Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 9 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 IDUN 1895
H
P 0
&
P
u K
h te*
P M
•d g
H ©
P W
rt- £
h> EJ
O: *3
*?
p.?
O u
s “
P O
S S
■ S
os
rg
■■ §
os
Kl
P
S’il
§.pE
F|^
wS»
O p.»
40 ? i
CD £
t3 »b*“
3"ÏP
co J«
O S®
3
«•&L
• • H*
PS
s2af
®»<4
VI W© ©
© C.^ ►*
*< BV*
p©<2 O
P N® *
"B g1?
« “ 2 S
sta stöten känts af de lefvande om bord,
så följer en annan, en tredje, otaliga —
tätare än en i minuten, och ingen byggnad
af människohand, vore den än sammanfogad
af tjockaste pansarplåt, förmår stå emot de
upprepade anfallen. Böljorna tröttna ej, de
lyfta och sänka, lyfta och sänka, tills fiskar-
båten eller det stolta pansarskeppet smulats
i spillror.
Då börjar människans, individens kamp
för lifvet. Den räddande stranden kan vara
så nära, att man tycker sig kunna taga i
den, om man sträcker ut handen. Vore
hafvet lugnt, eller någorlunda lugnt åtmin-
stone, skulle det vara en småsak för den
simkunnige att nå land. Men nu! Då
plankan brister under den skeppsbrutnes fot
och han kastas ut i vattnet, är det som
om en hel mängd stridiga, oemotståndliga
krafter skulle kämpa om hans lif. Hade
han också en Simsons styrka, kastas han
ändå af och an som en viljelös lekboll i
bränningar och brottsjöar. Än varar kam-
pen länge, innan han kväfves af vattnet,
än förbarmar sig en klippa, mot hvilken
han slungas, öfver hans dödsångest och
släcker hans lif, som man blåser ut ett ljus,
än — men sällan — bär honom en våg så
varligt, att han, medan besinningen ännu
varar, kan fatta i grenen af ett träd, kanten
af en sten eller något annat fast föremål
och bli räddad.
Sådant var det öde, som väntade de nöd-
ställde, om deras bräckliga farkost började
»hugga».
»Tror ni vi hinner, innan han börjar
hugga?» hade pastor Thor frågat, och den
svett, som porlade fram på hans panna, var
frampressad lika mycket af ångest som af
den svåra ansträngningen.
»Det är mycket långgrundt här, » svarade
Kristian. Pastor Thor visste ej, om det
låg hopp eller misströstan i svaret.
»Om dom läte seglet släpa, drefve dom
saktare, » sade Petter.
Det förstod pastorn, det var ett sant
ord.
»Låt seglet släpa,» röt han, vänd mot de
nödställda, men stormens tjut och brännin-
gens bedöfvande dån kväfde hans röst.
Ännu hade de icke kommit nog långt
upp i lovart för att med någorlunda trygg-
het kunna börja att sacka ner med vinden,
men där de voro tyckte de, att den andra
båten redan var inne i bränningarna. Ej
en minut var att förlora längre.
»Stryk med årorna!» kommenderade pa-
storn. »Försök att styra, Petter, så vi kom-
mer ner till dom. »
Det var en lycka, att de hade styråra.
Hade de haft roder, skulle den manöver,
som nu utfördes, hardt när varit omöjlig.
Men Petter handterade sin styråra med både
klokhet och kraft, och de sackade i ett slags
zickzack ned mot båten. Då de tre stora
vågor kommo, som vanligen i rum sjö följa
tätt på hvarandra, lagade han, att de träffade
båten rätt från förn, och under den korta
mellantid som följde, hvarunder männen vid
årorna »ströko» af alla krafter, styrde han
kosan diagonalt mot vågornas riktning.
(Forts.)
Till deltagarne
i
Sjunde nordiska sko/mötet.
Iduns redaktion har tagit sig friheten att bland
de ärade deltagarne i sjunde nordiska skolmötet
låta utdela gratisexemplar af detta nummer i det
antagande, att porträttgruppen afden svenska mötes-
bestyrelsens kvinnliga medlemmar, som återfinnes
på första sidan liksom den beledsagande texten
särskildt torde kunna intressera mötesdeltagarne.
Vi bedja därvid emellertid att få framhålla, att
af praktiska hänsyn väsentliga delar af numret
uteslutits, så att dessa utdelningsexemplar endast
gifvaett ofullständigt begrepp om, hur ett ordinarie
nummer af Idun i vanliga fall presenterar sig. Så
ha utgått det 16-sidiga ark af Iduns romanbiblio-
tek, som hvarje vecka följer till samtliga prenu-
meranter, samt hela annonsbilagan, hvilken, utom
annonser, innehåller matsedlar för hvarje vecka
året om, fria läkareråd för prenumeranterna, af-
delningar för frågor och svar samt den i bokform
ordnade »Iduns hjälpreda», som redigeras af fru
Mathilda Langlet och under årets lopp meddelar
tusentals råd och rön pådenhusligaekonomiensolika
områden. Prenumerationspriset för senare halfåret,
som ännu erhålles fullt komplett, är kronor 2:50,
och erhåller då hvarje prenumerant fritt det inne-
hållsrika, ytterst intressanta och rikt illustrerade
julnumret.
Innehållsförteckning.
Det stora skolmötet; den svenska mötesbestyrelsens
kvinnliga medlemmar. (Med porträtt af Lilly Engström,
Anna Sandström, Hedvig Sidner, Hulda Lundin, Maria Jöns-
son och Agda Montelius). — »Ins blaue hinein» ; poem af
Anna Knutsson. — Till barnens hälsovård; af Emy. — Från
vår korrespondent i Japan. (Med porträtt af Astrid Næss i
japansk dräkt). — På sommarnöje; bref från. Dalarö. — Om
uppfödandet af kycklingar; af Bien. — Utan piga; af Ave. —
— Teater och musik. — David Thor; några drag ur en »re-
formators» lefnadj; skiss för Idun af Petrus Hedberg. (Forts.).
— Tidsfördiif.
Schack-gåta.
Efter hästens gång. — Ett poem af Runeberg.
då mol-
net fröjder än högre flyga bland ljuset
fri en värl-
dar under dess mer till att
lätt glad båda som i
svin-
gar som hvila
fånge är bur fri att gruset rymd bort
också ock du klaga fågeln tanke jorden snabb
du binds äfven se vid ej ila din
du har är tätt det vingar sorg-
ligt
fågeln på
ännu är dina det som gladt och ila
b—g.
TiåsjMnJ.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Initial-charad,
(Ny idé.)
Ett antal ord beskrifvas. Af de-
ras initialer sammansättes sedan ett
ord, som utgör gåtans lösning.
1) Hvad, om Guds ord vi höra,
Vi ständigt böra göra,
Att slutligen vi sä
Må stadig lycka nå.
2) När stormen vill dig drifva,
Kan jag en räddning blifva
Och bjuda dig en hamn
Uti min lugna famn.
3) Om jag dig härdt anfäktar,
Du rädda dig ej mäktar;
Då till mitt hela gå —
Det skall dig hjälpa då.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
