Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 14. 5 april 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 I DU N 1895
sakta fram och tillbaka. »Kusin Gabriel hade
dig lika kär som eget barn . .. hade han fått
lefva, skulle du säkert fått dela lika med hans
son. När nu detta emellertid ej blef fast-
stäldt så, därest Magnus omfattat dig med en
brors välvilja, skulle han säkert mest själf
vunnit därpå. Genom din ständiga närvaro
skulle han fått smak för familjelif, och det
där skogsvandrandet och jagandet hade kan-
ske inte dragit honom så mycket till sig . . .
hvem vet, om han då inte left ännu i denna
stund . . . Jag grämer mig nästan,» här skälfde
hennes röst af tillbakahållen sinnesrörelse,
»grämer mig, att jag tänkt och talat så hårdt
om honom ... När någon är borta, får man
allehanda funderingar och...»
»Ja visst! . . . Därför borde man vid kaffe-
kalas och öfriga förtroliga samtal eller tête à
têter ha en dödskalle framför sig på bordet.»
»Du har rätt,» svarade hon med en lätt
suck och slog mig skämtsamt på kinden.
»Kanske skulle en dylik bordsprydnad hindra
oss att fälla månget hårdt omdöme.»
* *
*
Denna kväll och den därpå följande dagen
hade jag lyssnat efter Johns välbekanta steg.
Men jag kom mig icke för att yttra någon
undran öfver hans uteblifvande.
Timmarna hade emellertid flytt fort nog.
Före vår affärd till Noregård måste vi na-
turligtvis ordna våra sorgdräkter, och tant och
jag hade varit i butiker och hos sömmerskor.
Vi hade utom dess tusen saker att rådgöra
om med hvarandra, och mot sin vana syntes
tant icke vara benägen för några eftermid-
dagsfunderingar.
Det var isynnerhet ett bref från den gamle
prosten i Noregårds församling, hvilket mer
än allt annat höll henne vaken. Han omta-
lade huruledes man, den afton olyckan skedde,
hört aflossandet af flere skott, hvarom man
icke vidare bekymrat sig. Tidigt följande
morgon hade emellertid några statkarlar fun-
nit grefve Hägerklos liflösa kropp, liggande
tätt invid en gärdesgård, hvarför man an-
tog att vid något ovarsamt klättrande skot-
tet brunnit af. Han hoppades, att nyhe-
ten, som i sig själf var ytterst sorglig och
beklagansvärd, blifvit mig delgifven på ett
icke alltför uppskakande sätt. Just i afsikt
alt förekomma sådant hade han vändt sig till
baron von Herbert. Med snaraste bad han
mig komma till Noregård, som väl behöfde
sitt husbondfolks tillsyn, och slutade med att
lyckönska mig till ett återvändande, som vi
naturligtvis alla helst skulle motsett under
mindre beklagansvärda omständigheter o. s. v.
»Jag läser mellan raderna,» sade tant, »att
han tycker du inte bör dröja alltför länge
med att välja dig ett stöd . . . Mera än nå-
gonsin behöfver du nu någon att trygga dig
till. Med egendomsskötseln har det nog gått
tillbaka, så att det väl behöfs ett kraftigt in-
gripande, ty genom Magnus’ hushållning eller
rättare: icke hushållning...»
»Tant,» sade jag varnande.
»Nå, jag säger inte ett ord vidare om den
saken ...» inföll hon med ett litet förläget
skratt. »Men dina hjärteangelägenheter bör
du nu ordna på bästa sätt. Hvad öfverste
Adler beträffar,» hon var nu inne på sitt
älsklingstema, det att gifta bort mig, och huru
många gånger jag än ropade mitt: »tant!»
lät hon dock icke hejda sig. »Jag inser mer
än väl,» fortfor hon, »att öfversten inte är
något parti för dig . . . på en dylik förbindelse
kunde det ju gå an att reflektera, så länge
dina framtidsutsikter inte voro de ljusaste ...
för resten är han inte på långt när jämnbör-
dig med dig . . . Adlarna ha knappt i hundra
år varit introducerade, då Herbertarna varit
det i många sekler . . . Jag är riktigt nöjd,
att du inte lät det gå längre med öfversten
än det gick...» Och hon myste mot mig,
precis som om det var jag som börjat en
oförsiktig flirtation. Det var mig omöjligt att
tillbakahålla ett litet skratt, men att få säga
något var ieke tänkbart. Tant var fullkom-
ligt i extas.
»Hvad Gösta återigen beträffar,» fortfor hon,
»så tycker jag han nu skall känna sig lyck-
lig .. . med sitt namn och din rikdom, hvil-
ken karrier han skall göra! . . . Detta giftermål
kan då någorlunda anstå dig . . . det gillades
ju af din farbror, och jag undrar inte alls
på, alt du sagt dig vara fästad vid honom
med oupplösliga band ...»
(Forts.)
ty
Innehållsförteckning.
Hildur Hallberg; af L. S. (Med porträtt). — En kär-
leksvisa; af Adolf StrÖmstedt. — «Gamla familjeflickor»; af
Elvira. – Sägner; berättelse af Hedvig Indébetou. (Forts, och
slut). — En hälsning frän Florence nightingale. — Iduns lä-
karartiklar. II.: Om dieten vid sjukdomar i matsmältnings-
organen; af d:r Otto Sandberg. (Forts.)- — Några ord om
sorgdräkten; af Ellen Bergström. — Ur notisbokeo. — Teater
och musik. — Oupplösliga band; novell för Idun af Sylvia.
(Forts.). — Tidsfördrif.
4#^
<3ïaif5rSrif.
J e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag är en man, och jag hör till dem,
Som »skydda nästan till lif och fem».
Min post är viktig, fast till de små
Helt visst jag räknas. Nå, gissa då!
Nu litet frågvis jag tänker vara
Och hoppas nog man skall snällt
mig svara.
Det blir en — hvad? om man oita
frågar.
En »sak», som mamman båd’ tröt-
tar, plågar,
Fast hon ej klagar, nej tiger stilla
Och tåligt lider — allt för sin lilla.
Hvad åker Olle »så rysligt gärna»,
Och flickan också, den lilla Berna?
Och säg: hur synes »den lilla man-
nen»,
Där stolt han åker med lilla grannen?
Hvad man skall göra att mager blifva.
Ett ord som köpmännen ofta skifva.
Ett annat — jag dig till hjälp vill
säga,
Att ordet fel vi för detta äga.
Visst synonyma ä’ dessa båda.
Du i din framtid ej klart kan skåda,
Men du kan — hvad? att du sail
skall vara.
Nu 1er ju allt, och du hoppas bara.
Hur är den platsen, besatt ej blifvit?
Hvad tidningsmännen oss ofta gifvit,
Fastän man kanske ej bör dem klan-
dra —
Man narrat dem, och de narra andra.
Man stött på mig och — man mig
stötte,
Man stödt sig mot mig. Usch, man
mig blötte,
Man rifvit mig. Ack, men gissa ba-
ra —
Af många slag kan jag säkert vara.
Institution, hvad du än må »tralla»,
Som många män’skor har hjälpt att
»falla» —•
De i sitt »fall» drogo andra neder
Och föllo så uti långa leder.
Hvad man sig bör — för att icke
»stöta»
För hufvu’t dem, som i lifvet möta.
Hvad bör väl finnas på hvarje stuga?
Och finns det icke, hon lär ej duga.
Och så ett ord, kan betyda mycket,
Men stundom menas »ej hela styc-
ket».
I-Ivad litet hvar vill till julen göra,
Ty smakar bäst hvad man själf fått
»röra».
Hvad kan jag nu — ? att du väl har
lyckats,
Och att mitt hela i bitar styckats?
Det låter grymt. Ä’ vi kannibaler?
Det stöter nästan uppå skandaler.
Men ack, min vän, uti alla länder
Det, bildligt taladt, ju ofta händer
Att när som nästan har vändt till
ryggen
Och felen dryftas, han har, »den
styggen»,
Hvar »dra’r sitt strå». Det blir mån-
ga tycken,
Och nästan »verkligt» — han slits i
stycken.
S—m.
Negativ-charad,
Icke mitt första:
Hvar liten flinga, fjäderlält,
Som faller ifrån rymden, tätt.
En rosig ungmös fina hy.
En solomstrålad aftonsky.
En doftrik ros på stängel.
En sommarhimmel, höghvälfd, blå.
En nyckelpiga på ett strå
Och vingen på en engel.
Icke mitt andra:
Först kakan lätt, porös och rar,
Som till din namnsdag bakad var.
Det ägg i den behöfdes se’n.
Din moders hand som rörde den,
Att superfin den göra.
Det hjärta, som dig kärlek gett,
Den mjuka bädd man dig beredt.
En biffstek bland de möra.
Icke milt hela:
Allt som på vattnet flyta kan.
Hvad, när det tändes, muntert brann.
Hvad som i kungakronans krans
Bland guldet sprida får sin glans.
Allt som i luften gungar.
Hvar taburett med stoppning mjuk.
All föda för båd’ frisk som sjuk
Och för små fågelungar.
S. L.
Anagram.
Första ordet:
För John är jag vidrig, för Hans är
jag bra,
Ty tycke och smak kan ju ingen förta’.
När John mig består med sin fulaste
min,
Så prisar mig Hans som pikant och
fin-fin.
Andra ordet:
Här uppe i Norden jag lefver i sus,
Men bidrar att sprida båd’ värme och
ljus.
Så ock då jag sändes tiil annan nation,
Jag är preparerad för ijusets mission.
Tredje ordet:
För gossen och flickan, ja, läsoffer
många
Vi äro som bäst, när vi icke är långa.
En knäck vi ha gifvit åt mången
kamrat,
Som dock uti skolan ej nämndes
som lat.
Sibylla.
Lösningar.
Förteckning öfver de geografiska ortnamnen
i kapselsagan : 1) Drottningholm, 2) Gera,
3) Orton, 4) Arö, 5) Wenden, 6) Var, 7) Rom,
8) Inn, 9) Art, 10) Bern, 11) Ange, 12) Man,
33) Aden, 14) Menden, 15) Agra, 16) Gent,
17) Ob, 18) Dagö, 19) Honan, 20) Bio, 21)
Windsor, 22) Wike, 23) Dala, 24) Glan, 25)
Argun, 26) Winga, 27) Aliona, 28) Sis, 29)
Horn, 30) Hjo, 31) Uddevalla, 32) Sin, 33)
Ladek, 34) Alger, 35) Armenien 36) Gra,
37; Ob, 38) Unden, 39) Gudensberg, 40) Lo-
di, 41) Ter, 42) Uri, 43) Hone, 44) Hof. 45)
Anabara, 46) Uta, 47) Ik, 48) Anse, 49) Orja,
50) Sky, 51) Norge, 52) If, 53), Grenoble,
54) Kuli, 55) Ramlösa, 56) Kap, 57) Kanada,
58) Ber, 59) Amål, 60) Japan, 61) Springe,
62) Lippa, 63) Li, 64) Verden, 65) Eger, 66)
Hondo, 67) Eid, 68) Aso, 69) Und, 70) Ars,
71) Tran, 72) Sagan, 73) Asien, 74) Sal.
Charaden: Fattigdom.
Gåtan: O, mor, om, ro, Rom, mo, orm.
Geografiska förvandlingsgåtan : Besançon.
1) Buenos Ayres, 2) Elfkarleby, 3) Santan-
der, 4) Antillerna, 5) Nanplia, 6) Charle-
ston, 7) Oskarshamn, 8) Normandie.
Tabula magïcan:
2 10 11 9
10 13 4 5
8 7 8 9
12 2 9 9
Sifferlogogryfen: Blomkruka; ko, om, rak,
kork, mur, burk, bur.
Yokalförändringsgåtan: rata, reta, rita,
rota, ruta, ryta, räta, röta.
IfyUningsgåtan : Paris — Borås. 1) Plomb,
2) tarok, 3) Ruiik, 4) tålig, 5) skiss.
PICOTS TVÄTTPULVER SÄ
Öfverträffar alla andra tvättmedel I
Klorfritt!
Praktiskt I
Billigt !
25 guldmedaljer
Säljes i J- och |kilo-paket med beskrifning â hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl B. Matton, Stockholm
Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0116.html
