Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 28 juni 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 1895
I DU N
Vänd åter till naturen! Hvi gick du bort från den? Sälj ej för ytans skimmer din fromma barnalott,
Lyss på de ljufva röster dig kalla dit igen. Ty, ack, den högsta visdom är högsta oskuld blott.
Z. Topelius.
gamla handelsfirman. Bedan i skolan visade
den blifvande författarinnan gryende literära
anlag. Hon skref visserligen icke så sär-
deles utmärkta krior, men däremot diktade
hon åtskilliga små dialoger med titlar sådana
som »Kung Storkeben» o. dyl. Den drama-
tiska formen har alltid legat henne närmast.
Diktkonsten fick emellertid snart en farlig
konkurrent i den uppväxande ungmöns in-
tressen. På balerna hade hon träffat den
raske marinlöjtnant Gad, som konverserade
så briljant och förde sig så väl, att fröken
Halkier ej närde något tvifvel om, att han
en gång med tiden skulle bli kommendör-
kapten. Kommandot öfver hennes hjärta
blef honom emellertid strax anförtrodt, och
den 20 sept. 1872 höllo de bröllop. Senare
har löjtnant Gad också avancerat till kom-
mendörkapten och just i dessa dagar hissat
sin chefsflagg på den eskader, hvarmed Dan-
mark representerade vid Nord-Ostersjö-
kanalens invigning.
Medan hennes make på 80-talet förde
postångaren mellan Korsör och Kiel, satt
fru Gad i Korsör och hade det långsamt.
Hon fick dock tiden att glida hän under
flitig läsning, och medan hon härigenom
utvecklades och mognade, dök åter författar-
lusten fram. Ar 1886 debuterade hon med
»Ett aftenbesög» på den kungl. teatern.
Sedan har följt en hel rad skådespel, som
företrädesvis sökt sina föremål i det köpen-
hamnska societetslifvet, hvars milieu fru
Gad känner till grund och botten och skil-
drar med spetsig och fint skämtande penna.
I Stockholm uppförde det Ranftska sällska-
pet för ett par år sedan med mycken fram-
gång hennes »Ett silfverbröllop», och äfven
till vår Dramatiska teater hittade hon i
vintras vägen med sitt lustspel »Trogen
som guld». Till hösten förbereder Köpen-
hamns kungl. teater en nyhet af henne:
»Rorte Vande».
Som vicepresident -för »Kvinnornas utställ-
ning» har fru Gad nedlagt mycken flit och
arbete. Blott i sin egenskap af författa-
rinna möter hon fram med tre dramatiska
tillfällighetsarbeten, afsedda för de uteslu-
tande kvinnliga teaterföreställningar, som i
samband med utställningen förberedas till
augusti månad.
Angående själfva invigningsfesten, som
försiggick den 22 dennes, skrifver Iduns
närvarande korrespondent :
Inbjudningskorten lydde på kl. 1, men
redan vid 12-tiden begynte vagnarnes rad
närma sig Industriutställningens stora por-
tal. Ingången till denna är särdeles smak-
fullt dekorerad och tilldrager sig allmän
uppmärksamhet för sin enkla stilfullhet. Öf-
verst synes en bild af drottning Margareta,
omgifven af blommor och grönt. Bland
målningarnas blomstermotiv intager gullvif-
van en framskjuten plats såsom utställ-
ningens symbol och går ständigt igen i alla
dekorationer, så inom som utom byggnaden.
Portalens hela dekoration är utförd af fru
Holten.
I den stora vestibulen, i hvilken finnas
uppställda tvänne kolossala sfinxer af bild-
huggarinnan Marie Nüssen, mottages den
inträdande af unga hvitklädda flickor med
röda skärp. Det är de fungerande mar-
skalkarne, hvilka stå till tjänst för de med
lokalen obekanta. Hvar och en af den stora
komiténs medlemmar erhåller strax vid in-
trädet en förgylld strålande gullvifva att
bära på sin dräkt såsom utställningens em-
blem.
Så äro vi då inne. Uppför de mattbe-
lagda blomstersmyckade trapporna buktar
sig människoströmmen in i officersförenin-
gens stora festsal, där hvar och en får sin
plats anvisad. I förgrunden synes en estrad
för hufvudkomiténs medlemmar. Framför
denna stå förgyllda, med rödt sammet be-
klädda länstolar, bestämda för de kungliga,
och å ömse sidor af salen flere rader sitt-
platser för de till festen inbjudna. I salens
bakgrund är rest en estrad, där sångerskan
fröken Fanny Gutje dirigerar sin damkör.
Ännu hvilar dock taktpinnen, damerna vänta
under lätt förståelig spänning på att få be-
gynna kantaten. Publikam väntar ock, med
spejande blickar vända mot dörren. Plöts-
ligt går en hviskning genom församlingen:
»de komma,» »de kungliga komma.»
Och de kommo! Först konungen och
drottningen, efterföljda af utställningens pre-
sident gehejmrådinnan Buch. Därpå kron-
prinsessan Lovisa, uppvaktad af vice presi-
denten fru Gad. Så prins Valdemar och
prinsessan Marie, kronprinsessan af Grek-
land, danska kronprinsparets alla barn och
till sist prinsen af Hessen med gemål.
Toaletten var, hvad damerna anbelanger,
förmiddagsdräkt med hatt och för herrarne
frack. Inga uniformer, inga glittrande ord-
nar syntes. Drottningen bar en grå siden-
klädning och hvit spetshatt med lilasfärgade
blommor. Kronprinsessan var iförd en mörk-
grön sammetsklädnirg, svart spetskrage med
röd besättning och spetshatt med röda ro-
sor. De unga prinsessorna buro alla kläd-
ningar af blekrödt crepe. Prinsessan Louise
en kapotthatt i samma färg som klädningen,
de yngre, Ingeborg och Thyra, runda hattar
med hvita plymer. Prinsessan Marie bar
mörkblå sidenklädning med röd besättning
och hatt i motsvarande färger. De båda
främmande prinsessorna buro båda mycket
ljusa sidenklädningar och voro liksom drott-
ningen utan kappa eller något annat ytter-
plagg.
Hufvudkomitén, liksom alla öfriga fun-
gerande damer, hade valt toaletter, där gult
och lilas utgjorde hufvudfärgerna. T. ex.
lilasfärgad klädning och hatt i samma färg
med gula blommor eller crémefärgad kläd-
ning och hatt med gult och lilas. Ofver-
hufvud taget rådde i dräkterna en behag-
lig enhet, parad med omväxling, och man
märkte, att en konstnärlig smak varit be-
stämmande vid det helas anordning.
Då de kungliga intagit sina platser, sätta
sig ock de öfriga, och kantaten begynner.
Musiken är af fru Elisabeth Mejer, en sy-
sterdotter till kammarsångare Simonsen, och
orden af fru Blicher Clausen, en ättling af
teologen och författaren Sten Stensen Blicher.
Musiken har en äkta nordisk klangfärg och
isynnerhet var där ett omkväde: »de Sange,
de gamle Sange» af intagande skönhet.
Så tystnar musiken och presidenten fram-
bär i ett litet välformadt tal ett tack till
enhvar, som hjälpt till att få utställningen
till stånd. Därefter träder vice presidenten,
fru Emma Gad, fram och talar om utställ-
ningens betydelse för kvinnorna och för
kvinnlig utveckling. Hon talar varmt och
gripande, och vi beklaga blott, att utrym-
met här icke tillåter ett återgifvande af ta-
let i dess helhet.
Så vidtager kantatens senare afdelning,
och då dess sista ton förklingat, reser sig
drottningen, vänder sig mot församlingen
och säger:
»Så förklarar jag då härmed kvinnornas
utställning öppnad!»
Hvarpå de kungliga med uppvaktning och
ledsagade af hufvudkomiténs damer gå ige-
nom hela utställningsbyggnaden, begynnan-
de med husflitsafdelningen och biblioteket,
därpå in i hygieniska och filantropiska af-
delningen, genomgå vidare skolutställningen
och besöka till sist köksafdelningen, där
förfriskningar intagas och där de unga prin-
sessorna under stor förnöjelse göra sig hem-
mastadda.
Klockan har emellertid blifvit half fyra.
Konungafamiljen med gäster och svit af-
lägsnar sig. Klockan 4 e. m. öppnas ut-
ställningen för publiken.
»Måtte så denna utställning bidraga till
att höja tron på kvinnans arbetsduglighet,
och måtte den bringa oss många kära gä-
ster från grannlanden, så att vi framdeles
åter, under mera gunstiga förhållanden,
kunna upptaga den vackra tanken med full
tillslutning från hela norden.»
Seing pä vattnet
Wmngeh sol oåra lancier bränner,
^koaliert år soal ocli doftar jasmin.
Båten år fylld af leende vänner,
fylld af blommor, lator och vin.
Sjungen, jungfrur! Ynglingar, låten
lutornas strängar klinga sprödt,
medan sakta den Imita båten
vaggar oss bort från den dag, som dött,
Lyckans rosor
brinna röda,
våra sorger
ligga döda.
Ljust vi le mot hoarandra, vänner,
le bland rosor och sång och vin.
Genom det gröna strandstaketet
slingra häckarnes blad och blom.
Om du kan nå en jasmin från sätet,
bryt den åt mig, min hatt år tom!
Rundt omkring oss den bleka natten
drömmer och tiger. Tyst vi gå
fram öfver skumma, gröna vatten.
Himlen år djup och tom och blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
