Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 3 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 ï DU N 1895
läsningen af alla de râd ocli föreskrifter jag
ämnar förkunna.
»Med huden börjar oeli slutar värt kropps-
liga jag, här utkämpas den kamp för lifvet
mot yttervärlden och det s. k. klimatet, hvil-
ken börjar med vårt första, stora luftbad vid
inträdet i lifvet och vår första högljudda pro-
test till skydd för vårt omildt berörda skinn.
Vi älska nog alla detta skinn och äro ofta
rädda om det, men få äro de, som rätt förstå,
hvilken kostbar klenod en sund och frisk hud
är. Den ofördärfvade instinkten fattar ofta
detta riktigare än den missledda reflektionen,
som här mången gång famlar i villfarelse. Se
bara, huru den späda lilla ungen strålar af
njutning, då hans frigjorda, blottade hud får
dricka luft, värme och sol eller öfverspolas i
ett ljumt bad, och ingen öm mor är okunnig
om badets och tvagningens välsignelse för den
lilles hälsa, men hvad vikt fäster hon själf
månne vid skötseln af sin egen hud.»
Hudens särskilda beståndsdelar hafva i de
föregående artiklarne skildrats och till dem vill
jag ej nu återkomma. Men det fenomen, som
vi i dagligt tal kalla svettning, måste jag här
något närmare beröra.
Svettkörtlarne i läderhuden hafva en stor
och egendomlig roll att fylla, genom dem af-
söndras nämligen vatten från blodet oupphör-
ligen och stundligen i gasform, det är den
process som på konstspråket kallas perspiration
t;er den osynliga utdunstningen, mera sällan
framkväller svetten i flytande form, som vi då
bruka benämna transpiration. Med svetten
bortgår ej endast vatten, utan en mängd gas-
formiga ämnen af organisk natur, de anses
vara ganska giftiga äfven i liten mängd, den
flytande svetten håller äfven urinämne samt
fosforsyrade salter. Svetten kan afsöndras i
växlande mängd; i medeltal anses vattenafsön-
dringen genom huden uppgå till 1 kilo på
dygnet. Svettningen står under nervernas in-
flytande och förmedlas af dessa. Genom direkt
retning af hjärnan, genom fierfaldiga slags
psykiska affekter, såsom förskräckelse, smärta
m. m., genom elektriska och kemiska retmedel
kunna svettkörtlarne bringas till verksamhet.
Det kraftigaste retmedlet till svettning är dock
värme, därnäst muskelrörelse i allmänhet. Svett-
ningen beror ingalunda på blodets vattenrike-
dom eller på en i blodet hopad abnorm vatten-
mängd. Äfven om man skulle dricka en be-
tydlig mängd vatten, så framkallar man icke
därigenom svettning. I torr luft svettas man
lättare och rikligare än i fuktig. När vi tänka
på de ämnen, som genom svettningen afsöndras,
kunna vi lätt förstå den bekante fysiologens
ord, »att svetten är ett exkrement och tillika
en, vätska som afkyler oss när det är för varmt.»
Fatta kunna vi således, huru viktig denna
perspiration måste vara för hela vår hushållning,
tilltäppas genom försummad renlighet svett-
körtlarnes utförsgångar, måste vi lida däraf, och
som en författare på detta område så sant
säger, då äger samma sak rum, som när
en skorstenspipa tilltäppes med ett föremål
eller genom bristfällig sotning: röken slår in
i huset, d. v. s. blodmassan förorenas genom
affallsprodukter.
Huden har äfven en annan mycket viktig-
befattning vid organismens värmeregleringsför-
hållanden, ty genom ökning och minskning i
dess blodhalt samt genom svettningen vakar den
öfver kroppen och söker skydda den mot så
väl köld som värme. Man har därför med
full rätt benämnt huden »den animala maskinens
säkerhetsventil», den hindrar såväl kroppsvär-
men att stiga, som den å andra sidan före-
bygger dess alltför häftiga sjunkande. Om
huden utsattes för köld, sammandrager den
sig, blodet prässas då ut ur dess blodkärl, den
blir blek och mer eller mindre blodtom samt
därigenom en dålig värmeledare. »Det är det
samma som vi utanpå oss finge ett lager af
vadd. »
Blir huden utsatt för värme, slappas den,
dess kärl fyllas med blod, den blir röd och
svällande, och i och med detsamma blir den en
god värmeledare. När det är så varmt i den
oss omgifvande luften, att vi plågas af dess
temperatur, då öppnar en normal hud sina
ventiler, blodkärlen vidgas, blodomloppet sker
lifiigare och den svett, som nu porlar fram
öfver allt på huden, afkyler organismen i och
med att den afdunstar. Yid inverkan af kylan
var det den blodfattiga huden som söker att
skydda oss så godt den förmår, vid öfvermått
af värme är det svettningen, som afleder värmen
genom afdunstningen.
Ännu en egenskap hos blodkärlen måste här
beröras, ty den spelar stor roll inom badläran,
det är den s. k. reaktionen, hvilken är så att
säga den fina känseltråd, hvarmed badläkaren
söker uppfatta, om hans behandling varit verk-
sam eller om den kunnat skada den sjuke
under hans vård. Hvad betyder detta ofta
omtalade ord och huru skola vi kunna lätt-
fattligt förklara den lag, detta fenomen följer.
Sammantryck .en god stålfjäder, den ger vika,
men återtager genast efter tryckets upphörande
sin förra form, så är äfven förhållandet med
blodkärlen i vår hud. De utvidgas af värme,
sammandragas genom köld. Efter ett visst
tidsmoment efterföljes utvidgning genom värme
af sammandragning, sammandragning genom
köld af utvidgning. Detta är hvad vi mena med
reaktion. Den inträffar hastigt eller långsamt
hos olika personer, beroende på huru härdad
hud individen besitter. Det är genom denna
kraft vi åstadkomma en slags gymnastik af
huden, isynnerhet när värme- och köldbehand-
ling på ett lämpligt sätt följa på hvarandra.
Ju högre skillnad i temperaturen mellan en
uppvärmd, kropp och det afkylande vattnet
dess förr inträder afkylningens efterverkan d. v. s.
reaktionen. Ju hastigare dess inverkan är,
desto snabbare reaktion. Reaktionen kan på-
skyndas och göras kraftigare genom retmedel,
kemiska ämnen i badvattnet, eller genom me-
kaniska. inverkningar under och efter badet,
frotteringar, kraftigare torkningar o. s. v.; den
påskyndas likaledes genom kraftigare muskel-
arbete efter köldanvändningen. Den inträder
hastigare hos en härdad människa än hos den
bortklemade och ömtåliga.
Huden kan så väl vårdas, att den väl fogar
sig efter temperaturens olikartade växlingar.
Och det blir rent utaf som en slags gymnastik
för densamma. En bortklemad hud svarar på
den ringaste köldinverkan medels blekhet i
ansiktet, oupphörliga frosskakningar, köldkänslor
o. s. v. De personer, som jämt klaga öfver
att de frysa, äro just sådana, hvilkas kärl-
system icke har någon reaktion gent emot
kylans ingrepp. De hafva aldrig lärt sig att
sköta sin hud och att söka behålla och be-
vara den fullt lifskraftig. Just hos dessa per-
soner finnes denna benägenhet till katarrala
affektioner, mot hvilka vår läkekonst så ofta
har att strida och som vi alltid hafva så
svårt att besegra.
Den normala huden är äfven ett af de bästa
skyddsvärn, vi äga mot de många skadliga
fiender i yttre världen, som lura på oss, den
är en säker bom mot dessa millioner parasiter,
som stundligen hota oss med död och till-
intetgörelse. Hela vår omgifning, den må vara
än så renlig, är tummelplatsen för ett organiskt
lif; oräkneliga sporer med en giftighet, hvars
vidd och makt vi ej ana, bo som snyltgäster
på vår hud.
Huden är nämligen under normala förhållan-
den ogenomtränglig för alla dylika invandringar,
liksom man ej numera vill antaga, att vätskor
kunna genomtränga densamma, men väl gas-
artade flyktiga ämnen, hvilka på så vis kunna
upptagas i blodomloppet.
Om vår hud undergår sjukliga förändringar
eller om den är betäckt med smuts, förlorar
den snart förmågan att normalt funktionera.
Dess förmåga att reglera värmeförlusterna
domnar och förslöas, den kan ej lika snabbt
som förut bemanna sig mot växlingarna i at-
mosfärens temperatur, och därför är ock den
person, som ej förstår att härda sig och som
försummar skötseln af sin hud, faktiskt mera
utsatt för s. k. förkylningar.
Huru uppkommer en sådan förkylning och
huru skall man kunna förklara dess inverkan
på kroppen? Man kan utsätta sin hud, den
må vara än så varm och svettig, för inverkan
af nästan iskallt vatten och man ådrager sig
likväl ingen förkylning därigenom, såvida man
genom gnidniugar återbringar huden till rod-
nad d. v. s. åstadkommer att de genom köl-
den sammandragna kärlen ånyo vidgas. Hvar
och en, han må vara än så härdad, ådrager
sig ganska lätt en förkylning, om han uti ett
varmt rum lutar sin skuldra mot en fuktig,
kall vägg eller om han under svettning träffas
af en kall luftström. Förkylningsåkomman
ger sig vanligen tillkänna ej långt ifrån den
del af huden, som träffats af det kalla ingrep-
pet, blottas t. ex. skuldran, så får man reuma-
tism i dess muskler, blir halsen förkyld, upp-
träder heshet, blir magen kall, får man tarm-
katarr o. s. v. Men ibland går den längre
vägar, som t. ex. då man blifvit kall eller våt
om fotterna och får snufva eller tandvärk.
Kan ej huden svara med en kraftig reaktion,
så inträder vanligen en förkylning, och före-
finnes på något ställe inom organismen en svag
punkt, kan - man vara öfvertygad om, att just
den punkten blifver angripen. Enklaste sättet
att undvika dylika förkylningar är att äga en
väl härdad hud, som så att säga fogar sig
efter temperaturens växlingar.
(Forts.)
Up notisboken.
Till hemmet i Norden! Om kronprinses-
sans hälsotillstånd meddelas från Rom till Karls-
ruhe, att det samma nu är jämförelsevis godt.
Kronprinsessan ämnar återvända till Sverige, då
den varmare årstiden inträdt. Förmodtgen stan-
nar bon på vägen något hos sina föräldrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
