Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 2 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18!« ( DUN 24?
Om till exempel en artist för en utsökt
publik förevisade en märkvärdig tafla, ocli
en slyngel därvid toge sig för att med en
spegel »kasta solkatt» i ögonen på åskådar-
ne, skulle han ofelbart blifva utkastad och
kanske genompryglad.
Hvad skulle man säga, om en botanist
åt sin kamrat räckte fram en doftande ros,
men han, då denne skulle lukta på blom-
man, ryckte undan densamma och i stället
stack under hans näsa ett stycke ruttet kött?
Om någon gaf mig ett fat sylt med vän-
lig inbjudan att smaka på delikatessen, men
i detsamma en illasinnad människa hällde
en näfve salt däröfver, så hade jag väl rät-
tighet att kalla honom en oförskämd krabat.
Yidare, antag att en stackars frusen van-
drare stode och värmde sina darrande lem-
mar framför den sköna eldbrasan, och så en
spektakelmakare passade på att hälla en
skopa iskallt vatten på hans bara hals och
nacke, då skulle hela världen säga, att den-
ne ej vore vid sina sunda fem.
Ja, de fyra andra sinnena hafva i seder
och bruk samt allmänna opinionen rätt goda
försvarare — men det stackars örat är
värnlöst !
»Går du upp på konserten i afton ? Grefve
Y-hjälm har anordnat den för välgörande
ändamål, hela societeten kommer.»
»Jo, naturligtvis.»
»Det lär blifva en storartad musikalisk-de-
klamatorisk soiré.»
»Jaså. »
»Bland andra komma signora Tremolini
och signor Pianoschlusco att biträda, efter
hvad mamsell Julie sade mig, och så skall
unge X-stjärna läsa upp sitt nyaste poem.»
»Såå. »
Residensstadens allra största salong är fylld
af en högst animerad och så där delvis
distinguerad publik. Längst fram står en rad
fåtöljer för la crème de la crème. Det är
visserligen nätt opp sämsta musikplatsen
och fåtöljerna äro iskalla, men smakar det
att vara förnämst, så må det ock kosta nå-
got, och för öfrigt skall väl noblessen ha
något obehag också på denna ofullkomliga
jord och inte bara fördelar.
För att få konversationen i gång och gif-
va grannarna tid att prata ut det allra
viktigaste före hufvudnumren på progammet,
anmodar grefvinnan »mamsell Julie» att
spela en lång sonat. Under Beethovens toner
hade publiken god tid att mer eller mindre
bullersamt göra sin entrée, granska hvaran-
dras toiletter och utbyta sina tankar om ett
och annat, särskildt den lilla runda fru råd-
manskan, som anförtrodde fru löjtnantskan
(med sin eviga blå sidenklädning, den var
då outslitlig!), att hon hade stor respekt för
»klassisk musik», för sin egen ringa del
föredrog hon »Jungfuns bön», ty den bru-
kade hennes Emelie spela om sändagkväl-
larna.
Fru kaptenskan, hon med det dubbla
»skinnet på näsan» (hvilket kanske var orsa-
ken till, att hon aldrig blef majorska), hade
egentligen gått upp för att säga den sken-
heliga domprostinnan, att det var både synd
och skam att skrifva en såden orlofssedel
och därigenom narra henne att taga i huset
en sådan slyna som den rödhåriga köksan
— kaptenen svor visserligen på, att hon inte
hade rödt hår, nå •— hvar och en har sin
smak — ja, hon ville visst inte säga något,
men nog kunde hon berätta .... och så
hade människan lagt sig till med mollau-
spetsarna, som kaptenskan tagit hem på
prof, men som hon visst icke hade råd att
köpa .... men rödt hår har hon i alla fall.
Patron Hö var inbegripen i ett mycket
lifligt samtal med inspektor Halm om A-smör
och B-smör, och om det verkligen kunde
vara skäl att så mera af svarthafren, innan
han hade köpt hem litet Thomas fosfat,
men då vågade herr förvaltar Ärlig göra
ett litet inpass apropos täckdiken.
Den gamle jägmästarn med de buskiga
ögonbrynen, som godt kunde räcka till 2
par mustacher åt hans bägge söner, under-
löjtnanterna, vågade så många som »både
hoppar och nickar», att hans bruna Ajax är
den bästa stöfvaren i hela Sveriges rike;
den nya bössan med förnicklingen på pipan
heter »harpiskan», ty ingen enda »jösse»
har någonsin undkommit det vapnet; i hans
jaktväska, den där med broderierna, som
hans »pulla» gifvit farsgubben i julklapp,
hade legat sina 1000-tals af både flygande
och springande fä. Och valparna sedan . ..
men den förläste lektorn hör ju inte på —
och ändå »är han i naturvetenskap!» —
han är ju för resten musikvurm och skall
låtsa begripa det där pianoklinket, han bru-
kade ju spela fiol i Upsala.
Grefvinnan bedyrade för öfverstinnan, att
det gick mycket väl för sig att hälla
litet salicylsyra i saften, ty då drog den ej
så mycket socker och höll sig lika bra. Hon
såg nog, att doktorn smög sig bort och ställ-
de . undan glaset, men hvem i all världen
kan göra läkare till lags?
(Forts.)
Ur notisboken.
Kristina Nilsson utreste i fredags till fabri-
kör Schänders egendom Gårdsby, där hennes bror-
son, vice häradshöfdingen Jolus Nilsson, i lördags
sammanvigdes med fröken Anna Schänder. Vig-
seln förrättades af biskop Lindström. I tisdags
kl. 8 f. m. afreste den frejdade sångerskan från
Vexjö direkt till sitt hem i Paris.
Grefvinnan Maria af Visborg, prinsen
och prinsessan Bernadottes äldsta dotter; har
blifvit porträtterad af målarinnan Elisabeth Cza-
pek, dotter till musikdirektören Jos. Czapek. Por-
trättet, utfördt en miniatyr på elfenben, skänktes
af prinsen och prinsessan Bernadotte till drottnin-
gen på hennes födelsedag.
Jlur man gör godt. Å framlidne konsul
Frestadius’ egendom Tollare på Vermdön har en
hans syster ett barnhem, hvilket hon troget och
träget ägnar kärleksfull omvårdnad. I den lilla
sommarbyggnaden, som ligger i grannskapet af
det ståtliga corps de logiset och omgifves af vac-
ker barrskog, har fröken Frestadius sina skydds-
lingar. De äro till sammans åtta, i en ålder af
tre, fyra och fem år; samtliga äro sängliggande,
ty de lida af höftsjuka. En särskild sköterska
har tillsyn öfver de små, hvilka dels där och dels
under vintern i hufvudstaden få tillbringa om-
kring två års tid i detta sjukhem och därunder
på allt upptänkligt sätt omhuldas. Det är också
verkligt rörande att se, huru småttingarne lägga
i dagen sin oförställda glädje, när de få besök
af sin ädla välgörarinna, och det sker ganska
ofta, ty fröken Frestadius hor själf rätt nära sitt
lilla barnhem. Afven hon har under en lång
följd af år varit besvärad af den åkomma, för
hvilken hon nu beredt vård åt de små..
Teater och musik.
Arena-teatern, som vår allra nyaste teater heter,
öppnade i går torsdag sina portar med utstyrsel-
stycket *Den slcöna Melusina». I hufvud- och
titelrollen debuterade en ung fröken Elsa Friberg,
som tillhört Dramatiska teaterns elevskola. Ofriga
framstående roller uppbäras af hrr William En-
gelbrecht, Hjalmar Sjöberg, fröken Hildegard Lind-
zén, fru Virgine Strandberg, fru Sigrid Precht, hrr
Stenfelt och Precht samt fröknarna Keen, Rising
och Time m. fl. De i sagospelet förekommande
danserna äro arrangerade och inöfvade af teaterns
balettmästarinna, fru Caroline Müller från Ham-
burg.
Vi hinna först i nästa nummer återkomma till
ett närmare omnämnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
