Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 23. 7 juni 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 IDUN 1895
Ȕ
»a
V,
H
sa
P
n
t»
d-
H»
O:
H
V
P*
s
H
U
P
ffi
<©,
p,
I
®
a
••
O
©
o
a
©
*
V
%
g
S5
£Do
»Sä synd att du redan måste fara,» sade
också fru Malm, då Lotten efter sex veckors
uppehåll i den goda staden Vadstena åter
packade sin koffert för att resa hem.
»Ja, det tycker jag också,» var Lottens
svar.
Och så hade tant Lottens andra norska
resa aflupit.
IV.
»IJur månne det går i år med Lottens
resa?» säga vännerna i Stockholm, och så
småle de litet elakt. »Tant Lottens norska
resa» har blifvit till ett ordspråk dem emel-
lan, då man talar om ett företag, som börjar
storståtligt och slutar med att gå omkull.
Men tant Lotten småler också och låter dem
skratta; hon visste väl, att de skulle göra
det, men vill man göra en god gärning, så
får man ej bry sig om sådana småsaker.
»Jag har haft härliga norgesresor, båda gån-
gerna,» säger hon förnöjdt, och hvem har
reda på det bättre än hon själf?
Men i en vacker våning vid Skeppsbron
sitta gamla fru N. och hennes gifta dotter
framför reskartan. Den unga frun, mor till
en af Lottens elever och änka sedan ett par
år, är af läkare ordinerad en resa i Norge,
och helst en fotvandring. Men hennes mor
är för gammal att följa med; hennes lilla
dotter återigen för liten och måste stanna hos
mormor. Nu har fru N. mycket funderat
öfver, hvem hon skall få till ressällskap; då
råkar hon en afton på en bjudning få höra
en skämtsam beskrifning på »tant Lottens
norgesresor». Den unga frun log, men ge-
nast uppstod den tanken hos henne: »Hon
skall bli mitt sällskap!» Hon hade alltid satt
stort värde på Lotten, började nu mer och
mer att närma sig henne, fann sin sympati
tillväxa och framställde till sist saken för
sin mor.
Denna hade ingenting att invända.
»Låt mig bekosta hennes resa,» var allt
hvad hon sade, »och laga att hon får se
mycket. Den människan är värd det och
hon ser för andra också. Får hon blott för
sig, att du är en sjukling, som behöfver till-
syn, så rymmer hon nog inte under vägen.»
Och så tillfrågades tant Lotten, som fick
tårar i ögonen och af glädje knappt kunde
gifva ett redigt svar, ty, sanningen att säga,
hade hon nu, efter sina båda misslyckade
försök, på allvar och för alltid slagit norges-
resorna ur hågen.
Nu återstår endast att meddela, att vän-
nerna sett Lotten ordentligt instufvad i en
första klassens kupé på snälltåget till Kri-
stiania. Det har hvarken fattats blommor
eller konfekt vid afskedet och ej heller en
massa uppdrag af ett eller annat slag. En
har bedt henne köpa några snidade träsaker,
eskor, skedar och dylikt; en annan vill ha
fotografier, en tredje ett »riktigt äkta» all-
mogesmycke, ja, en bekant har till och med
bedt, att om tant Lotten finge tag på ett
riktigt gammalt skåp i någon bondstuga, så
skulle hon ta det med sig åt henne! Och
tant Lotten lofvade allt. Då någon anmär-
ker, att det ändå är synd att belasta henne
med så mycket uppdrag, ger en annan leen-
de till svar att med så många uppdrag på
halsen måste hon ju, för att ej svika sina
vänner, fara till Norge; annars är det blott
allt för troligt, att hon också denna gång
olofligen afviker och aldrig kommer till sin
resas mål.
Skulle likväl så olyckligt hända — och
erfarenheten har ju visat, huru lätt det kan
ske — så meddelas här hennes signalement:
ett medelstort fruntimmer i grå regnkappa,
som alltid sitter på den obekvämaste plat-
sen i kupén oeh vid stationerna springer
efter friskt vatten åt gamla fruar och kakor
åt de små barn, som råka finnas i vagnen.
Hon igenkännes vidare därpå, att alla, som
tilltala henne, ofrivilligt få ett vänligt ut-
tryck i sina ansikten, oeh att alla, som
förlorat något eller råkat ut för ett missöde,
vända sig till henne om hjälp. I regnväder
har hon vanligtvis lånat bort sina galoscher,
och då solen skiner riktigt hett, bär hon alla
andras sjalar och regnkappor. Den, som rå-
kar finna en sådan varelse, uppmanas vänli-
gen att bringa det till hennes vänners kän-
nedom, ty de åtminstone hafva satt sig i sin-
net, att det denna gång skall blifva allvar
af »tant Lottens norska resa».
*?«
Ianehållsförteekning.
Emma Sebenius ; af Lappska. (Med porträtt). — Marie
sänghalm; poem af Anna Knutson. — Modern afgudadyrkaD;
af Ej. Cassel. — Från festföreställningarna i Bremen. Func-
ke om Kristus. Bref och interview för Idun af Sigrid Elm-
blad. — Det klingar ... Af Ludvig Ganghofer. öfvers. for
Idun. — »Iiuns skollofskoloni >. — Ett ocn annat om trolof-
ning i Norden under 15- och 1600-talen; för Idun af A. V.
Bååth. — Julie Petöfi ; en lefnadsskiss af Birger Schöld-
ström. (Slut fr. föreg. n:r) — Ur notisboken. — Tant Lot-
tens norska resa; berättelse för Idun, af Vera Verle. (Forts,
och slut). — Tidsfördnf.
Springare-gåta.
Efter hästens gång på schackbrädet. — Vers ur en dikt af Runeberg
ta och das da be ran den till
der tens trak den sänkt sol att vid
med hjäl hans jor ter såg ta han
graf das skul ten enk i de det
ten hat la mun le stan den sak
bor i creutz han tyst han var na
gen ad len bädd len vac och kom
da full ra 1er hur så hur kort
Kurre.
Lösningar.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag kommer — och ditt anlet’ lyser
opp;
Jag kommer — och ditt öga fäller
tårar ;
Jag kommer — såsom näring åt ditt
hopp;
Jag kommer — och förtret din panna
fårar ;
Jag kommer — målar kinden rosen-
röd;
Jag kommer — sveper dig i sorgens
slöja;
Jag kommer — bringande dig öfver-
flöd ;
Jag kommer — att din stolta hjässa
böja.
Din fyndighet att sätta rätt i fart,
En lämplig bärkraft allra först dig
visas.
En smakbit se’n, som efter rang och
art,
Utaf gnrmander ratas eller prisas.
En rörlig spegel uti gammal ram.
Ett mått — ibland uppå förnuftets
styrka.
Hvad som ger färg åt mången sirlig
dam.
Och nu jag vill ej mer på »ordet»
yrka.
S. L.
Charad.
När från din älskling bref du får,
Mitt första gladt du säger,
Och när du läser hvad där står —
Mitt andra du då äger,
Men får på bref du länge vänta,
Mitt hela får du, lilla jänta.
Emma F.
Länkgåta.
1) Medlem af præpositionernas kår.
1) Hvad som plär komma hvar en-
daste vår.
3) Till sin natur båd upphöjd och
lång.
4) Stridiga makters gemensamma
sång.
5) Kapprock som skräddarens nål
ej berört.
6) Hvad som din nattro väl stun-
dom har stört.
7) Vågspolad klippa ständigt det är.
8) Hurdan’ är isen, när släden den
bär?
9) Hvad uppå vännen ibland du nog
vill.
10) Hvad som ej grönskar i mars
och april.
11) Ibland begreppen en kosmopolit.
12) Utaf den kungliga lyxen en bit.
13) Sist numro tretton — ett tat omi-
nöst — vattencistern, som man
tom aldrig öst.
De tretton länkarne — gripande in
i hvarandra — bilda tillsammans ett
geografiskt namn.
S. L.
Diamantgäta.
a
a a
a
b b e e e
1e g g i i i
n n n n 0
0 p p
r
1) En bokstaf, 2) en helsobrunn,
3) en gud, 4) ett instrument, 5) med
r framför ett fruntimmersnamn, 6) ett
verb 7) en bokstaf.
Carl Å.
Anagram.
1) Hvad sällan det gör öfver öknar-
nes sand,
Men åter hos oss mycket ofta.
2) Hvad bilda i väfven den skiftande
rand,
Ett inslag till kjol och till kofta.
3) »Mor själf» plä’r åtminstone kalla
det så.
4) De armar, som ut ifrån stam-
fadern gå.
F. M. C.
Logogryfen: Stöfvelklack ; kalk, tak, kac-
kel, lök, köl, kök, köksa, falk, last, ö, kast,
föll, lat, lek, lake, klöst, ek, löf, laf, stök,
kafvel, elfva, klef, stack, fat, stek, fet, flöte,
vall, skalk, tack, allt.
Ifyllningsgåtan: Gallus; Gustaf, Agneta,
Lovisa, Ludvig, Ulrika, Simeon.
Anagrammet: Hufvudordet är: rykten,
hvaraf fås : nykter, rynket, knyter.
«
HULTHÂNS Cacao & Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Bibbing, Nils
Orson Gadde, O. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0188.html
