Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 6 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 lOUN l89ä
Den, som äger en ädel kvinnas kärlek, föraktar all last.
W. v. d. Vogelweide.
nopel ocli Alexandria. De uppträda nämli-
gen lika energiskt emot den förslappande opie-
rökningen som emot alkoholmissbruket, och
vilja nu inför myndigheter och regeringar
i alla dessa hufvudstäder framlägga sin
petition, hvars hufvudsyfte är att på lag-
stiftningens väg söka bekämpa båda dessa
berusningsmedel.
Petitionen innehåller två millioner under-
skrifter, hvilka representera 71/a millioner
personer, talande 50 olika språk. Den är
8 engelska mil lång och väger 1,730 en-
gelska skålpund samt förvaras i 14 stora
lårar. Pappersbladen äro uppklistrade på
fint linne.
Dess yttre proportioner slå åskådaren med
häpnad, men den andliga innebörden är
dock af större betydelse. Vi älska tro, att
bakom hvarje namn gömmer sig ett hjärta,
som ömmar för mänsklighetens lidande och
här nedlagt något af sin förtviflan och sitt
hopp. Mången sörjande maka och moder
döljer sig i dessa namn. Mången öm fader
och syster har lagt sin hand på dessa blad,
önskande framgång och välsignelse åt nyk-
terhetens apostlar.
Hvem har då åstadkommit detta jätte-
verk? — Hvem är själen i denna rörelse?
Förnämligast de båda kvinnor, hvilkas namn
vi nämnt här ofvan. Fastän tillhörande
olika land, ha de funnit hvarandra och i
systerlig förening arbetat för samma idéer,
outtröttligt och med sällspord framgång. Det
är ej blott nykterlietssaken, som de upp-
tagit på sitt program. Kvinnosläktets ut-
veckling och frigörelse i den allra vidaste
utsträckning ha inga varmare och skickli-
gare sakförare än dessa båda. Samunder-
visning, tillträde till universitet och ämbets-
förvaltningar, politisk rösträtt för kvinnor
och deras deltagande i lagstiftningen —
allt detta ha de gjort till sin lifsuppgift
att arbeta för och vunnit sällsporda fram-
gångar. Lady Somerset är utgifvarinna af
en af de bäst redigerade engelska damtid-
ningarna: »Womans’ Signal», och miss Wil-
lard är medarbetarinna i denna tidning.
Deras verksamhet går så hand i hand, att
man måste tala om båda på en gång. Lady
Somerset har nyss tillbragt månader till-
samman med miss Willard i Amerika, och
miss W. är under långa tider lady S:s
gäst på hennes ståtliga gods i England.
Innan deras vägar förenades, ha de dock
utvecklats under mycket olika förhållanden.
Den ena en ädel telning ur en hög aristo-
kratisk familj med historiska anor och upp-
fostrad i Englands konservativa förhållan-
den. Den andra ett friskt skott ur en kraf-
tig amerikansk nybyggarstam och uppfost-
rad i Amerikas härdande frihetsluft.
Då Idun redan i fjol bringade porträtt
och en utförlig lefnadsteckning af »Ameri-
kas okrönta drottning», miss Frances Wil-
lard, hänvisa vi angående henne till denna
sympatiska skildring (af märket L. S ) och
bedja att denna gång med våra läsarinnor
en stund få dröja vid lady Somersets bild
och märkliga lifsgärning.
Isabel Caroline Somerset föddes år 1851,
enda dotter och arftagerska till earlen af
Somers Cocks. Vid tjugutvå års ålder blef
hon gift med lord Henry (Richard Charles)
Somerset, son och arfvinge till hertigen af
Beaufort. Lady Isabel växte upp som alla
andra den engelska aristokratiens döttrar,
ömsom på det ena godset, ömsom på det
andra — under säsongen i London och så
några månader på resor. Hennes fader,
lord Somers Cocks, var en af Englands
störste konstkännare, lärjunge af Frederic
Maurice, vän till Ruskin och Turner, Cavour,
Garibaldi och sir Henry Layard, åt hvilken
han lämnade medel att utföra gräfnin-
garna i Nineveh. Till Eastnor Castle och
Reigate Priory, familjens stamgods, samla-
des ock oerhörda skatter af alla slags konst-
verk. I denna förfinade omgifning växte
det liffulla barnet upp och utvecklades till
en efter vetande, ej blott efter flyktiga nö-
jen törstande flicka. Lord Somers Cocks
fröjdades öfver sin dotters begåfning och
var angelägen att odla hennes själsgåfvor.
De bästa lärare, som stodo att få, anskaf-
fades ut till det ståtliga Eastnor Castle eller
det leende gammaldags Reigate Priory, där
familjen ömsevis vistades.
Snart kom den tidpunkt, då Londons ly-
sande sällskapslif utbredde för lady Isabels
ögon sina behag och upptog henne till en
af sina förklarade gunstlingar. Härstam-
mande från madame l’Etang, en af drott-
ning Marie Antoinettes hoffröknar, har hon
en fransyskas både utseende och liflighet.
Sällskapslifvet tycktes utgöra en passande
ram åt hennes lysande begåfning. Men där
kände hon sig aldrig rätt tillfredsställd.
Ehuru hon ägde allt jordiskt godt och njöt
tillfullo af världens renaste fröjder och nö-
jen, var där dock alltid en längtan efter
något bortom och öfver det synliga, som
följde henne.
Af naturen stolt och högdragen, med för-
kärlek sysselsättande sig med förfädrens
bragder, uppskattade hon till fullo hedern
af ett giftermål med den blifvande herti-
gen af Beaufort, lord Henry Richard Charles
Somerset, bärande ett ännu stoltare namn
än det hon själf ärft. Genom detta gifter-
mål blef likväl den glada, lysande, andryga
flickan alltmera böjd och tuktad, ty man-
nen, en af dessa ädlingar, för hvilka Epsom
och Derby med dess råa uppträden äga
största lifsvärde, kunde ej bibehålla sin i
allt högtänkta makas aktning och kärlek.
De gingo snart hvar sin väg, sökande den
olika lifsglädje, som deras olika karaktär
kände behof af. Lady Isabel ägnade sig
åt enda barnets, den nu myndige sonens
uppfostran. Med honom var hon både
moder, syster och lekkamrat. De så
olika makarne äro dock ej åtskilda inför
lagen, endast genom ömsesidig öfverens-
kommelse.
En lustig ot-h betecknande händelse om-
talas från lady Isabels barndom. Drott-
ning Viktoria besökte en gång på resa
med prins Albert det ståtliga Eastnor Castle
och bemärkte då naturligtvis dess lilla blif-
vande härskarinna. Det vackra, lifliga bar-
net intresserade drottningen, hvilken mot-
såg den tid, då den unga flickan, som upp-
växt, skulle intaga sin plats vid hofvet,
men framför allt på lifvets stora skådebana.
Vid afskedet yttrade drottningen: »När
Isabel blir stor, så kom till mig, och vi
skola talas vid ytterligare.» — »Jag kallas
alltid lady Isabel, ers majestät.» — Man
tänke sig de närvarandes bestörtning och
de kungligas förnöjelse vid detta svar.
En del år senare presenterades den unga
flickan för drottningen i Buckingham Palace.
Ett fint leende lekte kring drottning Vik-
torias mun vid åsynen af den unga damen,
som nu helt förgätit sitt barnsliga misstag.
Med välbehag blickade drottningen på det
fina, intelligenta anletet, hvars mörka, strå-
lande ögon oförskräckt mötte majestätets.
»Välkommen till hofvet, kära Isabel...
Ack nej, jag fÿr ej utsätta mig för din
rättelse en gång till . . . Välkommen lady
Isabel Somers Cocks!» inföll drottningen,
och den unga, nypresenterade nästan för-
lamades af bryderi, under det hofvet hade
roligt ännu en gång på hennes bekostnad.
Den unga makans lidanden böjde det
ungdomliga öfvermodet. Hon lärde sig
inse, huru ringa all yttre glans och prakt
äro, då hjärtat är fridlöst och sorgset. Mo-
derskärleken och modersomsorgerna fyllde
väl till en del hennes lif, äfvensom den föl-
en kvinna i hennes ställning oundgängliga
yttre verksamheten. Hennes faders död
lade stora rikedomar och ansvaret för mån-
ga underhafvandes bästa till de öfriga plik-
terna. Hon skötte dem alla väl och sam-
vetsgrant. Af det engelska landtlifvets
behag njöt hon med sin son, så ofta det
var henne möjligt, och skaror af gläd ung-
dom samlades under helg och sommarferier
till det stora Eastnor Castle eller det ljufva
Reigate Priory, men när den glada, kvitt-
rande ungdomsskaran flytt, var den sorgsna,
så rikt begåfvade kvinnan åter allena i de
stora salarne. Helt säkert afundades hon
mången gång de unga hustrurna i godsets
små nätta hus deras dagliga familjetrefnad
och lycka vid en makes sida.
Vid denna tid tyckes en kris hafva in-
träffat i lady Somersets andliga lif. Hon
drog sig helt tillbaka från sällskapslifvet
och tillbragte flere år i stilla tillbakadra-
genhet på Eastnor Castle. Denna tid äg-
nades åt allvarliga studier af store mäns
lif och skrifter, läsning af bibeln och om-
sorger om godsets underhafvande. För
dessa senare anordnades en mängd förbätt-
ringar, hvarvid nykterhetssträfvandet in-
tog en framstående del. Hon fann, huru
dryckenskapen förstörde lyckan i de flesta
hem, höll vältaliga föredrag i ämnet för
traktens befolkning och blef själf blåbandist.
Missionssalar byggdes här och där i bygden,
predikanter ditkallades, men hon undan-
drog sig ej att själf uppträda jämte dessa,
och så utvecklades hennes naturliga gåfvor
som talarinna. Ryktet om hennes verk-
samhet som kristlig nykterhetsvän spordes
vidt och bredt omkring i landet, och hon
kallades till många orter, tills hon på sin
lista hade öfver 200 namn på städer och
köpingar, där föreningar af henne bildats
för nykterhetens befrämjande.
Ar 1890 kallades lady Somerset att blifva
Brittiska kvinnliga nykterhetsföreningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
