Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 30 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 iDUN tm
Inga ärestoder
Kvinnans dygder vinna,
Men där böner brinna
Mellan tårefloder,
Heter hjälten kvinna,
Heter segrarn moder.
B. E. Malmström.
om än med bäfvan för uppgiftens storlek,
kallelsen att som föreståndarinna öfvertaga
vården af det nybildade hemmet för obot-
ligt sjuka och vanföra barn.
Detta hem öppnades i hyrd lokal vid
Sundbyberg 1882. Det var en varm, solig
junidag, då prinsessan Eugenie före sin af-
resa till sommarhemmet på Gotland, kunde
företaga den lilla utfärden till Sundbyberg,
där Eugeniahemmets styrelse och åtskilliga
andra för saken insresserade, voro samlade.
Syrener och liljekonvaljer doftade, och fåg-
pirne sjöngo så gladt, som hade äfven de
förstått att glädjas öfver det skyddande
näste, som här bereddes åt små hjälplösa
människobarn. Pastor Wadström höll in-
vigningstalet, nedkallande Guds välsignelse
öfver de sjuka barnen, deras vårdarinnor
och »de lidandes furstinna», som nu firade
en af sina skönaste högtidsdagar.
Och så började arbetet inom det lilla
hemmet. Barnens antal var väl till en
början icke så stort, men deras hjälplöshet
dess större. Om hvilka skriande lidanden
talade icke dessa bleka anleten, dessa för-
krympta små lemmar ! Plär såg man puc-
kelryggiga små varelser, som med möda
släpade sig öfver golfvet, här återigen an-
dra, som hoppade på kryckor, och ännu
andra, som blott kunde flytta sig framåt i
rullstolar. Här förekommo ock ohyggliga
fistelsår, ekzem och idiotism. En liten flicka
led af svåra spasmodiska ryckningar i hela
kroppen och hade ett förskrämdt och oro-
ligt utseende. Man sade, att då hon en
dag som helt späd suttit på sin moders
arm, hade fadern kommit hem i berusadt
tillstånd och öfverfallit modern med hugg
och slag, hvarvid denna sökt skydda sig
genom att hålla barnet framför sig. För-
skräckelsen hade så våldsamt angripit den
lilla, att hon för lifvet får bära de sorgliga
följderna häraf. Många liknande fall torde
ock vara den husliga orsaken till en verkan,
som här ligger allt för uppenbar.
Idiotafdelningen af barnen företedde en,
om möjligt, ännu sorgligare anblick. För-
ståndets ljus skymtade här blott svagt fram
och talets gåfva ersattes endast af plåg-
samma, oartikulerade ljud. Små barn med
onaturligt stora hufvuden, så tunga att
kroppen ej förmådde bära upp dem, måste
väcka det innerligaste deltagande. Hvilken
själfuppoffring, hvilken kärlek fordrades ej
för att dag från dag kunna uthärda med
åsynen af allt detta! Här hade människo-
kärleken i sanning ett rikt fält för sin
verksamhet.
Den nya lokalen visade sig snart nog
otillräcklig för de många ansökningar om
inträde vid hemmet, som ingingo från alla
delar af landet, och det var ej lätt att med
ett bleklagdt nej afvisa alla dessa böner.
Ett annex till den först hyrda lokalen an-
skaffades och ordnades och flere barn in-
togos. Under tiden arbetades med stor
ifver för åstadkommande af ett eget hem.
En större bazar inbragte en betydlig sum-
ma, hvartill kommo årsafgifter samt större
och mindre donationer. Mot en årlig af-
gift af 850 kronor erhöll sällskapet för Eu-
geniahammet rättighet att för all framtid
arrendera den strax utanför Norrtull belägna
kronoegendomen Norrbacka, där man lät
uppföra ett ganska rymligt stenhus. År 1887
års riksdag efterskänkte, på motion af en-
skild man, för sin del arrendesumman, så
länge egendomen innehafves af Eugenia-
hemmet. Grundstenen till den nya bygg-
naden lades af kronprinsen den 25 april
1885, prinsessan Engenies födelsedag. Och
samma dag skref prinsessan till en af sina
medarbetarinnor : »Nu är grundstenen lagd.
Må vi dagligen, under det där lägges sten
på sten och murarne stiga i höjden, upp-
sända lof och bön till Gud för arbetets
framgång. Ja, gifve Gud, att Eugeuiahem-
met alltid må stå på klippan Kristus!»
Efter ett och ett halft år var byggnaden
färdig och den högtidliga invigningen ägde
rum den 2 okt. 1886 i närvaro af h. m:t
drottningen, prinsarne och prinsessan Eu-
genie, som därvid strålade af fröjd.
Belägenheten af hemmet är särdeles till-
talande. Byggnaden ligger på en höjd,
omsluten af barrskog. Nedanför ser man
på något afstånd Brunnsviken med dess
leende stränder.
Inom detta hem öppnade sig nu för frö-
ken af Klercker ett än större verksamhets-
fält, i det barnens antal år från år till-
växte. Redan vid öfverflyttningen från
Sundbyberg utgjorde de 32. Yi kunna lätt
tänka oss, hvilken tid och ansträngning som
fordrades, innan allt blef ordnadt inom det
nya hemmet. Icke nog att möblerna stodo
nya och prydliga kring väggarna och att
små nätta sängar med hvita täcken gjorde
sofrummen inbjudande, allt detta skulle på
ett rationelt sätt underhållas och de sjuka
barnen icke blott vårdas, utan äfven fostras.
Lärare och lärarinnor anställdes liksom flere
sköterskor och en utvidgad tjänarepersonal.
Härigenom tillväxte hushållet i betydlig
grad, på samma gång antalet af barnen
uppgick de första åren till 60 à 70 och de
senare åren ända till 80. Öfver hela
detta stora hushåll skulle föreståndarinnan
utöfva tillsyn, sörja för ekonomien och bi-
lägga små misshälligheter, som under så
tålamodspröfvande förhållanden lätt kunde
uppstå. Långa korridorer och trappor gjorde
ock tillsynen än besvärligare för den, som
skulle vara med öfverallt.
En särskild tillbyggnad för idioterna har
under senare åren tillkommit, på samma
gång styrelsen funnit det bäst förenligt med
hemmets idé, att bland de sjuka ooh van-
föra barnen för framtiden icke vidare intaga
idioter, då för dem ju på senaste tid flere
särskilda hem upprättats. Ett isoleringshus,-
för den händelse någon epidemi skulle ut-
bryta- bland barnen, har ock blifvit uppfördt.
Är 1887 började en slöjdskola inom hem-
met, där de barn, som varit mottagliga för
undervisning, gjort glädjande framsteg i alle-
handa handaslöjd.
För närvarande stå tvänne nybyggnader
under arbete. Den ena en tillbyggnad af
själfva hufvudbyggnaden, afsedd att kunna
inrymma ännu ett femtiotal barn. Den andra
en tillbyggnad af ekonomibyggnaden, som
länge varit af behofvet påkallad. Dessa bygg-
nader hoppas man få färdiga till hösten 1896.
Styrelsens tanke är att genom ökadt ut
rymme vinna plats för öfning af hvarje-
handa yrken, såsom skrädderi, skomakeri,
snickeri, o. s. v., a,llt efter barnens olika
fallenhet och krafter. Vid behandlingen af
dessa barn måste man ju alltid fästa afse-
ende vid deras svaghet, ty om man äfven
genom outtröttlig omvårdnad lyckas hos en
del öfvervinna de svåraste sjukdomsyttrin-
garna, kvarstå alltid den kraftlöshet och
svaghet, som göra dem odugliga för ett i-
hållande eller mera ansträngande arbete.
Och frågar man nu, hvad det blifvit af
alla dessa barn, som vårdats inom Eugenia-
hemmet, så svaras, att ett ringa fåtal ut-
gått såsom förbättrade, andra hafva åter-
tagits af föräldrarne, sedan dessa på ett
eller annat sätt kommit i bättre tillfälle att
själfva draga försorg om dem. Många ha
blifvit bortburna i en liten svart kista för
att gömmas i en okänd graf. Men en ooh
annan af dessa lidande små har dock före
sin död gifvit glädjande tecken till ett upp-
spirande inre lif, som helt visst skall kom-
ma till utveckling och mognad i strålarne
från den eviga kärlekens sol. Det varder
sådt i svaghet, men uppstår i kraft. Fler-
talet af Eugeniahemmets skyddslingar äro
emellertid kvar under det hägnande taket,
där de små vinddrifna fågla-rne funnit en
tillflykt undan stormarne och kylan där-
utanför.
Lidandet med dem och arbetet för dem
ha under tiden, i förening med de tillta-
gande åren, så tärt på föreståndarinnans
krafter, att hon innevarande år känt sig
manad att begära sitt entledigande från
den plats hon, utan lön af människor, in-
nehaft under alla dessa år. Det är dock
icke utan saknad hon lämnat dessa små,
som hon lärt sig att älska af honom, som
tog sig an det ringa och föraktade i denna
värld. Må hon under hvilans timmar ännu
vederkvickas af hans ljufliga hviskning:
»Hvacl I ha-fven gjort en af dessa minsta,
det hafven I gjort mig!»
Afskedet från Eugeniahemmet underlät-
tades ock för henne genom vissheten, att
hon lämnat omsorgen därom i goda hän-
der, då fröken Ebba Virgin nu så-som före-
ståndarinna öfvertagit densamma.
L S.
.Sensommar.
JÊ&
1W$°rr var min kärlek lik en ljungelds
flamma,
Som ur -passionens mörka moln bröt fram,
üx,u vacks den lätt, men slocknar i det-
samma,
fEn kornblixt blott, hvars sken du knappt
förnam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
