Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 17 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 IDUN 189S
w<
© <
CS i
ton dagar af ferietiden •— det var något för
kort tid för en fotvandring i fjällen, och
Lotten hade just nu icke sä mycken håg att
resa. Dessutom hade hon mycket att göra
på sin nuvarande vistelseort; hon hade åtagit
sig många plikter, som hon icke utan vidare
kunde släppa, och hon såg att hennes när-
varo här var mer än behöflig.
Så gingo några dagar, men fjällen, hvilka
så länge Daniel lefde trädt i bakgrunden,
började åter småningom att torna upp sig för
hennes fantasi, och det dess mer lockande, ju
längre det led. Skulle hon då icke en gång,
om ej bestiga dem, så åtminstone få se dem
på afstånd ? Kunde hon ej tillbringa en vecka
i Molde, mellan fjällen och hafvet, hvilket
hennes väninna försäkrat henne vara den mest
paradisiska ort på jorden? Här hade hon ju
också ängarna och träden, hvilkas anblick så
fröjdat lille Daniel, och hon kom ihåg, hvad
en främmande sagt bär om dagen: »Här är
ju ett riktigt litet paradis!»
Men fjällen funnos här likväl icke — skulle
väl Lotten någonsin få se dem?
I detta ögonblick kom ett af barnen fram
till henne.
»Tant Lotten, kom och berätta oss en
saga! Det är så tråkigt att gå och lägga oss
annars ! »
»Tant Lotten» reste sig och gick med.
Det var ännu ljust och barnen sutto upp-
rätta i sina sängar — de voro inte sömniga
och ville så gärna höra en saga!
Så talade Lotten om en saga, hon talade
om två, och det ena efter det andra afde små
hufvudena sjönk ned pä kudden. Hon läste
en stilla aftonpsalm för dem och sade dem
därefter godnatt och gick ut i det fria igen.
Men de längtansfulla tankarne voro borta;
hon var nu här, och hon ville stanna, ty
man behöfde henne.
Och så stannade hon de båda återstående
veckorna och reste sedan den 29 augusti, med
samma elfva barn som hon haft med sig till
landet, in till staden igen, glad och förnöjd.
Glada och förnöjda voro äfven barnen, och
o, så mycket friskare! Det var med verklig
saknad som Lotten skildes från sin lilla skara
och vände hem till sitt rum med lätt hjärta
och orörd reskassa.
»Pengarne få ligga och förränta sig till
nästa sommar!» menade Lotten.
Och så slutade tant Lottens första stora,
ifrigt efterlängtade och planerade resa.
irr.
»Lotten får lof att resa! I år måste hon
göra en ordentlig långtur, åtminstone till
Norge,» sade alla vänner och bekanta nästa
år, och Lotten själf nickade instämmande.
Med vårens inbrott hade hon åter fått res-
lust och hon kunde icke se en ångbåt styra
ned för strömmen eller höra hvisslingen från
ett järnvägståg, utan att känna en okuflig
längtan att fara med. När hon såg en dro-
ska med koffertar och kappsäckar, hade hon
en känsla, som när man om våren ser den
första lärkan, och åter satt hon med reskarta
och tidtabell framför sig.
»Men denna gång får du inte ha några
barn i sällskap,» sade man vidare, och märk-
värdigt nog var det som om alla sjuka barn
varit försvunna ur Stockholm — Lotten hvar-
ken såg eller träffade tillsammans med några
under hela tiden före sin afresa. Ty resa
ville hon nödvändigt i år, och reste gjorde
hon; men denna gång hade hon uppgifvit
tanken på en fotvandring, då hon ej hade
något sällskap. I stället ville hon resa ka-
nalvägen till Göteborg — det var en färd
som hon länge längtat efter att få göra. Se-
dan tänkte hon fara till Kristiania och där-
ifrån göra en och annan utflykt till omgif-
ningarna —- så ville hon begifva sig till
Throndhjem och se den härliga domkyrkan,
genom hvars hvalf hon så ofta i inbillningen
vandrat, och så hem igen genom Jämtland.
Det skulle bli en härlig färd — tänk: Troll-
hättan, Ringerike, Trondhjem och Areskutan
— det skulle bli något att berätta för de små
eleverna om, då hon kom hem igen!
Det var en vacker, strålande julimorgon,
som Lotten från ångbåtens däck viftade far-
väl åt sina vänner på kajen och gled öfver
Mälarens dansande vågor mot söder —- mot
söder! I första hand skulle hon emellertid
besöka Vadstena, där en gammal vän och
skolkamrat till henne var bosatt, en präst-
änka med två söner, och Lotten skulle icke
förlåtit sig själf, om hon farit förbi, utan att
hälsa på Karin.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Elisa Orzeszko; af P. P. (Med porträtt). — Den gamla
visan; poem af Anna Knutson. — Lifvets middag; efter en
främmande idé af Ellen Bergström. — I drömmar ; af Hjal-
mar Söderberg. — Iduns läkarartiklar. III. : Om bad- och
brunnskurer;’af d:r Alfred Levertin. (Forts.). — IIvad »gub-
ben vinter» lämnat kvar; en liten blomsterrevy för Idun af
S—m. — Ur notisboken. — Teater och musik. — Tant Lot-
tens norska resa; berä!telse för Idun af Vera Verle. (Forts.).
— Tidsfördrif.
m*
TiclsjMri
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag kom till julen, äfven jag,
Och lade på er börs beslag.
Men ack, en liten penning blott,
Hvarför ni god valuta fått.
Af elfva länkar är jag redd,
Och, som jag hoppas, gärna sedd.
Med dem jag ocker drifva vill
Och gåtor däraf forma till.
Se’n tror jag snart jag funnen är,
Och nu så börja vi sä här:
Dekoralionsväxt som man finner
Allt mera rik användning för.
Hvad gärna, fast ej luktfritt, brinner.
Hvad jäntan flinkt på spinnrock gör.
En halfgud, dold i sagoskimmer.
En himlaskänk till törstig jord.
Tid, då man ljud som bäst förnim-
mer.
En fågel, sommargäst i nord.
Ett djur som hälst man ryggen vän-
der,
Ett annat som dess rof kan bli,
Och ett som vi i våra länder
Blott skåda i menageri.
Säg, hvari vill han stiga gärna,
Den man som högmodsprägeln bär?
Så namnet på en vacker stjärna.
Hvems brödbekymmer mest dig tär.
Två namn, som ej så snart bli glöm-
da,
Men därför ej vi glömma må.
Ett flertal, hvilka, ej berömda,
Dock äfven här en plats må få.
En stad i Ryssland, flod där äfven.
Af hvad höggs mången ärestod?
Hvad var det Lisa slog i väfven?
I F—ska ätten arfklenod.
Snällt husdjur hos vårt lands no-
mader.
En kärleksyltring utan smek.
Hvad äger han som tanklöst glader
Tar hela lifvet som en iek?
B—r—o.
Charad.
Mitt första kallt och fullt af klang
Ur klippans hårda sköte sprang.
Mitt andra genom nejden ilar
Med rastlös fart och aldrig hvilar.
Mitt hela diktat, talat skönt,
Var skandinav och prisbelönt.
T. K.
Bokstafsgåta.
Följande bokstäfver och stafvelser,
rätt sammansatta, bilda fem ord, hvar-
af begynnelsebokstäfvernabetecknaen
berömd fransk författare och slut-
boks’äfverna en af Europas största
städer.
Ran, ter, al, p, el, sa, t, m, s, u, ia,
do, un, ai, nd, s.
1) En helig akt, 2) en af de nio
muserna, 3) tysk stad, 4) berg i Asien,
5) en af finska kriget hjältar.
Anna.
Gissa!
Om vokalen först får gå,
Dragaren det gäller då;
Om vokalen sist vi sälta
Dragarn’s fru vi för oss se.
Men nu vill jag er berätta
— Liten ledning må jag ge —
Att en ann’, en konsonant,
Skall stå allra främst i raden,
Ordet vi få
Ett af de små
Går som sak på land, i staden,
Är än fin och än bastant.
Se’n som länk ett retsamt ord:
Dess tillvaro är jämt spord!
Och därnäst hvad jag nu gör er.
— Månn’ om ursäkt jag bör be? —
Nästa ord bland gift folk hörer
— Ogift sig bör hvar förse. —
Så en sak i bohagsraden.
Fordom vindguds namn i nord.
Ordet vi få
Ej af de små.
Går som man på land, i staden,
Ja — allerstädes på vår jord.
b—g.
Bokstafsfyrkant.
1 2 3 4 5
2 3 6 2 7
3 6 8 7 2
4 2 7 6 9
5 7 2 9 4
Siffrorna ersättas med bokstäfver
och skola dessa, lästa från vänster
till höger samt uppifrån oeh ned,
bilda samma ord. Orden äro:
1) I Norge är en stad.
2) På svenska heter yta.
3) Din dörr du städs bör göra.
4) Bergets motsats är.
5) I Östersjön du finner.
A. C.
Anagramgåta.
I hökarboden i milt första
Mitt andra finnes på förlag,
Och som mitt tredje de plä’ vara.
Så räcka de i mång’ god dag.
Men har för dig det mera värde
Alt få mitt fjärde, går det an,
Mitt femtes läckergom till man
Mitt sjätte bar, mitt andra, fjärde.
S. L.
Vokalförändringsgåta.
Med a du kanske mig i tunnan satt
mång’ gång.
Med i du kanske finner mig på näsan
något lång.
Med u jag hälsar morgonsolen med
min sång.
Perpetua.
Gåt-rebus.
Hvad jägaren han,
Väldiger man,
I skogen fann:
pj PP SSS
pf FF?a %
B—r—o.
Palindrom.
Rättfram.
Det allom ej är gifvet
Att räknas bland mig här i lifvet.
Bakfram.
Det som den starka göra bör,
När han den svage klaga hör.
Margit i Finland.
Lösningar.
Logogryfen: Vårluft; fur, å, ål, rå, låt,
fru, lut, fult, uf, får, ulf, våt, lår, tår.
PICOTS TVÄTTPULVER »Lessive
Phénix»
Öfverträffar alla andra tvättmedel I
(KlorfrittI
Praktiskt!
Billigt 1
25 guldmedaljer I
Säljes i f-, §- och J-kilo-paket med beskrifning & hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl It. Matton, Stockholm
Talrika ombud 1 landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
