Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 30 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 1895
landsvägen framåt och in i skogen, där det
blanka Tjärnet låg med sin mörka, jämna
is, omgifvet på alla håll a£ skogens evigt
gröna, nu af rimfrost glittrande granar.
En hel hop af stadens ungdom var sam-
lad där, och han upptäckte snart Ingrid
bland dem. Hon flög fram öfver isen. Hon
hade rosor på kinderna, och det sorgsna i
hennes ögon hade gifvit vika för en blick,
strålande af nöje och ifver. Hon såg honom
ej först, men i det han på sina skridskor
närmade sig henne, kände hon strax igen
honom. Hon fattades af en barnslig fruk-
tan, ett begär att fly undan honom. Hvar-
för kom han efter henne, ty det var efter
henne han kom, det förstod hon nog. Icke
var det bruk hvarken i hufvudstaden, där-
ifrån han kom eller i deras landsortsstad,
att så fina herrar sökte upp och umgingos
med butiksflickor och handtverksdöttrar !
Men hon kunde icke hindra, att han kom
och frågade, om de skulle gå tillsammans.
De knöto händerna ihop i kors och ilade
så fram öfver isen. Snart tänkte hon ej
på annat än nöjet af själfva sporten. Tänk,
att hon kunde se så tindrande glad ut, att
hennes ögon kunde le i kapp med hennes
mun — det hade han aldrig trott! Det
fattades henne endast färg på kinderna och
glans i ögonen för att hon skulle bli riktigt
vacker, och nu var hon vacker, så att han
ej kunde taga sina ögon från hennes an-
sikte.
Han följde henne ända hem till hennes
port. Hon hade hela tiden talat gladt och
obesväradt med honom, om äfven ett och
annat anfall af blyghet kommit öfver henne.
Han hade snart fått reda på, att hon ej
IDUN
var obiklad, utan tycktes hafva fått en täm-
ligen god uppfostran. Men hon var ännu
endast ett barn, och som ett barn behand-
lade han henne, med godmodig skämtsam-
het och en viss öfverlägsen, beskyddande,
halft faderlig vänlighet. Hon såg också
upp till honom som något oändligt öfver-
lägset, undrande och beundrande, glad öfver
det intresse han visade henne och på en
gång stolt och blyg öfver att han gjort sig
till hennes kavaljer.
Under den följande veckan var han för
det mesta bortrest. Där var ett styggt mål
på ’ landet, som skulle tagas reda på och
som fordrade mycken tid och omtanke.
På söndagen träffades de åter på Tjärnets
blanka is, och hon var vacker och hon var
glad. Han låg på knä och spände på henne
skridskorna, och han höll hennes händer
fast slutna i sina, i det de åkte fram öfver
banan. Hennes kinder brunno, hennes ögon
lyste med bländande stjärnglans, och han
såg djupt in i dem med varma, längtande
blickar, men där var alltjämt något där
bakom, innerst, som han ej förstod att tyda.
På hemvägen, när de två vandrade på
den knarrande snön vägen fram till staden,
blef det honom för öfvermäktigt. Han måste
säga det, mot sin vilja, mot sitt resonne-
rande förstånd. Han, som varit den lilla
butikfrökens öfverlägsna riddare, hade blif-
vit helt blek, och hans hjärta klappade våld-
samt, när han frågade, om hon ville bli
hans hustru, ty hon höll hans lefnadslycka
i sin lilla hand, och nu hade hon blifvit
hans härskarinna, som ägde makten ätt
gifva !
Hon hade blifvit ännu blekare än han,
och öfver ögonen sänkte sig en dimma, som
af djup smärta, hvilken tog bort all deras
glans.
Han stannade, fattade hennes händer och
bad ånyo — bad som för sitt lif. Men
hon drog sakta sina händer ur hans och
fortfor att gå framåt.
Det hade kommit så oväntadt, sade hon,
i det hon höll ögonen fästade på marken,
hon hade aldrig haft en tanke ditåt, och
hon kunde inte fatta det.
»Det kan aldrig bli,» sade hon.
Han ville veta hvarför — älskade hon
honom ej — då ville han vinna hennes
kärlek, om hon blott ville ge honom lof
därtill.
O, hur hade så mycken kärlek kommit
på hennes lott! frågade hon sig själf.
Måste hon afstå därifrån — kunde det aldrig
bli? Hon bad om tid, och hon visste att
detta medgifvande var en feghet af hennes
hjärta, som pockade på att få älska och
älskas.
»Inte längre än tills i afton,». svarade
han.
(Forts.)
innehållsförteckning.
Hedda af Klercker (med porträtt); text af L. S. — Sen-
sommar; poem af Gustaf Meyer. — När »änglavakten» svi-
ker; af Emy. — Välvilja: teckning för Idun at Sylvia. —
Iduns läkarartiklar. V.: Om vära födoämnen; några all-
männa syopunkter, af professor Robert Tigerstcdt. (Forts.).
— Falska mynt ; af L. H. J. — Österländska skönhetstyper;
nägra anteckningar för Idun af Axel En. — Ur notisboken.
— Teater och musik. — Far; skiss för Idun af Elin Ameen.
— Tidsfördrif.
Mosaik-uppgift.
Slut- och begynnelsebokstäfverna bilda namnet på en blomma och
en ädelsten. Orden äro: en orolig inkomstkälla; en östgötasocken ; kräfver
bjärtä och takt; en färg; förekommer i vatten; finnes till hvarje källare;
en dygd.
b-g-
Redigeras af Sophie Linge.
TiclåjMri
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första finnes af många slag;
Det skiljer folken af skilda raser,
Af färger, typer — ja, hvad vet jag!
För fjädrad skara det ock kan vara
Ett värn mot stormar och nöd och
fara.
At mannens klädnad det ger behag.
Det kan den starke till jorden fälla,
Ja, kanske döden åt honom bringa.
Ibland förråds det af toner gälla,
Ibland man hör det när klockor
ringa;
Där striden rasar på blodig hed
Det ock är med.
Mitt andra kommer ej hvarje dag,
Med posten kan man det icke sända,
Ibland det kommer blott till behag,
Ibland till ledsnad; — till jordens
ända
Man gärna gåfve det då transport,
Om blott man öfvats i sådan sport.
Mitt första, andra uti förening
En helhet bilda, som man bör frukta;
Det värda paret — det är min me-
ning —
Är sammanfogadt att högmod tukta,
Det högmod, som sig ett uttryck tar,
När fulla lador och loft man har.
S. L.
Anagram.
1) Det till pronomen räknas får,
Och nu i genetivus står.
2) I samma form jag nu ock ställer
Ett väsende, som evigt gäller.
3) Af gracerna han skönhet fått
Sitt lif för konst och nöje blott.
4) I solens ljus hans korn bli skära
Och vinden låter han dem bära.
J. S.
Fyrkantgåta.
(Fyra namn.)
a a e e
i i k i
m m n 0
0 r r r
Raderna läsas från vänsler till hö-
ger samt uppifrån och nedåt.
S. L.
Kameleont-gåta,
Med o är jag ett namn,
Med å en pärla,
Med u en hufvudbonad,
Med y ett namn.
Sibylla.
Femton inkapslade geogra-
fiska namn.
Så ondt du har i halsen, sofver
du något utan att taga sömnmedel?
Oskadligt sade ju doktorn att det var,
men i en viss grad brukar sådant
verka menligt. Hvar var theet köpt,
hon vet hvar det såldes, sa’ Ulla,
när hon bar in ved nyss, en hel
trafve i marmorspisen. Tag ren nate,
låna gerna båten, men ro den sedan
försiktigt. Ni måste sätta en ny haspe
i er låda. Ropa du, annars kunna
de tro jag är otåligast.
b—g.
Länkgäta,
Lösningar.
Logogryfen: Tafla: fal, aflat, tal, lat, fat,
laf, ålf, al, flat.
De skilda länkarne, rätt samman-
fogade, bilda namet på en för turister
väl bekant liten del af vårt land.
Vårt första kan man i ungdomsåren,
Samt äfven sedan — dock ej så ofta.
Vårt andra passar ock bäst för våren,
När lifvets blomster än friska dofta.
Bland nära fränder, en duktig skara,
Som små och stora, än äro gröna.
Vårt tredje tyckes en oldfar vara,
Patriarkalisk, med former sköna.
Gårdupåstranden, där hafsvågsköljer,
Så skall du finna helt visst vårt fjärde,
Men insjövassen för ögat döljer
Vårt femte (sista), som ock har värde.
S. L.
Diamantgåtan: h, ful, fager, hugstor, le-
tar, ror, s.
Ifyllningsgåtan: Glarus: 1) godbit, 2) ler-
fat, 8) aukiot, 4) räfsax, 5) ulsier, 6) socken.
Schack-charaden: Ljudvåg.
En klosterklocka, klar och ren,
Igenom rymden klingar;
Med sitt första kallar den
Till bön i midnattstimma.
Meu på mitt andra nu höjes där
Ett skepp, som nalkas de dolda skär,
Och en mitt liela kan snart nå
Från strandadt skepp till klostret dä.
HULTlåNS Cacao & Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas pä det var-
mast© af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
Orson Gladde, O. J. Äsk samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
