Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 28 juni 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 I DU N 203
Och vi tiga
och vi lyssna.
Våra luiors
strängar tystna.
Kring oss drömmer den bleka natten,
himlen år djup och tom och blå.
Hoarför tiga vi? Stum du sitter,
yngsta mö i vårt unga lag.
Men jag söker ditt ögas glitter.
Skänker du mig din ros i dag?
En underbar ros! Och hur blodröd sedan!
O, den är röd som ditt rödaste skratt!
Vore den icke vissen redan,
skulle jag röfva den ur din hatt.
Tomt och sällsamt
klinga skratten,
men omkring oss
tiger natten.
— Vore den icke vissen redan,
skulle jag röfva den ur din hatt!
Hoarför slappas vår yras vingar,
hoarför tiga oi timmen lång?
Hon, den yngsta, hoars stämma klingar
högt öfoer våra i skratt och sång —
se, hon år blek som den bleka natten:
— »Rosornas tid år allt för kort.» —
Och hon sliter sin ros ur hatten,
kramar den sönder och slungar den bort.
Glädjens rosor
lyste röda.
Våra löjen
åro döda.
Låt oss le mot hvarann i natten,
le bland rosor och vin och sång!
Hjalmar Söderberg.
I romanbilagan
begynner i dag, sedan »Fru Holmfrid» nu
afslutats, en ny roman: »Portvaklarsonen»
af den tyske författaren Otto Elster. Detta
arbete har i förf:s hemland väckt berättigad
uppmärksamhet för det lika underhållande
som djupgående sätt, hvarpå det behandlar
några af vår tids mest brännande sociala och
etiska frågor. Det har ock rönt utmärkelsen
att publiceras genom det högt ansedda skön-
literära förbund, som existerar i Tyskland
under namnet »Verein der Bücherfreunde».
Vi kunna med visshet förutsäga, att det
remarkabla verket i ovanlig grad skall fängsla
och uppbygga våra läsarinnor.
Då vi för någon tid tillbaka på talrikt
förekommande anledningar till vår läsekrets
framställde frågan, huruvida ej flertalet helst
sage, att romanerna i romanbilagan för fram-
tiden icke illustrerades, hvarigenom, bland
annat, ökadt textutrymme vunnes, uttalade
sig ett så öf’verväldigande flertal af de af-
gifna rösterna för oillustrerade romaner, att
vi nu anse oss böra tillmötesgå denna ön-
skan genom att, åtminstone tillsvidare, ute-
slutaillustrationerna. »Portvaktarsonen» in-
föres därför utan alla teckningar.
Sedan detta arbete afslutats — det är
jämförelsevis kort och kommer endast att
vara omkring ett kvartal — ingår fru Lindhés
med stort intresse motsedda, svenska nu-
tidsberättelse »Skattepenningen ».
En lifsfråga för hemmets frid.
Af Petrus Hedberg.
jTsTtan alla omsvep kunna vi här genast
tyhjj påstå, att friden och trefnaden i det
V«v’ enkla, borgerliga hemmet är i hög
grad beroende af tjänstefolket och måhända
i ännu högre grad af de kvinnliga än af
de manliga tjänarne, då de förra ju helt
naturligt genom sina sysslors art träda i
en närmare beröring med familjen i dess
intimare hemlif än de senare. Och lika
bestämdt uppställa vi den satsen, att mån-
ga om icke flertalet af de kvinnliga tjä-
narne, helst i städerna och framförallt i
hufvudstaden, lämna mycket öfrigt att ön-
ska i fråga om sin villighet eller sin för-
måga att bidraga till trefnaden i huset.
De matmödrar och husbönder torde vara
få, som ej gifva oss rätt i dessa påståenden.
Att angifva orsakerna till berörda miss-
förhållande är mycket svårt, då de äro af
synnerligen växlande och mångartad beskaf-
fenhet, och det är icke heller vår afsikt att
i denna lilla uppsats inlåta oss på den frå-
’gan. Ännu svårare är det naturligtvis att
finna botemedlen emot det onda, och man kan
icke heller hoppas att i en hast kunna
åvägabringa ett bättre sakernas tillstånd.
Men mycket kan vinnas på de partiela re-
formernas väg, och det är för en sådan, till
utseendet liten och obetydande, men som
vi tro ganska verkningsrik reform, vi denna
gång tagit till orda. Det gäller det nu
gängse sättet för utfärdandet af tjänste-
betyg och ett förslag till en ny norm i
detta hänseende.
Då vi skrifvä detta, ligger framför oss
ett betyg, så lydande :
»Jungfru X, som varit i min tjänst från den
......... ............ och den ........... därifrån blir
ledig, har under denna tid visat sig kunnig i van-
liga hushållsgöromål och uträttat dem till min
belåtenhet, hvadan hon rekommenderas till er-
hållande af annan tjänst.
Namn och adress.»
I första ögonkastet tyckes detta vara
ett godt betyg, men ser man närmare på
det och besinnar man, hvad som icke står
däri, finner man att det är ett mycket då-
ligt betyg eller åtminstone ett mycket ofull-
ständigt betyg. Här nämnes ju ej ett ord
om tjänsteflickans moraliska egenskaper,
om hennes ärlighet, sedlighet, tjänstvillig-
het, arbetsamhet, ordningssinne m. m., och
det är väl ändå just dessa egenskaper, som
utgöra det förnämsta värdet hos en tjäna-
rinna och som genom sin till- eller från-
varo göra henne lämplig eller icke att upp-
tagas som medlem af ens hushåll.
Då vi äro öfvertygade om, att många
fruar bland dem, som komma att läsa detta,
haft i sin hand många betyg liknande det,
som vi här återgifvit, kunna vi konstatera
som det första felet i det nuvarande sättet
att skrifva tjänstebetyg, att de ofta äro
ofullständiga. Detta fel kan afhjälpas där-
igenom, att betygsgifvarne öfverenskomma
om att alltid afgifva sina betyg efter en viss
stadgad, gemensam norm.
Så händer det ibland, att en tjänarinna,
som söker plats, presenterar en mängd be-
tyg, men undersöker man dem i fråga om
tiden, finner man, att här och hvar luckor
förefinnas, d. v. s. det finnes längre eller
kortare perioder, för hvilka hon icke äger
något betyg. Den tanken ligger då nära
till hands, att de betyg, hon under dessa
perioder erhållit, varit sådana, att hon anser
det vara häst att icke förete dem. Men detta
skulle hon icke kunna göra, om hennes betyg
inskrefves i en betygsbok med numrerade si-
dor. Om alla husbönder eller matmödrar,
hos hvilka flickan tjänade, här i tur och
ordning inskrefve sina betyg, skulle ju
icke ett enda af dem kunna undanhållas
på annat sätt än att ett blad i boken ut-
refves, något som vederbörande säkerligen
skulle akta sig för att göra, då. hon visste,
att en blick pä betygens nummerföljd skulle
leda till upptäckt af tilltaget.
Det förekommer ju också, tyvärr, att
betyg förfalskas. Väl är det icke att hop-
pas, att detta skulle med absolut säkerhet
förebyggas genom införande af betygsbo-
ken, men vi hemställa, huruvida man icke
kunde antaga, att det skulle förefalla lik-
som mer riskabelt att inskrifva ett helt och
hållet falskt betyg i hoken, därifrån det sedan
icke kunde undanskaffas, än att på ett löst
pappersblad fabricera en attest, som efter
omständigheterna kunde företes eller undan-
hållas. Ännu större skulle risken för den
ena och garantien för den andra vara, om
man kunde hoppas att i en framtid få
betygsbokens införande stadgadt och dess
officiella vitsord erkändt genom lag. Och
ändringar skulle icke lätt kunna göras i ett
i boken inskrifvet betyg, alldenstund betygs-
siffrorna skulle enligt vårt här nedan bifo-
gade förslag stå i hvar sin särskilda ko-
lumn och de andra, icke använda kolum-
nerna, ifyllas med horisontala streck.
Vårt förslag är alltså detta: En betygs-
bok, innehållande ett antal betygsblanket-
ter, tryckes. Å dessa blanketter upptagas
förutom tjänarens namn och den tid hon
varit- i sin tjänst särskildt afgifna vitsord
om: ärlighet, sedlighet, ordentligliet, arbet-
samhet, tjänstvillighet, raskhet, höflighet,
renlighet och hälsotillstånd samt angående
kunnighet i enklare eller finare matlagning,
bakning, tvätt och strykning, klädsömnad,
handarbeten, att förestå ett hushåll, att
sköta barn o. s. v.
För hvar och en af dessa egenskaper och
färdigheter skulle särskildt betyg afgifvas
med någondera af siffrorna 1, 2 eller 3,
hvarvid 1 vore lägsta betyg = un derhaltig
eller försvarlig, 2 mellanbetyg = godkänd,
3 högsta betyg = berömlig. För de färdig-
heter, som helt och hållet saknas, ifyllas
de tre kolumnerna med horisontala streck,
hvilket ju äfven skulle kunna göras, om
nian af en eller annan anledning ej anser
sig böra lämna vitsord om ärlighet och
sedlighet samt hälsotillstånd. I fråga om
de sju andra »egenskaperna» åter borde
betygsgifvaren vara skyldig att afgifva vits-
ord genom utsättande af en af de tre siff-
rorna.
Att en sådan betygsbok skulle medföra
bestämda fördelar för matmödrarna bör
ligga i öppen dag, men man invänder må-
hända, att våra jungfrur ej gärna skulle
vilja finna sig i en sådan anordning. Här-
på svara vi: De bättre ibland dem, de, som
få och göra sig förtjänta af att erhålla ett
godt betyg, lära icke hafva något att där-
emot invända, och de sämre bland dem —
ja, dem lär man väl så mycket mindre be-
höfva fråga om deras åsikter och tycken,
som det hela just skulle afse att i någon
mån bidraga till att korrigera deras fel och
göra dem till bättre människor än de äro.
Och då för öfrigt betyg om flit och upp-
förande, om sedlighet och ärlighet utgifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
