Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 9 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 1895
IDUN
Uppfostringsfrågan är för det moderna samhället en fråga om lif eller död, en fråga,
på hvilken framtiden beror.
E. Rénan.
Ï
dessa dagar, den 6—8 augusti, har
hufvudstaden från alla delar af vårt
land liksom från de skandinaviska grann-
landena haft nöjet hälsa en talrik skara af
aktade och kära gäster. Under en sällsynt
storartad anslutning ha ej mindre än om-
kring 7,000 representanter för skolorna i nor-
den trädt samman till det Sjunde nordiska
skolmötet. Det närmast föregående allmänna
nordiska skolmötet hölls i Köpenhamn år
1890, och beslöts då, att Stockholm härnäst
skulle bli mötesplatsen.
Näppeligen torde någon institution inom
det moderna samhället äga en mera genom-
gripande betydelse än skolan, denna grund-
läggare och förvaltare af det uppväxande
släktets förmögenheter och framtid. När
därför en så talrik och så representativ sam-
ling af våra barns uppfostrare nu mötts att
dryfta gemensamma och för oss alla viktiga
intressen, är det endast helt naturligt, att
denna tilldragelse följes med uppmärksam-
het i svenska hem.
Härtill kommer, att på intet område
kvinnointelligensen och det kvinnliga arbetet
med större framgång och värdighet trädt
upp vid det manligas sida än just inom
skolväsendet, och därför ligger det Idun, de
svenska kvinnornas blad, nära om hjärtat att
med några bilder och några enkla rader hug-
fästa särskildt kvinnans insats i veckans
stora skolmöte.
Vi ha då vält att för vår läsekrets fram-
föra de sex kvinnliga representanterna bland
den svenska mötesbestyrelsens fem och tjugu
medlemmar. Dessa sex damer bära hvar
för sig inom skolvärlden aktade namn och
företräda de olika områden, på hvilka det
kvinnliga lärarkallet i synnerhet tages i an-
språk: de högre flickskolorna, seminarierna
och folkskolan.
De förstnämnda, de högre flickskolorna,
representeras i bestyrelsen af tvänne kvinnor,
fröknarna Lilly Engström och Anna Sand-
ström.
Lärarinnan vid statens normalskola för
flickor i Stockholm fröken Karolina Augusta
(Lilly) Engström är dotter af förre innehafva-
ren af apoteket Kronan i hufvudstaden J. M.
Engström och hans maka Charlotta Augusta
Lindman. Efter slutad skolgång genomgick
hon högre lärarinneseminariet och anställdes
redan hösten 1864 på den plats, från hvil-
ken hon alltsedan verkat.
Fröken Engströms hufvudsakliga läroäm-
nen utgöras af historia och geografi, och
inom dessa har hon vetat att drifva under-
visningen på ett synnerligen liffullt och
framgångsrikt sätt. Genom talrika resor i
Norge, Danmark — där hon särskildt stu-
derat de danska folkhögskolorna — Tysk-
land och Schweiz har hon alltjämt vidgat
sina kunskaper på dessa områden genom
personliga erfarenheter, men först och främst
har hon lifligt trädt i spetsen för tanken
på den kvinnliga skolungdomens sommar-
resor och fotvandringar inotn vårt eget land.
För denna idé har hon energiskt verkat
både med ord — i flore tidskriftsuppsatser
—- och med handling: sex olika gånger
har hon personligen som ledarinna fotvandrat
med flickorna från Normalskolans högsta
klass genom olika delar af vårt land, senast
i år genom Värmland. Det kan man kalla
praktisk geografi, och visst är, att knappast
på något bättre sätt kan hos vår ungdom
grundläggas äfven en praktisk fosterlands-
kärlek än genom dylika fotvandringar.
Fröken Engström har emellertid gjort sig
bemärkt äfven på många andra områden.
Så blef hon, hösten 1889, den första kvinn-
liga skolrådsledamoten i Stockholm, då hon
invaldes i Östermalms skolråd. Medlem af
Fredrika Bremerförbundets styrelse, har hon
särskildt inom förbundets bokkomité för
granskning af barn- och ungdomsliteratur
nedlagt mångårigt, intresseradt arbete och
redigerat denna komités årliga revy i för-
bundets tidskrift Dagny. Flere komitéer
och bestyrelser för olika flickskolemöten ha
räknat henne bland sina mest dugande med-
lemmar, liksom styrelsen för det nybildade
Pedagogiska sällskapet i Stockholm tillför-
säkrat sig hennes medverkan.
Helt visst skall det äfven intressera våra
läsarinnor, då vi till slut erinra, att fröken
Engström en tid var prins Eugens lärarinna
under dennes yngre år.
Den andra representanten för de högre
flickskolorna, fröken Anna Sandström, är som
föreståndarinna för sin egen skola i hufvud-
staden och som ytterst talangfull pedagogisk
skriftställarinna, under signaturen »Uffe»,
numera vida skattad och känd. Då fadern
dog 1858, var Anna Sandström, som är
född: 1854 den 3 september, blott fyra år
gammal och upptogs då af moderns släk-
tingar, öfveiste Hagberg och hans syster
fröken Hagberg. När fröken Sandström ut-
gaf sin första uppseendeväckande broschyr
i undervisningsfrågan, kunde hon påräkna
det materiella stödet här, och strax efter
broschyren, »Realism i undervisningen», som
utkom 1882, påbörjades det ännu fortgående
tidskriftsföretaget Verdandi, som börjades
maj 1883. Icke långt därefter grundläde
fröken Sandström sin på hennes egna prin-
ciper fotade skola, hvars början tillhör hö-
sten 1883.
Det var en hel liten roman, som utspann
sig kring det anonyma utgifvandet af »Rea-
lism i undervisningen». Ingen misstänkte
den rätta, ej ens hennes närmare bekanta.
Tänk, hvilken hjärtklappning för en ung
dam att höra utlysas, att det en viss dag
skall bli diskussionsmöte i hennes egen skola
om den bok, hon själf författat! Och hvilka
marter att sitta där som åhörarinna. och ej
våga blanda sig i diskussionen och ofta få
höra rätt närgående anmärkningar!
Sedan den tiden, då grunden lades, har
fröken Sandström emellertid flitigt arbetat
på att sprida sina pedagogiska idéer och i
sin skola omsätta dem i lefvande lif. Både
som skolföreståndarinna och som flitig för-
fattarinna i tidskriften Verdandi har »Uffe»
tillämpat, stadgat och utvecklat de ledande
tankar, hvilka vid det första framträdandet
genom sin nyhet i mångt och mycket väckte
gensagor, men hvilka sedan allt allmännare
erkänts och upptagits som tidsenliga, fri-
görande ord.
Seminariernas representant i skolmötes-
styrelsen, seminarieadjunkten fröken Hedvig
Sidner, föddes i Hernösand år 1852 och är
dotter af aflidne konsistorienotarien Anders
Sidner och hans efterlefvande maka Char-
lotte Norinder, År 1874 aflade hon afgångs-
exämen vid Högre lärarinneseminariet i
Stockholm och ägnade sig därefter till en
början som privatlärarinna åt undervisarens
kall. År 1877 anställdes hon emellertid
som lärarinna vid elementarläroverket i
Hernösand, där hon kvarblef i tvänne -år.
Efter att under sommaren 1879 ha idkat
språkstudier i Paris, öfvertog hon samma
höst en föreståndarinnas ansvarsfulla ställ-
ning vid elementarläroverket för flickor i
Falun, en post som hon år 1882 utbytte
mot en adjunktplats vid folkskolelärarinne-
seminariet i samma stad.
De ännu vidare verkningskretsar, som en
hufvudstad kan erbjuda, öppnades för frö-
ken Sidner, då hon år 1888 anställdes som
lärarinna med adjunkts tjänstgöring vid
Folkskolelärarinneseminariet i Stockholm, i
hvilken egenskap hon fortfarande alltjämt
är verksam med aldrig svikande intresse
och kraft. Förlidet år gjorde fröken Sidner
med understöd af statsmedel en resa i Eng-
land för att därstädes taga kännedom om
folkskolelärarinneseminarierna.
Konnna vi så till folkskolans tvänne repre-
sentanter, fröknarna Hulda Lundin och
Maria Jönsson.
Slöjdinspektrisen vid Stockholms folkskolor,
fröken Hulda Lundin, är på det pedagogiska
området en-af de allra mest framträdande
kvinnliga krafterna i vårt land och för vår
tidnings läsarinnor från flere tidigare till-
fällen och omnämnanden väl bekant. Det
utmärkta sätt, på hvilket hon under världs-
utställningen i Chicago 1893 och vid dess
många olika kongresser företrädde svenskt
kvinnoarbete och svenskt skolväsen, måste
vara i lifligaste och tacksammaste minne.
Dock vilja vi i detta sammanhang icke
underlåta att i största korthet erinra om
några drag ur Hulda Lundins verksamma lif.
När stiftelsen »Lars Hiertas minne» år
1881 anslog medel till en studieresa för att
lämplig person i Tyskland måtte taga känne-
dom om den där tillämpade metoden för
kvinnlig undervisning vid folkskolorna, var
fröken Lundin den som främst ansågs kompe-
tent för detta uppdrag. Den nya metoden
pröfvades efter hennes återkomst först i
tvänne af hufvudstadens folkskolor, sam-
tidigt med att kurser för utbildande af lä-
rarinnor under hennes ledning anordnades.
Och de första resultatens lyckliga utgång
manade alltjämt framåt. Så erhöll år 1884
Hulda Lundin i uppdrag att i utlandet taga
kännedom om en ny metod för undervisning
i mått-tagning och mönstertillklippning. I
Karlsruhe inhämtade hon denna kännedom,
hvilken sedermera ytterligare genom praxis
utvecklats.
Den ovanliga förmåga, fröken Lundin vid
fullgörandet af dessa sina uppdrag lagt i
dagen, gjorde henne ock själfskrifven, när
den 9 januari 1885 behofvet ansågs kräfva
utnämnandet af en särskild slöjdinspektris
för hufvudstadens folkskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
