Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 23 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 IDUN 1895
H
H I“
V P
Pé
S»
U »
H V
® s
? *
1 ©
tfr gà,
h. y
o: ^
*o
H
P* •
© U-«
H flfl
P Q
* ®
s
srg
" S
BS
»Åjo — hälst här som kommer så litet
folk — men tiden går ändå — jag arbetar.»
»På den där virkningen? Den måtte väl
en gång bli färdig?»
Nn kommo groparne fram på hennes
kinder.
»Det är naturligtvis inte alltid samma
virkning — jag har för resten andra arbeten
också. »
»Och hvad gör ni med allt det där, som
era små flitiga fingrar gno ihop där i mörk-
ret bakom disken?»
»Jag säljer det», kom det sakta, i det
ögonen voro sänkta på arbetet, som hon
ifrigt höll på med.
Han visste ej, hvarför dessa ord ingåfvo
honom en känsla af bedröfvelse. Kanske
var det inte orden, utan tonen. Det var
liksom en bekännelse om fattigdom, för-
sakelse, ja ännu något mera., som han dun-
kelt anade utan att veta hvad det var.
Han kände sig nästan skamsen åt att han
skämtat öfver hennes flit och frågat så där
om hennes arbete. Han undrade, om han
skulle beställa tjugu meter spetsar af henne
och betala dem med fem kronor metern,
men han tänkte, att hon kunde bli sårad
eller taga det som ett dåligt skämt. Så
slog han i stället om samtalsämne, och de
konverserade litet om staden och dess om-
gifningar. Efter en stund gick han, men
kom igen på aftonen. Kedjan var färdig,
men guldsmeden lämnade den själf åt ho-
nom, under det att flickan satt bakom
disken och virkade utan att se upp.
Några dagar därefter var det bal på råd-
huset med anledning af h. m:t konungens
födelsedag.
»Det blir blandad societet,» hade borg-
mästaren sagt till Sterner, »men det kan
inte undvikas vid sådana tillfällen, det är
en allmän subskriberad bal, till hvilken hela
staden har tillträde.»
Sterner gick dit pliktskyldigast, utan att
vänta sig något nöje. Dansen hade redan
börjat, när han kom, och han stannade
strax innanför dörren till balsalen och såg
sig om. Bland de dansande upptäckte han
genast den lilla fröken från guldsmedsbuti-
ken. Hon var klädd i en mycket enkel,
hvit klädning, utan en enda prydnad, en-
dast ett ljusblått sidenskärp om det smala
lifvet. Hennes ansikte hade redan fått litet
högre färg, läpparne voro halföppna, och
groparne på kinderna ville åter och åter
fram, medan ögonen allvarliga, skygga, lik-
som tycktes hålla sträng vakt öfver munnen
och groparne, att ej det varma, friska löjet
skulle obehindradt få tränga fram.
Hvad hon var söt! Så bra hon dansade,
så lätt och graciöst! Hans blickar följde
henne med intresse och välbehag, och när
hon dansade tätt förbi honom, möttes deras
ögon. Han log, och hon rodnade, i det
hon sänkte sin blick.
Några af de närmast följande danserna
fullgjorde Sterner sin skyldighet och dan-
sade med borgmästarns trettioåriga dotter,
doktorns koketta unga fru och den lilla
fylliga apotekarfrun. Därefter styrde han
kosan rakt på den lilla butiksfröken, hvil-
ken satt i ett af smårummen tillsammans
med några andra unga flickor, omgifna af
yngre herrar, tillhörande stadens handels-
klass eller studenter, som voro hemma un-
der ferierna. De pratade, skrattade, voro
ifriga och högljudda, men då Sterner när-
made sig, blef där en allmän tystnad, som
.nästan gjorde honom förlägen.
»Får jag dansa nästa dans med fröken?»
frågade han henne, som han sökt upp.
Hon gaf honom en förvånad blick, rodnade,
hvilket hon tycktes ha mycket lätt för, och
tog med nervös brådska sitt dansprogram,
som hängde på en liten silkessnodd vid
skärpet, och såg på det. Det var med
omisskännlig, barnslig stolthet hon svarade,
att hon var uppbjuden till nästa dans och
alla danser, utom sista valsen näst före
kotiljongen.
»Vill fröken gömma den åt mig?» Han
tog programmet, tecknade själf sitt namn
bland bokhålla-rnes och studenternas, bugade
sig lätt och lämnade åter ungdomsskaran.
Där blef ett fnissande bland flickorna och
knuffande med armbågarne, när han gått.
Herrarne kallade honom »snobb» och flic-
korna begynte bry henne, som de kallade
Ingrid. Men hon svarade ingenting, hon
hade endast blifvit allvarligare och såg tank-
full ut. —
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Jeanette Berglind; biografi af L. S. (Med porträtt). —
Syster Elisabeth, poem af Ivar Sköld. — Något om skoldra-
mat; af Lennart Hennings. — »I)odo >; skiss för Idun af
Lisa Schröder. — Iduns läkarartiklar. V.: Om våra födoäm-
nen ; några allmänna synpunkter, af professor Robert Tiger-
stedt. (Forts.). — Stackars örat ! Populär medicinsk före-
läsning, af ***. (Forts. o. slut). — Ur notisboken. — Teater
och musik. — Far; skiss för Idun af Elin Ameen. — Tidsför-
drif.
ratm
oüg
2 *i
£L$3
■g*.
o p-E?
(O ?g
ct> g
T3
STS> 8»
w Ï«
O S2.
Ob«
O Pjl
- wq»
s-as?
“Bg-g;
m“00
" ca m
‘Sïâsfôrârif.
V o
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Du ser mig i skolan, du ser mig
jämväl
I sal och i kamrar, hos hög och hos
låg.
Ibland är jag tom, men ibland är det
själ
I mitt väsen, som fängslar din håg.
En produkt än af hård, än af mjuk
materiel,
Än billig, än dyr. Och jag synes
för dig
Än konstnärlig, än simpel.
Nu gissar du väi
Om jag säger, hvad bildas af mig:
Diamantgåta,
a
a e
e _
f f g g h
|JL i i 0 0 r r i
r r r r s
t t u
L
Raderna, lästa såväl från vänster
till höger, som uppifrån nedåt, be-
teckna :
1) En konsonant, 2) hvad Sokra-
tes var, 3) hur är blomman på än-
gen? 4) en upphöjd karaktär, 5) hvad
du oftast gör i retlig sinnesstämning,
6) en rörelse åstadkommande verk-
samhet, 7) en konsonant.
A—g.
Ifyllningsgäta.
Hur är den man, som sig för mutor
gaf?
Hur nämndes fordomtima frihetsbref,
Af mången köpt som bot för sam-
vetskraf?
Sätt en och en ihop ; hvad däraf blef.
Hvad var skolpilten, som ej läxan
kan?
Ett föremål, som till hvart hushåll
hör.
Den växtlighet, man först på klip
pan fann.
Ett mystiskt väsen, som sig ljudlöst
rör,
Af mänskligt öga osedt. Så ett träd.
Och sist: när du med möda letat ut
Min saga, som du trodde svår; min
vän,
Bekänn rent ut: hvad blef du själf
till slut?
A—g.
G
E
k
s
e
n
1) I allas smak, 2) kärl, 3) går
illa, 4) försåt, 5) klädesplagg, 6) om-
råde.
Äro orden rätt funna bilda begyn-
nelsebokstäfverna ett geografiskt ort-
namn.
S. S.
Schack-charad.
Efter hästens gång på schackbrädet. — Sedan orden äro funna
löses charaden.
ka kas snart som gar an men ett
kan sitt kloc dra nå skepp klin mitt
de klar nal med ster på der ma
mitt la dol från nu bön klo den
och stran mitt då da jes tim till
he för skär hö i slret rym en
dadt ren kal en till ge den natts
sta och skepp i lar mid klo nom
A—g.
Ordfomvandlingsgåtan: Guitarr; georgin,
Uleåborg, Ingeborg, tullkammare, apelsin,
Lösningar. realisation, repslagare.
Charaden: Grannlåt. Schackgåtan :
AHtmogryfen :
Jag går bort från detta gille.
Andra inå här ha sin gamman.
GENERAL Klingspor får man höra klandras,
U M B R I E N
Hvar man helst må råka samman.
Fältmarskalken, fältmarskalken,
SAFFIAN Annat finns ej i språklådan;
T Y R 0 L E N Det är skam, att tappra männer
ADEST’ON
FARBROR
HAMBURG
OKTOBER
R 0 M B 0 ID
NAVARRA
Länkgåtan: Filmjölk; fil—il—Film—mjöl
—öl—mjölk.
Täckas tala om en sådan.
PICOTS TVÄTTPULVER SÄ
ÖfvertrfifTar alla andra tvättmedel!
Klorfritt!
Praktiskt1
Billigt 1
25 guldmedaljer
ISäljes i i-, o h J-kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
(■Représentant för Sverige: Carl R. Matton, Stockholm
I Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
