Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 30 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 279
tm
utseende, och ändå är, eget nog, denna
»prydnad» en af deras största klenoder eller
-låtom oss säga — »svagheter.» Det tor-
de böra påpekas att dessa danserskors pre
stationer på scenen ej hafva det minsta att
skaffa med våra moderna, europeiska varie-
tédivors vågade, ekvilibristiska benspratt-
lingar, utan äro de alla utmärkta af kvinn-
lig grace och aktningsvärdt behag.
(Forts.)
Up notisboken.
På besök i hemlandet, för att gästa släk-
tingar, befinner sig för närvarande fröken Hil-
degard Werner, sedan flere år tillbaka bosatt i
England. Hon har, såsom vi meddelat i u:r lli
af Idun för år 1893, där hennes porträtt ock fin-
nes intaget, grundlagt ett ansedt musikkonser-
vatorium i Newcastle on Tyne och i samband
därmed bildat en berömd orkester af idel damer,
den enda i sitt slag i England. Äfven på ett
annat område, det publicistiska, har fröken Wer-
ner skapat sig ett namn, och hon har därvid
uppträdt såsom skriftställarinna icke blott på det
musikaliska gebitet, utan äfven på det sociala.
Den engelska tidningsvärlden har också vetat att
uppskatta den främmande kollegan. Sålunda
tillhör fröken Werner det första hundratalet med-
lemmar i »Womens Journalists» samt är den
enda utländska kvinnliga journalist, som kallats
till medlem i »The royal chartered institution of
journalists».
Vårt land står i många afseenden i tacksam-
hetsskuld till fröken Werner för den uppmärk-
samhet, livarmed hon följer tilldragelserna i sitt
hemland samt gör dem bekanta för den engelska
publiken.
Dödsfall. I tisdags afled å Dalarö, efter lång-
varig- sjuklighet, änkefru Emma Benedicks, född
Benedicks, sedan 1888 änka efter österrikiske
generalkonsuln härstädes Carl Benedicks. När-
maste dödsorsaken var hjärtförlamning.
Fru Benedicks, som vid sin död uppnått 69
års ålder, har gjort det vackraste bruk af den
högst betydliga förmögenhet, hvaraf de båda ma-
karna voro i besittning-, genom utöfvande af en
stor och omfattande välgörenhet. Ett stort an-
tal människovänliga stiftelser så väl som enskilda
behöfvande understödde hon med frikostig hand.
Till hufvudstadens samtliga skollofskolonier ut-
delade hon årligen bidrag-. Ett varaktigt minne
af henne är den asyl för ålderstigna fruntimmer,
som hon grundlagt vid Djursholm, och öfver
hvilken hon intill sin död själf hade öfverupp-
sikten. Ett annat varaktigt minne har hon be-
redt sig genom de ganska betydliga bidrag hon
lämnade till Jakobs kyrkas förskönande, och
hvilka möjliggjort bl. a. anskaffandet af de dyr-
bara målade fönstren.
Själf barnlös, sörjes hon närmast af anförvan-
ter ; men snart sagdt oräkneliga äro de, som skola
med dem välsigna hennes minne.
Teater oeh musik.
Kungl. operan öppnade den nya säsongen i mån-
dags med uppförandet af »Mefistofeles». Hufvud-
partien innehades som förut af fru Östberg (Mar-
gareta—Helena) samt hrr Ödniann (Faust) och
Söderman (Mefistofeles). Den förstnämnda, hvars
stämma fortfarande bibehåller sig ovanligt väl,
erhöll efter sitt briljanta utförande af tredje ak-
tens fängelsescen en bukett och en lagerkrans.
Hr Odmanif skördade ock flere gånger välförtjänt
bifall. I Pantalis’ lilla parti fick man nöjet höra
fru Lindens varma, sköna altstämma. Operan var
väl inöfvad af hr Henneberg.
Med hänsyn till de många resande, som vid
denna årstid hesöka hnfvudstaden — halfva an-
talet af den talrika publiken i måndags utgjordes
nog af resande — har k. operadirektionen upp-
gjort en så omväxlande repertoar som möjligt.
Sålunda har denna veckas repertoar för hvarje
afton bjudit på en ny repris: »Mefistofeles», »Mig-
non», »Romeo och Julia», »På Sicilien» och »Or-
fevs», »Carmen» etc.
K. operans första nyhet under den nu ingångna
säsongen torde varda Massenets opera »Manon»,
hvilken på flere af utlandets operascener vunnit
aigjord framgång. Bland förestående, ej på länge
hörda repriser kunna nämnas »Ifigenia i Aulis»
och »Trollflöjten».
Arenateaiern uppför i morgon lördag för första
gången det amerikanska militärdramat »Shenan-
doah ».
Skiss för Idun af
Elin Ameen.
(Forts.)
»Ni tycker om att dansa?» sade Sterner,
i det de hvilade efter första hvarfvet.
Hon fläktade sig med sin näsduk, någon
solfjäder hade hon ej.
»Ja, jag har så roligt,» svarade hon, »jag
har aldrig förr varit på en riktig bal. Det
var bra snällt af morbror och moster att
bjuda mig i dag.»
Morbror och moster! Det slog honom
plötsligt, att han aldrig blifvit presenterad
för henne samt att han ej hade en aning
om hennes namn. Då han bad henne ur-
säkta denna brist på etikett, log hon och
svarade, att hon visste ju hvem han var,
att de redan känt hvarandra, sedan han
var inne i butiken. »Jag heter Björk»,
tilläde hon. »Ingrid Björk.»
»Och hvem är moster och morbror?»
Hon blef mycket, förvånad, ty hon var
så van vid, att alla i en småstad kände
till hvarandra. Det var ju målarmästar
Jonson och hans hustru. Kände han inte
morbror?
Jo, honom hade han sett ett par gånger.
Jonson var en framstående kommunalman
och en af det lilla samhällets mest ansedda
borgare. Jaså, det var hennes morbror.
Ne-ej —- det var han nu inte — hon
var egentligen alls inte släkt med dem —
men de voro hennes fosterföräldrar.
»Har ni då inga egna föräldrar mera?»
Han ångrade sin fråga i samma ögon-
blick han gjort den, då han såg hvad ver-
kan den hade på henne. Hon blef först
mörkröd och sedan alldeles hvit. Hennes
ögonlock sänktes, hennes läppar darrade,
och hennes fingrar rörde sig nervöst om
näsduken, som hon tvinnade hop till en
boll.
»Jag har ingen i hela världen att hylla
mig till mer än morbror och moster,» sva-
rade hon sakta med skälfvande röst.
Då han förstod, att det var ett ömtåligt
ämne han råkat vidröra hos den föräldra-
lösa, bytte han skyndsamt om samtalsämne,
och snart därefter dansade de åter ut. Men
han märkte, att hennes dans ej längre var
så lätt och glad ; hon dansade mekaniskt,
icke som förut med lif och glädje.
När festen var slut och balgästerna troppa-
de af, gick han samtidigt ned för trappan
med henne och hennes fosterföräldrar. Hon
hade kastat en hvit, mjuk sjal öfver hufvu-
det och slingrat den om halsen, så att
snibbarne föllo ner på ryggen. Han tyckte,
att hennes ansikte såg ut som ett af dessa
fina, mjuka änglaanleten, hvilka från bilder-
böcker och julgranen blicka oss till mötes
från en sky af hvita moln; rent, oskyldigt,
barnsligt, och likväl med ett djup af tankar
och känslor i sina ögon.
Han hade samma väg som de, och han
följde dem till deras port. Ingrid talade
nästan ingenting under vägen, men målar-
mästarn förde i stället ordet. Han hade en
gång haft sina brinnande konstnärsdrömmar,
men måst uppgifva dem och ägna sig åt
måleriet som handtverk. Han var en man
med godt förstånd och en viss grad af bild-
ning, och han uttryckte sig cirkladt och i
väl valda ordalag. Hans hustru föreföll att
vara en duktig, hederlig gammal fru, som
gick upp i sina husmoderliga plikter, en
treflig språk- som hvardagsmänniska, som
hade ett godt hjärta, men ingen högre and-
lig begåfning.
Målarmästarn berättade, att han lämnat
verkstaden åt en son, då hans ögon blifvit
sjuka och handen darrande. Visst vore
deras omständigheter knappa, men litet hade
han nog sparat, sonen gaf en viss procent
af inkomsten, och så gick det. Huset de
bodde i var deras eget, och han hade in-
komst af de lägenheter han hyrde ut. Han
talade äfven om sin samling af gamla koppar-
stick, som han var stolt öfver. Ville härads-
liöfdingen komma upp en dag och se dem
eller kanske han ej intresserade sig för
sådant? Jo, det gjorde han visst — i syn-
nerhet för änglahufvuden i hvita moln, höll
han på att säga, men hejdade sig och frå-
gade i stället, om han finge komma nästa
söndag förmiddag, i det han i hast räknade
ut, att då vore Ingrid ledig och skulle vara
hemma. Målarmästarn svarade, att han
vore välkommen, och som de voro vid por-
ten, togo de godnatt af hvarandra. Sterner
höll Ingrids hand ett ögonblick i sin. Hon
hade tagit af sig handskarne och hållit hän-
derna i muffen — och när han kände den
mjuka, varma, lilla handen i sin, fick han
en stark lust att trycka den till sina läppar,
sina ögon, känna den mot sin kind. Men
morbror och moster stodo bredvid — han
tryckte den endast ömt, dröjande med ett
mjukt, fast tag i sin, i det han sade »god-
natt».
När han gick hem, tänkte han på henne,
och det blef honom varmt och vekt om
hjärtat. Han skulle vilja se de allvarliga
ögonen stråla af ungdomslust och ungdoms-
glädje — den var så onaturlig den blicken
i en adertonårigs ögon. Hur hade den
kommit dit? Hvem var hon egentligen?
Hvad visste han om henne? Intet. Men
på henne tänkte han, om henne drömde
han, och han längtade med otålighet, till
dess han skulle få återse henne.
När han på söndags förmiddag kom upp
till Jonsons och ringde på, öppnade Ingrid
för honom. Hon var iklädd ytterplagg och
skridskorna hängde öfver armen.
»Skall ni gå nt?» frågade han med en
ton af sviken förväntan.
»Ja, så länge isen ligger, går jag hvarje
söndag på skridskor; jag måste ha den
motionen, och det är det roligaste jag vet
— roligare än att dansa. »
Hon skrattade.
»Är det på Tjärnet i skogen?» frågade
han.
Hon nickade jakande. Han stod ännu
med hatten i hand och funderade på att
följa henne, men i detsamma kom Jonson
ut och hälsade honom välkommen samt drog
honom in med sig. Till sin missräkning
fann han dock häradshöfdingen vida mindre
intresserad af taflorna än han väntat, och
efter en kort stund, hvarunder han varit
mycket förströdd, tog Sterner afsked. Han
gick med skyndsamma steg upp till sitt för
att hämta sina skridskor och därefter ut,
Extra fin Marsala (Qualité Inghiltepra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid K. A.
undersökning af harv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stareplau.
Kika- och Allm. telefon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
