Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 31 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 IDUN 1895
ßHts*»
=-i p
® * ts
O ;
W
CD
T3 :
CD ’
O
=s :
ci
sj je fît»
§*®?|
tm »0) œ
Sffü*
S’î’g?
11??
. n os
en riktigt stark, vacker och bekväm stol —
att den också är den dyraste är en sak, som
ej bekymrar henne det minsta, ty då man
gör en sak, bör man göra den hederligt, det
är Lottens grundsats. Det riktigt gläder hen-
ne att en gång i sitt lif ej behöfva se på
priset, som hon eljes, då det gäller henne
själf, af både behof och föresats alltid måste
göra. Det är en sådan fröjd att få hämta
den vackra stolen — det sker i all hemlig-
het, ty Karin får ej ana det minsta — med
gossarnes hjälp får hon hem den från ång-
båten, buren upp för trappan, och när Karin
vaknar nästa morgon och längtansfullt ser
ut på det vackra vädret och den strålande
solen, då bjuder henne Lotten med ett skälm-
aktigt smålöje på en promenad, och i det
samma skjuts den nya stolen in genom dörren.
Kan en soluppgång på fjällen vara härli-
gare än alt se den fröjd, som strålar ur Ka-
rins ögon? Hon blir både blek och röd, vet
ej hvad hon skall tänka och råkar till sist
i verklig gråt af glädjen och öfverraskningen.
Därpå fylles hon af ifver — hon måste på
stund pröfva, hur det känns att åka ut —
och så lyftes hon upp i stolen, som verkli-
gen är ytterst bekväm, och så blir förtjus-
ningen ny. Lotten blir naturligtvis tackad
och omfamnad, och den enfaldiga Lotten —
hon är precis lika glad som den sjuka själf,
ja, om möjligt än gladare och glömmer all-
deles, då hon skjuter stolen genom trädgår-
dens grusade gångar, att under dess hjul
krossas hennes härliga norgesresa!
Hvad det känns underligt för fru Malm
att åter få komma ut i världen, till Herrens
hus, på gatorna och till grannarne! Hon för-
undrar sig lifligt öfver allt, som förändrats
under hennes sjukdom — öfver de många
nya hus som byggts, de anläggningar, som
gjorts, huru träden vuxit och gatorna för-
bättrats. Det är ej annat än utrop och nya
utrop, och Lotten har i rikt mått den till-
fredsställelsen att se, att hennes gåfva just
var det som hennes vän bäst behöfde och
varmt uppskattade.
Nu, då man hvar dag kan åka omkring
— en af gossarne tjänstgör alltid som dra-
gare och därvid byta de med ifver om —
nu måste också Lotten se hela stadens märk-
värdigheter, slottet och de äldsta huseD, och
då detta är besedt, promenerar man fram och
tillbaka på strandgatan under de lummiga
träden ocb njuter af att se ut öfver Yetterns
blå vatten och känna de friska fläktarna.
Lotten njuter mycket; och Karin blir liflig
och underhållande ocb har något att berätta
om nästan hvar förbigående person, så att
Lotten till sist tycker, att hon känner hela
staden. En mängd människor lär hon också
personligen känna, och med sitt vänliga, stilla,
men glada väsen gör hon sig fort omtyckt
och får vänner.
Men detta får ej vara i evighet. Somma-
ren förgår, och någon resa bör det väl ändå
bli af, en tur kanalvägen till Kristiania åt-
minstone, på det att vännerna i Stockholm
ej alldeles måtte skratta ut henne. Visst är
det svårt att lämna Karin, som så väl be-
höfver en hjälp i huset, men det måste ske
—- i morgon skall hon tala med henne och
på finaste möjliga sätt slå fram, att hon egent-
ligen tänkt göra en längre tripp, och att hon
nu måste tänka på att fortsätta sin resa.
Så kommer samma afton ett bref. Då fru
Karin läst det, utbrister hon förnöjdt:
»Så präktigt att jag nu har dig här, kära
Lotten! Här får jag bref från gamla tant
Malvina, min mans faster, som ber att få
komma hit på ett par veckor och hälsa på.
Hon bor i Linköping, men det har aldrig
fogat sig så, att hon besökt oss förr, och
hade jag ej dig hos mig, kunde det ej gå
för sig nu heller. Ack, hvad jag är glad!
Ser du, jag anar nästan, att hon tänker göra
något för gossarne; därför vore det så led-
samt att säga nej till hennes förslag, ty gum-
man är lika konstig, som hon är rik, och
kunde kanske tro, att min sjukdom bara var
ett svepskäl för att slippa ta emot henne.
Men med dig som styr och ställer öfver allt
har det ingen nöd, och jag vet, att du inte
blir ledsen öfver besväret — det är du allt
för hjärtegod till.»
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
&
Under juni—augusti hållas Iduns expe-
dition och byrå öppna endast kl. 10—3.
Innehållsförteckning.
Anna Norstedt ; af Clads Lundin (Med porträtt). — Pingst;
poem af Lotten von Krœmer. — På äktenskapslotteriet ; vin-
ster och niter; af Moster Berta. — Gardiner och gardintvätt;
af Hedvig Fuchs. — Iduns läkarartiklar. III. : Om bad- och
brunnskurer; af d:r Alfred Levertin. (Forts ). — Juli<* Petöfi ;
en lefnadsskiss af Birger Schöldström. (Med porträtt). —
Från Iduns läsekrets: »Svenska bilder»; af En svensk kvinna.
— Min hönsgård; af Bien. — Ur notisboken. — Teater och
musik. — Tant Lottens norska resa; berättelse för Idun, af
Vera Verle. — Tidsfördnf.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Upp mot högre regioner
I poetisk vingskrud sväfva
Logogryfer hela raden,
Därför vill jag vänligt be dig
Stanna nu en stund vid jorden
För att lyssna till min saga.
Uti hela världen vida
Är jag blott en ringa tingest,
Trampad alltid uti stoftet,
Får ej stiga högt ur gruset;
En väsendtlig del dock är jag
Af det hela som jag tillhör,
Fattas jag, kan det ej göra
Gagnet som du däraf väntar.
Stundom är jag fin och putsad,
Blänkande, ja, som polerad,
Stundom åter nedsmord vådligt,
Vedervärdig då att skåda,
Stundom jämskodd, stundom sliten.
Fastän uti stoftet bunden,
Lyfter jag den mig vet bruka
Upp från jordens mörka sköte
Emot eterns blåa zoner.
Skulle jag nu också säga
Huru många delar alla
Bilda mig, jag skulle gifva
Dig en ledning till på vägen,
Som du säkert ej behöfver.
Se’n du funnit mig, så låt mig
Också veta allt som följer:
Hvad sin späda blomman öppnar
I den arla morgonstunden.
Hvad enhvar af oss ju önskar
Ständigt öfver bufvu’t äga.
Hvad bland vissa husdjur höres,
Öronpina, bland de värsta.
Hvad i jorden sakta växer,
Omvändt dock i bafvet flyter.
Hvar din mat ju plägar lagas,
Och hvem där som kung regerar.
Hvem i höga rymder sväfvar,
Sökande sitt rof behändigt.
Säg, hvad skeppet har intagit,
Innan det ur hamnen hastar.
Hvad som finnes uppå hafvets
Yta, fast det icke flyter.
Hvarpå du kan mycket vinna
Hastigt, om du tärning spelar.
Hvad på isen gossen gjorde,
Då han än ej åka kunde.
Hvad du stundom var i skolan,
Då på — hvad? — du mera tänkte.
Fisk i insjöns blåa vatten,
Ful att skåda, god att äta.
Hvad blef gossen, då han tog i
Katten mer än vanligt hårdhändt?
Träd i skogen, yfvigt, väldigt,
Fäller — hvad? — då hösten kom-
mer.
Hvad på bara klippan växer,
Föregångare till grönska.
Hvad i hemmet plägar vankas,
Höstetid, när vintern väntas.
Redskap, användt så till bakning,
Som till andra sysslor äfven.
Någon som på ängen dansar,
Ej af mänskligt öga skådad.
Hvad i trädet gossen gjorde
För att söka mogna äpplen.
Invid logen ofta synes
En? — du känner säkert namnet.
Hvarpå maten piär serveras,
Och en — hvad? — när det är fest-
ligt.
Huru skall han vara, gåsen,
Som du slaktar nästa Mårten?
Hvarpå fiskarn ifrigt stirrar,
Bunden af otålig längtan.
I hvad jäntan sina kossor
Muntert sjungande har drifvit..
Hvad han kallas, lilla guden,
Som så många hjärtan tänder.
Sist ett — hvad? — för att du tåligt
Lyssnat till mig re’n så länge.
Lyktad är min långa saga,
Tro dock ej att — hvad? — jag gif-
vit.
Önskar du af småord flera,
Vänd dig då till lexikonet,
Eller ock till Stina Bengtson.
A. S.
Ifyllningsgåta.
G
g
V
v
k
! 11
Sju namn ur svenska almanackan,
af hvilka ett bildas af begynnelse-
bokstäfverna till de sex öfriga.
S. L.
Anagram.
Inom den möjligaste minsta ram
Vi vilja här försöka exponera
Ett litet, kort, tvåstafvigt anagram,
Som icke alls blir svårt att utfundera:
Ett erkändt bra behandlingssätt,
Som gör att hästens skinn blir slätt
Och som, med ändrad tonvikt, kan
Båd’ höja — störta — kvinna, man,
Betecknas med det ord, som här du
först må nämna.
(Du ser, att vi ännu dig flera spörs-
mål ämna)
Sex bokstäfver det ordet har;
Dem bör du flytta, en och hvar,
Tills af dem fås ett annat ord:
Just hvad den är, som ej syns »smord»
I muntra bröders lag, men måtta hål
Ta mäktar,
Midt ibland sång och tal och fyllda
bålars nektar.
Vårt tredje ord rätt sällsamt sig
Ju uppenbarat: Än hos dig
Det öfver pannan dystert låg,
Än på kokettens läpp man såg
En skymt däraf. Ja, säg — hvad sker
ej under solen :
— Än prydde det ett lif — än kan-
tade det kjolen.
Hur gör matrosens vana hand
Sin »råbandsknop»? — Sitt strumpe-
band
Är bäst en liten ungmö med
Behandlar enligt samma sed. —
Det eljes hända tör, att hon på pro-
menaden
Lätt äfventyrar att få exponera vaden.
Eolus.
Lösningar.
Kedjegåtan : Ali—lin—Ling–så—sås—ås,
Alingsås.
Diamantgåtan: A
FUL
FAGER
AUGUSTA
LÄSPA
ETT
A
Sifferlogogryfen: Dam, mal, eld, Lena,
lam’ dalèn, led, mandel.
Charaden: Last-ing.
Apoköpen: Skotte, skott, skot, sko.
Aritmogryfen : Damningsfrågan. 1) D, 2)
a a, 3) Mein, 4) namn, 5) inuti, 6) nation,
7) galadag, 8’ sjöledes, 9) fruktknif, 10) ic-
formator, 11) åttkantig så, 12) genremål-
ning, 13) arbetarefråga, 14) nödvändigbeten,
15) arrendatorska, 16) glasblåsning, 17) ål-
derdom grå, 18) roskvarter, 19) friarbref,
20) skrapnos, 21) godståg, 22) nitton, 23) In-
gri, 24) nämn, 25) Man, 26) a a 27) d.
PICOTS TVÄTTPULVER »Lessive
Phénix»
Öfverträffar alla andra tvättmedel I
KlorfrittI
Praktiskt!
Billigt!
25 guldmedaljer
Säljes i och J-kilo-paket med beskrifning å hvaije paket.
Representant för Sverige: Carl ß. Matton, Stockholm
Talrika ombud I landaorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
