Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 12 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 IDUN 1895
Medgångens dygd är återhållsamhet; motgångens dygd är tålamod.
Bacon.
bief dock af kort varaktighet. Redan 1856
rycktes Elof Tegnér, efter blott några da-
gars sjukdom, bort från hustru och barn.
Detta betydde för den ännu unga makan
icke blott förlusten af en tillgifven och tro-
fast vän, utan det betydde också — eko-
nomisk ruin.
Sedan den första smärtan hunnit lägga
sig, vaknade hon till klart medvetande om
sin ställning. Hur skulle hon kunna slå
sig fram ? Hur skulle hon kunna skaffa
utvägar för alla sina små?
F."r kom hennes praktiska förstånd hen-
ne till hjälp. Hon beslöt att sätta upp ett
inaekorderingshem för skolgossar, och som
Örebro var en lämplig plats för realiseran-
det af denna plan, flyttade hon dit. Enär
hon dock stod utan alla tillgångar, måste
hon skaffa sig ytterligare inkomstkällor, så-
vida debet och kredit skulle kunna gå ihop.
En till Örebro läroverk för flickor inlämnad
ansökan om lärarinneplats vardt henne be-
viljad, hvarigenom de ekonomiska utsikter-
na något ljusnade för den lilla a.ptitfriska
skaran därhemma.
Nu gällde det att använda minuterna,
att spänna hvarje muskel, hvarje nerv, om
hon skulle kunna hålla ut i striden. An-
talet af de inackorderade skolgossarne växte
från termin till termin. Utom de egna 6
barnen fanns det samtidigt vanligen 15 à
16 främmande ungdomar, som anförtrotts
åt hennes moderliga hjärta, hvars rika kän-
slor hade en obegränsad räckvidd.
Trots detta oafbrutna, rastlösa sträfvan-
de dag ut och dag in, var det ständigt ebb
i kassan. För att öppna nya möjligheter
till förvärf fick fru Tegnér genom professor
Cederschiölds välvilliga bemedling åtnjuta
fördelen af enskild undervisning i gymna-
stik för professor Hartelius, som i Mar-
strand ägde ett gymnastikinstitut. I tolf
års tid medverkade fru Tegnér sedan där
under sommarmånaderna i egenskap af as-
sistent. Än var det en, än en annan af
hennes bekanta, som följde med på dessa
Marstrandsfärder för att komma i åtnju-
tande af hennes massagebehandling. Enär
de alltid inkvarterade sig hos henne och
antalet ständigt ökades, vardt detta första
upprinnelsen till det storslagna och väl-
kända pensionat, som prostinnan Tegnér än
i dag, trots sina 76 år, där förestår och
leder.
Yår bekantskap med fru Tegnér daterar
sig från en vistelse i hennes pensionat.
Det var en bekantskap, värd att göras. En
mönstergill husmor, som förstod att inge
respekt och tillgifvenhet hos sin talrika
tjänstepersonal. Själf gick hon alltid i spet-
sen för arbetet. Uppe kl. 4 om morgonen
för att göra inköpen för dagen, kom hon
ofta icke till sängs förrän inpå sena natten.
Intet spår af dessa ansträngningar kunde
skönjas, när hon fungerade som värdinna
för sina, då till ett 80-tal uppgående »pen-
sionärer». Hon var, om man så får ut-
trycka sig, en jämnviktsmänniska af första
ordningen, utrustad med ett sinneslugn,
lika orubbligt som afundsvärdt.
Hur gladt och otvunget var ej det säll-
skapslif, som rådde i fru Tegnérs salonger,
där hennes eget anspråkslösa., hjärtevarma
väsen i förening med den naturliga enkel-
heten i hennes sätt gaf sin prägel åt den
allmänna stämningen.
År 1887 flyttade fru Tegnér till Göte-
borg, där hon först tog tvåårigt engage-
ment vid ett gymnastiskt institut, tillhörigt
kapten Ekman och löjtnant Staël von Hol-
stein, samt sedan utöfvade privatpraktik.
Under icke mindre än 30 år har hon i
Marstrand verkat som gymnast och fort-
sätter därmed än i dag. Flere tnsen pa-
tienter ha behandlats af henne.
Man skulle tycka, att ett lif ägnadt åt
oafbrutet arbete borde inbringat henne rät-
tigheten att vid så. framskriden ålder få
njuta sitt otium cum dignitate, men detta
är icke fallet. Det materiella tryck, hvar-
under hon ständigt lefvat, håller henne
ännu kvar på arbetsmarknaden och synes
för alltid komma att göra det.
H. W—L
I de ljusa nätter...
’ver violetta aftonskyar
stiger månens skära silfverhvit,
medan trasten öfver vikens vatten
stämmer upp en ljuft melodisk lit.
dioken svarar in i djupa skogen —
hör, hur många år han flickan spår,
innan hennes hjärta får en älskling
och en myrtenkrona hennes hår.
fiör, från holmen skälikons klocka klin-
gar —
klingar sakta, trolsk och underhår . . .
tonen dallrar öfver stilla vatten,
som i djupet himlen fångat har.
Tfysta hvila vi på lyfta åror,
och din hlick i längtan söker min —
ej hchöfves svar på stumma frågor:
juninatten sjunger: jag är din!
jDroppen sjunger det från vattenspegeln,
trasten sjunger det från granens topp,
västern målar det i gyllne toner,
rosen doftar det från minsta knopp.
Skynda, skynda, medan skymning varar,
att din arm kring solbränd nacke slå —
gif en kyss så ljuf som juninatten —
längre blott den måste vara då!
tAftonglansen öfver näckroslladen
bleknar redan •— se, hur morgonglöd
sticker eld i österns slott af skyar,
färgar hela viken purpurröd . . .
Daniel Fallström.
Pigfrågan.
|et trefaldiga ångestrop, som ljuder från
Iduns spalter i n:r 26, har — i för-
ening med uppmaning från några af tid-
skriftens läsare — manat mig att yttra några
ord i den brännande pigfrågan.
Jag begagnar detta uttryck, emedan piga
är ett godt svenskt ord, som omöjligt kan
anses vara förnärmande i en tid, då så
mycket talas, skrifves och göres för »klass-
medvetna» kroppsarbetare och för att sätta
det rent kroppsliga arbetet på den mänsk-
liga verksamhetens drottningsstol, att stora
klasser af andra mänskliga arbetsbin lämnas
alldeles obeaktade af reformsträfvarne. Allt-
så, låtom oss nu skrifva om pigorna, fastän
det ju lär vara ett mycket gammalt bruk
att tala om dessa medborgarinnor.
För att visa min fullkomliga opartiskhet
i saken, bör jag först nämna, att jag under
de senare åtta åren ej haft någon piga samt
att jag icke ens mot betalning skulle vilja
ha ett så störande element in bland oss,
som alla kräfva ro för vårt arbete.
Och så gå vi i ordning med de tre i Idun
införda artiklarne!
I »En lifsfråga för hemmets frid» upp-
ställes ett förslag till nya tjänstebetyg, så
inrättade, att de skulle blifva ett medel till
att skrämma pigorna in på dygdens, ord-
ningens och pliktens gångstigar. Men är
det väl troligt, att någon enda pigsjäl blefve
bättre genom en dylik skrämsel?
Är en människa kommen så långt ut på
det sluttande planet, att hon nödgas förstöra
sina ofullständiga betyg eller själf fabricera
sig nya, så är den föreslagna betygsbokens
formulär, med sina klassiffror och streckar,
antagligen ej något svårare hinder för en
förfalskning, och det kunde ju dessutom
blifva en juridisk fråga, om ej indirekta
äreröriga beskyllningar kunna påvisas i ett
dylikt betyg.
Jag känner från något af de senare åren
ett fall, då en piga af det slag, som be-
höfver förfalska betyg, gång på gång skrift-
ligen hotade stämma sin husmoder och göra
henne och hennes familj allt ondt, om ej
det »ofullständiga» betyg hon, pigan, er-
hållit, utbyttes mot ett, som innehöll orden :
ärlig, trogen och sedlig. Genom polisens
mellankomst blef denna klassmedvetna med-
borgarinnas tilltag stäfjadt för den gången.
I Danmark äro dylika betygsböcker, som
nu här blifvit föreslagna, genom lag före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
