Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 7 juni 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 I DU N 1895
Förstånd är en ädelsten, som strålar skönast, när han är infattad i blygsamhet.
Klopstock.
hämtat, tog lusten efter ökadt vetande ut
sin rätt, och år 1864 reste hon upp till
Stockholm, där hon genom att gifva lek-
tioner skaffade sig medel att också taga
dylika, såväl i språk och musik som andra
ämnen.
Efter att Here år sålunda ha ihärdigt ar-
betat på sin utbildning, antog hon åter
plats som lärarinna,och som sådan verkade
hon inom flere af våra mest ansedda fa-
miljer, vanligen till dess hennes elever
blefvo vuxna. I tjugufem år ägnade sig
fröken Sebenius med nit åt undervisning,
och i alla de familjer, där hon varit, har
hon gjort sig afhållen och värderad som få.
Men nu började längtan efter en själf-
ständig verksamhet alltmera få insteg hos
henne, och då var det som hon på inrå-
dan af sin bror, ingeniör J. L. Sebenius,
beslöt sig för att inrätta en lappskofabrik.
Idén var hämtad från Finland, där inge-
niör Sebenius då vistades som disponent
för Dals bruk och där lappskor allmänt be-
gagnades inomhus så af barn som vuxna.
Men sedan fröken Sebenius efter många
svårigheter lyckats få skickliga arbetare och
materiel af yppersta slag, öfverträffade de
skor Arvika Lappskofabrik sände ut i mark-
naden vida de finska och funno genast af-
sättning.
Det var år 1888 Arvika lappskofabrik
öppnades och sysselsatte då endast fyra
arbetare, hvaraf en kvinnlig, men beställ-
ningar strömmade in i sådan mängd, att
arbetsstyrkan snart måste flerdubblas. Detta
var ju ett erkännande af fabrikatets för-
träfflighet, men ej det enda som kommit
fabriken till del, ty då den till utställnin-
gen i Göteborg år 1891 sände prof på sina
tillverkningar, väckte dessa ganska stor
uppmärksamhet och belönades med medalj.
Att fröken Emma Sebenius som arbets-
gifverska tänker lika mycket på sina arbe-
tares fördel som på sin egen, det se vi
genast vid ett besök i hennes fabrik, ty
den söker sin like livad beträffar friskt läge,
ljus och bekvämlighet. Arbetspersonalen,
såväl den kvinnliga som den manliga, skö-
ter också sina åligganden med lif och lust,
och verkmästaren, som tillhört fabriken allt
sedan den öppnades, visar artigt och be-
redvilligt den besökande omkring. Stannar
man en stund, får man helt och hållet se,
huru skorna tillverkas, ända till dess de bli
färdiga att sättas under stämpeln för att
få sitt fabriksmärke »Eenen».
Verkmästaren talar också gärna om, hvilka
förmåner arbetarna ha: huru deras »frö-
ken» vårdar sig om dem på allt sätt, in-
skrifver dem alla i sjukkassa och ger dem,
som arbetat hos henne i tre år, en spar-
banksbok med en första insättning af tjugu-
fem kronor. Han kan ock berätta, huru
många par skor tillverkats årligen — förra
året flere tusen par — de minsta riktiga
lilleputskor och de största, enligt hvad man
tycker, lagom åt själfva Lunkentus.
Ja, säkert är, att kommer man till Ar-
vika, bör man ej försumma att göra ett
besök i lappskofabriken, och har man då
nöjet träffa dess chef, fröken Emma Sebe-
nius, som från sitt kontor, omedelbart bred-
vid fabrikslokalen, ensam sköter den vid-
lyftiga korrespondensen och öfriga affärer,
medför man ett särdeles behagligt minne
därifrån.
Lappska.
4*4
Marie sänghalm.
M (Legend.)
^■Karifl med sin späde pilt
’ -ijA Far genom landskap, ökenvildt.
En strutshop ilar skygg förbi,,
■ Ur fjärran hörs schakalens skri.
Blott dvärgträn tvina hår och hvar,
Och rymden strålar pinsamt klar.
/ väster solen dalar röd,
Men kvällens fläkt år full af glöd.
Då suckar hon med kind i brand:
»Ack, vore vi vid källans rand!» .
Och Josef svarar: »Jungfru kår,
Var tröst, vi åro snarligt där.»
. .. Hur härlig källan tedde sig,
En pärla, fålld på ökenstig.
Kristallblå, ren, med sakta klang
Hon mellan krympta palmer sprang.
Hår finna de fördrifna ro,
Hår reder vingtrött svala bo.
Hår efter fädrens enkla bruk
De spänna tältets låtta duk.
Och varsamt breder modershand
En slöja öfver ökensand.
»Min son, min skatt, all världens ljus,
Sof yodt, sof sött på jordens grus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
