Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 22. 31 maj 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 175
Fil. d:r Ellen Fries föredrog »En kulturbild från
1700 talet». Hon framställde en ursprungligen myc-
ket rikt begåfvad kvinna, Märta Lilja, hvars in-
telligens dock genom de förhållanden, hvari hon
lefde, allt mer förkrymptes. Föreläsarinnan gjorde
en mängd utdrag ur hennes dagbok.
Med anledning af Fredrika Bremer-förbundets
10:e årsmöte hade förbundet glädjen att från Finsk
kvinnoförening emottaga följande telegram:
Kvinnor i de tusen sjöars land sända eder en
hjärtlig lyckönskan, en uppriktig tacksägelse för
10 års träget arbete i idéernas tjänst.
En pensionsfond för sjuksköterskor har
man för afsikt att efter föredöme från andra län-
der, specielt från England, söka få till stånd här
i landet.
Man har tänkt sig, att sköterskorna själfva skola
i en pensionskassa i mån af tillgångar göra årliga
insättningar (dock med en stadgad minimiafgift) ;
denna kassa är afsedd att grundas på principen
af ömsesidighet och själfhjälp. Genom sina egna
insatser böra sköterskorna skaffa sig rättighet till
en garanterad minimipension vid viss uppnådd
ålder. Men om en sådan pension endast skulle
bli beroende af sköterskornas egna premier, skulle
den visa sig högst otillräcklig, ty enligt matema-
tiska beräkningar kan en sköterska vid 50 år en-
dast påräkna 75 kr. i pension, om hon i 25 år
insatt 25 kr. årligen. Man får således icke räkna
endast på sköterskornas egna bidrag, utan äfven
hoppas på allmänhetens offervillighet för åstad-
kommande af en fond, hvars räntor skulle utgöra
den nödvändiga ökningen i pensionerna.
*
TJtmärkelse åt medborgarinnu. Intenden-
ten T. W. Anckarsvärds efterlefvande maka fru
Anna Lovisa Eleonora {Ellen) Anckarsvärd, född
Nyström, har tilldelats medaljen i guld af femte
storleken med inskrift: »För medborgerlig förtjänst».
Idun meddelade redan i sitt n:r 45 för år 1892
fru A:s porträtt i hennes egenskap af den då verk-
samma svenska damkomiténs för Chicagoutställ-
ningen ordförande. Den framskjutna kvinnans
mångsidigt allmännyttiga verksamhet har gjort
henne väl förtjänt af den nu vunna utmärkelsen,
som väl närmast torde stå i samband med Fre-
drika Bremer-förbundets tioårsfest och den fram-
trädande roll fru Anckarsvärd inom detsamma
spelat.
*
’i>SkansenS’i> sedvanliga vårfest har under
den förflutna veckan pågått i likhet med föregå-
ende år, anordnad till förmån för det populära
friluftsmuseet, under medverkan af en mängd af
vår societets alltid offervilliga damer. Arrange-
menten voro de mest lyckade och väder och vind
i det hela ganska nådiga. Också var det ansen-
liga skaror, som under lördagen, söndagen och
måndagen i bästa feststämning böljade om mellan
de vackra anläggningarna där uppe på höjden och
af hjärtans lust deltogo i det brokiga marknads-
lifvet samt åsågo de ståtliga historiska tågen, de
pittoreska folkdanserna och lekarne, frestade spel-
lyckan på tombolan eller åsågo teaterföreställnin-
garna vid Fatburen, där Gustaf III:s enaktskomedi
»Den ena för den andra» fick ett förträffligt utfö-
rande af amatörer. Den älskvärdhet, med hvilken
de medverkande på alla håll utförde sina roller
och tillmötesgingo publiken, står öfver allt beröm.
Det är också att hoppas, att det ekonomiska
utbytet af festen skall blifva det bästa, en heder-
full uppmuntran för den nitiske skaparen af den
vackra fosterländska kult, som Skansen så fram-
gångsrikt företräder, och åt alla som stöda den.
Teater och. musik.
Kungl. operan uppförde i tisdags de båda operorna
»Guldkorset» af Ignatz Brüll och »I Marocko» af
Josef Dente. Den förra lär ej hafva gifvits här
sedan år 1880 och den senare ej sedan 1860.
»Guldkorset» innehåller flere melodiösa och vackra
saker, men ock åtskilligt med rätt banal prägel.
Den låter emellertid höra sig. Rollerna innehades
af fru Brag och fröken Karlsohn samt hrr Brat-
bost, Brag och Grafström. De båda kvinnliga
rollerna utfördes bäst. »I Marocko» visade sig
som en liten förträfflig opera-comique, uppsluppen
och pikant samt alltigenom underhållande. Utföran-
det var här bättre än i föreg. opera. Hr Brag \ar
visserligen något indisponerad, men lyckades dock
på det hela taget mycket bra återgifva paschans
parti. Fröken Frödin samt hrr Sellergren, Johan-
son och G. Henrikson bidrogo på bästa sätt till
det goda resultatet. Mellan de båda operorna gafs
ett vackert orientaliskt balettdivertissement af den
nye balettmästaren Glasemann. Fröknarna Flamand
och Brandt hade här godt tillfälle att utmärka sig.
Programmet var emellertid väl långt; det slutade
nämligen först en kvart öfver elfva. Föreställnin-
gen, som gafs till förmån för hofkapellets pen-
sionsinrättning, var besökt af en fåtalig publik,
bland hvilken märktes konungen och prins Carl
med uppvaktning.
Tant Lottens norska resa.
Berättelse för Idun
af
Vera Verle.
(Forts.)
j! ]Lå feinton är, sedan de skildes efter kon-
Jf] firmationstiden, hade Lotten icke sett sin
G/T vän ; under denna tid hade Karin gift sig,
blifvit moder och änka och lefde nu under gan.
ska knappa omständigheter med den enda sträf-
van att bereda sina båda gossar en god upp-
fostran. Lifvet hade visat henne härda sidor,
men hon hade tagit dem med ett sällsynt
friskt mod. Nu hade hon i Vadstena skol-
gossar »i maten», och enligt hennes egen ut-
sago, åtminstone i bref till Lotten, gick det
»förträffligt». För omkring ett är sedan hade
hon emellertid haft den olyckan att falla ut-
för en trappa, skadat sig mycket illa och
sedan fått ligga till sängs i fyra månader.
Man kan tänka sig hennes belägenhet, utan
piga — det hade hon ej råd att hälla sig —
och med sex matfriska pojkar till maten, för-
utom lagningen till hennes egna två oeh allt
öfrigt som finnes att ombesörja i ett hushåll.
Till en början hade hon fått reda sig med
en hjälpgumma, och goda vänner hade tittat
in och gjort än ett, än ett annat, men i läng-
den kunde detta ej gä. Läkaren gaf henne
blott det hopp, att hon skulle kunna gä,
stödd pä kryckor; och sålunda återstod hen-
ne intet annat än att afskeda sina matgäster,
hyra en mindre, tarfligare våning och lefva
sä sparsamt som möjligt på sin lilla pension.
Nu hade den efterlängtade förbättringen
inträdt, fru Malm kunde gå omkring vid sina
kryckor och bestyra om både ett oeh annat
i huset. Att laga maten och städa, åtmin-
stone det senare, kunde hon likväl ej gå i
land med, men hon kände sig glad oeh tack-
sam att åtminstone kunna göra något.
Det var till denna väninna som Lotten
kom på besök, och hvem af de tvä, som
blef gladast vid återseendet, är ej godt att
afgöra. Lotten fick nu höra berättas om Ka-
rins lefnadslopp, och hon blygdes ordentligt
vid tanken pä, huru mycket lättare hennes
väg varit. Och äfven nu, huru mycket bättre
hade hon det icke! Hon kunde ju arbeta,
hade sitt dagliga bröd fullt upp, och stod
ju till och med i begrepp att resa till Norge,
och det blott för nöjes skull. Detta senare
hade en medfödd finkänslighet afhållit henne
från att berätta för sin väD, som ju var så
långt ifrån att kunna kosta på sig några
lustresor. Det var så mycket annat dessutom,
som de hade att säga hvarandra, så många
minnen att upplifva, och Lotten var från
första stund hemma i den lilla våningen.
Och icke blott i våningen, utan äfven i kök
och skafferi var hon snart hemmastadd, ord-
nade, satte fram, kokade och stekte med ett
lif och en glädje, som hade hon aldrig i sitt
lif gjort något annat. Karin fick alls icke
anstränga sig, hon skulle stödas och pysslas
om, så att hon till slut leende utropade:
»Det kan jag kalla ett bekvämt sätt att
ha främmande: du är värdinnan och jag gä-
sten — jag skulle verkligen inte undra, om
man sloges om att ha dig på besök.»
»Nå ja,» skrattade Lotten, »man har just
aldrig kört ut mig, dit jag kommit, och det
af den enkla orsaken, att jag aldrig förr va-
rit så här på besök.»
»Stanna nu i stället riktigt länge,» bad
Karin, och de båda gossarne förenade sig
däri. Lotten hade nu varit där öfver en
vecka, och dag för dag blef det trefligare i
fru Malms små rum.
»Nej, vet du, jag känner ordentligt, hur
godt det gör min fot att jag så sällan be-
höfver stöda på den, och så nätt och fint du
gör det öfverallt! Hur har du lärt dig att
sköta ett hus så förträffligt?» ropade Karin
gång efter annan, men tilläde allvarsammare:
»En sak är det som gör mig ondt, och det
är att jag inte alls kommer utom huset, inte
får se något grönt, och jag som så gärna
ville visa dig slottet och stranden och Om-
berg.»
»Om du har kunnat uthärda att sitta in-
omhus ett helt år, så kan väl jag göra det
åtta dagar,» svarade Lotten.
»Ack, du kan inte tro, hvad jag längtar
att få komma ut i det gröna,» suckade Ka-
rin, »men jag har två omutliga väktare vid
min sida, som förbjuda mig det.»
Då doktorn kort härefter besökte fru Malm,
var han mycket belåten med hennes tillstånd
och sade blott att en sådan hjälp som nu
skulle hon alltid ha vid sin sida. Då han
ett ögonblick blef ensam med Lotten i för-
stugan, frågade hon honom, om det icke vore
möjligt, att fru Malm kunde komma ut i
fria luften.
»Egentligen borde hon hvarenda dag fara
ut och åka,» var doktorns svar, »hon hung-
rar ordentligt efter frisk luft. Men en vagn
blir väl alltför dyr att begagna sig af för
hvar dag, och dessutom skulle hon ha svårt
att komma upp och ner ur en sådan. En
sjukstol borde hon ha, den är lätt att kom-
ma i, bekväm att sitta i, och så kan en enda
person med lätthet skjuta henne ut i det fria,
ut på landet, så att hon någon gång sluppe
att blott se hus omkring sig.»
»Hur mycket kostar en sådan sjukstol?»
»Under hundra kronor får man nog ingen rik-
tigt bra och bekväm.»
»Kan doktorn säga mig, om man kan få
en sådan stol här i staden? Jag ville gärna
köpa en!»
Doktorn såg leende på Lotten. »Fröken
tycks vara en vän af rätta slaget — jag
trodde att sådana vänner inte mer funnos på
jorden. Rullstolen är nog bäst att köpa i
Stockholm, men hon borde ha den redan nu,
medan det är sommar; vill fröken, så skrifva
vi genast efter en priskurant, jag vet hvart
vi skola vända oss.»
Lotten tackade, och så gick den vänlige
gamle doktorn.
Men hvad tänker du väl på, Lotten?
Har du alldeles glömt all räknekonst? Ser
du ej, att det är nära tredjedelen af din res-
kassa, som du på det viset kastar ut? Har
du glömt Trollhättan och Galdhöpiggen, som
vinka dig i fjärran?
Men Lotten är både döf och blind för alla
varningar. Hon har ej tanke på annat än
den stora glädje, hon kommer att bereda sin
älskade Karin ; och när priskuranten inom
kort anländer, utser hon med doktorns biträde
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K. A. Mydalil & C:o
Stockholm, 2 Stuxreplan 2
Biks- och Allm. telefon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0179.html
