Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 5 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895
Inskränkta själar fördöma gemenligen allt, som går öfver deras horisont.
Rochefoucauld.
IDUN
mellan familjens och samhällets intressen.
Hon ville, särskildt med kvinnans inträde
i det medborgerliga lifvet, där införa, icke
ett eko af mannen, utan en ny, renande
och bevarande kraft: moderlighetens.»
I första årgången som i den sista fram-
träda tydligen dessa riktningar.
Måhända hade bryggan mellan hemmet
och den yttre världen blifvit slagen starkare,
om tidskriften mer än som skedde tillgodo-
sett hemmens praktiskaintressen; men viskola
erinra oss, att den tillkom på en tid, då
husligheten var allt, och da det väl behöfdes
en röst, som trängde in i hemmen och tala-
de om, att det fanns något därutanför.
»Tidskrift för hemmet» kom ock som en
solstråle i månget hem, väckande glädje ocli
arbetslust, bådande en ny ljus framtid. Dess
betydelse var stor, ej minst i aflägsna byg-
der. Öfverflöd på tidningar och tidskrifter
och romaner hade då ej än framkallat and-
lig öfvermättnad — och slöhet.
I »Tidskrift för hemmet» skulle man
kunna följa de olika frågor och förslag, som
den ena efter den andra upptagit Esseldes
lifliga, energiska sinne. Hon har framför allt
varit en initiativens människa, som gifvit det
första uppslaget, som satt ett nytt företag i
gång. Utförandet och de praktiska detaljerna
hafva lämnats åt andra, som likväl ofta af
henne förts eller uppmuntrats till arbetet.
Bland de frågor, som särskildt sysselsatt
fru Adlersparre, ha varit uppfostringsfrågor-
na, och hon blef också en af de två damer,
som 1885 blefvo utsedda att deltaga i den
af k. m:t nedsatta komitén för under-
sökning af Sveriges högre flickskolor. Det
var oss veterligen första gången, som kvin-
nor deltogo i ett dylikt komitéarbete.
En annan fråga, som af Esselde ifrigt om-
fattats, har varit kvinnans deltagande i sjuk-
vården, och för »kvinnans värnplikt», såsom
hon har kallat det, har hon outtröttligt käm-
pat. Vid stiftandet af »Eöda korset», den
svenska afdelningen för sjukvård i fält, var
hon ock den första och verksammaste.
Likaledes har hon med allvar arbetat för
sedlighetsfrågornas utredning, och hennes ar-
bete om Ibsens Gengangere och om »Sedlig-
lietsfrågans ståndpunkt 1888» jämte åtskilli-
ga tidningsuppsatser torde väl få räknas
bland det ädlaste, »mest moderliga», som i
dessa i vår tid så mycket omordade frågor
uttalats.
Bland de företag, som tillkommit till stor
del på hennes initiativ, äro Eenskrifnings-
byrån, Läsesalongen, Handarbetets vänner,
och slutligen »Fredrika Bremer Förbundet».
Fru Adlersparre hade länge känt nödvän-
digheten af en sammanslutning mellan dem,
som intresserade sig för förbättrandet af
kvinnans ställning. Saken var, såsom hon
själf yttrade, »för stor och vidtomfattande
för att som hitills kunna bäras blott af en-
staka förkämpar. » Planen till detta förbund
liksom många af de uppgifter, som det söker
realisera, hafva utgått från henne.
Det har sagts om Esseldes verksamhet, att
den endast åsyftat den s. k. öfverklassens
kvinna, men den som studerar »Tidskrift för
hemmet» skall inse, att denna anmärkning är
ogrundad. Bondkvinnans och tjänsteflickans
svårigheter och bekymmer hafva af Esselde
i flere uppsatser behjärtats. Allt arbete har
af henne ärats.
Sophie Leijonhufcud föddes på Helgerum i
södra Tjust den 6 juli 1823. Hennes för-
äldrar voro öfverstelöjtnanten Erik Knutsson
Leijonhufvud och modern Sophie Emerentia
Hoppenstedt. Hon framlefde, den andra i
ordningen af fyra syskon, en lycklig barn-
dom på det natursköna Helgerum.
Hennes moder hade varit hennes första
och enda lärarinna, utom under de tvänne
vintrar, som hon tillbragte i en för sin tid
god skola i Stockholm.
Hennes ungdom förflöt på den af fadern
inköpta egendomen Manhem i Östergötland.
Hon var tjugufem år, då fadern dog. Mo-
dern flyttade då med sina två döttrar till
Stockholm, där den äldsta af dem, Sophie,
med ifver ägnade sig åt att till vårt språk
öfverflytta Dickens, Walter Scotts m. fl.
arbeten.
Hemmet var musikaliskt och ästetiskt bil-
dadt. Steg för steg vidgades emellertid Sophie
Leijonhufvuds uppfattning och ökades hen-
nes intressen.
År 1869 ingick hon äktenskap med kom-
mendör Axel Adlersparre, en framstående sjö-
officer, en varm fosterlandsvän och känd så-
som en frisinnad ledamot af andra kamma-
ren under ej mindre än fjorton riksdagar.
Det var en personlighet, som i viljekraft ej
gaf sin maka efter, utan väl var den star-
kare. Gemensamma höga intressen och en
innerlig tillgifvenhet gjorde deras äktenskap
lyckligt.
Det var därför ett hårdt slag för Esselde,
då kommendör Adlersparre rycktes bort af
döden den 16 juni 1879. Också andra pröf-
ningar föllo på hennes lott, och de sista
år^j har hennes hälsa varit allvarsamt an-
gripen. »
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
