- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1895 /
226

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 19 juli 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 IDUN 1895
ords sämre betydelse; hennes kunskaper
blefvo aldrig sterila, lika litet som hon själf
stelnade i det exklusiva, för andra ointres-
serade begäret att förvärfva dem. Tvärtom
visade hon öppen blick för praktisk anord-
ning och bedrifvande af studier, och hon
reformerade i detta afseende med uppoff-
rande af arbete och penningar — efter en
tids lärarinneverksamhet i Göteborg — den
gamla välkända s. k. Risbergska pensionen
i Örebro och införde där undervisningsme-
toder, grundade pä nyare tiders mera prak-
tiska åsikter och pedagogiska rön.
Detta skedde under ett slags jäsnings-
period i de pedagogiska åsikterna, åstad-
kommen genom en brytning mellan det
gamla patriarkaliska, välvilligt stränga under-
visningssystemet och det nyare, som utom
kunskaper och betyg därom äfven började
fordra systematiskt inhämtade insikter i den
svåra konsten att lära och imdervisa. Ris-
bergska pensionen i Örebro, så benämnd
efter sin grundläggarinna, lefver än i dag
aktad och ansedd i hela mellersta Sverige,
men för sin nya organisation står den i
stor tacksamhetsskuld till Mina Forsell, som
göt nytt lif i den och gaf den nya fält
för sin verksamhet. Nitisk och allvarlig
som hon var i detta liksom i allt sitt arbete,
mildrades dock det allvar, som låg i hennes
yttre, af en inneboende godhet, hvilken
ibland tog sig halft humoristiskt uttryck,
vittnande om, att det fanns ett godt hjärta
bakom ett strängt yttre, och att Mina Forsell
var i ordets bästa mening en snäll män-
niska.
Literär verksamhet, d. v. s. författare-
verksamhet, synes mindre hafva tilltalat
fröken F. Om man undantager några års
arbete i Nordisk familjebok, har hon endast
undantagsvis ägnat sina kunskaper och sin
begåfning åt denna branche af upplysning.
Detta skedde sedan hon, efter flerårigt
nitiskt arbete, hvars ekonomiska afkastning
ingalunda torde hafva svarat mot den därå
nedlagda mödan, öfverlämnat sin kära skola
i Örebro i andra händer och själf flyttat
till hufvudstaden. Men äfven här drog upp-
fostrings- och undervisningsväsendet hennes
intressen till sig. Det dröjde ej länge, förr-
än man sökte tillgodogöra sig dessa intres-
sen, och Mina Forsell bief en bland de
första kvinnor i Sverige, som fått plats i
sin församlings skolråd. Hon invaldes för
Here år sedan och tillhörde ännu vid sin
död skolrådet i Adolf Fredriks församling
i Stockholm. Sedan flere år hade hon ock fått
förtroendet att vara ordförande i Svenska
lärarinnornas pensionsförening, ett uppdrag
som bäst visar, hvilket anseende fröken F.
åtnjöt äfven bland sina kamrater i lärarinne-
facket.
De politiska ärendena ligga som bekant
icke inom området för den svenska kvin-
nans uppfostran eller verksamhet, och den
sociala utvecklingens starka böljeslag nå
endast undantagsvis fram till hennes in-
tressesfer. En fråga, som dock antagit de
sociala spörsmålens karaktär och proportio-
ner, är kvinnofrågan, och såsom man kan
förstå hade en så liflig och verksam kvinna
som fröken F, ej ställt sig likgiltig i en så
Misstroende är yxan vid kärlekens rot.
Ryskt ordspråk.
viktig punkt. Till belysande af denna hen-
nes ställning torde det vara nog att nämna,
att hon tillhörde Fredrika-Bremerförbundet,
var den första föreståndarinnan för förbun-
dets byrå i Stockholm och, äfven sedan hon
lämnat denna plats, alltjämt inom förenin-
gen som arbetande medlem intog en ansedd,
och framskjuten ställning.
Mina Forsell var bördig från bergslags-
staden Nora, där hennes fader O. Forsell
var handlande. Han har aflidit för flere
år sedan, och det oväntade dödsbudet drab-
bade nu närmast en broder samt en mängd
kamrater, lärjungar och vänner, hvilka lärt
värdera hennes ovanliga duglighet, kun-
skapsrikedom, hennes oegennyttiga arbete
för undervisningens sak, hennes anspråks-
löshet och hennes förmåga att se bort från
sig själf. —n.
$ *

*


Till fullständigande af ofvan sagda torde
ypperligt ägna sig följande erkännsamma
runa, särskildt berörande den bortgångnas
verksamhet inom Fredrika Bremerförbundet,
hvilken sändts oss från en inom detta
förbund framstående person:
Under den tid på sommaren och hösten
1884 då, hufvudsakligen af den nyss aflidna
friherrinnan S. L—d Adlersparre, förbere-
dande åtgärder vidtogos för stiftandet af
Fredrika Bremerförbundet, sammanträffade
tillfälligtvis på en resa S. L—d Adlersparre
med fröken Mina Forsell, och den senares
starkt utpräglade personlighet gjorde på den
förra ett lifligt intryck. När därför några
månader senare det blef fråga om att söka
en föreståndarinna för den blifvande för-
bundsbyrån, vände man sig i första rum-
met till frök. F., som vid denna tid bosatt
sig i hufvudstaden.
Fröken F. åtog sig det ingalunda lätta
uppdraget vid grundläggandet af byrån och
kvarstod såsom dess ledarinna under de
båda första åren af förbundets tillvaro, då
svårigheter af mångfaldig art voro att öf-
vervinna.
Då den första styrelsen tillsaites, inträdde
fröken F. som medlem i densamma och kvar-
stod «om sådan under alla följande omval;
inom styrelsens af blott fem personer be-
stående verkställande utskott tjänstgjorde
hon äfven under de sistförflutna åren. I
flere af förbundets många komitéer arbeta-
de hon på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt, så t. ex. inom bokkomitén, hvarest
hon som dess sekreterare var den ordnande
och samlande kraften och i förening här-
med som bibliotekarie hade tillsynen öfver
förbundets boksamling, hvars tillökning låg
henne varmt om hjärtat. Som medlem af
hemstudiekomitén deltog hon äfven med
allvar i denna komités arbeten, ända till
dess hon förledet år afsade sig ledamot-
skapet.
Frök. F. var äfven med inom flere min-
dre, tillfälliga komitéer, men hennes egent-
liga betydelse för Fredrika Bremerförbundet
är dock att söka i hennes oaflåtliga intresse
för och ständigt fortsatta deltagande i byråns
arbete, och här var det ock som fröken
Forsell rättast uppskattades, här väckte ock
det plötsliga, sorgliga dödsbudet den största
bestörtning och bedröfvelse.
Mina Forsell sökte icke en talrik vän-
krets, men de som lyckats tränga igenom
den yttre tillbakadragenheten, kände för
henne en djup aktning och en varm till-
gifvenhet. Omutlig sanningskärlek, redbar-
het, plikttrohet, ansvarskänsla, trofasthet
och anspråkslöshet voro grunddragen i hen-
nes karaktär och det utmärkande för hela
hennes väsende. Under det egendomliga,
något buttra, litet torra sättet, låg dock ett
villigt förstånd af skämt, kärlek till musik
och poesi och framför allt kärlek till hennes
under försakelser sträfvande, med svårig-
heter kämpande medmänniskor. All slags
flärd och ytlighet väckte hennes medömkan,
opålitlighet och smygvägar voro henne en
styggelse. Efter mångårigt gemensamt ar-
bete lärde man sig först riktigt värdera
och innerligt hålla af Mina Forsell, och hon
var äfven själf i ovanligt hög grad sina
vänners vän, i detta uttrycks bästa bemär-
kelse.
Ekonomiskt oberoende, var fröken Forsell
genom lefnadsförhållanden i öfrigt äfven i
tillfälle att mera odeladt än flertalet kvin-
nor kunna ägna sig åt de uppgifter, som
hon omfattade med intresse, och de företag,
hvilka hon sökte främja med en viss stor-
slagen uppfattning, för hvilken all små-
aktighet var främmande.
Allestädes, hvarest Mina F. varit verksam,
blifver tomrummet efter henne svårt att
fylla, ty särskildt den kvinnliga begåfningen
visar sig blott sällan gå i en sådan rikt-
ning som den, hvilken betingades af Mina
Forsells skaplynne. Af hennes samtida
skall hennes minne högt aktas och hennes
verk sent glömmas.
Sagan om KosalinH.
(Jßast morgonuinbar strömma
/Mj igenom asf octj linb,
jag fan ej sluta att brömma
om liten Kosalinb.
3 blomsterlunb jag går;
l}on följer mina spår,
ocl? locfanbe fyon säger:
"blir 6ig ej bagen lång?
Kom, låt mig reba bitt läger
ocfy sof rib min färlefssång."
^ast tonerna bli tunga
som regn i fyöstlig uinb,
jag fan ej sluta att sjunga
om liten Kosalinb.
Bort gliba mina år,
min uän jag albrig får.
ffon är ju en saga bara,
Ijar albrig ägt lif ocf? själ;
ocl? sfulle en annan fyon para,
så är l)on borta lifuäl.
(jtjecl Karlfolät.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free