Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 29 mars 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
1895
I DU N
Flit, sparsamhet och försiktighet—dessa tre grundvalar för all hushållning —äro moraliska
egenskaper och kunna ej vinnas utan moralisk fostran.
John liuskin.
‘Æ^asSeSasii
trädande vid den Aulinska kvartettens och
professor Nerudas kammarmusiksoaréer och
i rikt mått äfven enskildt, hvarom hennes
verksamhet såsom en af vara mest efter-
sökta lärarinnor bäst vittnar. Och för yt-
lighet kan hon så litet anklagas, att hon
tvärtom skulle ha godt af att inlägga nå-
got mer »laisser-aller» i sitt spel, som
trots alla sina värdefulla egenskaper dock
en och annan gång förefaller något tungt.
Fröken Hwass har heller icke öfver-
drifvet höga tankar om den specifikt
franska elegansen, som för mången annan
pianist är både början och slut af deras
pianistiska, jag hade så när sagt musika-
liska, vetande. Och dock har naturligtvis
äfven hon varit i Paris för att fullkomna
och afslipa sin teknik, men hennes lärare
där, Breitner, en österrikare, förenade med
sin i fransk skola förvärfvade teknik en
tyskt solid musikbildning.
Grundlig har också framför allt fröken
Hwass’ utbildning varit alltifrån hennes
första studier i Upsala för professorskan
Lotten Josephson, hvilka sedermera fort-
sattes vid konservatoriet i Stockholm för
fröken Thegerström och slutligen, som
sagdt, fullkomnades i Paris. Men äfven
sedan sin återkomst därifrån har hon ifrigt
fortsatt sina studier bland annat för pro-
fessor Franz Neruda, som hon nog har att
tacka för många värdefulla anvisningar för
utförandet af kammarmusik såväl som i
allmänhet för föredrag och uppfattning af
olika stilar. Detta sista kunde man förstå,
då man vid en af hennes senaste konser-
ter, hörde henne med förvånande säkerhet
och förstånd utföra en intressant pianosuite
af en så sällsynt gäst i våra konsertsalar
som den gamle operakomponisten och har-
monikern Rameau.
De två sista åren vistades fröken Hwass
under säsongen i London hufvudsakligen
för att höra, men äfven för att om möjligt
få låta höra sig, och uppträdde hon sär-
skildt under förra året mycket i privata
kretsar, bland annat hos lady Hallé, mer
bekant som Wilma Neruda, den världsbe-
römda violinisten, som bemötte henne med
mycken välvilja, hvarjämte hon äfven åt-
njöt utmärkelsen att hos en lady Young få
spela inför prinsessan Christian af Schleswig-
Holstein, drottning Victorias dotter, som
lär intressera sig mycket för musik. Frö-
ken Hwass har äfven biträdt vid af pro-
fessor Neruda anordnade kammarmusik-
soaréer i Göteborg och äfven i Köbenhavn,
där hon senast i januari detta år biträdde
vid en af konsertföreningens smärre kon-
serter, hvarvid hon med mycken framgång
utförde pianostämman i Rubinsteins G-moll-
trio.
Här i Stockholm utöfvar fröken Hwass,
såsom redan nämndt, en liflig verksamhet
såsom lärarinna och är såsom sådan öfver-
allt värderad och omtyckt, hvartill äfven
hennes älskvärda och vinnande personlig-
het helt säkert bidragit. Bland sina elever
kan hon på sätt och vis bland andra räkna
ingen mindre än änkehertiginnan af Da-
larne, hvilken, som bekant, mycket in-
tresserar sig för musik — hon är en af
våra flitigaste konserthabituéer — tillsam-
mans med hvilken hon hvarje vecka musi-
cerar ute på Haga slott, hvarvid äfven
sjungas duetter. Fröken Hwass sjunger då
altstämman och hertiginnan med sin ännu
friska, och klara sopran öfverstämman.
I går, torsdag, afhöll fröken Hwass sin
här i Stockholm numera årligen återkom-
mande konsert, som gafs efter ett särde-
les vackert och intressant program, ett yt-
terligare bevis på den musikaliska smak,
hvarför fröken Hwass åtnjuter berättigadt.
anseende.
Fröken Hwass befinner sig visserligen ännu
bland dem af våra artister, som icke ha sin
utvecklingsperiod helt och hållet bakom sig,
men med den energi och det allvar, som hon
visat sig äga, och med den ganska fram-
skjutna ställning, som hon vid unga år re-
dan tillkämpat sig, kan man ha allt skäl
att af henne vänta sig mycket — till båt-
nad för vårt musiklif, som icke har att
uppvisa något öfverflöd af verkligt fram-
stående pianister.
M. J.
■iff
7 Och floden vill spränga sig fri/
De kämpande böljorna famla och slå
I skummande raseri.
Det skrattar af fröjd i de frigjorda vågorna,
Och irrande spegla sig aftonlågorna
Som blodiga ringlar däri.
Den låg så död i sin hårda bädd
Med drifoor öfrer sin själ.
Men den var stark!—Jag var icke rådd,
Jag kände dess kraft för vål!
Den låg och andades under isarne
Och väntade blott på de första brisarne
För att slå döden ihjäl.
Ju tgngre is och ju högre snö,
Som dämde ditt hjärteblod,
Ju mera du kände dig viss om att dö, —
Dess högre blir vårens flod!
De stiga, de segrande ungdomskrafterna,
Det sjunger af lif i de jäsande safterna,
Det vaknar, ditt domnade mod!
Och vildt som ett härskri mot höjden går
Din stormande frihetssång!
Du lefver ju ån! Du har vaknat till vår,
Och din hvila har varit för lång!
Drag fram i de jublande frihetsstriderna,
Flyg ut mot de gyllene, skapande tiderna
Att lefva ännu en gång!
Ellen Lundberg, f. Nyblom.
Barn oeh kortspel.
«gif
/ I tider rubriken »Små spelare» bar i Idun
förekommit en beaktansvärd uppsats ora
ett osundt tidsfördrif, som numera kommit i
svang bland barnen: det evinnerliga kulspelet
på öppna platser under den varmare årstiden.
Ofoget i fråga leder tanken på ett annat,
nästan lika allmänt och med säkerhet vida
betänkligare, hvilket företrädesvis vintertiden
acklimatiserat sig inom en stor del af barna-
världen.
Under de långa vinterkvällarne händer ofta,
att barnen icke veta, hvad de skola taga sig
till, sedan läxläsningen’är undanstökad. Det
är 8 — 9—10-åringar af båda könen, och de
ha hjärtans tråkigt där de sitta och hänga.
Någon har sökt få en lek i gång, men den
domnar af i allmänn olust.
Då kommer en annan lek fram, det är
kortleken, och nu blir det strax »lif i spelet».
Det är en gammal lek, som tjänt ut sin
tid. — »Den där kan barnen få roa sig med,»
har pappa helt välvilligt förordnat, och där-
med är han, kortleken, i småttingarnes våld
— eller kanske rättare de i hans. Den är
kanske till och med ofullständig, men det
gör mindre, dess många intressanta egenska-
per äro därmed långt ifrån tillintetgjorda —
oskadliggjorda, vore jag frestad säga. Den
duger ännu förträffligt till hvarjehanda smått
och -— inte alltid just så godt.
Den yngsta plantan bland ungherrskapet
har genast klart för sig, att man skall bygga
korthus; det är onekligen också den förstån-
digaste användningen af den gamla leken, och
det är synd och skam, att hans förslag blir
med så mycken öfverlägsenhet afvisadt af de
andra. Nej, man skall naturligtvis spela!
Och hur defekt det gamla inventariet är,
räcker det alltid till kasino, fem kort och
trumf eller något annat dylikt.
Jag tror alla barn, som handskats litet
med kortlapparne, kunna spela kasino, och
jag har ofta af äldre hört yttras : »Det är ett
instruktivt spel, det skärper eftertanken, de
lära sig räkna.»
Det göra de — de lära sig räkna med den
girigt skärpta eftertanken hos en ockrare, som
ängslas att inte kunna kapa åt sig nog bland
alla de gifna vinstmöjligheterna.
Det är antagligen icke ett spel om pengar
eller pengars värde; men det är ett spel, som
genomsyras af lika mycken hetsig vinnings-
lystnad, som om det verkligen gällde materiel
vinst; hur kommer sig det, och hvad inne-
bär det?
Jo, vinningsbegäret är i alla fall den för-
härskande och ledande kraften, och det är
i längden ej den abstrakta vinsten af en hög
kort af olika värden, som eggar de små spe-
landes ifver, utan det är den jämsides löpan-
de tanken, att den där korthögen — om nu
ock tillsvidare blott för fantasien — kunde
representera ett visst verkligt något. Det är
således, om man får så säga, det fantasihet-
sande spelet om ett tänkt värde; och det är
ej stort bättre, än om det gällde ett verkligt.
Hör bara t. ex. på den der lilla, som med
glimmande ögon just håfvar åt sig »Stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
