Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 3 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 141
ha tänkt, att din gamla Betty skulle komma
så långt bort i världen, att hvarken stjärnor
eller måne voro sig lika? Och allt detta har
jag Klas att tacka för, men söta, älskade Nini,
tala ej om det för honom ; ty fastän han är
den allra raraste af äkta män, gäller ändå all-
tid det gamla ordspråket, du minns: Stryk ej
katten på ryggen, ty då . . . etc.
Hassan — också en af vära arabiska vän-
ner, ett slags guide, lifvad och gladlynt —
frågade mig en dag, om jag hade lust att se
ett arabiskt harem. Förslaget antogs med för-
tjusning; fru Schulze ville också vara med.
Vid elfvatiden dagen därpå kom Hassan till
hotellet och meddelade, att han hade fått till-
stånd af husets herre, en högre ämbetsman,
och att allt var klart. Vi gingo, med litet
hjärtklappning. Vid porten till ämbetsmannens
hus lämnade Hassan oss åt vårt öde. Vi kommo
in på en gård med pelargångar omkring och
fördes därifrån in i ett glest, smaklöst och
europeiskt möbleradt mindre rum, där det fanns
både ett pianino och en anskrämlig samling
af glaskupor med konstgjorda blommor under;
tycks vara high fashion bland arabdamerna.
Rummet var nästan fullt med fruntimmer, och
jag kunde aldrig få klart för mig, hvilka som
voro fruar i huset eller endast sällskapsdamer.
Alla voro så kolossalt feta oeli mjuka, att jag
hela tiden måste tänka på halfgräddade, för-
jästa hvetebullar.
Araberna få, som du vet, ha huru många
fruar som helst, men vanligen ha de, för kost-
nadens skull, bara en; Hassan påstod dock, att
herrn i detta hus bestod sig med fyra sådana
dyrbara lyxartiklar. En af dem var mycket
vacker, klädd i långa prunefärgade vidbyxor,
en ljusblå blus, små, små guldbroderade skor
med guldklackar rnidt under foten och kring
hufvudet — hon hade håret klippt i pannan
och utslaget bak — en löst virad blåhvit duk
med små snibbar utstående öfver hjässan. All-
deles förtjusande ! Hon var visst favorit-
hustrun, ty fastän hon var den yngsta, förde
hon ordet hela tiden på dålig franska.
Medan en af de andra fruarna oombedd
spelade en polka på det ostämda pianot, fick
favoritfrun sikte på fru Schulzes guldarmband
och förälskade sig ögonblickligen däri. Hon
fingrade och klämde på det och gjorde allt
utom beslöjade inviter,, att hon önskade få det
i present. Fru Schulze var mycket generad
och låtsade ej förstå. Under tiden ansattes
jag af en annan tjock haremsskönhet, som rent
ut frågade, om jag ej ville ge hennes lilla
dotter en dräkt, som hon sett i går i bazaren,
den kostade bara 60 francs. Jag kippade en
smula efter andan, men lyckligtvis bröt fru
Schulze upp i det samma efter ett alltför
direkt utfall mot armbandet, och med många
artiga fraser å ömse sidor drogo vi oss till-
baka och voro rätt belåtna, då vi lyckligt och
väl befunno oss utanför porten hos Hassan.
Samma dag, som vi voro ute till Karthago,
sågo vi vid la Marsas lilla bangård en hel rad
täckta och igenbommade vagnar komma kö-
rande i gåsmarsch utför den allé, som leder
upp till beyens palats; han bor nämligen ej i
själfva Tunis, utan på ett slott ett godt stycke
ute på landsbygden. Vi frågade Stationsin-
spektoren, hvad detta var för en besynnerlig
cortège, och fingo till svar, att det var beyens
damer, som voro ute för att luftas.
Luftas i en hermetiskt tillsluten låda ! Stac-
kars haremsblomster ! Och stackars karl ! Han
lär vara omgifven af 300, säger tre hundra,
kvinnor, däraf 25, som äro hans fruar. Men
så är han också gråhårig med besked! (Vi
sågo honom en dag åka genom Tunis’ gator.)
Nåja, han är ju omkring 80 år gammal, och
att han kunnat hålla ihop så länge med en så
talrik kvinnlig omgifning, vittnar om en högst
ovanlig förmåga att upprätthålla hustukten.
Vi lefde fram våra dagar i en lycklig okun-
nighet om hvad som passerade i världen. Vår
enda kunskapskälla var ett litet lokalblad,
La dépêché tunisienne, som vi hvarje morgon
köpte af en genomrar, alltid flinande unge, ly-
dande namnet Hammed. Du må tro det är
en lustig typ för en tidningspojke? 1 dag,
sista morgonen vi äro kvar i Tunis, mötte Klas
vår lille Hammed på gatan, han försökte så
godt han kunde fråga efter madame och skic-
kade mig till afskedsgåfva den mimosakvist
han bar instucken bakom örat.
Ja, tyvärr, det är sista morgonen. Om
några timmar skola vi återigen se vårt kära
Tunis som en hvit drifva i fjärran, och det
skall för oss endast vara ett minne — ett
oändligt vackert och oändligt behagligt minne,
som af någonting stilla, vekt, fint, någonting
snöhvitt och himmelsblått, en enkel, ljuf me-
lodi utan krångliga dissonanser. Ja, res dit
själf ! Det är ett godt råd, som jag ger dig
nu till slut — ty slut måste det bli på detta
långa bref, som du skall bränna upp, så att
inte din spefågel till man får tag i det. Hälsa
honom för resten ! Och mottag själf en hjärt-
lig hälsning för bådas er räkning från Klas
genom din tillgifna
Betty B.
P. S. Du hör kanske af mig vidare, då vi
kommit i ro i Taormina.
Stockholms äldsta hushålls-
skola.
En 28 års fest.
tllå under senare ären det husliga elementet i
RJ kvinnans uppfostran mer och mer kommit till
J t sin rätt och olika slags hushållsskolor här och
hvar uppstått, vilja vi i dag berätta något om en
25-års fest, som nyligen firats med eleverna från
den äldsta hushållsskolan i Stockholm.
Den 24 sistlidne april hade fröken Hedda Cro-
nius till sig inbjudit forna elever från den gamla
praktiska hushållsskolan, från dess början 1870
till 1891, då nämnda skola ombildades till ett
aktiebolag.
Vid sextiden samlades den ena skaran efter den
andra till Västra Trädgårdsgatan n:r 19, där fröken
Cronius numera har sitt verksamhetsfält. Unga
mödrar åtföljdes af barn af olika åldrar och något
senare kommo fäderna. Antalet af gästerna lärer
ha uppgått till 180. Allas ansikten buro prägel af
glädje och belåtenhet, hvilket uttryck dock tycktes
öfvergå till en mera högtidlig stämning, då inbju-
darinnan dekorerade skolans båda första elever
med hvar sin blomsterbukett, å hvars band lästes
årtalet 1870—1895.
Medan kaffet dracks, hade man tillfälle att helsa
på hvarandra och mödrarna presenterade sina små.
Därpå tågade man upp i öfre våningen, och bar-
nen jublade öfver de kulörta lyktorna i trappan.
I fonden af salen var en vacker dekoration af
växter omkring en Kristusbild, och nedanför den-
na satte sig nu den ena ringen efter den andra
af skolans f. d. lärjungar. Hedersplatserna into-
gos af de båda, som varit med 1870. En psalm
uppstämdes och sjöngs fulltonigt. Doktor Bring,
som hållit invigningstalet då skolan öppnades
och sedan vid de flesta årsfesterna talat till de
unga, uttryckte nu sin glädje öfver att återse så
många gamla bekanta och höll därpå en betrak-
telse öfver 1 Petr 1:18—21, nedkallande Guds väl-
signelse öfver alla dessa, som i egna eller andras
hem hade sin verksamhet, samt öfver de många
barn som fostrades i hemmen.
En af flickorna sjöng en solosång, hvaruti skil-
drades, huru det lilla fröet blifvit ett stort träd,
och huru »de trefna små hemmen i öster och
väster» äfven voro grenar i detta träd.
Fröken C. meddelade därefter följande:
Af de 212 flickor, som tillhört praktiska hus-
hållsskolan under åren 1870—1891, voro 88 gifta
och om de flesta af de hem, där de voro husmödrar,
kunde med skäl sägas att de voro mönsterhem;
5 voro änkor och 9 voro döda; 20 af de forna
eleverna vistades i Amerika och 9 af dessa voro
gifta; 2 hade sin verksamhet i London och tre
voro gifta i Tyskland.
Därefter nämndes vid namn de sex, hvilka för
25 år sedan utgjorde den första gruppen och sutto
med i den lilla salen vid Kaptensgatan, då d:r
Bring med orden: »Bed och arbeta,» angaf den
väg, på hvilken skolan kunde nå sitt mål. Af
dessa 6 voro endast 2 närvarande, — Hilda, med
man och tvämie barn, Regina, änka med fyra sö-
ner — 1 gift i Amerika, 1 i Ljusne och 1 i Stock-
holm, men hindrad att vara tillstädes, 1 var död.
Af dem, som ännu voro i tjänst, hade flere un-
der många år kvarstannat i samma familj och
många hade i dessa familjer firat sitt bröllop.
Sålunda hade flere innehaft samma plats 5—6—
8—1272,—13/7, 14—22 år, och en hade ännu kvar
den plats hon erhöll vid utgåendet ur skolan för
9 år sedan; en annan hade 17 år tjänat hos den
familj, där hon erhöll sin första plats.
Senare på aftonen redogjorde fröken C. för sko-
lans uppkomst och utveckling, påminde om huru
mycket arbete, som nedlagts af dem, hvilka voro
med då skolan ännu behöfde bokstafligen kämpa
för dagligt bröd, och hvilka insatser af kärlek
och uppoffring då gjordes .af nu hädangångna
personer.
Särskildt tilllalande under festen var anblicken
af det femtiolal barn af olika åldrar, skolans s. k.
»barnbarn», som glada svärmade omkring i rum-
men. Så t. ex. tågade de, anförda af en liten
gosse med en blågul flagga, fram under afsjun-
gande af en bekant skolsång, och ofrivilligt sade
man till hvarandra: »Hvad de se snälla ut!»
Vid tiotiden intogs supé, hvarefter dagen afslu-
tades med bön och sång.
Det var i sanning en god minnesfest, och när
man ser resultaten af hushållsskolans verksamhet
och dess inflytande på de många egna hemmen,
måste man instämma med fröken G. i hennes ofia
uttalade önskan: »Ack, om det funnes flere hus-
hållsskolor för bildande af tjänarinnor!»
En af de närvarande
vid 25-årsfesten.
Iduns läkarartiklar.
in.
Om bad- och brunnskurer.
Af D:r Alfred Levertin.
K
utidens förnämsta läkekrafter äro ej längre
de medicinska drogerna, huru värdefulla
de än i vissa fall kunna vara, utan fastmera
de s. k. physikaliska medlen. Dessa förfoga
öfver naturkrafterna och tvinga dem som lydiga
redskap i sin hand. De heta ljus, luft, vatten,
rörelse och elektricitet, alla dessa hafva hvar
i sin tur tryckt sin kraftiga stämpel på det
nittonde århundradets terapi.
Det är om vattnet som tvagningsmedel och
bad, det är om vattnet som dryck och som
ett kraftigt verkande medel, när det håller en
mängd minerala beståndsdelar, som vi här
nedan skola tala om.
Att bad och tvagning i främsta rummet
afse en rengöring och behöflig uppfriskning
af vårt hudsystem, att det kan förekomma
hudsjukdomarne i många af deras former har
redan d:r Afzelius i sina föregående artiklar
visat. Men huru innerligt hudens vård sam-
manhänger med hälsan och hvilka vådor ett
försummande af hudens skötsel kunna medföra
ville jag söka att visa och för eder, mina
läsarinnor, göra klart. Som ingångsord till mina
betraktelser må jag få anföra följande tänk-
värda ord af stormannen på detta område Carl
Curman; de föra eder genast in uti den tanke-
gång, som jag önskar måtte besjäla eder vid
Möblering och Dekorering
af våningar verkställes stilriktigt och elegant.
Största urval af goda modeller uti olika stilarter.
Sängar och Sängkläder, Möbeltyger,
Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Carl Johansons
Möblerings—Affär,
Drottninggatan 45, 1 och 2 tr.
03
“O
cd
:cd
CO
E
o
m
’fr-
et.
:©
.t-ï
£_
S«
G
ZS
S2 si
e “2
cd -ga
I J O
CO 5“
"t3
cd S3
J**
0*** O Œj
£-
03 Pc
ta
05 M
£>
•H
^£L
3 ‘43
o U
O
CO £
JZ tA
cd U
■o c3
M
O ri
F
•Ö
ri
C ci
M
SL.
o
La
cd
s»
03
£= a
O a
cd .
T*T -+-3
.r s-«
ïtZ c8
•cd a
>
G
cd
CVI
CM
cd
■H
cd
CO
CO
CO
sz
O?
en
<D
ÛC
U)
HZ
ffi-
C3
T3
E
O
-S3
oT
CD
CÖ
03
•es
03
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
