Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 12 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 219
skrifna sedan många år tillbaka, men vill
man se prof på husmödrars förtegenhet, skall
man genombläddra några af dessa »skuds-
målsböger» ; de äro i sanning lärorika genom
deras sublima tystnad, men jag har aldrig
träffat någon dansk husfader eller husmoder,
som trott att dessa betygsböcker vore ett
medel till pigornas vägledning in på plik-
tens gångstigar. Jag har flere gånger tim-
vis suttit på »Danskt kvindesamfunds fæste-
kontor» i Köbenhavn — där jag har en
gammal god vän — och sett, hört och ibland
talat med ett och annat kostligt exemplar
af medborgarinnor, som ständigt strömma
ut och in därstädes. Den, som har lust
att följa mitt exempel, skall lätt komma
till insikt om maktlösheten af betygsböcker.
Pigan vet alltid att gifva skäl för det hon
flyttat hvarje månad, och det tyckes ej
synnerligen afskräcka fruarna från att göra
försök med slika flyttfåglar.
Alla fruar äro ju ej heller — låt mig
säga — trefliga. Och med denna sanning
inträda vi på en annan sida af betygsfrågan.
Hvilket spelrum för godtycket, nycken och
det ej alltid så väl skolade matmorslynnet
skulle ej dessa förledande kolumner erbjuda?
Hvilka uppträden, trassel! Brr!
Då den lilla uppsatsen »Orlofssedlar i
otid» utgör ett bihang till föregående för-
slag, bör det behandlas i ordningsföljd efter
detta, synnerligast som äfven det afser att
medels skrämsel skapa dräglig husfrid och
liemtrefnad, åtminstone för ett par eller tre
månader före pigflyttningen.
Nöden är uppfinningens moder, men icke
alla uppfinningar afhjälpa någon nöd, och
äfven om det föreslagna medlet skapade en
skenbar lydnad och ordning, skulle det ej
i minsta mån förändra ett vrångt sinne,
som skulle finna tusen utvägar att reta
och såra så, att förhållandet skulle blifva
sjufaldt värre emellan husmödrar och pigor
än det redan är. Saken är ju den, att de
gamla, genom många generationer nedärfda
föreställningarna, att vissa klasser voro födda
till att tjäna och absolut lyda andra sam-
hällsklasser, blifvit undanröjda, utan att
någon af parterna fått en förnuftigare och
bättre syn på förhållandet emellan arbets-
gifvare och arbetstagare ; därför saknas också
dem emellan den andliga telefonledning, som
kan förbinda skilda intressen.
Den lilla skissen »Sommarnöje» skulle
vara mycket rolig, om den ej saknade allt
förstående af de orsaker, som skapat nu-
tidspigan. Vår pigklass skulle ju vara rent
idiotisk, om den ej tagit intryck af det böl-
jande ordsvall om frihet och jämlikhet, som
öfversvämmar stad och bygd. Och om
flertalet af pigor än icke hört satsen, »att
hvarje människa sträfvar att slippa undan
med minsta möjliga mått af arbete», så
ligger det dock, så att säga, i luften att
insupa motvilja för hvarje mera påkostande
ansträngning.
Pigan har vänner och bekanta under åtta-
timmars-demonstranternas mer eller mindre
röda fanor; hon känner samma arbetsskygg-
hets ande fläkta från snart sagdt de allra
flesta hem. Husmoderns och döttrarnas, af
ett mångårigt skolsittande, förslappade musk-
ler och dito viljor söka så mycket som
möjligt undgå hvarje smula kroppsligt ar-
bete; pigan har äfven suttit öfver läxor
samt drifvit och dåsat bort de år, då arbets-
lusten börjar spritta i ådrorna och flickan
som gossen trängtar efter att få bruka
armar och händer till arbete. Äfven pigans
muskler äro förslappade, bekvämlighetslustan
och begäret efter njutning och nöje ha
gripit äfven hennes omorgnade själ, och
hennes regel blir: högsta möjliga lön för
minsta möjliga arbete! Hon ser sig om-
kring i » öfverklassens » hem och finner sig
vara oumbärlig och kan föreskrifva lagar
för de hjälplösa damer, som hon lär sig
afundas, på samma gång som hon sträfvar
efter att efterhärma deras vanor, later, kläde-
dräkt och språk.
Yi borde egentligen hvarken skratta eller
harmas öfver nutidspigans uppträdande, ty,
nogare besedt, är det blott en mer eller
mindre grof vrångbild af våra moderna
modedamers; och den »Emilie», som blifvit
tecknad i »Sommarnöje», är ingen oäfven
karrikatur på en bortskämd »familjeflicka»
med behof af ständig tillgång till »flirt»
med sina manliga bekantskaper. Hvad den
andra pigans språk beträffar kan ju därom
ingenting annat sägas, än att hon troligen
haft fler än en matmor, som fördärfvat sitt
svenska modersmål, och att pigan åtminstone
lärt sig att begagna de franska orden rätt,
något som långt ifrån kan sägas om alla
de fruar, hvilka stoltsera med dylika prof
på modern bildning.
Det enda sättet att hjälpa hela denna
tjänande kvinnoklass upp ur det moraliska
förfall, som allt mer och mer griper om-
kring sig, är först och främst att i hemmen
inskränka antalet af pigor samt att, där
sådant kan ske, befria hemmen från ett
dylikt bihang, ty först när den halfbildade
och förvildade människan känner sig vara
umbärlig, börjar hon tänka öfver sin ställ-
ning och sina utsikter till framgång i lifvet.
I stället för att —• som så många stads-
fruar hafva för sed — draga fattiga flickor
från landet in i det för dem så förstörande
stadslifvet och därmed ännu ytterligare öka
det mångfaldiga eländet, måste husets dött-
rar upptaga största delen af de dagliga hem-
sysslorna; därigenom besparades också familj-
försörjaren utgiften för s. k. hushållskurser
borta från hemmet, kurser af lika så tvifvel-
aktigt värde för en blifvande husmoder
som de långa skol- och musikkurserna äro
för lifvet.
Det är ganska troligt, att utvecklingen
medför det goda, att pigklassen helt för-
svinner och lämnar rum för nya förhållan-
den afbättre natur ände, som nuäroförhanden.
Kanske skall en så småningom gryende in-
sikt af en grundlig omstöpning af hela vårt
skolväsen verka en förändring i den gängse
uppfattningen — eller rättare förväxlingen
— af ofruktbar läsning och lifgifvande upp-
lysning och därmed äfven framkalla en star-
kare plikt- och ansvarskänsla inom alla sam-
hällslager och sammansmälta hela vårt folk
till en enda arbetsklass, samverkande på
skilda områden.
Såsom pigfrågan nu står, förvärras den
ömsesidiga ställningen ännu mer i de hem,
där husbondefolket fasthåller de redan af
»tidsandan» utdömda föreställningarna från
mera patriarkaliska tider. Nutidshusmodern
måste lära sig förstå nutidspigans tanke-
gång samt att uppfatta hennes olater och
okunnighet som ett slags afspegling af typer
i en annan samhällsställning, och enda
sättet att nu få makt öfver dessa vrång-
bilder af kvinnor är, dels att gifva dem
goda mönster till efterapning, dels att lära
dem inse, att de icke äro rent oumbärliga.
Ave.
Nio goda råd
angående svampar oeh svampploekning.
1. Af våra svenska svampar äro åtskilliga gif-
tiga, många oätbara, men endast några få så goda,
att de löna det besvär och den kostnad, insam-
landet och tillagningen medföra.
2. Dessa verkligen lönande svampar äro : främst,
naturligtvis, champignonen, vidare Carl Johans-
svampen, stolta fjällskiflingen, mörkgula rörsoppen
kantardien, riskan, den bleka och denfjälliga tagg-
svampen, fårtickan, fingersvampen, oxtungsvampen
och den öfre delen af foten på bläcksvampen. Lägg
härtill den delikata murklan, som i april och maj
sticker upp sitt bruna hufvud mellan tufvor och
stenar, och samlingen torde vara fulltalig. Nöj
eder med dessa, och följ ej de riktiga svampsvär-
marnas exempel, som plocka, tillaga och äta en
mängd svampar, hvilkas hela läckerhet, för så
vidt den icke är helt och hållet inbillad, ligger i
— smöret, persiljan, ägget och allt det andra goda
(och dyra), som kokerskan tillsätter. En riktig
svampvurm spisar för resten med förtjusning ett
par stekta skinnbitar, om han tror att det är en
fårticka, man serverat honom.
3. När ni är på svamptur och finner en fin sort,
t. ex. en champignon eller en riska eller en stolt
fjällskifling, så lägg noga märke till fångststället,
ty ni kan, med nästan matematisk visshet, på-
räkna att, om icke förr, så nästa år finna flere
på samma ställe. Men ett nödvändigt villkor är
hemlighetsfullhet! Frågar er en god vän, hvar ni
funnit er champignon, så vänd bort ansiktet, så
att han ej ser er rodnad, och tala om konst och
litteratur.
4. Den, som plockar en svamp genom att rycka
upp den från marken, förtjänar hvarje sann svam-
pologs förakt. Han är söndagsjägaren på svamp-
området, hans namn bör utstrykas ur svampvän-
nernas adresskalender och aldrig nämnas annat
än om vintern, då inga svampar växa. En svamp
får aldrig ryckas upp, den skall med en knif
skäras af, så att hatten och en liten del af foten
medtagas, det öfriga bör stå orubbadt kvar på
platsen, eljes utrotar man svampen. Därför, när
ni går på svampfångst, försäkra er först om att
ni har en knif, om ej annat så en pennknif, samt
dessutom en korg.
5. Plocka ej mera än ni för tillfället behöfver.
Många svampsöndagsjägare sätta en ära i att
komma hem med en faslig mängd svamp, hvaraf
endast en ringa del användes, det andra kastas
bort, sedan det inbringat svampplockaren den
öfriga familjens loftal, men kokerskans dolda hat.
6. Rensa alltid själf er svamp och rensa den,
om möjligt på själfva plockningsstället. Den verk-
liga, fint bildade svampmänniskan kommer hem
med rensade svampar, som genast äro färdiga att
tillagas. Att rensa svampen strax på själfva svamp-
stället medför många fördelar. Dels kvarlämnar
man på det lämpliga stället just den del af svam-
pen, som befordrar återväxt, dels skär man bort
maskar och maskstungna delar och slipper att
fylla korgen med skrymmande och. oduglig bar-
last. Var vid rensningen ej allt för rigorös; hos
åtskilliga svampar, såsom champignonen, stolta
fjällskiflingen, kantarellen, riskan, behöfva skif-
vorna ej borttagas, så länge svamparna■ äro små.
Däremot bör ni taga såsom regel att bortkasta
allt, som är angripet af mask.
7. Kan ni icke eller vill ni icke rensa edra
svampar på plockningsstället, så samla åtminstone
allt affallet och kasta det på ett ställe, som på
grund af sin fuktighet och skugga synes eder
ägnadt för svampväxtlighet. Sannolikt skall ni
ett annat , år finna lönen för denna lilla omtänk-
samhet.
8. Om ni är klok nog att nöja er med de ofvan
omtalade svamparna, så är det så godt som omöj-
ligt, att ni kan råka ut för någon giftig svamp.
Den enda tänkbara förseelsen är nämligen härvid-
lag den, att man tager en hvit flugsvamp i stäl-
let för en hvit champignon. Men äfven detta
omöjliggöres om man, åtminstone till en början,
försakar de helt små champignonerna och låter
dem stå, tills de blifvit något större och mognare,
hvarigenom de ju äfven bättre löna fångsten.
Den färdiga champignonen har en lukt så egen-
domlig i sin ljufliga finhet, att man aldrig kan
misstaga sig på den. Lukta därför, i början af
eder svampbana, noga på den mogna champigno-
nen, och ni kan vara säker på, att ni aldrig seder-
mera skall luras af den falska flugsvampen.
Ännu en viktig sak! Ät aldrig murklor, som
icke först äro förvällda. Murklan, denna älskliga
företeelse, som icke står långt efter champigno-
nen, har nämligen den lilla svagheten att efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
