Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 9 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 251
Det ypperliga undervisningssystem, som
§édäii tindet årens gång alltjämt utvecklats
och småningom nått deii höjd, att det långt
utom Sveriges gränser väckt uppmärksamhet
ocli erkännande, tillämpas nu Under namnet
»Folkskolans» vid alla stockholmsskolorna.
Det är på intet vis någon slafvisk efterbild-
uing af de tyska förebilderna, utan på dessas
basis en själfständig produkt af vidgade
Vyer ocli Vtinneil erfarenhet,
Drån de kürser, söm Under Hulda Luu-
dins ledning allt sedan år 1885 anordnats
för utbildande af slöjdlärarinnor, har en
stab af energiska oeh dugliga lärjungar ut-
gått att i allt vidare kretäär i sin ordning
främja saken. Vårt gamla systerland på
andra sidan Bottniska hafvet har ock väckts
att tillgodogöra sig de vackra resultaten,
oeh år 1884 hörsammade Hulda Lundin en
kallelse att i Åbo anordna en liknande kurs.
Men ännu längre har ryktet om handar-
betssakens lysande framsteg i vårt hemland
trängt sig. Utländske fackmän resa fjärran
vägar för att på ort och ställe studera dem,
och i den utländska pressen och facklitera-
turen återfinnas ofta erkännande ord om
det svenska systemet,
Ütoni de förut omnämnda resorna har
frökeii Lundin, dels på egen, dels på statens
bekostnad, företagit mångfaldiga andra stu-
dieresor, till Tyskland, England, Skotland,
Belgien) Schweiz, Frankrike — alltjämt rik-
tande sina grundliga insikter med fruktbrin-
gande idéer, som rikt kommit hennes foster-
ländska verksamhet till godo. —
Folkskolans andra kvinnliga representant,
fröken Maria Göthilda Jönsson, är född den
8 nov. 1861 i Skåne. Anmärkningsvärdt nog
företrädes alltså folkskolan i mötesbestyrel-
sen af tvänne döttrar af vår sydligaste och,
som det tyckes, i flere hänseenden bördiga-
ste provins. Ty äfven fröken Lundin är
till börden skånska.
Men, för att nu hålla oss till fröken Jöns-
son, så är hon dotter af Ola Jönsson i
Kilngshult, hvilken under många år var
riksdagsman för Luggude härad. Den unga
skånskän förvarfvade 1883 sin hvita student-
mössa vid Waliinska, skolan i Stockholm
och erhöll genast, hösten samma år, anställ-
ning vid Jakobs folkskola som extra ordi-
narie lärarinna. Våren 1884 ökade hon —
efter erhållen dispens — sina lärdomsmeri-
ter med aflagd examen vid Södra lärarinne-
seminariet och utnämndes till ordinarie lärar-
inna vid Jakobs folkskola våren 1890. Re-
dan vid det stora skolmötet i Köpenhamn
för fem år sedan var fröken Jönsson med-
lem af den svenska bestyrelsen, ett uppdrag
som hon med den honnör fullgjorde, att
denna ärepost nu på nytt tilldelats henne
vid årets möte, där hon arbetar vid besty-
relsens ekonomiska sektion.
Utom de direkta representanterna för skol-
väsendet, räknar slutligen bestyrelsen äfven
några »kommunala representanter», och
bland dessa återfinnes ett kvinnligt namn,
hvilket ock med rätta måste medgifvas som
i hög grad representativt. Professorskan
Agda Montélius har nämligen gjort sig synner-
ligen fördelaktigt känd i vidsträckta hufvud-
stadskretsar för sitt alltid vakna och dåd-
kraftiga intresse för skilda samhällsfrågor.
Agda Montélius är född i Västmanland
år 1850 och dotter af generallöjtnanten A.
S. Z. Reuterskiöld och hans maka, född
Schenström. År 1871 ingick hon äktenskap
med den kände arkeologen, professor Oskar
Montélius.
IDUN
I sin mans sällskap har professorskan
Montélius sedan dess varit i tillfälle att
vidga sina insikter på många och vidsträckta
resor, hvilka till en stor del ägnats åt
museistudier, Fru Montélius torde utan
tvifvel i denna stund vara en af de mest
beresta damer i vårt land, och att hon rest
med öppna ögon och mottagligt sinne för
allt hvad som mött henne äfven utom
museerna, därom vittna särskildt de många
filantropiska idéer, hon sedermera här hemma
praktiskt omsatt i sitt arbete.
Se här i skematisk korthet professorskan
Montélius’ resedata som en bekräftelse till
våra nyss sagda ord: 1871 Italien; 1876
Finland, Ryssland, Polen, Österrike—Ungarn
och Italien; 1878—79 Tyskland, Böhmen,
Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike, Spa-
nien, Portugal och åter Italien med Sicilien
och Sardinien; år 1881 Italiens ost-
kust ända ned till sydkusten; 1882 Eng-
land, Skotland och Irland; 1885 Norge;
1888 Balkanhalfön, Mindre Asien och Grek-
land; 1889 Schweiz och Frankrike. Och
helt nyss är nu den outtröttliga resenären
återkommen från en ny färd i »la bella
Italia» till sina nordiska skolmötesplikter.
Tyvärr måste vi fatta oss lika kort
om fru Montélius’ öfriga mångsidiga verk-
samhet, för att ej allt för mycket öfverskrida
utrymmet för dessa rader. År 1879 blef
hon ordförande i Maria församlings skydds-
förening och har sedan med oförtröttadt
nit ägnat sig åt fattigvårdsarbetet. Så be-
sökte hou åren 1890 och 1893 England för
studier på detta behjärtansvärda område.
År 1889 deltog hon vid bildandet af För-
eningen för välgörenhetens ordnande i Stock-
holm, hvilken förening, som bekant, gjort
till sitt mål ett rationelt ordnande af huf-
vudstadens välgÖrenhetsverksamhet och äfven
på ett i det hela mycket berömvärdt sätt
löst denna viktiga uppgift, ej minst genom
fru Montélius’ dugande, offervilliga energi.
För tre år sedan öfvertog hon ledningen af
denna förenings centralbyrå och lämnade då
de uppdrag, hon haft inom Fredrika-Bremer-
förbundet, Skollofskoloniföreningen m. fl.
allmännyttiga stiftelser.
Det är, som vi finna, en öfverraskande
rik ocli mångsidig fond af kvinnoarbete oeh
kvinnointelligens, dessa sex damers namn
i det Sjunde nordiska skolmötets svenska
bestyrelse företräda, och vårt lands kvinnor
kunna med fog vara stolta öfver, att könet
så värdigt representerats vid det betydelse-
fulla uppfostrarmötet. Måtte de angenäma-
ste minnen och ymniga frukter af ett godt
samarbete följa mötesdeltagarne som en be-
hållning från augustidagarne i vår sköna
hufvudstad, en sådd till framtida skördar
för allt vårt land!
”Ins blaue hinein.’
ctç| minnes Aagau om en imSetAam,
8n Ej,uj? muAiß, Aom enSaAt den J&tuam,
Åom, cm3Eigt Pijj;ta3 oj?uet golSetmgeri,
Åto3
2Då gfömSeA a Kt, 6om |ot3om ötat Arneßt,
©m an Aa i&önt, om an Aa ßanAfoweßt.
J’C«at AiunefijÅetA leb «at pfatt jåtgäfeu
an3euA aning om oäu3Eigßeten.
j-uAomAttafaS mi3t i Atgä/taeimge
2Den ßimfapatne ßfait j?ötnumme 3a,
cfCnt âtj.àinofc SanAaSe i ligm-Sct ßfa,
(l’Cu-t ßfofc «13 ßfot Aig ße3j<a3e i jamman
©cß afftetA citßef aCot6 i etetffamm.au.
©cß affa AßifSa tutmet 6mixité ßop
ält! ctt ôtott, ett ßfangjmCCfc gu ßeCtop,
8tt: »fftefig, ßefig, ßaiAßate oeß j’a3et,
Åom Atgi ocPi ßagnat uatfSatA mg.tlaSet! »
täfjet, att 3en an3e, Aom
©eil Aagan
SÅån ßimfapätDeiiA ptaßt tiffgotSeu ßom,
Åig Plan3e naAtan ßafj:t jatfoAAaS «ata
©cß Aag på tingen »om pa ßo
>joi ßcita.
JC.an PiampaSc eg met a|: oto j’uCf
ÎFot uatfSenA fumpna ata effet guff.
©CEE j;tög3, Aom PiittiffA Plagiat jlot ßanA
ttana3,
"©at Piafpt Potßfeßna3 efPet lieft utpfanaS.
JFöt 3en, Aom ßan.t oanSfigPieteuA ^faß-t
3 «ätC3atA SanA oeß AofatA an3e3läßt,
tSfep tioenA |’fgßt oeß timfigßelenA «äöen
ßbiott Aom ett «in33tag öjluet fåga gtaAen.
9TLeu Sagen j’ioß ej. SaSfoAt StömmaA ßott,
2)eu «at »å Sigtßat, tig 3en «at Aa Piott,
©cß «e 3c n Agåf, »om Piogte |att
ana,
91~icn fiß«af ApåtfÖAt famnat EiJåetA ßana’
9TLan måste å|faA att i gaining tiß
8tt eßo ge aj; ApatetnaA muAiß,
©Ltt 3efa atfigfc ut 3en å3fa gå (van:
ÎFowummefôotna jvait ett fij; Satojåan.
9TLen Aagan täfget, att 3e «oto j;a,
Åom gajluanA «at3e ßun3e fVEEfc j?otatå.
©oft- 3at^ot Ixopen RotDcA fccualvPoiSt j^aEEa
o)lia 3om om ))3efc 3a/t ßCaa; i3ee£Ca.»
Anna Knutson.
Till barnens hälsovård.
8
f intresse följde jag med min vän läka-
ren till den fattiga och barnrika fa-
miljen, dit ett ödmjukt bud kallat honom.
Det var fyra trappor upp vid en gata på
Kungsholmen, och i det ganska stora rum,
hvari vi inträdde, mötte oss den utsöktaste
snygghet i förening med både ren luft och
strålande solljus.
»Här är ju trefligt, ljust och gladt,» an-
märkte jag tyst.
Nästan som ett svar på min reflexion
yttrade Emil, läkaren, strax efter sitt inträ-
de till husmodern: »Jag vill tillråda fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
