Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 16 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 IDUN 1895
O hör, du Sveriges kvinna, ja hör och lär!
Du är vårt värn och fäste, så svag du är :
Hvar ädel bragd, som glänst öfver Sveriges bygder,
Fick både rot och näring ur dina dygder.
Frith. Holmgren.
göra sin begåfning och sitt varma intresse
gällande jämväl på andra områden af det
mänskliga utvecklingsarbetet.
Fru Constance Ullner, född den 20 mars
1856 å Königstedts gods i Helsinge socken,
är dotter till kommunalrådet Robert Ullner
och dennes maka friherrinnan Anna von
Kothen.
År 1876 gift med fabriksdisponenten
Theodor Gullberg i Göteborg och frånskild
1878.
Fru U. har utöfvat en omfattande literär
verksamhet och lämnat en mängd bidrag i
form af skisser och berättelser i olika tid-
ningar och kalendrar i Sverige och Finland.
Såsom korrespondent för särskilda blad har
hon mest behandlat konstförhållanden, lite-
rära och musikaliska ämnen. Äfven i bun-
den form har hon gjort sig känd som lyck-
lig författarinna. Hennes gedigna språk-
kännedom har satt henne i tillfälle att till
svenskan verkställa en mängd öfversättnin-
gar från franska, tyska och engelska af ro-
maner, hvilka dels ingått som tidningsfölje-
tonger, dels utkommit i hokform, mest på
Oscar Lamms förlag i Stockholm.
Under signaturen Vanda har hon publi-
cerat flere dikter och utkast, äfvensom ut-
gifvit arbetet »Skuggbilder, utkast af Van-
da», som utkom 1879 på G. W. Edlunds
förlag i Helsingfors. Fem år senare utgaf
hon »Spillror, utkast af Constance Ullner»
på P. H. Beijers i Helsingfors förlag.
Tillsammans med undertecknad utgaf hon
julen 1892 en literär publikation med bi-
drag af vårt lands främsta skriftställare och
skriftställarinnor : »Rättvisa mot djuren»,
hvaraf behållningen skänktes åt Helsingfors
djurskyddsförening.
Jämte författarinnan Eva Ljungberg har
fru Ullner tvänne gånger utgifvit literära
brochyren »Blindvännen», hvilken första
gången inbragte 900 och andra gången
1,200 mk, hvilka medel gifvits till Blind-
hemmet i Helsingfors. Samma skriftställa-
rinnor hafva år 1893 utgifvit kalendern
»Snöflingan» och 1894 »Vår».
Sedan 1894 års ingång är fru U. jämte
hr Uno Stadius utgifvare och redaktör för
landets första djurskyddstidskrift: »Rätt-
visa mot alla», till hvars uppkomst fru U.
äfven måste anses hafva bland de främsta
medverkat. Från detta års början utkom-
mer densamma jämväl på finska språket.
Under samma redaktion utgifves tillika från
årets ingång barndjurskyddstidningen »Syl-
via» på båda inhemska språken.
För sex år sedan slog sig fru Constance
Ullner äfven på en praktisk bana och fun-
gerar sedan 5 år tillbaka såsom förestån-
darinna för postkontorsfllialen Bergmans-
gatan n:r 4 i Helsingfors.
Fru Ullner har slutligen jämväl tagit del
i stiftandet af en skriftställareförening i
Finland, hvilken efter att hafva existerat
en kortare tid sedan ingått såsom särskild
loge under Konstnärsgillet härstädes.
Vi hafva redan tidigare nämnt, att fru
Ullner såsom varm befordrarinna af djur-
skyddssträfvandena i landet skapat sig ett
uppburet och aktadt namn. Sitt vackraste
inlägg i detta afseende har hon utan tvif-
vel gjort inom den förening, hvilken jäm-
väl räknar henne som en af sina förnäm-
sta stiftarinnor, föreningen Djurvännerna i
Helsingfors. Sedan föreningens stiftelse
kvarstår hon som dess sekreterare. Det är
visst sant, att nämnda förenings namn än-
nu ej hunnit göra sig allmännare kändt,
men på den ort, där den verkar, har den
under sin korta tillvaro redan brutit banor,
hvilka skola lända djurskyddsarbetet till
varaktigt gagn, vi framhålla främst dess
sträfvan att vinna ungdomen för sin goda
sak. Och det måste ju medges, att om de
unga en gång äro med oss, då är framtiden
vår, och är framtiden vår, är ju segern
vunnen. Och fru Ullner förstår att äfven
tillvinna sig de ungas hjärtan. Det finnes
hos henne därvidlag ett inneboende drag,
som ej förfelar sin verkan. Det är därför
en stor lycka för djurskyddsarbetet i Fin-
land att äga henne som en af dess banér-
förare, det är för detsamma en vinning,
som ej kan skattas ringa, då man känner
till, huru mycken obruten mark ännu i detta
afseende möter ögat åt alla håll.
V. Lindman.
Två fjärilar jaga hvarandra...
jÿjjvà fjärilar jaga hvarandra
i kvällsolens flammande glöd —
den ena lär kärlekens färger —
den andra dina o, död.
jDen ena lyser i -purpur
på flykten —jag vet icke hvart -
den andra har klädt sina vingar
i sorgens djupaste svart.
jDe jaga hvarann så lustigt,
Iland llommor och Ilad de flv;
de ömsom vid stoftet snudda
och ömsom vid himlens sky.
[få blommornas kalkar de kämpa,
de hvila på vaggande strå —
så ut öfver mörknande vatten
de flämtande vingarne gå.
3 kvällsolens gyllene flöden
de svinna —— jag ser dem ej mer —
men stjärnorna tändas och stråla
i djupllåa skymningen ner . . .
Daniel Fallström.
Kvinnorna och kvinno-
frågorna på skolmötet.
|et sjunde nordiska skolmötet är nu för
deltagarne ett minne blott, dock, där-
om äro vi visse, ett minne af angenäm art
och rik innebörd för det framtida skolarbetet
i de nordiska länderna. Från den mång-
fald föredrag och diskussioner inom skilda
ämnen, som under mötesdagarne afhölls,
ha redan de dagliga tidningarna lämnat mer
eller mindre fullständiga referat. Idun äm-
nar ej heller trötta med ett fullständigt upp-
repande, så mycket mer som naturligtvis
en stor del af de dryftade ämnena varit af
så uteslutande pedagogiskt intresse, att deras
knapphändiga behandling i ett icke-faekblad
måste bli af allt för ringa värde.
Däremot anse vi oss i största korthet böra
lämna en öfversikt öfver de inlägg, som af
de kvinnliga deltagare gjorts i det stora
lärarmötets förhandlingar, liksom öfver de
frågor, som närmast beröra den kvinnliga
ungdomens uppfostran.
Fyra damer ha under mötet med själf-
ständiga föredrag inledt de därpå följande
diskussionerna. Redan första mötesdagen
inledde fröken Adèle Wetterlind från Jönkö-
ping frågan: »Bör läxläsning helst ske i
hemmet eller skolan?»
Läxläsningen blefve ofta bedrifven på ett så-
dant sätt, att den skadade undervisningen i stäl-
letför att befordra densamma. För närvarande vore
det hemmet, som hade att tillse att läxläsningen
drefves rätt, något hvartill tal. knappast ansåge
hemmet ägnadt. Hon ville att hemmen skulle
genom handling sätta barnen i tillfälle att upp-
öfva sin iakttagelseförmåga och att i praktiken
se exempel pâ hvad de i skolan läst.
. Läxläsningen bör i skolan af barnet själfstän-
digt utföras, dock under lärarens tillsyn.
Önskvärdt vore att försök blefve anställda i de
nordiska ländernas barndomsskolor för att utröna
möjligheten för och resultaten af läxläsningens
förläggande till skolan, samt att de därvid vunna
erfarenheterna blefve offentliggjorda.
Den andra mötesdagen höll slöjdinspek-
trisen fröken Hulda Lundin föredrag: »Om
systematisk undervisning i kvinnlig slöjd.»
Fröken Lundin redogjorde för den metod vid
undervisning i kvinnlig slöjd, hvilken genom hen-
nes energiska arbete vunnit så stor utbredning
såväl i Sverige som äfven mångenstädes i utlan-
det. Hon omtalade, hurusom barnen få taga med
sig till skolan söndriga kläder och där lära sig
att laga och lappa dem. -Detta väcker barnets
intresse, ty det vill gärna se något resultat al-
sitt arbete. Äfven föräldrarnes intresse ökas här-
igenom för slöjdundervisningen, ocli mången gång
ha föräldrar sagt fröken Lundin, att de först ge-
nom sina barn lärt sig att stoppa, sticka och laga,
Alla lyxarbeten borde totalt slopas från denna
undervisning. Det är af vikt att lärarinnan i
detta ämne äfven besitter pedagogisk skicklighet.
Lyckligt vore, om denna undervisning kunde
blifva obligatorisk. Men ej blott flickorna, utan
äfven gossarne kunna med framgång och till sin
nytta syssla med dylikt handarbete under de för-
sta stadierna. Och det har visat sig, att de äro
roade däraf.
Samma dag talade den kända ifrarinnan
på detta område, folkskollärarinnan fru
Sofi Nilsson från Stockholm — hvilkens por-
trätt Idun nyligen meddelade ■— om: »Huru
bör undervisning i hnshållslära lämpligen
ordnas?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
