Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 26 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
P 0
a
j*
•sg
fl g
p
H A
P
et- PL
Hi a
O: ’S
lo
I®
Pi •
© k_J
H “
P O
g N
! ■
± »
ïrg
Pi M
" S
QD
OD
S»
as
ÜOc
zr►
CD ►
c/s
CD
T3
=T
C/S
ß°
O
b
3B
5d©
o »
05 te*
«5
5*®’
05 M
S B
05 -
DU N 1895
136
förhållanden, hvilka hon i rent materiel me-
ning icke heller hade att förbise.
Hon visste, att det kapital, som gif-
vits en hvar af själskrafter, icke är ämnadt
att läggas i en svetteduk. Hon hade nu
ingen i världen att lita på i fråga om un-
derstöd, alltså gällde det arbete, och det med
frimodigt sinne och af alla krafter.
Hennes arbetsfält låg klart: läfarinnekal-
let. Därför hade hon både begåfning, till-
räckliga kunskaper och hvad mer var: hon
hade sin lust och glädje i att undervisa.
»Jag kan icke nog tacka Gud,» sade hon
ofta, »att just detta har blifvit mitt kall.
Tänk, om jag skulle vara tvungen att för-
tjäna mitt uppehälle med att sy kläder eller
brodera — huru mycket tyngre och enformi-
gare skulle det ej känts! Men att vara till-
sammans med barnen är ju mitt högsta nöje,
och kan jag lära dem något godt, så lefver
jag väl icke alldeles onyttig här i världen.»
Så förflöt då hennes lif, under trägna plik-
ter och icke utan bekymmer. Hon plågades
ofta af en svår hufvudvärk, som varade i
flere dagar, och under hvilken tid både un-
dervisningen och allt annat var henne en
börda. Små bekymmer växte till höga berg
af svårigheter, och lika mörkt som det då
var i hennes lilla rum med de nedfällda
gardinerna, lika mörkt såg det ut i hennes
hjärta. Men dessa tider, dystra som de voro,
hade sin öfvergång, och därefter sken solen
lika klart och världen syntes henne dubbelt
så full af kärlek och glädje som förut.
Men icke en gång hennes arbete var en
vandring på idel rosor. Somliga barn voro
förskräckligt oläraktiga, och föräldrarne voro
genast färdiga att välta skulden därför på
lärarinnan; stundom hade hon färre lektioner
än hvad hon behöfde för att uppehålla sig,
och så var där alltid sommaren — den långa
sommaren, utan någon som helst förtjänst, då
det gällde att knappa in och lefva på be-
sparingarna från vintern. Det är nu en gång
så med privatlektioner: man betalar per gång
och lämnar lärarinnan att se sig om under
mellantiderna.
I detta sträfsamma lif hade Lotten vissa
särskilda ljuspunkter, som spredo sin glans
öfver det hela. Den största och förnämsta
af dessa voro de stunder, som hon tillbragte
med besök hos de fattiga och sjuka, något som,
huru sällsamt det må låta, kunde sprida ljus
öfver en hel vecka i sender. Så hade Lot-
ten äfven sina vänner, kära, trofasta vänner,
hvilka höllo af henne, hvarken för hennes
utseendes, hennes ställnings eller hennes pen-
ningars skull — hade de sett på sådant, så
skulle de säkerligen ej bekymrat sig om Lot-
ten — utan för hennes egen skull. Mången
gång var hennes lilla rum fylldt af vänliga,
glada ansikten, och lika ofta var Lotten bju-
den att tillbringa aftonen i en eller annan
familj af sina vänner, där hon kunde vara
viss om att mötas af ett innerligt »välkom-
men» från stora och små.
Utom dessa glädjeämnen ägde hon ännu
ett alldeles särskildt. Det hette: resa! Det
finnes väl icke många människor i världen,
som rest så mycket och med så vaket öga
som Lotten. Hon kunde berätta om Italiens,
Rhenflodens, Algiers och Spaniens härligheter,
och hon var lika hemmastadd på Amerikas
savanner som bland vårt eget lands forsar
och furuskogar. Och när hon skildrade Ve-
nedigs svala laguner eller Romas marmor-
kolonner, när hon förde sina åhörare öfver
de gnistrande alperna eller till Londons oer-
hördt trafikerade gator, var det. som följde
man själf med och hörde gondolierernas sång
eller bruset och suset från jättestaden — allt
stod så lefvande för sinnet. Men Lotten icke
blott beskref orterna, hon visste också att
berätta hvad som där tilldragit sig; hon fram-
trollade bilderna af hugenottförsamlingen mel-
lan Cevannernas klippor, eller tsar Peters
böljande skaror framtågande genom gatorna
i Moskwa med dess förgyllda kupoler — och
hennes ögon strålade, hennes kinder glödde
under berättelsen.
»Har tant varit öfver allt?» — »Men tant
Lotten, har du upplefvat allt detta ? » afbröto
henne barnen mer än en gång —- och med
detsamma förflyttades Lotten tillbaka inom
de fyra väggarne af sin anspråkslösa kam-
mare.
»Nej — upplefvat det har jag inte precis,»
svarade hon, »men jag har läst därom i
böcker. »
»Har tant inte heller sett alla de vackra
ställena — bergen och floderna och städerna
— som tant berättade oss om?»
»Jo,- dem har jag sett,» genmälde Lotten
triumferande, »åtminstone de flesta.»
(Forts.)
Innehållsforteeknmg.
Frän årets »salonger;» af Claes Lundin. _ (Med tre por-
trätt). — Kung Drömmare ; poem af Karl Erik Eorsslund.
Tjänareförsäfering. — Att skiljas . . . Af Eiotc delin Xicve..
Öfvers. för Idun. — En studentskeförening. — Familjebref
och bjärteband ; af Margit. — Frän Iduns läsekrets : »Gamla
Familjeflickor». — TJr notisboken. — Teater ocb musik. —
TaDt Lottens norska resa; berättelse för Idun af Vera Verle.
— Tidsfördrtf.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag står så kall och så stolt och
fager,
I konstsalongen, i solljus dager.
Jag är så vacker att se uppå,
Och män’skor komma och män’skor
gå-
På mig ej inverka män’skors öden.
Så varm som lifvet, så kall som dö-
den,
Jag står här blottad och sinnligt
skön,
Dock ren och kysk som en barnabön.
Ej rör mig människors bifallsgny,
Ej heller afundens etterspy.
Af tio bokstäfver du mig får
Och redan känner mitt namn, jag
spår.
Och sök bland honorna hela raden.
Där godt man trifs, nämn den lilla
staden.
En socken, känd öfver Sveriges rike.
En liten skälm som ej har sin like.
Säg mig ett gossnamn, ett flicknamn
ock.
Hur svart negrinnans så hy som lock?
Hvad bör du Olle i grinden göra?
Och så ett djur som du snällt kan
köra.
En brunnen stad uti Österland.
Hurdan’ är tiggarns utsträckta hand?
Hvad du bör söka i troget bröst
Behålla varm intill lifvets höst.
Och kvad du säkert då får i döden,
Hur än de växlat, de skilda öden.
Amalia.
Charad.
En kväll jag tog mig en promenad,
Och ljum kändes vinden kring mig
spela.
Då fick jag mitt första på en mitt
hela.
Med anledning däraf jag gick åstad
Som en mitt andra och skref en —
charad.
Springare-gäta.
du re en om säg kvä för dan
vä sa om arf na stum speg net
strand säg na och der min de pet
vi våg ka den och som håg lar
ri än ker lar mång’ i hop ti
af fä li go hvarf kom i i
ga dess vi vac mä få de du
der man fria sjung lin skog mer gel
Liten kedjegåta. Lösningar.
Hvem står dig närmast i hela värl-
den?
Hvad mest behöfves på krigarfärden.
Hvad smakar bra, då man hungrig
är?
Säg mig en rätt som du sockra plär.
Nämn mig två »ting» hvarje fartyg
bär.
Och så en månad som nyss var här.
Gemensamt namn på ett visst slags
karlar.
Och där en konung till dessa talar.
Hvad inger fasa och skräck hos alla?
Hvad gör att vågor på bafvet svalla?
En stad som lockar och tjusar sin-
nen,
Så rik på sagor och gamla minnen.
Så hoppa öfver till lägsta prosan
Och styr till färegionen kosan
F. M. C.
Korsgåta.
En egenskap mitt första är,
Som ärbarheten väcker,
Men omvändt det uti sig bär
Hvad brottslingen förskräcker.
Mitt andra uti Floras ätt
Som drottningar syns flamma
Och omvändt, om ni gissar rätt,
Blir det — precis det samma.
Mitt tredje gjorde grannens katt, *
När han stöp i en källa,
Den omvändt är, bär på en skatt,
Som kan oss göra sälla.
Johannes.
Jag kan skänka svalka, jag kan
äfven värma. Utelämna min sista
bokstaf så är jag en beklädnadsper-
sedel, men med den och den föregå-
ende är jag ett bibliskt konunganamn.
Bar’bro.
Palindrom.
En flod det finns i Ryssland, som
Ifall dess namn vänd’s om,
I samma stund förvandlar sig
Till hemvist, icke blott för dig,
Men ock för möss och fåglar små,
M. m. — m. m. — Nå, säg mig dä —
–––-Hur skall man det förstå?
Eolus.
Kapselgåtan : Kreta, Modena, Stege, Hang-
0, Ob, Enns, Thames, Saima, Verden, Ning-
po, Tanger, Köthen, Vermont, Niger, Bang-
kok, Usedom, Viddin.
Charaderna: 1) Sillsallat, 2) Humla.
Diamantgåtan : 1) c, 2ï ark, 3) agera, 4)
Cremona, 5) krona, 6) ana, 7) a.
Ordförvandlingsgatan: Långsam, Alberti-
na, universitet, ränksmideri, alt-fiol, fan-
tasibild, intrassla, tabernakel, idegransfrö,
Nördlingen, gräfsvin, hekatomb, ormbunke,
formulär, Falköping — Laura Fitinghoff,
Mathilda Lönnberg.
Jfyllningsgåtan: September; Selinda, Eve-
lina, Paulina, Therese, Enlalia, Mariana,
Barbara, Eufemia, Rosalie.
Kvadratgåtan: Läst, ärta, stol, tala.
IULTMÅNS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang. Seved Ribbing, Nils
Orson Gadde. O. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
