det goda föredömet har här, ser man,
fallit i bördig jordmån. Vi tacka henne
härmed för det inlägg hon gjort till
främjandet af kvinnlig själfverksamhet på
konstslöjdens område och önska, att hon
allt fortfarande, med oförminskad håg
och kraft, må kunna verka i sitt an-
strängande, men vackra kall. De välför-
tjänta framgångar, som kommit henne
till del, har hon burit utan öfvermod; en-
kel och flärdlös som hon är, har hon i ej
ringa mån bidragit till att visa, det kvin-
nan, ställd på den plats, dit håg och
fallenhet visa henne, i vida kretsar kan verka
till gagn och välsignelse!
Anna Kockum.
Ej blott först och främst, utan både först och
sist: familjen är helig. Och denna känsla, öf-
vertygelse och sed upphör aldrig att vara grund
och rot till all sedlighet på jorden.
E. G. Geijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
