Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 2 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i D U N 1895
c-t-
<
QD
00
CD
g B »‘P
w- S S
M8
Då pastorns starka, röst hördes börja sjunga
den första psalmen, reste sig en och annan
långsamt ur gräset, gjorde en lof af och
an, pratade ett par ord med dem de mötte,
men kom härunder allt närmare kapellet.
Här slogo de sig ner igen så nära, att de
genom det öppna fönstret kunde höra, hvad
som sades.
Det var den trettonde söndagen efter
Trefaldighet, då texten handlar om den
barmhärtige samariten. Den gaf pastorn
ett godt tillfälle att tala helt enfaldigt om
våra plikter mot nästan, och i sitt tal in-
flickade han en mängd intressanta och läro-
rika berättelser, som han hämtat ur Burkes
Pastoralteologi, Funkes skrifter och andra
ställen. Och de bilder han använde voro
alla tagna ur deras eget lif.
»Om din granne ute på sjön vrickar en
hand och inte kan ro hem sin båt och du
klifver in i hans båt och ror hem den åt
honom eller tar den på släp, om du jordar
en skeppsbruten, hvilkens kallnade stoft
vågorna kastat upp på stranden, och läser
en bön öfver hans namnlösa graf, om du
delar med dig af din rika fångst till den,
som ingenting fått, då handlar du som den
barmhärtige samariten, och änglarna glädjas
öfver ditt verk. Men man kan också hjälpa
på ett sådant sätt, att man gör skada i
stället för gagn, och då är man icke någon
barmhärtig samarit. Om du till exempel
ser någon, som sätter sänkestenarna på skö-
tarne och näten där hvarest korkflötena
skola sitta och du hjälper honom, eller om
du hjälper någon att med kortspel och su-
pande fördrifva en tid, som borde användas
till redligt arbete för att skaffa kläder och
föda åt hustru och barn, då är du sanner-
ligen icke någon barmhärtig samarit, och
hvarken du själf eller någon annan, vare sig
i himmelen eller på jorden, kan känna någon
rätt glädje öfver ditt verk.»
Sin predikan afshrtade han med en brin-
nande. bön för en man, som låg sjuk, slagen
och sargad vid vägen. Synden var det,
som hade slagit honom, dårskap och laster
hade sargat honom, så att han icke hade
annat att vänta än döden. Och han bad
till Honom, som är herre öfver lif och död,
att se till den sjuke i hans elände, att han
måtte få lefva i evighet i salig förening med
sin Gud och frälsare.
Ryktet om denna predikan spred sig i en
hast öfver hela ön —• bäst kom man ihåg
de många småberättelser prästen talat om
förstås — och en följd däraf var, att aldrig
sedan under de fyrtio år, som pastor Thor
vistats på ön, gudstjänsten varit så fåtaligt
besökt som denna första söndag.
Man må dock icke tro, att det gamla
ogräset med ens blef uppryckt med rötterna
och att den goda säd, som den trogne och
nitiske såningsmannen sådde, genast började
gro och spira bland de kala, kalla och hårda
klipporna och i de ännu hårdare sinnena.
Nej, nej! Många år af oaflåtligt arbete er-
fordrades, innan ens hälften af befolkningen
så mycket som till det yttre lifvet vändt
sig bort från sina gamla onda vanor.
Striden mellan ondt och godt var hård,
och många voro de kränkningar och föröd-
mjukelser, de bittra ord och illasinnade an-
fall den gode pastorn fick utstå. Mer än
en natt slogos fönsterna ut för honom, mer
än en gång stodo de rusige männen utan-
för hans dörr och ropade, att de skulle taga
hans lif, och då han med mycken möda
fått några fruktträdstelningar att växa i en
för stormen skyddad klippremna och just
väntade att för första gången få smaka af
deras frukt, fann han dem en morgon alla
afskurna nere vid roten.
Det var på femte året efter hans ankomst
till ön, som en händelse tilldrog sig, hvil-
ken dock med ens gjorde slut på dylika
skamliga, grofva attentat mot prästen själf
och mot hans egendom.
En dag i senare hälften af september
uppstod plötsligt en svår storm, såsom ofta
är fallet vid höstdagjämningen, och de fleste
männen på ön voro ute på hafvet. Den
ena båten efter den andra kom dock in i
hamnen, och snart lågo de alla trygga för-
töjda vid bryggorna utom en: den som
ägdes af Gullik på Tangen och den vild-
sinte Nils Johan. Gamle Helge Åkeson,
som liksom Nils Johan var en af pastorns
bittraste fiender, var också med dem, och
fjärde man var en dräng vid namn Joel,
som nyligen hade kommit till ön. Det
troddes allmänt, att det var denne Joel,
som skurit af prästens äppelträd.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Kristina Nilsson, grefvinna de Casa Miranda. (Med por-
trätt och autograf). — Att narras ; af Incognita. — Kvinnan
och likbränningen; af Per Lindell. — Vid hemmets dörr;
skiss för Idun af Elisabeth Kuylmstierna. — Drottningens
sommarresideBs ; af Aug. (Med en vy). — Stackars örat !
populär medicinsk föreläsning för Idun af ***. (Forts.). —
Ur notisboken. — Teater och musik. — David Thor; några
drag ur en vreformators» lefnad ; skiss för Idun af Petrus
Hedberg. (Forts.). — Tidsfördrif.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Vi äro väldiga; — vi äro små;
(Beroende på platsen där vi födas).
En del förevigas — en del förödas,
Men afstånd finns ej, dit vi icke nå;
Ty höjd, som djup vi mäta, forska
ut.
Tallösa äro vi som rymdens stjärnor;
Vi trängas, tumla om i alla hjärnor;
Man oss må med sig ha i hvar
minut;
I annat fall går allting rakt »på tok».
Vi äro goda — onda ock (dess värre!)
Hvar handling bör i oss städs’ se
sin herre;
Den oss ej lyder, anses föga klok.
Vi lämpa oss för prosa, poesi; —
Vi kunna mörka vara, men ock ljusa,
Vi kunna skrämma, lifva, nedslå,
tjusa.
— Hvaren af oss för »tull» får resa
fri.
Man kan oss höra få; och äfven se,
(På sätt och vis, förstås! — ty allt
ju händer)
Men ingen än oss rört med sina
händer —
Och aldrig tör väl heller sådant ske.
Här te vi oss, trots vår »okroppslig-
het».
Blott som en annan, vanlig »Gisse-
gåta»,
Vi hoppas dock, du vill oss blidt
förlåta
Och ej försumma gissa oss för det.
Med lyktor två och med sex klara
bloss
(Just att din möda därvid underlätta,
Vi dig nu bär, om detta underrätta)
Du söka bör — om du vill finna
oss.
Så låt oss börja genast. — Säg, —
besinna
Hvad man i åar, sjö och damm kan
finna
Och som, behändigt nog, i pressens
blad
Ses flyta in också. — Vet du det;
— Hvad!
Hvad lyckligt är, att rena, sunda
hafva;
Men gå däri, kan narra »folk» att
snafva.
Hvad solen med sitt guld gör som-
marskyn.
Hvad mannen må sig, att bli fin i
hyn.
Säg hvad för en, som ofta synes
vriden?
Hvad krusigaste lock dock gjort med
tiden.
Hvad drufvan var förrän den färdig
blef.
Hvad ett plär -anses lagom till ett
bref.
Hvad sällan man väl ser ett hns för-
utan.
Hvad man sig må att spräcka fön-
sterrutan.
Hvad att på sin sig sätta ej är bra,
Fast mången tyckes det för vana ha’.
Ett ämne, nyttigt uti medicinen.
En ställning, anbefalld af disciplinen.
En fågel, långbent och i flykten term.
En känd och gammal, vanlig ban-
delsterm.
En »växt» som »vissnar om den icke
stödes».
Hvad, när af zink det gör’s, visst
hamras, lödes.
Ett visst slags fält för jordens stu-
dium.
Hvad mången setts med mat, som
bjudits ljum.
Hvad fartygen re’n gjort långt ut på
redden;
Ett stycke trä, på längden, ej på
bredden ;
(Det ordet är dock, som jag säkert
tror,
En rprooinsialism».) — Nämn nu,
hvem bor
I böljors sal och under isens täcke.
Ett sagans leda troll? — Ej längre
räcke
Vår frågvishet. — Din önskan (tyc-
kes det)
Vi redan — hvad? — då är vår
skyldighet
Också att sluta strax; — men låt
oss höra
Ett namn som fosterländska bjärtan
röra ;
— Finskt är det, minnande om kamp
och strid. —
Nu ej ett ord mer! — Vi ha’ icke
tid.
Eolus.
Charad.
En buskväxt det finns, so’m mitt an-
dra mitt hela,
Att du bar den skådat, det kan icke
fela.
Helt lätt af mitt andra mitt första
man gör
Och blir det mitt andra mitt första
därför.
Valborg.
Vers-gåta.
Följande ord, rätt ordnade, bilda
en fyrradig vers af Z. Topelius;
hvad — vi — som — oss — inre
— tid — är — evighet — åren —
ej — oss — nötning — själfva —
det — vi — tid — är — det — mi-
sta — droppe — som — en — är
— af — själfva — öfverlista — det
— som — brista —• är.
Ifyllningsgåta.
Ett rum, en stad, en krydda, en
krukväxt, en sjö, en husgerådssak
(annan ordning).
b—g.
Lösningar.
Charaden : Karolin.
A nagrammet : Edla, adel, elda, leda, lade,
dela.
Namngåtan: Hedvig; 1) Helena, 2) Ed-
mund, 3) Daniel, 4) Verner, 5) Irenes, t>)
Gerion.
Julklappsgåtan: Svar: en sax.
Aritmoqryfen:
INDIEN
D E S S A IJ
ALG 1ER
A D V E R Ii
APPELL
LO ANDA
BAGDAD
E S T H E R
REGGIO
GARDIN
Sifferlogogryfen : And, vass, sand, sida,
dans, svada, vase, svin. Sidensvans.
HULTMÅNS Cacao & Ctaooolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var
maste af professorerna hrr Joh. Lang. Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, 0. J- Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
