Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 5 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 ! D U N 1895
DOP11»
® üë
äpl
i-*p.
._
_Ï» ©
O &g>
î/> ©g
CD g"
"O
sr» sj
M SS
O ££
2,1*
Ob«
tip
-°S3
Hon suckade och vände sig bort.
Hvarför jag älskade honom, gör det sam-
ma, tänkte hon, när själfva känslan var så
ren och sann. Men hvarför valde han mig,
så obetydlig som jag såg ut?
Hennes far hade varit emot partiet, men
aldrig klargjort sina skäl. Nu tyckte hon
sig förstå dem.
Modern hade han haft på sin sida. Hon
hade varit nästan lika betagen som dottern.
»Det fanns flickor, som voro rikare än jag,
hvarför tog han ej en af dem? Något var
det väl ändå hos mig, som han föredrog?»
frågade hon sig med ängslan, och allt som
hon tänkte tillbaka, drog det ena minnet
fram efter det andra, talande om ömhet, som
ej kunde vara svek.
»Kan sådant glömmas? Binder det ej
alltid, eller kan den tid komma, då man ej
längre vill minnas?»
Det var så förfärande kvaft härinne, att
hon funderade på att slå upp dörren för
att få luft, men afhöll sig därifrån af fruk-
tan att väcka honom.
Hon tänkte på förlofningstiden. Hur hade
hon ej trott på honom och bedt brinnande
böner att blifva honom värd!
» Värd ? /»
Hon skrattade till och blef. rädd för sig
själf.
Deras äktenskap hade varit så godt som
en enda kedja af festdagar. För hemlif,
plikter och förtroliga meddelanden hade det
ej funnits tid. Men hade hon haft roligt?
Det var bittert, det hon nu mindes. Mer
än en gång hade hon velat stanna hemma
från en bjudning; men följt med för att
från ett hörn svartsjukt och misstänksamt
bespeja hvarje ord, blick och rörelse.
Hon visste, att han såg det, och att det
drog hans hjärta ifrån henne, och dock kun-
de hon ej behärska sig.
Ej allenast i hvarje vacker kvinna, utan
också i hans vänner såg hon fiender, färdiga
att taga honom ifrån henne.
Det blef scener emellan dem vid hem-
komsten, i hvilka hon alltid kom till korta,
därför att hon kände djupast.
Hennes smekningar, tårar och kärleksbe-
vis tröttade honom, och i stället för att vin-
na, förlorade hon honom allt mera.
Var hon med honom ute i sällskapslifvet,
led hon, och satt hon hemma, led hon ännu
mera af sin inbillnings foster.
Mången gång hade han kommit hem mer
eller mindre berusad, och äfven det hade
hon förlåtit, ursäktat, nästan uppmuntrat, i
öfverdrifven afgudisk kärlek, tills den ömse-
sidiga aktningen makarna emellan gått för-
lorad.
Af kärlek till honom hade hon försum-
mat hem och barn, och nu på en gång hade
denna kärlek sjunkit ihop till ett intet, likt
en af smygande lömska källsprång under-
minerad mark.
Ett sådant förstörelseverk sker ej på en
dag. Långsamt verka de dolda krafterna,
och under tiden ter sig allt till det yttre
som förut. Ingen märker något, förrän
marken glider undan och byggnaderna störta
sammanj till en enda grushög, ur hvilken
det gäller att söka rädda en och annan
spillra för att lefva på, så godt sig göra
låter.
En iskyla kom hennes lemmar att skälf-
va. Hon förstod, att det var genom frigö-
relsen från en allt behärskande känsla hon
återfått tankefrihet och andlig rörelseförmå-
ga —• men hur dyrköpt var ej denna frihet!
Det blef så kallt och tomt inom henne,
att hon velat skrika af smärta, och i sin
förtviflan gjorde hon ett yttersta försök att
hålla fast vid sin kärlek, men det var som
att gripa kvällsdimman öfver ängarnas blom-
stermatta.
Att icke kunna älska — är det ej svårare
än allt annat?!
Hon gick fram. och ställde sig bredvid
honom. Den blinda beundran var borta,
hon kunde både kritisera och analysera.
Hans ansikte föreföll henne nästan som
en främlings, och dock veknade hennes drag,
när hon betraktade honom.
(Forts.)
Under juni—augusti hållas Iduns expe-
dition och hyrå öppna kl. 10—5.
♦£«
InnehåUsförteekmng.
Sophie Adlersparre, född Leijonhufvud (Esselde); af El-
len Fries (Med porträtt). . — Om suggestion i uppfostran ;
af Efraim Rosenius. — Vid »Es«eldes» kista ; af Anna A.
Wästberg — Det röda skenet; a.£ Ludvig Ganghofer Öfvers.
för Idun. — »Srtiultronstadier». — En ängel genom rummet
gick; af Anna Knutson. — Parisiskan, af Theodore Child.
- Frän engelskan för ldun af Eugène Draghi. (Slut fr. föreg.
nr) — Litteratur. — Ur notisboken. — Teater och musik.
— Ett räknetal ; skiss för Idun af Vilma Lindhé. (Forts.). —
Tidsfördnf.
%ån
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag sällan stilla är, jag stryker jämnt
omkring,
Och de förslappade jag välment stär-
ker;
Om de ä’ vridna, det gör ingenting,
Min järnkraft rättar hvarje fel jag
märker.
Jag varmt och smidigt torkar hvarje
tår,
Och dimmorna jag emot höjden tvin-
Hur oxen ej går framför plogen;
Hvari gingo glasen nedrasande ;
Hvad gör hvar och en mejerinna;
Hvad tarfvas till råvedens brasande;
Ett heligt tal, lätt nog att finna;
För odygden något anslående;
En som spyr rökmoln och lågor;
En liten på sjöarna gående;
En lindring i myntfeberns plågor;
För hungriga gamarna vinkande;
Ett bandadt som liknar en tunnå ;
Hur går ej den böjde och linkande;
Hvad bör hvarje fruntimmer kunna;
En blå, månggestaltad, bortsväfvande;
Ett hus hvari talas offentligt;
Hvad utan man bör vara sträfvande;
I hvad? om det skötes ordentligt;
En syrlig, men sötma dock hysande;
Hvad kejsaren är närm’sta grannen;
Hvad gör lampan, den bristfälligt ly-
sande;
Hvad kvinnan är mera än mannen;
Snöskorpa i vintersol’n glimmande;
Hvad sjömannen gör ibland bankar;
Nu slutar mitt gåtfulla rimmande,
Så tomt på poetiska tankar.
gar;
Ja, till och med på mannens bröst
jag rår,
Om det är vekt, jag det till stadga
bringar.
Nu äro de nog representerade,
De tio små gåtungar nätta,
Som alla befinnas placerade
På gissningsområdet lätta.
För lifvet nödvändigt inandande;
En höstens rikt yppiga blomma;
En uppå en bergsklippa landande;
Ord innehållslösa och tomma;
Säg,hvad är den febersjukt skrattande;
Säg ock hvad gör nordanstormen;
Hur ropas till kissen, den snattande;
En skogsprodukt, långsträckt till for-
men;
En »läppjande», stundom »berusan-
de» ;
En konung bland träden i skogen;
Insjöns af västan sig krusande;
A. N—b.
Charad.
Ett litet kräk med vingar
Mitt första vara må,
Som skönheten omsvingar
Och sårar då och då.
Mitt andra blir dess död,
När det nog rikligt gifves.
Och i mitt hela trifves,
Den ej vill gärna gå.
Anna Lisa.
Berättelse med 53 inkaps-
lade geografiska namn.
Gubben Aresson, egde, kan ni tro,
en skara ungar. Dagen om användes
de till arbete. Per, alltid klädd i ro-
sett eller halsduk, då isarne lågo,
kastade vanligtvis med spade säd på
logen. Alma lagade mat. Viktor, som
bärgade nät, men hellre sam i en
skral båt, skulle också mana in kos-
san om kvällen. En gång tilldrog
den händelsen sig, att Bob, en galen-
panna med många griller, med i en
käpp bunden sladd, alltför våldsamt
jagade nämda ko mot den förfallna
muren, så att hon nästan bröt en
lem. Anselm, som satt i en bod öf-
ver logen och med ro skilde säd fran
agn, retande på sitt vis Maria, som
tagit »brillor utan skalmar på» för
att läsa tyska grammatikan och ke-
mien, ropade med rätta bort till Bob:
»Armen ned, eljest får du bas eller
det som värre är.» Den minsta var
en pojke och kaliades »lillen». Han
hjälpte Alma att skura laggkärl och
tvilna dricka på fat, bara Alma inte
blef ond och spolade vatten på ho-
nom. Då buglade han sig in till
mor Anna, som sysselsatte sig med
breda spetsar, noggrannt arbetade. Mor
fick oro. — Man deltar gerna både i
den ringes fest och hans iråkade
olyckor, antingen de äro stora eller
små.
Anna Lisa.
Namngåta.
1 10
2 11
3 12
4 13
5 14
6 15
7 16
8 17
9 18
1—10) Liten ort i Afrika, 2—11)
järnvägsmaterial, 3—12) något att
sjunga, 4—13) tidsuttryck, 5—14) ett
nöje, 6—15) exercisuttryck, 7—16)
gossnamn, 8—17) något förfallet,
9—18) namn på broderlandet.
1—9) bildar namnet på en svensk
statsman och 10—18) namn på en
utländsk.
Anna Lisa
Finsk förvandlingsgäta.
Hat ute vass = Stad i Finland,
sol for bog = Borg i »
kap ek = Mansnamn i »
led felet = Konstnär i »
via sol = Stad i »
mia, art = Vattenfall i »
er Åbo gul = Stad i »
var ges bo = Fästning i »
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en finsk skald.
Vanja.
Lösningar.
Charaden: Fat-tig-dom’.
Triangetaritmogryfcn: 1) Tiber, 2) ldun,
3) bur, 4) en, 5) r
Vokalföriindringsgåtan: Gris, grus, gräs.
Mosaiken: Carnot. 1) Citron, 2) Alarik,
3) Roland. 4) Nubien, 5) Orfeus, 6) Toledo.
Fornnordiska namngåtan : Begynnelsebok-
stäfverna bilda namnet »ldun» och slut-
bokstäfverna namnet »Gerd» : Ifving, Dröp-
ne, Utter, Njord.
Cirkelgåtan : Ebb—Ebba—bal—al—Balder
—er—ernå—nål—ål—â—nâlbok—bok—ok-
oka—kal—alt —te.
Prokopen: Japan — apan, Pan — an.
&
HDLTIANS Cacao & Ghocolad rekommenderas som den bästa ock vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing. Nils
Oison Gadde, O. J Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
