- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1895 /
255

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 9 augusti 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1895 ï DU N 255
inom kort undrar man, hur det någonsin har
kunnat falla en in att ha det annorlunda.
Genom en helt naturlig tankeförbindelse erin-
rar jag mig en af de medborgarinnor, som tjä-
nade hos en af mina vänner. Det var en hjär-
tans snäll flicka, mycket upptagen af sina beun-
drare, hvilka voro trognare än hon, samt af söm-
merskornas modejournaler, ty hon var en modem
flicka och följde med sin tid, som vår ungdom
brukar, och kom därför också — som mången
gör väl det — stundom i konflikt med sina åtag-
na plikter och göromål. En dag sade Jion öppet
och trohjärtadt: »Snälla frun, det är mig alldeles
omöjligt att damtorka bordfötter och stolben, ty
då bryter jag alla stålfjädrarna i mitt snörlif,
och snörlif måste jag ha för att se ut som bättre
folk.»
Sådant skulle ju kunna bhfva ett hinder äfven
för andra unga damer, eller hur? Ave.
Teater och musik.
Arena-teatern. Vår nyaste teaters första nyhet
— sagospelet »Den sköna Melusina» — upprullar
nu från den nya månadens första dag för hvarje
kväll sina lysande taflor för en talrik och tack-
sam publik. Förväntningarna på premieren voro
icke de minsta — ryktet hade på förhand haft
lofvande ting att förtälja om den glans, som
skulle utvecklas i det stora féeriet. Erkännas
må ock villigt, att för ögats vidkommande knap-
past något återstår att önska inför den sceni-
ska dräkt, i hvilken den sköna källnymfen här
presenterar sig. De från Tyskland införskrifna
dekorationerna äro allt igenom charmanta och
fulla af stämning — några af tablåerna, såsom
»Melusinas grotta», »Viel skogsbrunnen», »Den
förtrollade trädgården», »I vågdrottningens rike»,
kanske det smakfullaste, som modern dekorations-
målarkonst hittills här utvecklat. Äfven dräk-
terna voro af lysande effekt, och de inlagda ba-
letterna, som pâ premièren gingo en smula ovant
och trögt, vinna helt visst snart nog i afrund-
ning och liffullhet.
I ett utstyrselstycke som detta är det rent
yttre »bländverket» nog hvad som främst fängs-
lar sinnena, men äfven stoffets literära behand-
ling spelar naturligtvis en betydande roll. Vid
den gamla sagans dramatiska omklädnad har förf.
hr E. Pasqué i det hela ganska lämpligt vetat
blanda de sentimentala och lyriska elementen
med inlägg af mera grotesk och skämtsam art;
dock skulle ännu starkare färger öfver de bur-
leska scenerna liksom åtskilliga förkortningar i
de delvis skäligen uttänjda romantiska deklama
tionerna ha varit till fördel för ett friskare och
lättare intryck af det hela, Den beledsagande
musiken af F. Langer är skäligen obetydlig.
I den sköna Melusinas roll debuterar en ung
elev från Dram, teatern, fröken Elsa Friberg, som
i ungdomlig fägring och en viss barnslig mjuk-
het öfver spel och deklamation äger goda betin-
gelser för att lägga den rätta stämningen öfver
vågens skära dotter. Synnerligen uppfriskande
och täck var fröken Hildegard Lindzén som styc-
kets goda älfva Libella, hvilken för de älskande
jämnar vägarne, med putslustiga upptåg håller
ränksmidarne på afstånd och länkar kärlekssagan
till dess slutliga harmoniska lösning. I spel, i
sång, i dans ligger något pikant och täckt, men
på samma gång väl afvägdt öfver fröken L:s upp-
trädande, som verkar högst intagande. Näst de-
korationsgrannlåten är nog hon den, som bär hr
Lindens nya stycke.
Hr Engelbrecht spelar den förälskade riddar
Riegfrid med veritabla Hamletlater, men bidrar
därmed ingalunda till att göra anrättningen lät-
tare. Fru Precht däremot ter sig ståtlig som den
hämndgiriga, för Melusina förskjutna rivalen gref-
vinnan Fastrada. Hr Sjöberg som styckets bof,
den kringvandrande munken mäster Adam, och
fru V. Strandberg som Eastradas amma Dulcibella
företräda rätt bra den ej allt för saftiga humorn.
. Med sina verkligt vackra och växlande scene-
rier och sin romantiska handling synes sagospe-
let lifligt ha anslagit den stora publiken och bör
kunna påräkna en serie gifvande hus.
•4MP
Sen till, att Idun och Iduns Mode-
tidning finnas hos alla edra bekanta!
David Thor.
Några drag ur en »reformators» lefnad.
Skiss för Idun af
Petrus Hedberg.
(Forts.)
Då en half timme gått, sedan den sista
båten kom in, och de väntade ännu icke
synts komma förbi udden, som skyddade
hamnen, började man bli orolig, och den
ene efter den andre klef upp på de högre
klipporna för att spana utåt hafvet. Nu
kom äfven pastor Thor och hade sin stora
kikare med sig. ITan sökte länge med den
ute bland de vildt skummande böljorna,
innan han såg dem. Men — huru var det?
— han skrufvade på kikaren ett tag för
att kunna se skarpare. Ah, nu såg han
tydligt, huru det var fatt för dem!
»Mastçn har gått öfver bord, och — och
— dom måtte bara ha en åra —- jag ser
bara en åra — två ror med en åra —- och
de andra söka hålla båten läns ! »
»Då är det snart slut med dem — med
den här pålandsvind kan dom aldrig klara
udden och komma i lä,» sade båtsmans-
Olle.
»Yi måste försöka rädda dem,» ropade
pastorn.
»Det är omöjligt,» svarade Olle. »Vi
hinner inte ut med en båt förbi udden ■—-
det skulle ta öfver två timmar att kryssa
sig upp förbi udden i den här stormen —
och innan dess har dom gått i kvaf i brän-
ningarna vid Långsand, om dom bara ha
en åra kvar.»
»Kom med mig ned till hamnen, karlar?
Vi måste — vi måste försöka att rädda
dem,» ropade pastorn och började springa
utför klippan. De flesta af männen följde
honom.
»Ja, men det går inte, vet pastorn,» sade
Halvar. »Det är slut med dom inom min-
dre än en timme, om dom bara ha en åra.
Och innan vi hinner segla ...»
»Vi ska inte segla,» afbröt honom pastor
Thor, »vi ska ro, vi dra en lätt båt öfver
näset och sätter honom i sjön på andra
sidan udden.»
Männen sågo frågande på hvarandra —
det hade de aldrig varit med om.
Nu hade de kommit ned till håthamnen,
och åter hördes pastorns stämma:
» Opp med alla åror ur båtarna, vi använda
dem som kaflar. Se så, raskt, det gäller
ju fyra lif. Blås i hornet Jansson, så alla
kommer hit.» Det hängde ett bockhorn på
ytterväggen till en af bodarna; i det bru-
kade man blåsa, då fara var på färde och
hjälp behöfdes. Knappast hördes äfven nu
de gälla, långdragna tonerna, förrän både
män, kvinnor och barn kommo ut öfverallt
ur stugorna och sprungo med ilande fart
utför de branta, steniga stigarna.
»Bind en tumstross i en dragg, Halvar,
vi kanske behöfver den att bogsera dom
med. Den där båten ta vi — den ser lätt
och stark ut — kasta in fyra åror i den
— ta en större än de andra — den skall
jag ro. Opp med honom ur vattnet nu.
Hugg in linor kring tofterna att dra honom
med. Tre man på hvar sida håller honom
på rät köl — de andra dra honom i linorna.
Ni pojkar ska plocka upp årorna akter om
oss och springa och lägga .ut dem framför
bogen. Kvickt bara! Kasta in de där kork-
knipporna — kan vara bra att ha att flyta
på. I väg med båten nu! Spring karlar,
spring för lifvet!»
Pastorns befallningar kommo tätt på hvar-
andra som hagel en julidag, och flinka hän-
der voro till reds att ögonblickligen utföra
dem. De voro sjömän i hvarenda tum,
männen omkring honom, och vana från
barndomen vid att deras lif kunde bero på
ett ögonblickligt beslut, en blixtsnabb hand-
ling.
Knappast mer än en kvarts timme från
det bockhornets toner hade ljudit, hade
man båten framme vid den lilla viken på
sidan om Långsand. Åter hördes pastorns
stämma.
»Opp i båten tre man ined mig — Hal-
var och Kristian •—• nej, inte du, Olle, inga
gifta karlar — jaså, du Petter, bra! —-
Hjälp oss ut nu gossar, så ge vi oss i väg
i Jesu namn.»
Männen på stranden vadade ut och sköto
båten framför sig, tills vattnet stod dem
öfver midjan.
Nu började de fyra sin förfärliga strid
mot de upprörda elementen. Det var natur-
ligtvis värst närmast land, där man hade
känning af de ursinniga bränningarna vid
den närbelägna Långsand, men det gick
ändå framåt, och framgången gaf nytt mod
och nya krafter.
Då de rott nära en half timme, fingo de
sikte på den nödställda båten. Åh, Gud
vare lof! Ännu flöt den på rät köl! Men
huru skulle de komma til!den? Att direkte
ro dit hade varit rent vanvett, de skulle
då hafva vändt båtens sida mot de anstor-
mande vattenbergen och då antingen fått
den fylld af brottsjöarna eller kapsejsat.
Det insågo ögonblickligen de fyra i rädd-
ningsbåten.
»Vi måste snedt upp mot vinden, så vi
kommer i lovart om den och kan sacka ned
till dem,» sade pastorn. »Hugg i gossar!»
Och den kämpastarke pastorn »högg i»
själf, så att den tunga lovartsåran, som han
ensam skötte, bognade och böjde sig som
ett rö för vinden. En lycka var det, att
hon var af ask och temligen ny, eljes hade
hon sprungit af påkänningen. De två lä-
årorna roddes af livar sin man, och fjärde
man om bord, Petter, skötte den väl surrade
styråran.
»Tror ni vi hinner, innan han börjar
hugga?» frågade pastorn.
Veten I alle, som läsen detta, hvad pastor
Thor menade med sin fråga? Veten I, hvad
det betyder, att en båt, ett fartyg »börjar
hugga» ? Sannolikt icke alla, och därför
här några ord till förklaring. Med ordet
»hugga», så användt, menas att en farkost,
då vågen sjunker, når och »törnar mot»
botten. Med ett exempel blir det tydligare :
det är ungefär detsamma som om fartyget
eller båten hängde uppe i luften och plöts-
ligt släpptes ned från en höjd af stundom
ända till trettio fot och därutöfver mot ett
underlag af sand, grns eller stenar. Han
faller väl icke där ute, buren af böljan, fullt
så hastigt, som om det endast funnes luft
under kölen, men nog fort ändå, att det
vid sammanstötningen mellan människoverk
och Glids verk, mellan farkosten och den
fasta grunden, går en ilning genom den
förra, som knäcker kölen och spanten af
fast ek, borden af kärnfuror på fiskarbåten
och köpmansfartyget och flertumstjock plåt
hos örlogsmannen. Icke alltid inträder för-
ödelsen redan vid första »hugget»; men
knappt har den första »ilningen», den för.
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad seda n 1891. Vid
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K. A. Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stureplan
Kika- och Allm. telelon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free