Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 13. 29 mars 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895
i D U N 103
synnerhet porträttmåleriet, men har sällan offent-
ligen exponerat frukterna af densamma. Hon sör-
jes närmast af två systrar samt många vänner.
*
Till den stora hvilan ingick den 22 dennes
efter blott några dagars sjukdom fru Jenny Soa-
lander, änka efter framlidne häradshöfding Sva-
lander. Den aflidne var sedan fyra år bosatt å
sin villa vid Djursholm utanför Stockholm, där
hon vunnit sin omgifnings tillgifvenhet och vörd-
nad genom sitt enkla och blida väsen samt en
gudsfruktan, som präglade hela hennes lifsgärning.
Många äro de, som med saknad skola minnas den
gamla kvinnan med det vackra hvita hufvudet
som en alltid deltagande vän, många äfven de,
som välsigna den hjälpande hand hon aldrig un-
dandrog sin nödställda like. Den gamla sörjes
närmast af en son, disponenten E Svalander,
samt två döttrar, den äldre änka efter framlidne
lektor A. Ewert, den yngre gift med aktuarien S.
A. Löfström. En broder till den aflidna är gods-
ägaren C. F. Lundström bärstädes; en annan var
den om vår tändsticksindustri så högt förtjänte
Janne Lundström.
*
Trofår för semenariilärarinnor. Stock-
holms stads konsistorium har mottagit en skrif-
velse från chefen för ecklesiastikdepartementet af
följande lydelse:
»Då det visat sig vara af behofvet påkalladt,
att anordningar vidtagas för att bereda tillfällen
åt såväl kvinnlig filosofie kandidat som lärarinna,
hvilken aflagt afgångsexamen vid högre lärarinne-
seminariet i Stockholm, att genomgå en profårs-
kurs för vinnande af behörighet till att söka lära-
rinnebefattning med adjunkts tjänstgöring vid ri-
kets folkskollärarinneseminarier, har jag skolat
anmoda eder att, efter hörande af lärarekollegiet
vid folkskollärarinneseminariet i Stockholm, in-
komma med yttrande och förslag rörande anord-
nandet vid nämnda seminarium dels för kvinnlig
filosofie kandidat af en profårskurs, beräknad för
ett läsår, dels för lärarinna, som genomgått högre
lärarinneseminariet i Stockholm, af en dylik kurs,
afsedd att genomgås under en termin.»
Skrifvelsen har af konsistorium remitterats till
lärarekollegiet vid folkskollärarinneseminariet.
Teater och musik.
Kungi. operan. Konsert gafs i tisdags å k. operan,
hvarvid lady Halle uppträdde och utförde flera
nummer. Få af samtidens konstnärer pä det mu-
sikaliska området har väl så vår publiks öra
som hon. Oftare än de flesta andra har hon
uppträdt härstädes, och här har hon ju ock en
gång haft sitt hem. Utan gensägelse torde hon
ock vara den främsta nu lefvande kvinnliga
violinist. Och samma förträffliga egenskaper, som
vi förr lärt oss beundra hos henne, finna vi äfven
nu: den mest fulländade teknik, den finaste ny-
ansering, stilenlig uppfattning och nobelt föredrag
samt öfver det hela poesi och osökt behag. Lady
Hallé utförde Beethovens violinkonsert (d-dur), re-
citativ och adagio af Spohr samt Vieuxtemps’
Fantasia appasionata — allt lika oöfverträffligt.
Särskildt kunna vi ej underlåta att framhålla det
sistnämda numret, som väl aldrig erhållit ett
bättre utförande härstädes. Att den fulltaliga
publiken, som för hvarje nummer satt andlöst
lyssnande, hyllade den framstående konstnärinnan
med de mest entusiastiska applåder, är naturligt.
— K. hofkapellet, som under hr Hennebergs led-
ning på ett utmärkt sätt skötte ackompanjemanget,
utförde därjämte uvertyren till operan »Anacreon»
af Cherubini samt Massenets här flere gånger ut-
förda målande och i allo förträffliga orkestersuite
(op. 13). Hr Lundqeist utfyllde programmet med
en aria ur operan »Iphigenia i Aulis».
Ny konsert gifves i afton med biträde af lady
Hallé.
Maria Bebådelsedag uppfördes å k. operan för
första gången efter omkring 20 års hvila Gounods
ungdomsopéra »Sylvia». Till en fattig och inne-
hållslös text har den frejdade tonsättaren kom-
ponerat en melodisk musik med flere rätt anslå-
ende nummer. Biand de uppträdande togs priset
af fröken Karlsohn som den käcke gossen Mazelto.
Fröken Sparrman hade en ganska lycklig afton
som Sylvia; likaså hr Lundmark som Horatio.
Reprisen torde dock ej länge hålla sig uppe på
spellistan.
Fru Lotten Seelig-Lundbergs soaré å Kungl. operan
förliden lördag, hvarvid »Strandbybor», Drach-
manns stämningsfulla skådespel ur det danska
fiskarlifvet, uppfördes, hade lockat en fulltalig och
synnerligen tacksam publik, bland hvilken sär-
sfcildt märktes h. m:t konungen med uppvaktning.
Främst hyllades naturligtvis soarégifvarinnan för
hennes innerliga framställning af det unga natur-
barnet Gertrud, om hvilkens ofördärfvade hjärta
så många män täfla. Bland de öfrigas prestatio-
ner må framhållas fröken Åhlanders ytterst verk-
ningsfulla Tok-Karin, hr Hàmrins Ole Rass, som
riktigt doftade af saltvatten och beck, hr Olssons
Svend och hrr Skånberg och Hartman som de
båda herremännen, bröderna Farsund. För öfrigt
voro nästan alla de många birollerna godt
företrädda, och det hela gick med stämning och lif.
Hr F. Hedlunds mâtiné å Dramatiska teatern
Marie Bebådelsedag hade naturligtvis förskaffat
honom »lapp på luckan». Matinégifvaren uppträdde
själf i programmets första nummer, ett litet franskt
skämt, kalladt »Råttan», där de båda rollerna af
honom och fröken Soanström erhöllo ett förträff-
ligt återgifvande. — Därefter uppfördes för första
gången härstädes Marco Pragas 1-akts-skådespel
»Förrådd», öfversatt af H. Key. Den ytterst spän-
nande äktenskapsdramen gaf fru Seelig-Lundberg
och hr Skånberg tillfälle att visa den bästa sidan
af sina skådespelaretalanger. Utförandet var näm-
ligen å båda händerna särdeles förtjänstfullt och
ryckte åskådarna ovillkorligen med sig. Hr Örten-
gren återgaf ’särdeles bra en liten biroll. Bifallet
var efter detta stycke synnerligen lifligt. —- Till
slut gafs Heibergs muntra vådevill »De oskiljak-
tige», där intresset naturligtvis i främsta rummet
är fästadt vid den 13-åriga Carolinas rent af dråp-
liga representant, fru Hartmann, som här nästan
öfverträffar sig själf i uppsluppet och lustigt spel.
Hon sekunderas mycket bra, särskildt af fru Hamrin
som den unge sjökadetten.
Södra teatern har åter vunnit en skrattsuccés
med en engelsk fars ; det synes som om den torra
engelska humorn alltmer börjar tilltala vår publik
som en uppfriskande omväxling efter tyskt »un-
sinn» och fransk frivolitet. »Bortbytingen» —
så är det nya teaterstyckets namn — väckte näm-
ligen på premièren i lördags ett rent af frenetiskt
bifall. Som förpjäs gafs ett litet svenskt original
i 1 akt: »Snöyra», som äfven mottogs gunstigt.
Vi torde återkomma till ett närmare omnäm-
nande.
Hrr Stenhammar och Bäck gåfvo i lördags sin
andra musikafton i Vetenskapsakademiens hörsal,
hvilken var fylld till sista plats. Härför hade nog
soarégifvarne i främsta rummet att tacka det ut-
märkta biträde de lyckats erhålla i grefvinnan
Math. Taube, hvilken med öfverlägsen sångkonst
och vid förträfflig röstdisposition föredrog trenne
Beethovenssänger, af hvilka den sista, »Kyssen»,
måste omtagas. Den instrumentala afdelningen
upptog kompos tioner af Beethoven och Bach, bäda
väl representerade, särdeles den sistnämde. De
båda exekutörerna rönte ock det Ulligaste bifall
för utförandet af de olika numren. Hr Aulin ut-
förde med omsorg violinstämman i Beethovens
violinsonat.
Mâtiné förberedes till påskdagen i Berns’ salong
af regissören vid k. operan hr A. Rundberg. Flere
framstående förmågor lära komma att biträda.
Om Musikföreningens konsert instundande tis-
dag påminna vi ännu en gång.
%
Oupplösliga band.
Novell för- Idun
af
Sylvia.
(Forts.)
ck Ella,» utbrast han häftigt, i det hans
blickar blefvo bedjande och inställ-
samma. »Hela mitt lif igenom skulle
jag vilja bära er på mina händer!»
»Jag fruktar, min käre John, att det skulle
bli en alltför tung börda för er,» sade tant,
som trädt in till oss, utan att han varsnat
henne, och nu gaf honom ett oroligt, spör-
jande ögonkast. Men hon lugnade sig i sam-
ma stund, ty hon kunde väl egentligen icke
föreställa sig något så barnsligt och barockt
som? . ..
Hon fullföljde ej sin tankegång. En sak,
som var betydligt angenämare och förståndi-
gare, låg henne om hjärtat. . . Till exempel
en elegant dräkt, i hvilken en viss ung dam
skulle kunna uppträda på det mest hänförande
sätt. Och följden? Troligtvis särdeles till-
fredsställande, ty hon begaf sig småleende
mot dörren, där hon, på sitt vanliga graciösa
sätt, nådigt vinkade mot John, som jämte
henne lämnade rummet, medan hon glädtigt
ropade: »Krya nu upp dig, Ella!»
Om man ändå ville låta mig vara i fred!
För visad välmening var jag, i sanning,
ett otacksamt föremål och, med ett utbrott
af harm, fattade jag Johns bukett, som ännu
låg rakt under näsan på mig, samt slängde
den långt bort, hvarpå jag häftigt började
vandra fram och tillbaka, i det jag inom mig
kände en åtrå efter att liksom kunna rusa
undan mig själf. Sedan jag emellertid i för-
bigående stött till några stolar och bord, var
jag trött på denna kraftansträngning och sjönk
åter dåsig ned i ett soffhörn för att i samma
ögonblick vid en häftig ringning rusa upp
igen, i det jag frågade mig, om tant redan
hade återvändt, eller om hon glömt något och
skickat John?
»Ar elden lös? .. . Hvad står på?» Ro-
pade jag, då jag från tamburen hörde en
manlig röst. »Ni ringer som en...»
Orden dogo på mina läppar, ty i det Lova
slogo upp dörrarna så . . .
»Min egen, älskade Gabriella!»
Det var ingen synvilla. Jag hörde icke
fel. Mina blickar hängde fast vid Gösta von
Herberts vackra, något eehaufferade ansikte
och mina öron lyssnade till välkända tonfall.
»Jag vet inte om jag vågar,» suckade han,
sedan Lova med tillbörlig vördnad dragit sig
tillbaka. »Om jag nu vågar närma mig . . .
om du skall kunna glömma att... att...»
Han såg sannerligen ut som en missdå-
dare, hvilket han också var. Att jag i denna
stund genast skulle hälsa honom med ett förlå-
tande småleende, därpå hade han måhända
beredt sig, men detta var omöjligt, därtill hade
jag lidit för mycket.
I mitt stilla sinne sade jag endast, att jag
kanske en smula förhastadt plågat mig själf.
Med de grymmaste föreställningar och tankar
hade jag ju rent af mörbultat min inre män-
niska och behandlat den som ett slags trasor,
så att jag nu kände mig nästan tillintetgjord
och knappast ägde styrka att göra en afvär-
jande rörelse.
»Jag förstår inte hvad som för er hit,
Gösta? ...»
»Min ånger . .. min kärlek ...»
»Men det. . . men då vi inte ha någon ut-
sikt att kunna tillhöra hvarandra,» afbröt jag
på ett så villrådigt sätt, alt han trädde ännu
några steg närmare.
»Jo jo, vi kunna tillhöra hvarandra!» ro-
pade han och knäppte tillsammans sina hän-
der. »Om endast... om du inte stöter mig
ifrån dig, Gabriella . . . om du .. . ack, milde
Gud! ... Hur skall jag kunna lägga mina ord
så, att du fattar hur högt jag älskat dig äf-
ven i den stund, då jag talade med dig om
nödvändigheten, att vi skulle afstå ifrån hvar-
andra ...»
»Om jag inte stöter dig ifrån mig,» upp-
repade jag ungefärligen med samma uttryck
som om en papegoja hade framställt dessa
Extra fin Marsala (Qualité IngTiilterpa) härstädes lagrad sedan 1891. Vid
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K. A. Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stureplan 2
Kiks- och Allm. telefon.
00
C31
JU o
O
C3 g
ö>!
83 =
39 s
C31
O)
-f—«
<©
03
c
o
£=
CD
Q_
co
02
03
ffÖ
s_
H—
CD
GQ
-a ©
*£= «c i
« —
«
£ <D
“ort =
«
co =cö a>
5 £
!•= £
o cu
*1 « 2
CO £2.^
O)
<o
W
cö
ä
cn
ä
<D
Ph
CO
<x>
bn
cö
’S
PQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0107.html
