Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 26 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189.5 [DUN 135
OOj
fil
«s!
HM «
RS g
Ôî=2
RS e
«I
ai
05
-i-J
<o
+-*
«?
O
=
O)
Qu.
CO
05
CD
ns
05
en
Sådan hjälp kan Hilda aldrig lämna, ty hon
har inga penningar; hon måste be pappa om hvarje
krona och det är minsan inte roligt, gubben är
visst snäll, men har mycket svårt att begripa, hvar-
till ett fruntimmer behöfver penningar, då hon har
»allting fritt hemma».
Hildas jämnåriga och forna skolkamrater, hvil-
ka nu äro lärarinnor, kontorister e. d., se med-
lidsamt på henne och beklaga, att Hilda, som var
så duktig i skolan, »rakt ingenting blifvit af, ingen
verksamhet har.» Ty att laga mat, baka, sy, sticka
och stryka etc. äro så tarfliga sysselsättningar,
att de ej få hedras med namnen »arbete» eller
»verksamhet».
Visserligen hör numera till god uppostran att
efter slutad skolkurs genomgå en mer eller min-
dre fullständig hushållskurs, men att sedermera
praktisera och utvidga dessa kunskaper kommer
ej i fråga. Att stå vid spisen eller strykbordet är
ju så trivialt och tyder på brist på »högre» kun-
skaper och ideella intressen.
Alltså, först när ett väl utfördt kroppsarbete an-
ses lika hedrande för en människa som tankearbe-
tet, kunna de goda, gamla familjeflickorna få rätt-
visa och en aktad ställning. Elbe.
Till Elvira!
För någon tid sedan var jag bjuden på middag
hos en fin och bildad familj. Vid värdens sida
satt en medelålders »familjeflicka», medan vi fruar
fingo sitta längre ned.
Med förvåning såg jag, hur värd och värdinna
täflade om att utmärka den ensamma fröken. Plöts-
ligt slog det mig, att detta var första gången jag i
sällskapslifvet sett kvinnan uppskattad. Det föll som
fjäll från mina ögon, jag såg klart, att hvarje gång jag
i sällskapslifvet blifvit hedrad, var det ej jag, utan
min man, och ej ens han, utan hans rang, som
blifvit ärad.
Från den dagen gör jag ej mera någon skillnad
mellan mina gifta och ogifta väninnor. Ja, det är
mig kärare att få visa de ogifta artighet, ty jag
förstår, att då jag så gör, höjer jag mitt eget
värde.
För öfrigt tror jag, att Elvira misstager sig, då
hon ber andra åtaga sig »familjeflickans» sak.
Hon kan nog hjälpa sig själf. — Andras aktning
är god att ha, men det finnes något, som är bättre,
och det är själfaktning. Mer än en fru lider af
brist därpå. En fru.
Up notisboken.
Dödsfall. Fru Charlotte Annerstedt, född
Cederström, afled i Strängnäs den 20 dennes i en
ålder af 83 år. Hon var änka sedan år 1880 ef-
ter biskopen öfver Strängnäs stift, teol. doktor
Thure Annerstedt.
Svensk kvinnoslöjd vinner ofta nog äfven i
utlandet glädjande segrar. Så har en landsmaninna,
fröken Hildur Mgrin, hvilken redan vid länsut-
ställningen i Karlstad 1890 för arbeten i träskär-
ning erhöll Esta pris och guldmedalj, sedermera
bosatt sig i staden Ayr i Skottland och där vun-
nit stort erkännande och talrika elever för sin
vackra konst. I en täflan i träskärning, anordnad
af tidskriften »Home Notes», har fröken Myrin
just i dagarne förvärfvat sig första priset.
Teater och musik.
Kungl. operan. Tack vare den lofvärda, om äfven
rent tillfälliga, utvidgning med en dramatisk afdel-
ning, som vår opera i dessa dagar vunnit genom
association med August Lindberg och hans sällskap,
tillskyndades oss i tisdags kväll åter njutningen
af ett diktverk, hvars rykte gått långt före dess upp-
förande på stockholmsk scen. Den publik, som
här intresserar sig för modern dramatisk alstring,
bör sannerligen känna sig erkänsam, när en dylik
»lycklig omständighet» på vår annars skäligen stereo-
typa sceniska matsedel kastar in en primeur från
den stora europeiska diktningens bord. Och så
länge den institution, som närmast borde vårda
sig om att i dessa stycken hålla Sveriges hufvud-
stadspublik au courant, framhärdar i sin maktfull-
komlighet, lönar därvid föga att förtryta, det lands-
orten ofta nog före oss bjudes till gästabud.
Gerhard Hauptmann är ett af det unga Tysklands
fullödigaste literära namn, och hans dramatiska
drömdikt »Hannele» förvärfvade, då den i fjol först
uppfördes på Schauspielhaus i Berlin, en sällsynt
framgång genom det ideella uppslag till en mo-
dern lyrisk scendiktning, det innebär. Inom ramen
af det döende, förskrämda fattigmansbarnets feber-
drömmar har författaren med än bjärt realistiska,
än skärt sagoskimrande färger förmått inmåla
minnena från hennes hårda yttre öde jämsides
med bilderna från hennes naiva och dock så rika
fantasilif och därvid sammangjutit det hela till
en harmoni af egendomlig, mystiskt gripande kraft.
I hög, i nästan uteslutande grad uppbäres det
ovanliga styckets stämning af Hanneles, den stac-
kars döende flickans, framställarinna, och fru
Gabrielle Tavaststjerna — maka till den kände
skriftställaren — hvilken som gäst gaf denna roll,
visade sig synnerligen lämpad att förläna illusion
åt den rörande barnagestalten. Hon har ock
redan i Helsingfors rönt det varmaste erkännande
för denna sin framställning, och äfven här gaf
sig publiken hän i oförbehållsam hyllning.
Samtliga öfriga figurer stå i andra planet och
fordra snarare ett halft stiliseradt, dämpadt utfö-
rande än någon kraftigare individualisering för
att rätt sammansmälta i drömmens förtonande
färger — hvilket ock i det hela lyckligt iakttogs.
Ett par, tre af de mera realistiska bifigurerna,
Hanneles fader och fattighusets invånare, skis-
serades i skarpare drag och kontrasterade med
god verkan.
Den af en ung finsk tonsättare, K. Flodin, kom-
ponerade musiken föreföll ganska obetydlig, men
spelade också för det hela en föga väsentlig roll.
Ett nytt gästspel förestår å k. operan, i det från
Tyskland hitväntas den framstående lyriske te-
noren Emil Götse. Gästspelet tager sin början
någon af de första dagarne i maj och lär komma
att bland annat upptaga titelpartien i »Profeten»
och »Lohengrin» samt don José i »Carmen».
K. Dramatiska teatern. Skådespelerskan vid
denna teater, fru Ottilia Littmarck, väl känd
för den teaterälskande publiken genom många
duktigt och talangfullt gjorda roller, gifver om
söndag mâtiné å Dramatiska teatern. Program-
met upptager Marco Pragas 1-aktsdrama »För-
rådd», hvari fru Seelig-Lundberg och hr Skånberg
på ett utmärkt sätt lösa sina verkningsfulla upp-
gifter; vidare monologen »Clary mot Clary», som
utföres af den mycket lofvande eleven fröken
Adamsen, en syster till den framstående skåde-
spelerskan fru Hofving, samt till sist Heibergs
oförbränneliga vådevill »De oskiljaktige», i hvilken
matinégifverskan själf uppträder. Den 13-åriga
Karolina spelas naturligtvis fortfarande af fru
Hartmann.
Vasateatern har gjort formlig succés med sitt
återupptagande af den oförlikneliga offenbachiaden
»Orfeus i underjorden» och detta välförtjänt, ty
såväl den briljanta uppsättningen som det schwung-
fulla utförandet måste högeligen lofordas. Emma
Bergs Evrydice är en ny seger till de många, som
den alltjämt framåtgående, intagande artisten till-
vunnit sig under detta senaste spelår; hennes före-
drag af dryckessången i sista akten var fullkom-
ligt elektricerande. Herr Svenson som Pluto nådde
också ett litet steg högre än i tidigare uppgifter.
Den unge sångaren arbetar tydligen med både all-
var och framgång. Hr Ringoalls Jupiter var allti-
genom präglad af smittande godt lynne, och sär-
skildt gjordes den bekanta flugscenen med beröm-
värd liflighet och fart. Orfeus och Styx ha vi visser-
ligen sett bättre företrädda än nu af resp. hrr
Pettersson och Keilberg, men de skämde därför visst
icke bort sina uppgifter.
För öfrigt var hela Olympen på det förträffliga-
ste representerad, hvad såväl kvinnlig ungdom och
fägring som karlavulen kraft vidkommer, körer
och ensembler gingo med sammanhållning och
kläm och dräkter och dekorationer glänste af
fraicha färger.
Vi kunna med godt samvete uppmana alla ope-
rettvänner att ej försumma detta program, som
lär vara direktör Varbergs afskedstagande från den
fleråriga, förtjänstfulla verksamheten å Vasatea-
tern. Hvad nytt och godt en stundande säsong än
kan komma att bjuda oss från dessa tiljor, skola
vi^ dock ofta med uppriktig saknad minnas de
många glada stunder den Varbergska æran
skänkte oss.
Hrr Stenhammar och Bäcks tredje musikafton
ägde rum i tisdags efter ett särdeles intressant
program, som uteslutande upptog kompositioner
af Joh. Brahms. Konserten inleddes med en
hvad instrumentsammansättningen beträffar, som
vi tro, enastående trio för pianoforte, violin och
valdhorn, förtjänstfullt utförd af hrr Stenhammar,
Aulin och Almgren. Hr Bäck spelade erkännans-
värdt ett par ballader och intermezzi samt en
rhapsodi; men ännu större erkännande förljänar
hr Stenhammar för sitt förträffliga utförande af
fyra mindre pianonummer. Programmet afslöts
med ett ståtligt nummer, nämligen variationer öf-
ver tema af Jos. Haydn för två pianoforte, ut-
förda af de båda konsertgifvarne. Därjämte före-
drogos fyra sånger af fru Edling, af hvilken den
sista, en liten förtjusande vaggvisa, måste omta-
gas. Alla de uppträdande rönte lifligt bifall af
den ganska talrika publiken.
Tivoli, det välbekanta förlustelsestället å Djur-
gården, öppnar i morgon, lördag, åter sina portar.
Tant Lottens norska resa.
Berättelse för Idun
af
Vera. Verle.
I. >’
S}U\ägon egentligen gammal »tant» var hon
ej, men icke heller i den allra första
ungdomen, hon var hvarken ful eller
vacker, icke lång till växten och icke ovan-
ligt liten, långt ifrån dum, men ej heller af
något sällsynt snille, kort sagdt, hon var ett
helt vanligt människobarn, sådana man ser i
dussintal på våra gator, utan det ringaste
märkvärdigt i sitt yttre. Till allt detta hade
hon fått det mycket alldagliga namnet Lot-
ten, som väl egentligen härstammade från det
ståtligare »Charlotta»; men föräldrar och sy-
skon hade i alla tider sagt »Lotten», och
småningom hade en hel liten barnskara vuxit
upp, som lärt sig att säga »tant Lotten» —
alltså fick det blifva därvid.
Hennes lif hade också förflutit utan några
anmärkningsvärda tilldragelser, åtminstone ej
hvad man i dagligt tal förstår härmed. Hen-
nes föräldrar hade båda dött tidigt, likaså
hennes enda syster, och nu hade också bro-
dern efter en långsam, tärande sjukdom du-
kat under. De senaste åren, efter det hon
blifvit fullvuxen, hade Lotten tillbragt med
denne broder, hvars hushåll hon skötte, och
hon hade blickat framåt mot en rad af lugna,
lyckliga år vid hans sida i det lilla hemmet
i hufvudstaden, där brodern hade sina äm-
betsgöromål och där hon själf bidrog till
hemmets underhåll genom att gifva privat-
lektioner.
Nu var brodern död — hon stod ensam;
hur fullkomligt ensam hon var i världen,
anade säkert ej de flesta, som sågo den sorg-
klädda lärarinnan med det blida ansiktsut-
trycket och de lugna, vänliga ögonen. Ty
att vara ensam i världen och bära denna
ensamhet utan bitterhet, missmod och klagan,
det är en konst, som för de flesta är förbor-
gad. Men Lotten hade lärt denna konst i
en högre mästares skola.
Det är sant, att när brodern togs ifrån
henne, sjönko de eljes så flitiga händerna i
modlös förtviflan i hennes sköte, och till hen-
nes läppar trängde ofrivilligt den frågan:
»Hvarför kunde jag ej få dö i hans ställe?
Han är så ung, så lefvande: mig behöfver
ingen och jag är till ingen nytta i världen!»
Men det var blott för ett ögonblick, som
denna sinnesstämning varade: lifvet stod där
med sina kraf, Gud hade velat, att hon skulle
lefva, och lefva måste och kunde hon.
Lotten var en alltför harmonisk och vilje-
kraftig natur för att länge duka under för
smärtan. Hon kände, att det nu berodde
blott på henne själf, om framtiden skulle
blifva något mer än en ödslig sida i räken-
skapsboken med dess »utgifter och inkomster» :
£ 2 -
I
c/3 7» :cb
o jzl
I« n
fSocS SZ
£ E
— £
E*S
— ®
O o CC
j= °
c 4
<D
<o
W
Ö
O
cn
Ö
CD
Ph
cn
CD
bß
eä
„Sh
cm
13
PQ
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
™ K. A. Nydahl & C:o
Stockholm, 3 Stnreplan 3
Biks- och Allm. telefon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
