Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 5 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 i D U N 215
vår tids bästa kvinnor — går just ut på att und-
vara mannen. Och kvinnan, som af den oför-
änderliga naturen blifvit afsedd att vara ett käril,
ur hvilket ett innehåll växer upp, vill nu i stället
vara ett innehåll, ur hvilket likväl intet kan växa,
ty det innehåll, med hvilket hon försöker fylla
sin tomhet, är ett främmande, oorganiskt, för-
ståndsmässigt innehåll. Det tragiska i denna
villfarelse, innebär ingenting storslaget, den är
endast tröstlös, sorglig och tärande, och liksom
den är tom och ihålig i sig själf, så meddelar
den åt kvinnan, som hemfaller åt den, en tom-
het, i hvilken hon försmäktar. Likväl känner
kvinnan, och särskildt den produktiva kvinnan,
ofta en okuflig längtan efter denna tomhet, och
mannen blir för henne så väl till det inre som
till det yttre lika främmande, som om han vore
en varelse från en annan värld.»
Teater.
Djurgårdsteatern gaf i tisdags för 25:e gången
utstyrselstycket »Jorden rundt på 80 dagar».
Samma pjäs uppföres ytterligare endast denna
vecka. Tisdagen den 9 d:s uppföres för första
gången det amerikanska 4-akts-lustspelet »Texas
Jack», hvilket på båda sidor om oceanen rönt
ovanlig framgång.
Ett räknetal,
Skiss för Idun
som ett rum att få inärheten,» ropade han och
kastade pälsmössan på en af de hårda skinn-
klädda bänkarna. »Det var då också för-
dömdt att företaga något så dumt som den
här färden — liksom jag inte för länge
sedan haft nog af de där herrarne.»
»Det var ju du själf, som föreslog det.»
»Ja! För att du skulle få vara tillsam-
mans med det där lilla fåret Annie ännu
en stund.»
»Som du tycktes alldeles betagen uti!»
»Hvad vet du, om hvad jag tycker?»
»Det har du rätt i — lika litet som du
vet mina tankar.»
Det var något i hennes ögon, som väckte
hans uppmärksamhet.
»Om du börjat tänka, gläder det mig verk-
ligen — det är inte för tidigt.»
Hon böjde jakande på hufvudet.
»Det är ju varmt, så det osar om öronen,»
återtog han, »och här skall man nödgas
tillbringa natten. Du som inte gjorde något
försök att roa våra gäster, borde hållit reda
på tiden.»
»Jag, som de andra, glömde allt för hvad
du hade att förtälja.»
Han såg frågande på henne, ty det låg
något i rösten, han ej kände igen.
»Allt hade varit lyckadt utan din envishet,»
fortsatte han. »Hade vi rest fram till F . . .,
hade vi haft ett präktigt hotell och allt vi
behöft. »
»Hvarför opponerade du dig inte?»
»Du glömmer, att vi inte voro ensamma
i kupén.»
»Det är sant!»
»Hur tänker du arrangera dig för nat-
ten? »
»Inte alls! Jag sitter här i hörnet.»
»Ursäktar du då, om jag tar fliten och
lägger under hufvudet?»
»Jag behöfver den inte.»
Hon vek ihop och lade den öfver en hård
oformlig dyna hon funnit inne i väntrum-
met.
»Man kunde lika gärna ligga på ett brä-
de,» sade han, i det han lade sig ned, ka-
stade pälsen öfver axlarna och slöt ögonen.
Det dröjde ej länge, innan hon af hans
djupa andhämtning, hörde att han sof.
En tryckande känsla af ensamhet öfver-
föll henne, där hon satt hopsjunken i sitt
hörn, och på nytt började hon mäta golf-
vet med stora steg, medan tankarna jagade
hvarandra.
Hon tänkte på sin flicktid, som hon så
godt som glömt under det äktenskapliga
lifvets slitningar, och jämförde med förvå-
ning och undran sitt nuvarande jag med
den lefnadsfriska ungmön från fordom.
Hvilket barn hon varit, uppfostrad till lyd-
nad, men ej till tankefrihet, och så fullkom-
ligt okunnig om lifvets plikter och kraf, att
hon ej tagit dem med i räkningen, när hon
iklädde sig en makas kall och ansvar!
Hugo Stråles vackra ansikte och manligt
hurtiga väsen intogo henne vid första åsy-
nen, och från den stunden sjönk allt annat
undan för att blifva föga mer än staffage
till hans bild.
»Älskade jag honom endast för hans ut-
seende?» frågade hon sig ännu en gång och
stannade för att betrakta honom, men där
han nu låg, var han ej lik den idealbild
från fordom hon ännu gömde i sitt hjärta.
Den starka middagen och de många vi-
nerna hade gjort sömnen dvallik, ansikts-
färgen hög samt dragen slappa och här-
jade.
Ur notishok:en.
Sophie Atiler.spurres jordfästning ägde
rum i tisdags kl. 1/2 3 e. m. å flottans begrafnings-
plats på Djurgården, hvarest den aflidnes make,
kommendör Adlersparre, förut är jordad.
Hofpredikanten Wissnell förrättade jordfästnin-
gen och höll med anslutning till Davids 62:a
psalm ett gripande griftetal, däri tolkande den af-
lidnas långa och vackra lifsgärning. A ‘den blom-
sterhöljda kistan märktes en praktfull bukett med
breda hvita sidenband från drottningen, och blanp
de öfriga må nämnas: från Fredrika Bremerför-
bundet en stor lagerkrans med band i de svenska
färgerna, från Handarbetets vänner, Nya Idun
»med varmt tack för ädel lifsgärning», Förenin-
gen för gift kvinnas äganderätt, Stockholms läse-
salong, professorskan Anna Hierta-Retzius, justi-
tierådinnan It. Olivecrona, professor S. Ribbing,
fröken L. v. Kræmer, fru Anna Wallenberg, f.
von Sydow, fröken Ellen Key, fröken Selma Lager-
löf »till min goda och moderliga vän med tack
och välsignelse», och många fiere.
En dotterdotter till drottning Victoria
af England prinsessan Aribert af Anhalt, som
jämte sin gemål några dagar uppehållit sig i
Stockholm, afreste i måndags till Tullgarn. Det
furstliga paret, som reser inkognito under namn
af grefven och grefvinnan Münsterberg, ämnar
härifrån begifva sig till Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
