- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1895 /
104

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 29 mars 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 I DU N 1895
H
p
R S3
P 6
ȕj $K
ff
(tt *,
HJ g

*


P
1
P
tf £,
Hi £3
D: ’S
lo
jj" o
Pj •
H *5
s ©
5 3
A m
19
P* m
" B
a
ord, och jag såg på honom med runda, äkta
Hägerkloska ögon.
Hade han då kommit underfund med, att
vi, hur mörk framtiden än månde synas, att
vi ieke kunde försaka hvarandra? Hade kär-
leken segrat öfver alla beräkningar?
Mitt hjärta bultade på ett hårdt, obestämdt
sätt, medan han fattade mina händer och
drog mig ned bredvid sig.
»Ella, säg mig ett enda vänligt ord,» bad
han hviskande.
Häftig oeh öfverilad som jag lätt var, hade
han dittills behärskat mig genom sitt lugna
och sansade uppträdande samt den lilla min
af öfverlägsenhet, som gaf åt hans tilltalande
ansikte ett distingueradt uttryck. Men i detta
ögonblick betedde han sig sannerligen som
en skolgosse. Mellan oss blef det i hast lik-
som ombytta roller, och jag tror, att det låg
öfver mig något af tants grand air, då jag
frågande blickade på honom.
Var det hans mening att vi, trots fattig-
dom och därmed sammanhängande oberäkne-
liga bekymmer, hvilket allt han vid vårt sista
sammanträffande så noggrant och detaljeradt
hade skildrat — var det dock verkligen hans
mening att vi, oafsedt alla pekuniära bekym-
mer, skulle börja detta pröfvorika äktenskap,
för hvilket han i så vältaliga ordalag hade
förrådt sin fasa? Skulle mitt ägande verk-
ligen jämna för honom fattigdomens knagg-
liga stråt eller.. . eller hade något inträffat,
som i denna tilltänkta förening mildrade en
del omständigheter och gjorde honom bered-
villig att tömma äktenskapets bittra kalk?
»Hade något inträffat?» Vid denna fråga
fäste jag mig mest, och därför upprepade jag
den högt.
»Ja . . . något,» svarade han med skälfvande
läppar, »eljes skulle jag inte dristat mig hit...
För en stund sedan har jag nämligen fått ett
telegram som .. . som gör en omstörfning i
dina förhållanden, Ella . . . Man sände mig
delta telegram, därför att jag naturligtvis an-
sågs bäst lämplig alt kunna bereda dig på
hvad som skett... Det är gamle prosten i
Noregårds församling som ...»
Andlös lyssnade jag till honom. Då Gösta
nu emellertid gjorde en betecknande paus,
framstötte jag alltjämt förvirrad: »Hvad har
då händt? ... En omstörtning? . . . Hvad me-
nar du?»
»Magnus Hägerklo är död,» sade han sakta.
»Ett sorgligt dödssätt... I dag på morgonen
fann man honom i skogen, träffad af ett våda-
skott ...»
Jag slog händerna för mitt ansikte och
skrek högt till. Genast vid nämnandet af
telegrammet hade jag anat någon sensations-
nyhet. Denna öfversteg min förväntan.
»Man ber dig med det första komma till
Noregård,» fortfor han och drog mig ömt
intill sig. »Med omgående får du naturligtvis
bref rörande vidare detaljer . .. och som när-
maste arfvinge ...»
»Således.. . således?» afbröt jag, utan att
lyssna till honom. »Jag kan inte fatta denna
växling! . . . Mitt kära gamla Noregård 1» Och
en störtflod af tårar öfversköljde mitt ansikte.
»Således... således?» Jag hade sprungit
upp. Tårarna slutade att rinna, hvarje nerv
var liksom stålsatt och mina läppar samman-
pressade sig hårdt. »Det var då således detta
som... denna förändring, som dref dig hit?»
Min röst hade blifvit hes, och endast med
möda kunde jag få fram dessa ord.
»Åh Gabriella, hur kan du tro att?...»
»Efter detta ha vi ingenting vidare att säga
hvarandra ...»
Jag vände mig ifrån honom. Den tyngd,
som under de senaste dagarna lägrat sig öf-
ver mitt bröst, var lättad. Den smärta, som
hållit på att kväfva mig, var borta. De band,
som fjättrat mig, voro slitna. Jag var fri.
(Forts.)
Kvartalsprennmeranter
å
Idun och Iduns Modetidning
uppmanas att ofördröjligen förnya prenu-
merationen, enär upplagornas storlek i
god tid måste bestämmas och senkom-
mande löpa risken att bli utan ett eller
annat af kvartalets första nummer.
’ ^
Innehållsförteckning.
Tora Hwass; af M. J. (Med porträtt). — Islossning;
poem af Ellen Lundberg, f. Nyblom. — Barn och kortspel; af
Emy. — Iduns läkarartiklar. II.: Om dieten vid sjukdomar
i matsmältningsorganen; af d:r Otto Sandberg. — Sägner;
berättelse af Hedvig Indebetou. (Forts ). — Skrifva bref; af
Lennart Hennings — Frän Iduns läsekrets: JSfär håren grå-
na ... af Sara. — Ur notisboken. — Teater och musik. —
Oupplö8liga band; novell för Idun af Sylvia. (Forts.). —
Tidsfördrif.
00!
CD i
O
to
CD
œ t
un b
P >
« !
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Kapselsaga.
(Innehåller 74 »begrafda» geografiska
namn.)
Drottning Holmgerd regerade fjor-
ton långa år öfver Wenden. Hon
var en from kvinna af storartad
skönhet, med Ögon som bernsten.
Mången båld man fikade nitiskt efter
hennes gunst, men den fagra regen-
tinnan var obeveklig. En dag ön-
skade hon andas fri och ren hafs-
vind, sorglöst, vid viken. Solen da-
lade i glans. Måsar gungade på hvita
vingar och från en al tonade siskans
sång. Ibland hördes ock en hornlåt
från ett hjon, som på närgränsande
udde vallade sina får. Holmgerd
lade kinden mot en hög torra alger
och somnade med armen i en graciös
böjning öfver hufvudet. Således ob-
serverade hon ej — bunden i sömn-
gudens bergfasta omfamning — att
det blef flod, innan hon visste rätt
hur illa det stod till. Nu var hon en-
sam — hoffolket långt borta. Kun-
de de ana bara! Skulle hennes lif
sluta här?
Hvad betydde nu för henne rike-
dom och anseende!
Det började att skymma. Hon ro-
pade på sina tärnor, genomträngan-
de, ifrigt. Vattnet stiger högre. No-
ble och herkulisk synes en man ila
fram, lösande kappan under språn-
get. Kan Adalbert nå målet i tid?
Ja, pantervig springer han från klip-
pa till klippa öfver den skummande
böljan. Seger!
Hon dolde ej den känsla som hon
ej kunde behärska gent emot honom.
Full af rika förhoppningar sveper
ban sin dolma om hennes fina lem-
mar och bär henne på hal, lerig ban,
varsamt mot stranden.
Sagan ändas i en bröllopssal.
S. L.
Charad.
Bror Erik kom i köket in
Och hade huggit sig i handen,
»Gif mig mitt första, vännen min,»
Han sad’ till mig och löste banden.
Då kvälde fram en blodig våg,
Jag vettskrämd rasade och gnällde.
»Mitt andra!», ropte han och såg
På mig med blick, hvars stora välde
Mig kufvade och tystade.
Mor var bekymrad, satt och grät
Och suckade och sad: »Få se
Om du ej krympling blir, då vet,
Så väntar dig då blott mitt hela.»
»Och gråt ej så, nog bra det går.
Af läkarn snart, det kan ej fela,
Jag min mitt tredje höra får,»
Sad’ Erik tröstande och led
Med hoppfull min, fast hjärtat sved.
Gåta.
»F. M. C.» tillägnad.
Det lyster mig att skrifva nu
Af tre bokstäfver gåtor sju:
Hvad finns i både ondt och godt?
Hvad ej af eget val vi fått.
Ett ord som mycket ändra kan.
Hvad mången sökte, men ej fann.
En stad. Ett ortnamn och ett djur.
Nu har ni ordet eller hur?
Tim-tam.
Geografisk förvandlings-
gåta.
Sy en ros ebau: stat i Amerika.
Yra felb lek: vattenfall.
Ten dansar: provins i Spanien.
Il lanterna: ögrupp.
Paulina: stad i Grekland.
Rast och len: stad i Amerika.
Sko hans arm: stad i Sverige.
Ni de roman: provins i Frankrike.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en stad i Frankrike.
Siri K.
Tabula magica.
2 2 4 5
7 8 8 9
9 9 9 10
10 11 12 13
Omflytta talen i de 16 rutorna, så
att sifferraderna — antingen man
hoplägger dem lodrätt, vågrätt eller
diagonalt — gifva summan 32.
S. L.
Sifferlogogryf.
5 3= Husdjur.
3 4 = Betydelsefullt ord.
6 9 8 = Hur man bör gå.
8 3 6 5 = Nödvändigt vid socker-
dricksbrygd.
4 7 6 = Ett stängsel.
1 7 6 8 = Finns på apotek.
1 7 6 = Ett fängelse.
123456789 = Tillhör växthus.
Esther S—n.
Vokalförändringsgåta.
Med a du får hvad mätta ofta göra,
Med e hvad barn och dårar ej vi böra,
Med i en färdighet som man skall ära,
Med o ett namn ur nordisk gudalära,
Med u hvad gärna blank du hafva
bör,
Med y hvad man den stränge ofta
hör,
Med ä hvad på det krumma man
kan göra,
Med ö hvad som kan mycket småning-
1 om förstöra.
Sfinx.
Ifyllningsgåta.
0 0
0
O
0
0 0
0 0
De med 0 betecknade rutorna bil-
da, lästa uppifrån och ned, namn på
två städer — en utrikes och en in-
rikes.
De vågräta raderna äro: 1) ett
slags sigill, 2) ett urgammalt spel, 3)
ett moskovitiskt namn, 4) hvad sjuk-
lingen bör vara, 5) ett utkast bara.
A. X. C.
Lösningar.
Charaden: Tråd-nött.
Diamantgåtan:
H
KOM
KOMAN
H 0 M E K 0 S
MAKAT
NOT
S
Palindromen: Nåd — dån.
«
HULTHÅNS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas pä det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Bibbing, Nils
Orson Gadde, 0- J. Ask samt doktor Olof Moberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free